Växlande ostadigt!

Stockholm i mitt hjärta. Allsång på skansen får det att tjonga till i hjärtat, vacker välbekant stad där alla de närmaste vänner finns. Väljer jag bort mot Götet där förhoppningsvis min framtid finns. På ett sätt är jag nog mer göteborgare än stockholmare om jag bara går efter alla myter och klicheer om stadsfolket. Är nog lite mer goa gubbar än karriärebba om jag ska hårdgeneralisera.

Men va fan....inget är ju gjutet i sten allt kan hända bara man törs våga...eller hur??

Lillskruttans mellannamn.....jag har sår i öronen.

Men hon är min lilla prinsessa, jag har 2 och nu är de båda i min närhet.

Status: LYCKLIG!

Äntligen bestämt mig vart jag ska landa ....Göteborg blir det. Håller tummarna att jag till hösten börjar på universitetet och att boendet fixar sig. Är bara grön när det gäller Göteborg , Sthlm är ju "mitt " hem när det gäller storstad men känner nya vindar blåsa nu och våga står högt upp på min "Göra-lista"

Surfar runt bland göteborgsidor för att snappa upp ALLT jag borde veta om min nya hemstad:)

Nån snygg snäll smart och rolig göteborgare som kanske vill visa mig stan....??

Äsch, inte fan blev jag lyckligare av att inte skriva blogg. Så nu tänker jag fortsätta vältra mig i självömkan och nedväderande hugg och slag. Här kommer 5 pågående pinor:

* Jävla exet som gör mig förvirrad. Inser det omöjliga att leva ihop då vi inte ens talar samma språk, men kroppen vill knulla det välbekanta och trygga. Krävs viljestyrka och insikt och eget självmanipulerande för att gå vidare.

* Jävla ekonomi! Jag är proffs när det gäller privatekonomi men detta år vill jag gräva ner.

* Jävla drömmar! Drömmen om en familj och misslyckandet över att jag inte fick den är som hammarslag i huvudet som aldrig tystnar.

* Jävla beslutsångest som inte kan förmå mig att få tummen ur röva och våga lite mer.

* Jävla kropp som tar sån tid att forma som jag vill ha den, jag kämpar och avhåller mig men det seeeeeeegar sig fram!!

Välkomna tillbaks!

som du såg på mig
som du älskade
som aldrig förr sa du

aldrig förr
så kär

jag önskar jag kunde krypa intill dig nu
känna hur du åtrå mig
som förr

önskar att det levande i mig som försvann
kom igen


som jag såg dig
som jag älskade
aldrig varit så älskad
som då

önskar du att du kunde krypa intill
jag är fortfarande lika mjuk längre in
men vardagen har gjort mig strävare utanpå

önskar att det som fick mig att le
finns kvar
för min själ och kropp
behöver dig

Fan i helvete vad det skär i min själ. Bitterheten har parat sig med ilskan och barnen de föder har mig fast. Jag vill skära djupa jack och hälla ner mitt salt för att visa hur det svider.

Sen kommer varma underbara E och sänker ner min kropp i ett mentalt aromabad. Lugnar och stärker upp min ryggrad och låter blodet forsa genom hjärtat igen. Bekräftar och låter mig hitta mina egna ord för att förstå.

Vänner!

Det blev långtradarmicke och en tur till sthlm. Avslappnat och otvunget  och en medveten flykt hemifrån. S och jag kröp tillbaks ner i sängen efter frukosten på fredagen , med en godispåse i mitten och varsin tjockbok i handen. Solen sken uppfodrande utanför. Vi vinklade persiennen en aning och kröp längre in i bokens värld. Underbart var ordet!

"Det blir vad man gör det till " hojtade E i mitt öra då jag muttrade över den skeva 27-årsgränsen på krogen vi valt att dansa oss svettiga poch glada. Nåja...vi bjöd 20+ attityderna på en medelåldersshow som hette duga.

Tillbaks till verkligheten kryper den välbekanta ångesten på mig....väntad och hatad. Längtar tillbaks och försöker medla mellan de olika känslorna som rusar inom mig.

