En mors tankar o funderingar

Min älskade son!
Nu har din gravsten kommit på plats.

Visst är den fin men vad ont det gjorde att se ditt namn på den.

Älskar dig till solen månen och alla stjärnorna...//Mamma

! år sedan du begravdes...älskar o saknar dig så mitt barn. /Mamma

Jag plockar blommor till Dig så att Du ska minnas att jag ska älska Dig i all evighet

De alla dofter av sommarens skönhet
som ger dig vår kärleken i evighet

Du finns i träden,
Du finns i musiken som jag lyssnar på.
Du finns i regnet som slår mot rutan.
och i flingor av fallande snö…
Så länge du finns i mitt hjärta, så lever du alltid vidare
Jag drömmer om dig ofta, men när jag tänker på alla fina minnen vi hade tillsammans så får du mig att le, och fälla tårar.

Älskar dig till solen och månen och tillbaka min älskade Richard//Mamma

Mamma o moster var och gjorde fint hos dig. Stenen är ej på plats än, det ligger på fars lott och du vet ju hur seg han kan vara. Älskar dig min änglason då nu och för alltid.

Jag hatar dig så hänsynslösa, hjärtlösa och bestialiska "fru Duchenne".
Du har plågat mina pojkar sedan dom var 5 år, du har slitit hjärtat ur bröstet på mig många gånger.
Du har låtit oss leva mellan hopp och förtvivlan.
Du har ryckt mitt barn ifrån mig.
Och du fortsätter plåga min Niclas.
När skall dom utrota dig? Du som förtvinar våra barn, gör dom hjälplösa och tillslut tar du dom ifrån oss.
HATAR DIG SÅ!!!!!!

Vill ägna en tanke åt alla som har drabbats av denna infernaliska fru....

Hej min unge! Igår skulle du fyllt 28 år. Ville ju komma hem till dig med presenter och ge dig kramar o sjunga för dig.....Istället fick  jag gå till din grav och lägga blommor o tända ljus. Det är så jävla tungt vill inte mer vill vakna upp ur denna jävla mardröm....
älskar dig min unge till solen o månen och tillbaka.

Vi var där alla dina nära o kära och lade blommor o tände ljus på din grav.

Vi alla saknar dig så älskade barn.

Din födelsedag närmar sig med stora steg, vet inte hur jag skall klara av detta. Det är tungt och jag bara gråter. Saknar dig så min fina pojke. Du finns för alltid i mitt hjärta min älskade son.

Älskar dig till solen o månen och tillbaka igen........//Mamma som saknar dig jämt.

Idag är jag ilsk som en arg Rottweiler...grrrrrrrrr. Fick stopp på bilhelvetet igår, mitt på en väg som är väldigt trafikerad. På med varningsblinkers, ut och sätter upp triangeln och sånt man skall göra. Skall ringa gubben, helvete ingen täckning....Inte en jävla bilist som stannar och hör om man behöver hjälp......23 bilister passerar bara första kvarten tappar sedan räkningen.

Ser att ca 500 m längre fram finns en parkeringsficka...Jag ut och hyvar bilen, känns som jag skall få en hjärnblödning minst. Knuffar o knuffar o knuffar stånkar o stönar.....ilskan kokar i mig. Bilister kör förbi en del tutar men tror ni att nån jävel stannar? Icke sa Nicke....när jag kommit halvvägs ringer mobilen, gubben undrar var jag är...berättar att bilen stannat och var. Är på jobbet men kommer så fort jag kan....säger gubben. Jag fortsätter knuffa bilen, en stund senare helt slut är jag framme vid parkeringsfickan. Tänkte för mig själv fan jag knuffar ner bilhelvetet i Nossan. Tänder en cigarett....sitter i bilen och väntar, ut igen och röka, kissnödig, kaffesugen och jävligt trött o öm.  Går tillbaka hela vägen för att hämta värningstriangeln.

När jag kommer tillbaka till bilen, är kl 16.30. Väntar o väntar o väntar, bestämmer mig för att lämna bilen där och lifta hem.

Ingen stannar. Orkar inte gå hela vägen....jag väntar lite till..2,5 timmar och ett helt cigarettpaket ser jag gubbens bil närma sig. Pust o stön fan sån tid det tog då...

Vi bogserar hem bilen. Kommer hem sätter mig framför tv...Frölunda match andra perioden håller på...2-1 till HV. Shit ja ja en och enhalv period kvar...

Matchen tar slut och förlusten var ett faktum, helvet jävla skit,,,,Är inte omtyckt av han däruppe känner jag. Ilskan kokar i mig.

