När livet tog slut… Marina del 6

Information från admin.

Jag vill att alla läser igenom informationen innan ni läser inläggen och lämnar kommentarer.Detta har utvecklats till en självhjälpsgrupp, och som sådan måste i följa vissa regler för att det skall fungera.

Jag hade kämpat med konsekvenserna av de övergrepp jag hade varit utsatt för under många år. Mina relationer funkade inte och jag var medveten om att det kom att bli så redan från första början när jag träffade någon. Jag försökte, jag försökte så till den milda grad att det inte fanns plats för mig och mina åsikter, tankar och känslor. Jag försökte hela tiden ge av allt det där som jag inte hade, och självklart var det dödfött!

Vintern -83 hade min relation med min dåvarande fästman havererat. Det var ett tungt misslyckande då han var en av de snällaste, godaste människor jag någonsin mött. Han ville mig så väl, men jag kunde inte ta emot. Jag var ju värdelös.

Efter att vi flyttade isär lyckades jag förstöra allt annat omkring mig. Jag såg till att vi skildes som ovänner, trots att han aldrig var ovän med någon, och jag såg också till att förlora både jobb och bostad. Precis som ett offer nästan alltid gör… Man ser till att förstöra allt som är positivt innan andra sviker en. Innan man får det bevis på att man inte är värt något gott, det bevis man hela tiden går och letar efter.

För om en vuxen kunde förstöra och svika mig som barn, då måste jag ju vara värdelös. Alla kommer så småningom att upptäcka att jag inte är värt deras kärlek och omtanke. För jag är ju en bluff som bara väntar på att bli genomskådad.

Därför så fattade jag en sen kväll i februari -84 beslutet att nu var det nog. Mitt liv var slut, det fanns ingen mening att fortsätta så här. Jag samlade ihop alla piller jag kunde hitta, tryckte dem i mig och gick och lade mig i min iskalla säng. Jag kommer ihåg att jag undrade hur det skulle gå för min katt, Shamy. Min lilla goa siames-tjej som gick runt i hyresrummet och skrek som en galning för att hon löpte. Jag vet inte om hennes skrikande hade något med saken att göra, men min kompis Hoksengen bestämde sig för att titta in hos mig mitt i iskalla natten.

Mobiltelefonen fanns inte då, och jag hade inte ens en vanlig telefon. Så Hoksengen baxade mig ner för trapperna, placerade mig på sparken och sparkade iväg. Jag har endast vaga minnesbilder från den sparkturen, men jag kommer ihåg hur fruktansvärt kallt det var. Temperaturen låg på runt 20 till 25 minus den vintern. Det var till och med så kallt som -38 veckan innan. Kallt var det i alla fall, och han sparkade iväg i full fart till närmaste telefonkiosk.

Där fick han ringt efter ambulansen som kom efter bara några minuter. När ambulanspersonalen såg vilket tillstånd jag var i, ringde de närmaste sjukhus och bad dem om att skicka ambulanshelikoptern. Sjukhuset låg ca 14 mil bort så ambulansen väntade inte, utan började köra för att möta upp helikoptern så snabbt som möjligt. Därifrån minns jag bara hur läkaren i helikoptern både ropade på mig och slog mig lätt på kinderna för att hålla mig vaken. Och så minns jag ljudet av rotorbladen… Ett ljud som jag fortfarande har svårt att höra.

Sedan minns jag inget mer förrän nästa dag när jag vaknade. Jag var både förtvivlad och lättad över att Hoksengen hade hittat mig. Förtvivlat för att jag inte ville leva och lättad för att jag var rädd för att dö. Enligt läkarna var jag så nära döden, att om man skulle räkna det i avstånd, så handlade det om någon millimeter. Trots detta och ett tidigare försök, så skickades jag hem samma dag med en klapp på axeln och en apotekspåse med nya piller.

Hoksengen visade sig vara en riktig vän. Han såg till att jag inte var ensam under kvällar och nätter, som var den värsta tiden på dygnet, under flera veckor framöver. Helt tills jag följde ett mönster som var så typiskt för mig, och som skulle bli än tydligare under åren som följde; jag flydde.

I mars -84 flyttade jag till Sverige och om jag räknar med den flytten, så har flyttkartongerna packats och packats upp 17 gånger sedan dess. 17 gånger på 24 år!

Men jag lever, och idag är jag en överlevare.  

magic tricks