Jag och livet

måste jag tillönska er med en roligare bild än en gubbe i dimma, hur trevlig han än är :)!

blir detta. jag har bestämt mig. Det känns som att jag inte har behov av att skriva den här typen av texter längre och att de blir allt tråkigare. Jag har större behov av att läsa bloggar än att ha en blogg själv. 

Även detta inlägg kommer att handla om kök. Jag tror inte att jag kommer att hinna lägga ut bilder på det färdiga köket, för som alla vet är det finliret som tar tid. Väldigt mycket tid. Däremot ska ni få några bilder på processen, och varför det tar, och får ta väldigt mycket tid med detta kök. 

Peter, kompis och anställd på vår byggfirma, är duktig på terazzoteknik, nämligen att med betong, cement och olika aggregat (iblandade material, t ex sten) göra marmorliknande skivor, i detta fall en bänkskiva. Han har gjort många av tunnelbanegolven i Stockholm (ja, väggar också) som ni kanske trampar på ibland. Materialet är billigt, men det är oerhört mycket jobb att få slutfinish på skivan. Som ni ser dammar det ohyggligt.

Och det blev värre innan det blev bättre. Jag gav honom en öl ibland, och sköljde av glasögonen. Nu ska maken fortsätta att slipa över midsommar, innan Peter gör slutarbetet. 

Vi ska förresten ta en paus med firman, eftersom grabbarna fick ett så bra erbjudande i Norge. Vi ska göra mindre jobb och jag ska få tid att vara lite eländig i min artros, eller egentligen, tid att träna och försöka bli bättre. Jag har haft fem ganska jobbiga år, men slutfört saker jag hade föresatt mig.

Sjukskriven? Nä, den djungeln undviker man väl så långt det går. Jag har bara varit sjukskriven en gång, förutom graviditetsrelaterade saker eller vård av barn. Jag kanske är märklig, men jag vill helst klara mig själv. Och med allt obetalt arbete som jag har lagt på firman tänker jag kvittera ut betalning under resten av året. Rent teoretiskt har jag väl rätt till, och borde ha en längre tids sjukskrivning. Det får jag ta ställning till efter nyår. 

Idag har jag klippt gräs och snyggat till i trädgården inför midsommar. Janne har alldeles för mycket att göra i firman än så länge, samt ett nytt heltidsjobb, så jag stretar på. Men nu planar det ut, och sedan kommer tre veckors semester. Vi har bara planerat en sak, nämligen Peter Carlsson och de blå grodorna i det fagra Hälsingland i slutet på juli. Peter är en gudabenådad underhållare, som vill vara ledig på sommaren och inte ens bryr sig om TV. Otroligt sympatiskt. Han har istället lanserat sitt eget öl, "Kloss", som finns att dricka i Falun. Det är döpt efter dalmål för padda, "klossa", oklart varför. 

Om ni inte har stiftat bekantskap med Peter Carlsson finns han dels i SR:s arkiv för sommarpratare (1999) och på både spotify och youtube. Han kan berätta historier, och på ett skönt klingande dalmål, denna dialekternas reggae i baktakt. 

Själv ska jag som sagt träna mera, pyssla i trädgården och återuppta ett avbrutet skrivprojekt modell längre. Jag ska nog gjuta saker i betong också. Jäklar vad det är kul!

Ni som har tittat in här, tack för det, sköt om er och ha en underbar midsommar. Det gör inget om det regnar, eller hur?

från ett sommarhett Dalarna. Vi har redan haft de fem veckor sommarvärme vi brukar ha här varje sommar. Iskall vinter och kokhet vår och försommar, hur ska det här bli? Nåja, det är bara att vara tacksam och vattna ordentligt. I går satt jag ute till halvtio, med fläkten i gång för att hålla myggen borta och den bärbara datorn för att prata med maken. Han fick dock inte fart på internet där borta i Norge, så det blev telefon i stället.

Vi har tagit hand om en kattpojke, vars husse blev svårt allergisk. Det innebär att det är livat värre, han är inte van vid hundar, eller andra katter, eller att vara ute. Vår hona är precis steriliserad och har alltså ett sår på magen. Hon vill vara ute på nätterna, vilket jag inte vill, så i går kväll fick jag locka till midnatt innan hon kom in. Vid halvfem rök de båda katterna ihop i vårt sovrum, så idag är jag lite trött. Nåja, de lugnar sig nog snart. 

Visst är han snygg?

