Lite lördagstankar bara, inget särskillt!

Jag har varit galet kär förut. Jag har varit ganska bra på det, att bli kär. Åtminstonde att TRO att jag har varit kär. Särskillt om det inte har varit besvarat...!Det har varit mitt signum på något vis. Kära ner mig helt åt helvete, i någon som inte har velat ha mig. Kanske just därför, för att dom inte har velat ha mig, jag vet inte!

Har ju lämnat ett långt förhållande bakom mig och missförstå mig inte. Jag har älskat honom och det kommer jag alltid att göra. För att han är han!  Mitt liv tog en vändning i rätt riktning när jag träffade honom och han gav mig den tryggheten som jag behövde. Men jag var aldrig så där galet kär i honom. Det var mer en djupare vänskap och det är ju inte fel det heller.

Nu har jag någon som jag är så kär i. Och, det bästa är att han är galet kär i mig med. Det är faktiskt helt nytt för mig. Besvarad kärlek! Galet galet, men så himla rätt! Har aldrig velat förlova mig, gifta mig och allt det där, men nu kan jag inte tänka mig en framtid med någon annan.

Jag tror att allt har sin tid och att livets händelser går hand i hand. För nio år sedan var jag så rädd när jag sa upp min lilla minietta i Stockholm och flyttade till grannkommunen. Jag var så rädd att bara kasta mig ut i ett nytt kapitel i mitt liv, men med facit i handen så var det helt rätt val! Helt rätt!! Nu är jag på ett nytt kapitel och jag är inte rädd, bara nyfiken!

Ha en skön kväll!