Om jag hade valt andra föräldrar...

Jag undrar vad jag tänkte egentligen, den dagen då jag valde mina föräldrar! Jag måste ha haft väldigt bråttom. Inte tänkt igenom beslutet så bra. Men det är så typiskt mig! Att handla först och tänka sen!

Hade jag valt idag hade jag inte gått på skönhet, för säga vad man vill så var mina föräldrar vackra. Mamma var lång och smal men med vackra kvinnliga former. Ett tjockt vackert guldbrunt hår, med svallande lockar. Vackra grönblåa ögon, med en vacker sorgsenhet i botten.

Min pappa var lång, nästan två meter, mörk och nötbruna ögon. Riktigt manlig och han hade mycket charm har jag hört. Stora starka armar och jämna vita tänder.

Kanske gick jag på det när jag valde, kanske föll jag för att dom var så unga. Mamma skulle fylla sjutton år. Men jag missade en viktig detalj...missbruket! Jag missade att dom var drogmissbrukare båda två. Försörjning genom kriminella handlingar. Ett farligt liv. Glamoröst kanske och så fruktansvärt fel. Det måste ha varit svårt att se det. Jag måste ha blivit förblindad av deras skönhet på någotvis...där på midsommaraftonen 1975...! Dagen då jag valde mina föräldrar. Jag ångrar inte mitt val, även om det kan låta så, men hade jag valt idag så hade jag kanske valt annorlunda!

Jag hade nog valt ett par vanliga Svenssons...! Kristina och Anders Svensson, då midsommarafton 1975, 28 och 29 år. Kristina, med sitt rågblonda hår. Kort, lite rund med en stor och trygg barm. Vanliga blåa ögon bakom lite sjuttiotals stora glasögon. Vanliga fötter, med en liten tendens till halgus valgus...! Jobbar halvtid som undersköterska på ett äldreboende i Älvsjö. Hon har valt att jobba halvtid för att hinna med hemmet och familjen.

Anders Svensson, en riktig skojjare. Ett skitigt jobb som sotare. Alltid en liten sorgerand under naglarna och tredagars skäggstubb. Också han med nordiskt rågblont hår och alltid lite rosig om kinderna. Alltid ett gammalt, väl beprövat skämt i bakfickan att dra upp om det blev för tyst. Ofta ett skämt om våra grannar norrbaggarna! Sån e han, Anders Svensson!

Dom bor i Sköndal. Ett vanligt litet grönt hus på fyra rum och kök. Ser lite tråkigt ut om man bara kör förbi, men insidan är varm. Mycket gröna växter och alltid en välkomnade doft av mat, nytvättat och såpa. Grönsåpa. Det är alltid rent och fint, även om det är lite framdraget ibland så är det rent och fint. Inte pedantiskt rent utan vanligt rent, Svenssonrent!

Dom har en hund också. En svart liten terrier med underbett. Han luktar lite illa ur munnen, brukar alltid Anders påpeka, men Kristina bara skrattar och säger att Anders har näsan för nära munnen. Den svarta lilla terriern heter Bamse. Bamse Svensson, brukar Kristina säga när Bamse inte lyssnar. Jag vet inte om han bryr sig så mycket när Kristina höjer rösten åt honom, men när Anders ryter i så går Bamse alltid och lägger sig i sin korg, med en tung suck!

Grannarna där i Sköndal är mysiga också. Till vänster bor Sixten och Eva. Eva jobbar på bank som kassörska. Hon har varit med om ett beväpnat rån en gång, men det gick bra. Det var två rånare, en kort och tjock, en lång och smal. Den långa var nästan två meter lång. Det såg Eva när han skulle gå ut genom dörren. Hon tittade på cm-visaren som är uppklistrad på dörrkanten. När hon förklarade honom för polisen så sa hon att den långa mannen var vacker och hade vita, jämna tänder.

Sixten hade jobbat som rektor på Hökarängsskolan men hade varit med om en trafikolycka för några år sedan och kunde inte längre jobba. Han fördrev dagarna med att skriva på en bok, men den blev aldrig klar.

Till höger bodde Juan och Carmen ifrån Chile. Båda jobbade på landstingstvätten. Det gjorde nästan alla chilenare. Carmensita brukade Anders säga. Hon var vacker, Carmensita, och jag tror att Kristina var lite svartsjuk över Carmens vackra sydamerikanska utseende men hon sa aldrig något om det!

Tänk vad bra jag skulle ha det hos Anders och Kristina. Dom skulle ha tyckt om att ha mig där. Jag skulle vara så önskad och älskad. Jag hade gått i den lilla Sköndalsskolan, fortsatt gymnasiet...! Någon vanlig Svenssonlinje, kanske barn och ungdom eller Samhällsvetenskaplig linje...jag hade i alla fall gått ut gymnasiet, med ett medelbetyg på 3,6.

Jag hade träffat en kille som läste ekonomi, förlovat mig och skaffat två fina barn. Först en pojke som skulle heta Jonatan och sen en änglasöt flicka som skulle heta Ellen. Vi skulle köpa ett litet hus i Bandhagen, fem (ganska små) rum och ett ganska stort kök. Ett hus med mycket kärlek under taket. En vacker klädd gran på julen med hela familjen samlad.

Men jag valde inte det...! Jag valde Lena och Peter ifrån Uppland! Men jag är glad ändå, att jag är jag menar jag! Undrar vem som kommer välja mig en dag...om jag blir vald!

.....to be continued...