Igår föddes Ester. Det var nära på att hon blev en Lucia men klockan hade hunnit bli tre på morgonen den 14 december. Därför Ester. Hennes första julklappar är redan inhandlade, även om hon inte hunnit meddela vad hon önskar sig.
Julklappshandeln idag gav varierande upplevelser. I bilen lyssnade jag på Lise och Gertruds julskiva för första gången (tack A+C!). Några spår var fantastiskt bra. Särskilt översättningen av Cohens Halleluia. Rysningar längs ryggraden och en rejäl religiös kick.
Framme i shoppingcentret inser jag att jag egentligen är för sjuk för att faktiskt handla, vilket gör att jag parkeras på ett strategiskt ställe och blir bas för hela expeditionen. Med allt fler kassar kring benen bligar jag ut över folkhavet.
Alldeles intill sitter folk och äter. Precis bredvid mig äter en vacker kvinna pizza tillsammans med sin son. Hon verkar bekant. Jag glor. Och ser att det är den ena av tjejerna i Lise och Gertrud. Jag vet inte vem som heter vad men jag vet att hon som just nu äter pizza är den av dem som spelar cello. Hon är fantasktiskt bra. Jag skulle vilja gå fram till henne och säga det. Men jag låter bli. Hon ser ut att ha det så fridfullt med sin son och sin mat.