
Richard Carli var ”en speciell” pojke som var född den 5 april 1981, i Göteborg, Sverige som var uppvuxen i Sollebrunn ett litet samhälle i utanför Alingsås,
Hans dröm var ju som hos många andra ungdomar, en bra utbildning, ett härligt hus, ett bra jobb, en underbar fru och några ungar för att göra, farforäldrar av Carla och Kenneth.
I dess hjärta passionerna som dom flesta pojkarna, fotboll, hockey, Ferrari, MC. Tjejjer.
I hjärta all önskan för en bra och lycklig framtid.
Men livet blir inte alltid som man har drömt om.
Richard levde i tjugosju år med den grymma fru Duchenne, en muskeldystrofi som dödar sakta, som föder sig själv av dig, genom att förtvina dina muskler.
I hans hjärta fullt med drömmar om, förälskelse, och ett lyckligt liv.
I hans kropp denna grymma sjukdom som slumrade i 5 år. För att sen vakna upp uthungrad, och plåga honom ända fram till hans död 10 juni 2008.
Vid tjugosjuårsåldern då andra pojkar börjar realisera sina drömmar, för att smaka på världen, för att pröva sina vingar. Richard fick aldrig detta, aldrig pröva sina vingar fullt ut, förutom med sitt hjärta.
Men Richard har aldrig klagat, aldrig fördömt sin situation, han har aldrig slutat att drömma, han tyckte livet var härlig, trots allt. Han kunde bli glad utav: en chokladbit, lite sällskap av en vän ett leende från någon en klapp på axeln, att äta en pizza i goda vänners lag. Detta fick honom att glömma sitt förkroppsliga funktionshinder, få honom att glömma sitt behov av sin respirator och få honom att glömma slangar som kördes ner i hans hals för att suga upp slem för att ge han fria andningsvägar. Han kunde se på en och hans ögon lyste av kärlek och som om han sa ”Jag saknar ingenting” jag har allt. I tystnad gick han igenom sitt öde, med den utöver det vanliga värdigheten av en enkel ung man, som sjukdom vänt lyckan mot dess öde.
Detta är som synes en grym verklighet för många familjer som drabbats av Duchennes grymhet. En vardaglig historia, av en tragedi som drabbar många familjer, som kväver deras drömmar.
Men inte för Richard, inte för oss ..... inte för hans vingar…………..