Patetiskt
Vi lever parallella liv
Går här inom våra fyra väggar
Vi har ju för fan blivit som våra föräldrar
30-40-talisterna
Måste hålla fasaden, låtsas att allt bara är bra, även inför oss själva
Vill ju leva LEVA livet, inte bara låta det passera
Hur ofta har vi roligt, skrattar tillsammans
Hur ofta PRATAR vi om annat än det praktiska
Drömmar, känslor, tankar, vad vi vill, strävar efter, våra mål
Har vi några mål?
Vad har vi gemensamt förutom barnen?
Tror att allt är så bra
Vänner, intressen, inbjudningar, aktiviteter
Men sedan då?
Vardagen?
Irritation i det tysta
Eller kärlek, ömhet, omtanke?
Tänk så lätt det vore
Att koppla loss bältet och styra över när man möter en timmerbil
Men aldrig ALDRIG att jag skulle göra det, bara tänka tanken
Om det inte vore så att barnen fanns
Tror jag exploderar snart
Var finns det spänning, energi, dynamik
Här finns bara stagnation och en massa högar
Klädhögar, posthögar, tvätthögar
Och Älskaren, vad vill han med mig?
Jag är bara en kropp att fritt förfoga över
HANS
Att behandla NÄSTAN som han vill, och få en avsugning
Eller?
Märkligt då att vi mailar varje dag, hela tiden...
Och vad vill jag med detta inlägg?
Skrivet totalt spontant och utan någon eftertanke eller sammanhang
Säger det något alls
Eller är jag bara en dramaqueen som förstorar upp
Kräver bekräftelse I MASSOR
Hör mig, se mig, känn mig
Om någon undrar såhär på fredagkvällen så har jag druckit ETT glas vin, inte mer
Överdrivet känslosam? Eller bara låtit kranen rinna...
Inte fan vet jag
Ska jag publicera denna skit överhuvudtaget?
Ja internet är ju bara fullt med en massa skräp
Vad gör det egentligen
Vem bryr sig
C4athy
Fideli.m
Fideli.m
Fideli.m
Fideli.m
Charon
Fideli.m
Rok
Fideli.m
Hasse (HoA)
Fideli.m