Det var som sagt en närapå tropisk natt hos oss, 23 grader sent i går kväll och 14 grader i natt. Det var ljuvligt att vattna och se hur tacksamma växter sörplade i sig. Det är något djupt tillfredsställande i att odla saker.

I dag är det så hett att jag inte fixar att klippa gräs ens, jag sitter inne och rensar i mina pappershögar. På sikt ska jag skaffa trädgårdsplattor och lägga runt mina lådor, så att det blir snyggt och lätt att klippa gräset.

Jag lyssnade på Chet Baker på Spotify i går på verandan, jag försöker hänga med i den tekniska utvecklingen, fast jag inte är så road av annat än att använda teknik. helst vill jag slippa förstå mig på den. Spotify är i alla fall en lysande idé. Just nu är det den coola 50-talsjazzen som tilltalar mig. För att fira min tredje rökfria dag tog jag ett glas rosé med frysta hallon i, och sedan en espresso och en liten whisky. 

Bättre kan man inte ha det. 

av bloggen är på gång. Jag vet inte om jag orkar flytta hela bloggen till wordpress, jag tycker att jag upprepar mig efter fem års bloggande och att det inte är så intressant att läsa det jag skriver. Jag har stängt ner en gång förut, men började skriva igen eftersom jag saknade det. Jag läser ganska många bloggar själv, så visst är det ett intressant forum. Nätet har betytt mycket för "vanligt" folks skrivande, och alla hittar sin lilla publik, oavsett vad man skriver om. 

Vi håller fortfarande på i köket och har också haft flera byggprojekt som har involverat mig mer än vanligt. Dessutom exploderar trädgården så här års och det gäller att hålla i om man inte ska bli överväxt av ogräs, rabarber och annat. Min nya, miljö- och människovänliga Bosch gräsklippare är underbar, håller för en halvtimmes klippning, vilket också jag gör. Sedan får både jag och Boschan ladda batterierna!

Gräsklippt lägger jag i mina sandlådor, och vi får se vad som kommer att växa så småningom. Jordgubbar, kryddor, gräslök och annan lök växer fint. Jag har precis tryckt ner vitlöksklyftor mellan jordgubbarna, det skulle tydligen vara gynnsamt. Grönt vitlöksgräs är dessutom gott i salladen. Jag har satt potatis och bondbönor i samma låda, liksom sockerärtor och gurka. Mycket spännande. Jag hoppas att jag vattnar tillräckligt. Vilket jag ska gå ut och göra nu, i den ljuva sommarkvällen.

köket orkar jag inte så mycket mer än att jobba och fixa alla detaljer. Ännu är det lång ifrån klart, men det går framåt. Bra blir det! Nu har jag alla köksmaskiner utom ugnen i gång. Alla skåp är på plats, sedan blir det väggar och snickerier som ska målas. Det finns inget att visa på bild, det ser ungefär lika ofärdigt ut, fast vi har gjort massor. Vi sköter ju detta på fritiden, så det tar sin tid. Men snart så...

om ni pallar mer? 

Köksön är på plats, med induktionshäll och kyl med utdragbara lådor. Allt kommer att kläs in i ek.

Ekdörrarna passar bra till terrakottagolvet. För övrigt lägger maken tak i Falun idag, så i kväll tar vi paus. Härnäst ska avlopp och diskmaskin kopplas in. Nu har jag lagat mat och diskat i en månad på ett synnerligen primitivt sätt. 

Annars städar jag undan allt förpackningsmaterial idag. Det är enorma mängder som ska till sopstationen, alt brännas i vedpannan. 

för den är långt ifrån över. Det har varat exakt en månad nu, och den närmsta månaden kommer allt att färdigställas. Det är kaotiskt, men inte värre än att jag står ut. 

Det är viktigt att skåpen hamnar i våg. Jag har valt tukosa glasdörrar till överskåpen. Underskåpen har ekdörrar.

Det är roligt att renovera kök. Jag kommer också att få en specialgjord betongskiva i köket som blir sagolikt snygg. Den kan ni beställa genom vårt företag.

När det känns stökigt inne går jag ut och tittar på våren, den gudomliga.

Allt detta ljuvliga som är gratis. Vinterns kyla är värd det spröda, underbara.

