Min senaste litterära upplevelse...

är Den röda grevinnan. En europeisk historia av Yvonne Hirdman. Den beskriver det mödosamma pusslandet för att få ihop moderns historia som sträcker sig genom ett i Europa i sönderfall under 1900-talets första hälft fram till hennes död 1966, vid 59 års ålder. Det beskriver också en dotters såriga relation till en mor som på många sätt är frånvarande och obegriplig. Hela texten skälver av frågan om den lilla dottern var älskad, om hon var önskad. Samtidigt finns historieprofessorns nyktra källkritiska granskning och ovilja att dikta. Finns det inga källor, ja, då finns de inte. Punkt.

Jag älskar verkligen den här boken. Jag har upplevt den som ljudbok, med Yvonne Hirdmans egen röst som lever och förändras, fylld av känslor, vilket för min del ger en ytterligare dimension till texten. Jag saknar bilderna som finns i pappersvarianten, så jag måste nog köpa den också. Jag har naturligtvisw också en biologisk mor, och kan relatera till frågorna. Dessutom har jag läst historia och uppskattar det akademiska (men inte alls svårförståeliga) i texten. Det som hon gör kallas numera mikrohistoria. Man utgår från ett fotografi, ett brev, en dagbok eller vad som helst,egentligen, och forskar från mikroperspektivet, för att sedan väva in detta i ett större sammanhang. 

Detta gör att de båda världskrig som Charlott (som modern heter) upplever blir så mycket mera smärtsamt kännbara in på bara skinnet. Det sätter perspektiv på både nazism, fascism, kommunism och socialdemokrati. Jag kan inte nog rekommendera denna fantastiska bok. 

Yvonne Hirdman har jag läst tidigare, dock inte hennes bok om Alva Myrdal. Jag njuter av tanken att  jag har så mycket kvar att läsa av henne. Dessutom hoppas jag att hon fortsätter att publicera mer. 

http://www.svd.se/kultur/sondagsintervjun-yvonne-hirdman-grevinnans-dotter_4136585.svd

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/yvonne-hirdman-den-roda-grevinnan-en-europeisk-historia