Han frågar:
-Är det något, du verkar konstig!
-Va, näe det är inget...vad menar du?
-Jo men nåt är det, det märker jag ju!
-Men sluta nu, det är inget! Lovar!
-Okej, men lova att säga om det är något!
-Ja, jag lovar!
Men det är något...! Så många känslor här innanför. Åk inte! Jag vill inte att du ska åka! Jag vill inte vara ensam. Va med mig i kväll. Jag vill inte vara ensam i kväll! Hatar ensamheten! Men jag vill inte vara klängig och jobbig. Så klart du ska vara med dina vänner, klart du ska andas lite. Jag vill inte kväva dig, men jag vill inte vara ensam. Jag skulle aldrig be dig stanna, men jag önskar i tysthet att du bara tog av dig jackan igen och sa "nä, jag skiter i Gurra idag, skiter i stryket, jag stannar här med dig i stället" Hur skulle jag kunna begära det av dig? Du har varit hos mig varje natt den här veckan. Du har haft din starka arm runt min midja och jag har sovit till ljudet av ditt hjärta hela veckan. Kanske blir det svårare för mig att vara utan dig för den sakens skull.
Något annat som gnager i mig är att ibland känns allt som en evig väntan. En väntan över att du ska lämna mig. För det sägs ju att det som är för bra för att vara sant, förmodligen ÄR för bra för att vara sant...! Varför skulle jag få behålla något som är för bra för att vara sant? Det har aldrig hänt mig...! Det har alltid varit FÖR bra för att vara sant. Kommer alltid en käftsmäll! Jag har aldrig fått behålla något som jag har haft nära mitt hjärta. Jag har alltid ryckts upp, med rot och allt, så fort jag börjar slappna av.
Men det skulle jag aldrig säga, för jag är den glada...den roliga...den självsäkra...den trygga! Jag skulle aldrig begära. Aldrig!
Jag har aldrig sagt till dig att jag älskar dig, men det gör jag! Men jag är rädd att om jag säger att jag älskar dig, så kanske du försvinner. Jag har svårt att älska någon, jag är rädd att älska för jag är så rädd att mista! Men jag gör det, jag älskar dig!
Kystliv By Mette
The Desperate Housewife - Bootcamp