Dessa jävla hjärnspöken lämnar mig inte ifred! Jag måste nysta i varför jag är så förbannat arg. Varför energin går i taket i negativ mening när exet påkallar uppmärksamhet? Hans förmodligen strategiska hållning går mest ut på att göra mig till viljes för att sen stå med ryggen fri. Det gör mig ännu mer förbannad för det är en feg och oengagerad inställning.

Insåg i mina stunder av ältande att jag kan sammanfatta kommunikationen som fanns mellan oss med att jag pratade han lyssnade och jag frågade han svarade. Jag önskade så ett utbyte. Att han skulle börja upp ett samtal med något som intresserade honom , att det fanns en vilja att berätta något för mig. Visst jag vet en massa om honom men de mesta kommer ur min nyfikenhet att lära känna den jag lever med och älskar.

Han är en praktiker och jag en teoretiker, jag gillar att vända och vrida på saker för att förstå och även bara för ren nöjes skull. Inte nått spektakulärt mer om livet självt och funderingar på varför. Jag ville prata politik , jag ville diskutera film och musik. Jag ville dela med mig av mina minnen som gjort mig till den jag är.

Han är rastlös och väldigt snäll men tänker helt på en annan nivå än mig. Jag blev mina dåliga sidor för honom. Han såg eller kunde aldrig se djupare än så kände jag.

Vad vet jag egentligen , kanske är min slutsats bara färgad av mitt mentala tillstånd just nu.

Detta är ingen munter blogg idag och det är väl inte det viktigaste heller för mig. Men jag vägrar skratta för att dölja nått annat.

Imorgon är en annan dag.

Barnledig helg framför mig och jag får lite stressymtom. I vardagen med skruttan här mår jag som bäst även om det är slitigt. När helgen kommer med inga måsten kryper ångesten på mig. Jag bävar för att bli sittande här i min lght i en massa dagar. I denna bygd finns knappt något att göra och förövrigt känner jag inga som kan roa sig på samma villkor som mig. Som spontant kan gå ut och äta eller bara ta en öl. Ensam tar man ogärna en öl här.

Men sysselsatt måste jag vara så det blir till och ringa långtradarmicke och åka billigt mot Sthlm ett par dar. Där finns vänner samtal och nöjen även om jag skulle välja ensamheten som sällskap. Att sitta på ett fik eller äta en god lunch i min ensamhet har aldrig känts skrämmande. Hemma är det svårare.

Nåja...har ett par dar att planera att fylla helgen med.

Jag tror jag fick virus via msn men den jäveln bytte namn och försvann!

Ibland kommer de där små ögonblicken då man förstår vad som är viktigast i livet. Vad som skulle behöva tar mer plats och energi. Hur lätt det är de gånger att skilja på det konstruktiva och det destruktiva. Något / Någon utanför får något inuti att klinga så rent så självklart.                    

Men snabbt som ögat flyr ögonblicket bort och vardagen och surret tar över. Vi flyter med i myllret utan att ifrågasätta , vi låter oss matas av intryck och vanor vi inte riktigt förstått. Vi tror att det krävs mer att orka förstå än att blunda.....men aldrig i längden , aldrig kostar det mer att gå den långa vägen.

Så lika vi är varann .....

Det skulle alltså räcka med ett jävla sms för att få mig ur gängorna. Ledsen...men jag känner bara för att göra livet jävla surt för honom och straffa honom med att inte tillmötesgå hans önskan om lillskruttan. Jag vet att detta är oacceptabelt och totalt ego men likväl finns känslan där idag.

Jag tror på fullaste allvar inte att det finns en vettig man någonstans!

Kan någon visa mig hur man stänger av radarn till "möjlig manlig flört " jag vill på inga villkor lägga energi på en kärlekshistoria nu.....samtidigt som jag inget annat vill än att slippa sitta ensam framför melodifestivalen med min jävla skål full med ångestfyllda kinapuffar.

Fucked up?... någon?