är Den röda grevinnan. En europeisk historia av Yvonne Hirdman. Den beskriver det mödosamma pusslandet för att få ihop moderns historia som sträcker sig genom ett i Europa i sönderfall under 1900-talets första hälft fram till hennes död 1966, vid 59 års ålder. Det beskriver också en dotters såriga relation till en mor som på många sätt är frånvarande och obegriplig. Hela texten skälver av frågan om den lilla dottern var älskad, om hon var önskad. Samtidigt finns historieprofessorns nyktra källkritiska granskning och ovilja att dikta. Finns det inga källor, ja, då finns de inte. Punkt.

Jag älskar verkligen den här boken. Jag har upplevt den som ljudbok, med Yvonne Hirdmans egen röst som lever och förändras, fylld av känslor, vilket för min del ger en ytterligare dimension till texten. Jag saknar bilderna som finns i pappersvarianten, så jag måste nog köpa den också. Jag har naturligtvisw också en biologisk mor, och kan relatera till frågorna. Dessutom har jag läst historia och uppskattar det akademiska (men inte alls svårförståeliga) i texten. Det som hon gör kallas numera mikrohistoria. Man utgår från ett fotografi, ett brev, en dagbok eller vad som helst,egentligen, och forskar från mikroperspektivet, för att sedan väva in detta i ett större sammanhang. 

Detta gör att de båda världskrig som Charlott (som modern heter) upplever blir så mycket mera smärtsamt kännbara in på bara skinnet. Det sätter perspektiv på både nazism, fascism, kommunism och socialdemokrati. Jag kan inte nog rekommendera denna fantastiska bok. 

Yvonne Hirdman har jag läst tidigare, dock inte hennes bok om Alva Myrdal. Jag njuter av tanken att  jag har så mycket kvar att läsa av henne. Dessutom hoppas jag att hon fortsätter att publicera mer. 

http://www.svd.se/kultur/sondagsintervjun-yvonne-hirdman-grevinnans-dotter_4136585.svd

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/yvonne-hirdman-den-roda-grevinnan-en-europeisk-historia

men glad. I går kväll träffade jag en kusin som jag inte har träffat på ca 35 år, Veronica. Hon var i Falun för att gå på kurs och vi möttes i den ljuvliga sommarkvällen. Det var fantastiskt på alla sätt. Först avhandlade vi alla ca 100 släktingar, roliga saker och tråkiga saker. Ingen släkt är förskonad från död och elände, men i varje släkt finns också framgångssagor, nya generationer av underbara barn och roliga händelser. 

Sedan började vi prata sjukdomar. Vi har haft kontakt på facebook ett tag, och jag visste att hon hade besökt en specialist i Stockholm, men inte varför. Nu har ju jag haft problem ett längre tag, och när hon beskrev sina symptom, som uppkom vid första graviditeten, kände jag igen mig i det mesta. Vi har tydligen sköldkörtelproblem hos förfäderna, som har gått i arv till flera av oss. Ja, Veronica trodde absolut att jag har ett sköldkörtelproblem, om man plockar ihop mina olika besvär. 

En del av symptomen finns också hos mina barn, och jag vill ju gärna att de blir hjälpta. Man kan ha såväl under-som överfunktion i sköldkörteln, med ganska besvärliga följder. Sömnstörningar är vanligt, under- eller övervikt likaså, utan att man äter för lite eller för mycket.

Nu ska jag samla mig för att ta kontakt med specialisten, som verkar vara en trevlig och kunnig doktor. 

som bara attan. I dag kommer köket, på fredag ska det hängas. Hur trött min kära man är kan jag bara ana, han klagar inte i sann arbetarklassanda. I går åkte han till Oslo igen för att bebygga denna vackra stad. Den gigantiska björken är nu uppsågad och upphuggen, inplacerad i vedbo'n. 

Grabbarna har valt att ta ett fast jobb i Norge med mycket bra villkor. Vi ska vila oss lite från företagande, men kommer att ha miundre projekt då och då. Jag har fått fri tid att skriva, hur underbart är inte det?

Våren övergår i försommar och denna morgon var en gåva till människorna. Solen steg sakta över trädtopparna, fåglarna sjöng och kaffet smakade underbart. Jag ska ta mig samman och ta kort på allt det ljuvliga. 

Idag blir det trädgårdsarbete, det för mig mödosamma rensandet av planteringar i markplan. jag får ligga på mage på ett liggunderlag och ta det i tiominuterspass.Varken knän eller rygg går att böja som jag vill, men det finns alltid lösningar. 

Jag ska nog läsa lite lyrik också, jag är i lyrikstämning. Och lyssna på Mozart. Hur lyckligt lottad är inte jag?