Dödskyssen - Maries berättelse.

Information från admin.

Jag vill att alla läser igenom informationen innan ni läser inläggen och lämnar kommentarer.Detta har utvecklats till en självhjälpsgrupp, och som sådan måste i följa vissa regler för att det skall fungera.

I ett stort rött hus med vita knutar, en bit utanför ett litet samhälle började mitt liv. En Mamma med ett hjärta av guld. Och en pappa som utått sett ansågs framgångsrik, ordentlig och välbärgad. En storebror som var min STORA idol redan från början.
 
Egentligen minns jag inga övergrepp från den första tiden av mitt liv. Jag minns pappas hund, min bror och mest min mamma. När jag lärde mig att prata satt jag framför bandspelaren hela dagarna och bandade min barnsliga röst och allt jag tyckte och kände. Jag var precis som ett barn ska vara. Jag sjöng, dansade och lekte med dockor.
 
När jag var fem år skilde sig mamma och pappa. Huset såldes, mamma var ledsen, pappa var ledsen. Det var tungt! Mamma flyttade till en lägenhet och pappa till en annan. Pappa hade även en stuga som han köpt långt ute på landet. Det var där jag och min bror sedan fick tillbringa många långa helger framöver.
 
Vi var hos pappa varannan helg. Han var totalt nere efter skilsmässan, drack sig full på kvällarna och kunde inte alls ta hand om två barn. Så där satt vi, jag och min bror, mitt ute på landet och på den tiden nästan helt utan grannar. Ibland fick vi ingen mat, vissa gånger smög min bror upp på natten och stal frukt till oss när pappa äntligen somnat.
 
Jag minns hur pappa grät när han var full. Sa att vi hatade honom, att vi nog egentligen önskade att han var död. Jag minns hur synd jag alltid tyckte om honom. Att jag inte alls ville ha honom död. Jag minns hur han kunde spy ner hela huset och hur jag försökte städa bort det.
 
Men en kväll minns jag mer än alla andra. Det var en fredag, jag skulle åka med själv till pappa den helgen. Redan vid ankomsten till stugan började han dricka. Jag hade lärt mig skriva ochh skrev med skakande hand på en "post it" lapp; SnÄla pappa DricK InTe MeR. Men det gjorde han. På natten låg jag i hans säng och försökte sova till ljudet av höga stön från porrfilmen han alltid kollade på. På den tiden sov jag i hans säng. Så småningom vaknar jag av att han ramlar, jag vågade inte gå upp och hjälpa honom. Efter en stund kommer han in, fram på min sida av sängen och ber mig att ställa mig upp. Jag frågar hur han mår. Det är från den stunden jag minns att övergreppen börjar. Då fick jag dödskyssen av pappa. Jag kommer alltid att tycka att det var det värsta övergreppet. Kyssen, på det viset man inte kysser ett litet oskuldsfullt barn.
 
Helvetet hade börjat, jag tyckte inte om mig själv längre, jag började hata dagen då jag blev till. VARFÖR? varför? Var pappa sjuk? Mamma var ju nästan alltid glad. Hos henne trivdes jag som fisken i vattnet. Hon var och är den bästa mödrar man kan ha. Utan henne hade mina dagar nog varit slut. Utan henne hade jag levt i ett nattsvart mörker hela tiden. Hos henne lekte vi, åkte till ridskolan och spelade spel. Hos henne fick vi kärlek. Tyvärr visste hon inte vad som hände hos pappa. Rädslan var för stor för att jag skulle våga, våga tala om för någon om min plågoande. Min själ var och är trött och fördömd till ett liv delvis i mörker.
 
Livet nu är upp och ner, bra det blir det väl aldrig. Det känns som om jag är dömd till att leva i ensamhet. Jag har svårt att leva i nära relationer. En så intim och fin sak som att kyssas blir en omöjlighet i djupare relationer. Jag blir misstänksam mot mina partners. I hela mitt liv har jag hela tiden behövt att ha saker som händer hela tiden. Jag är på flykt, flykt från mig själv, mitt innersta jag.

magic tricks