Är det för mkt begärt?

Ikväll saknade jag en man bredvid mig i soffan när skruttan somnat. Någon att krypa intill någon som höll om mig. Bara njuta av att sitta inomhus bland tända ljus i skön pyjamas medans vinden sliter i träden utomhus. Slöprata lite allmänt och bara vara sådär bekväm och avslappnad tillsammans med någon man så hett önskar.

Suck.....Nåja vad är väl jämställd kärlek och varmt samförstånd och uppriktig lust....?

Läste  http://www.vf.se/Nyheter/Allman/2008/Februari/Vecka-8/Rektor-anmald-for-brutet-tysthetslofte/Pappa-fick-son-att-sla-mamman.aspx   om den 35-åriga mannen som slog sin fru och fick hjälp av deras 5 -åriga son. Kvinnomisshandel får mig att bli okontrollerat arg och önskar dessa småpojkar till män att bli rövknullade hårt i en mörk mögeldrabbad gränd av 10 stora sadistiska sjuka män med förkärlek för smärta!

Ut med namn och bild på dessa män som systematiskt kränker och slår kvinnor och förstör barnen för all framtid. En medveten brottslig handling kräver ett medveten märkbart straff. Det borde vara upplysningsplikt  gentemot andra kvinnor så de slipper råka ut för skiten.

Finns det inte nån sida med namn och bild på kända pedofiler i USA? En av de få saker vi borde ta efter USA på isf. Kompletera med en sida på män som missbrukar kvinnor och kränker deras rätt till liv!

ARRGGHH.... fan vilka jävla korkade män det finns!!!

Har varit en bra dag ,stor skillnad från gårdagen då jag kröp ur mitt skinn och ifrågasatte hela mitt liv.

Men dagen har varit mjuk lugn och lillskruttan mår bättre och mitt humör har varit i sinnesfrid. Möten och vardagen bara flöt. Att tanken styr har slagit mig mer och mer. Jag är en stor känslomänniska som påverkas lätt av omgivningens stämningar och låter de styra mer än jag borde. Istället borde jag koppla om när jag närmar mig känslomässig destruktivitet och låta tanken ta över. Bestämma en riktlinje och hålla mig till den. Manipulera mig själv med andra ord......

....eller ge mig själv en chans ,kan man oxå säga. När jag testar reagerar folk i min närhet bara positivt och vill ha mer av den sidan.

Samtidigt sitter jag här nu vid min lilla upplysta plats vid datorn och bokslutar min dag. Och börjar då ifrågasätta min harmoni som fått råda idag....... lite lägga till och dra ifrån..och orsaker och verkan och denna jävla självanalys......Faaan...istället borde jag låta tanken vara och krypa ner i bingen och tacka mig själv för en bra dag!!

PUNKT!

Vab- måndag igen. Skruttan har 40 graders feber och jag har mängder med plugg inför prov imorgon. Så e de!

Dagarna går och jag tittade på "Shortbus" i går kväll. En annan form av porrfilm utan porr. Mkt naket och "riktig" sex men den blev sekundär då handlingen tog över. Människors frustration av att nå nått annat och fram för allt vad ryggsäcken gör med en.

Solen skiner och vi måste ut trots sjukdom, andas frisk luft och få lite D-vitamin. Bädda ner skruttan i vagnen och ta en långpromenad innan lunch.

Läste Anders som gjort ett test och klickade mig vidare (Snart ska jag lära mig länka) och fick utförligt svar på vem jag är.....

Livsväg 7, den självständiga perfektionisten:

Personer med livstalet 7 är individualister som har stort behov av att då och då få vara ensamma. De har god intuition och är bra på att analysera. Sjuor tycker inte om när andra säger till dem hur de ska göra.

Är du en sjua så kan du uppfattas som lite mystisk, kanske därför att du klarar dig så bra på egen hand. Du är noggrann, nästan på gränsen till perfektionist. Detta kan medföra att du helst har ett arbete som innebär någon form av specialisering. Du hjälper gärna andra människor och har förmåga att få dem att må bra. Du är även en fena på att kunna handla vid de rätta tillfällena. Din djupsinnighet behåller du gärna för dig själv då du är rädd för att bli missförstådd.

