Det sårbara Sverige

En fientlig makt som vill erövra Sverige behöver inte beväpna sig med bombplan, ubåtar, stridsvagnar och kulsprutegevär. Det räcker så bra med att några skickliga tekniker tar sig in på strategiska ställen och slår ut vår försörjning av el och tele. Då virrar vi omkring där i vår isolering och klarar inte ens av att lyssna på radio för vi har glömt att förse oss med färska batterier. Posten, bankerna, Systembolaget och en del andra butiker släpper inte in sina kunder, eftersom de datorstyrda kassorna är ur funktion. Fryser gör vi och går till sängs i skymningen under dubbla täcken. Några få av oss har varit förutseende och innehar sedan länge oljekaminer och spritkök men i det stora hela gör det ingen skillnad. Hemvärnet och våra återstående regementen är till större delen utkommenderade för att söka efter el- och telefel. Kungahuset och regeringen överraskas i sömnen och har inte en chans att protestera. Tidningstryckerierna och radio- och TV-husen invaderas när all tillgänglig personal är sysselsatt med att få i gång reservaggregaten.Vi vaknar till en morgondag efter historiens mest oblodiga invasion, och som det disciplinerade folk vi är kommer vi att göra vad vi blir tillsagda, tacksamma över att strömmen kommit tillbaka och att telefonen, faxen och Internet, för att inte tala om TV-n, värmen och vattnet åter fungerar. Frågan är hur länge det dröjer innan vi inser vad som hänt. Kanske blir vi misstänksamma om rösterna i P1 Morgon inte låter lika gemytliga som de brukar, men å andra sidan kanske vi skyller också det på strömavbrottet.

       Jag bor mitt inne i skogen och upplever den nästan aldrig som ett hot. Skogen är fattigmans kappa, sa man förr, och jag förstår precis hur det menades. Skogen skyddade för vinden och för ovälkomna besök, det fanns gott om bränsle i den liksom lämpliga gömställen, och emellanåt kunde man snara sig en hare eller till och med skjuta sig en älg, fast det sistnämnda var ju ett svårt brott.

       Men när det stormar är det obehagligt, för att inte säga kusligt, att gå förbi utsatta, häftigt vajande träd. I en tät skog skyddar träden varandra, men på hyggen med glesa frötallar kan farligheter inträffa. Jag minns för några år sedan hur en björk fälldes av stormen och slet av min telefonkabel minuterna efter att min granne passerat den, och säkert finns tusen liknande tillbud att rapportera från oväder genom åren.

       En gång var jag ute med bilen i snöoväder, när det faktiskt åskade! Det är enda gången jag varit med om åskväder i samband med snöfall. "Åska och mer snö, drivis på Hacksta land", det var det värsta man kunde ta till i fråga om otroliga väderleksutsikter när jag var liten. Men nu var det snöyra med blixtar som lyste upp hela himlen med ett hemskt blåvitt sken. Det var lätt att ta det som ett järtecken.

       Jag undrar varför alla vi svenskar har bosatt oss i ett land med så obehagligt klimat. Och att vi stannar kvar här!