Ett mail från "Pojken det"

Information frå admin.

Idag fick jag ett mail från "Pojken det" som han har gett mig tillstånd att lägga ut här.

Hej Marina.

Jag är fortfarande kvar och andas frisk luft. Försöker leva och hitta nån mening med livet. Jag kan säga dig att det inte finns mycket positivt att berätta om. Varje dag känns som en dag i dimma. Jag svävar utanför min kropp och iaktar mig själv gå igenom dagliga rutiner och finputsa på mina actingskills. Mitt liv går ut på att spela huvudkaraktären i en film. Jag är alltid en ny person för dagen. Jag känner ingenting och har noll möjlighet till att knyta an till nån. Varje försök till att skapa genuin kontakt känns som krystad och påhittad. Från det smått genuina övergår jag sen till agerandet utan att själv märka det.

Människor förstår sig inte på mig. Minst kvinnor. Jag tror att varje kvinna som vill lära känna mig vill ligga med mig. Jag ser igenom det och använder det till min fördel. Jag vill väl. Men jag vet inte hur. Jag saknar förmågan att vara liten och överlåta till någon annan att bära mina bekymmer. Något som min omgivning mer än gärna lastar över på mig. Paradoxen är att jag är expert på att bära andras ångest, medan jag tror att folk har noll förmåga att bära min. Jag har inte plockat upp den här erfarenheten från ren föreställning. Hittills har det alltid visat sig att de människor som mest har velat vara mina vänner inte har kunnat bära en bråkdel av den smärta som jag var beredd att överskölja dem med.

Så känns det med er på Fristaden. Jag vet att ni vill väl, men ni är bara fantasifoster. Ni är inte verkliga för mig, och du är inte verklig för mig. Just nu ser jag dig inte som en individ. Du är min personliga gud, mitt samvete som jag talar med. Så anledningen till att jag inte skriver på Fristaden är att jag inte tror att jag får ut nåt från det. Då kan jag lika gärna tala med väggar, eller med små röster i mitt eget huvud. Den värme som ni uppenbart försöker förmedla till mig känns inget för mig. Noll respons. Det skulle kännas falskt att gå in och skriva vänliga ord när jag inte menar nåt av det. Därför väljer jag att låta bli och iakta bloggen och svaren istället.

Angående Kjell-Åke, tack, jag ska försöka kontakta honom. Det kanske känns annorlunda med en man som har gått igenom samma sak som jag.

magic supplies