Går ner och lägger mig somnar som en stock...vakna kl 06.00 försöker resa mig upp, Stopp vad händer? ingenting kan inte röra mig. Stel som en 130 åring. Lyckas efter många om o men, rulla ur sängen, tar mig sakta upp för trappan är helt leabruten, hela mitt lekamen gör ont..

Fy fasiken vilken dag det var igår och idag går jag här som en gammal pensionär....

Och till råga på allt är det snöstorm när jag tittar ut genom fönstret i morse fy fan.

Över end out. 

Krigarsjälen som bo i mitt hjärta, är starkare än min svaga kropp..

Detta skrev Richard i sin dagbok. Så sant han var en riktigt kämpe o fighter min

Änglakrigare

Minns det som igår du var liten och aldrig ville släppa mammas hand.

Vad stor du har blivit vad mycket du kan. /Älskar dig // Mamma

 Fick denna filmsnutt av en annan mamma i tårar. Min sister in pain. Handlar om hennes son med duchennes muskeldystrofi. Filmen sliter hjärtat ur kroppen på mig. Det är som ett utdrag av mitt liv med mina pojkar. Min vän bor i Australien, men hon och jag har kommit väldigt nära varandra genom våra ordväxlingar via you tube.

Thank for chering this film whit me my dear sister in pain. Hugs/carla

http://www.youtube.com/watch?v=HqkaufAi2ic

Idag slogs jag av ett nytt perspektiv .

Tidigare har jag mest tänkt att VI inte får uppleva RICHARD igen.
Att JAG inte kan ringa honom, inte kunna krama honom.

Plötsligt insåg jag det omvända perspektivet.

Att RICHARD inte kommer få uppleva våren igen.
Eller att han aldrig får se snön falla igen, 
han kommer aldrig att få höra fågelkvitter, musik eller våra röster mer. 
Eller se sina gudsöner växa upp och bli stora inte se sina syskonbarn. 

Tänk vad mycket han kommer missa.

Min skatt, ge mamma styrkan att leva vidare utan dig. Just nu är denna styrkan helt borta. Det känns som någon har släckt solen, månen och alla stjärnorna sen du försvann. Jag överlever men det är just allt. Min längtan efter dig blir bara större o större ju längre tiden går.

En del av mig är för alltid borta inget eller ingen kan fylla det tomrummet efter dig. Var mig nära och låt den styrkan och tron på livet som du hade förflytta sig till mig. Tänd en gnista i mitt hjärta så att det orkar slå som vanligt igen. Älskar dig min son för alltid.
Din mamma.

Minnet av dina vackra ögon, och ditt varma leende, hjälper mig att leva vidare, fast det är tungt utan dig min prins.

Älskar dig nu då och för alltid så länge jag lever.

Idag fyller min kära pappa år, hoppad dom firar dig däruppe i änglarnas stad kära pappa. Richard har väl grattat dig? Ta hand om varandra däruppe.

Jag saknar er så.

Du gav oss det bästa som livet kan ge
Du gav oss Din trygga och varma hand,
Så snar till hjälp så ofta den hann

Tack för all godhet, all kärlek vi fick,
Tack för ömhet vi såg i din blick
vi ville så gärna behålla dig kvar

Men din stund på jorden fullbordad var.

Jag har varit med om dig, Jag kan aldrig förlora dig.

I natt har natten varit tung, ångestfylld och tårar har strömmat. Sitter fast i den stora SORGENS famn, och den vill inte släppa taget om mig. Jag har ropat allt jag orkar efter dig, men hör du mig? Hör du mina böner? Är du mig nära? Var finns du min son? Min längtan förtär mig långsamt innifrån. Varje dag försöker jag överleva utan dig, i vindens sus hör jag din röst, i varje stjärna ser jag ditt ansikte. I varje ilning känner jag din beröring.

Jag vill leva Inte bara överleva!

I Söndags var det någon eller några, som skändade en kyrkogård i Alingsås. Dom har vält gravstenar och slagit sönder blommor o lycktor. Kan inte förstå hur dom tänker!! Varför skall man skända de döda i sin sista vila? Och det drabbar ju oss anhöriga oerhört mycket. Som anhörig måste man känna sig väldigt kränkt när någon gör så.

Vad rör det sig i en sådan persons hjärna och hjärta? Hur svårt är det att förstå att sånt gör man inte bara. Jag lider med alla de anhöriga som blivit drabbade av dessa marodörer.  Och hoppas att dom åker fast och få stå till svars för vad dom gjort!!!