Din vana att skjuta upp saker och ting är inte så uppskattat hos andra och det drabbar även dig själv. Vid möten med människor som du inte känner kan du vara ganska otrevlig och kylig. Att ibland ta till dig andras råd skulle kunna hjälpa dig mer än du tror.

Jaha......nu kan jag sluta navelskåda och börja leva??

- Det finns en orsak till varför man flyttar hemifrån och klipper navelsträngen! säger storskruttan när jag påpekar hur onödigt det är att sätta sig på ett fik när vi ska på middag om 1 timme.

Jag uppmuntrar henne verkligen att släppa mig för jag vet hur nära vi står varann och hur jobbigt det kan vara för henne när jag klampar på i mina "no it all " -stövlar.

Människor i min närhet påverkas av mitt humör och jag gillar det inte , ser hur de tassar runt och bygger upp nått möjligt försvar mot min kyla. Jag låser mig själv med alla känslor som tar över. Alla förväntningar jag byggt/bygger upp som raseras av kanske helt bagatellartade orsaker som andra får ta skit för. Oacceptabelt...jag vet.

Fram förallt  för skruttorna vill jag bryta det mönstret , vill inte se det arvet föras vidare. Jag skäms när jag ser andra som beter sig som martyr diktatorer och drillar sina familjer. För vidare nått som sätter spår och påverkar i många generationer fram. Familjehemligheter är det vidrigaste jag vet!

Barndomen präglar så mkt hårdare än jag trodde. Ju äldre vi blir desto mer tydligt kommer det fram. Desto svårare att karva bort det vi vill förändra. Så uppmuntra era ungar att klippa navelsträngen och skapa nya egna vuxna sidor. Ge dem hjälp att sortera det som är jobbigt och vårda det som var bra.

blev jag alldeles nu nyfiken på hur ni män vill ha er kvinna. Alltså inte mått vikt och hårfärg. Mer personlighetsmässig.

Läste en lista ang män hos en bloggare men hittar inte tillbaks dit nu....synd för den var klockren och detaljerad i exempel. Nu var det mer en önskan än någon verklig man hon skrev om. Kanske därför den var så bra?

Men vem vill ha en perfekt partner? Det är väl bara grundbitarna som måste passa resten kan väl ses som en lockande utvecklande färgande framtid?

Så enkelt det vore att bara blunda eller titta bort när lillskruttan tänjer sina gränser. När hon nonchalant kastar sina leksaker eller springer ifrån matbordet mellan varje tugga. Hon pratar tjattrar ifrågasätter allt hela tiden och det skaver i mina öron och rusar i mitt huvud då jag försöker ligga några snäpp före henne. Att ha regler men inte för många och välja ut de som jag anser vara viktigast kräver tid för en tanke att tänkas färdig.

Klart jag vill göra rätt ...men samtidigt förstå att jag är bara mänsklig i min mammaroll.

Det är det mest krävande ansträngande arbete som finns att uppfostra barn. Att ha en tanke med det, att se längre än till nästa födelsedag. Att hitta en individuell plan för just detta barn. Hon är så olik sin storasyster. Storskruttan va lugn ,lillgammal och mammas skugga. Lillskruttan ser allt , kommer ihåg allt och har X2000 i blodet. Hon ger ifrån sig vårskrik varje kväll när tröttheten tar över och inget går hennes väg. Hennes vilja är allmänt känt på förskolan nu. Samtidigt som hennes positiva energi och charm får de flesta att le.

Olikheterna mellan dem har fått mig att bli mer ödmjuk inför andra föräldrar. Jag tittar aldrig snett på mamman eller pappan som strider med ett vilt barn eller råkar tappa humöret och skrika till.

Man gör det man kan så gott man kan utifrån de erfarenheter man har.

Jag tröstar mig själv med de orden då jag känner att jag inte riktigt räcker till.