Pojken Det... Psykotisk eller genial?

Hej min vän som jag aldrig kommer att lära känna och som i min fantasi gestaltas av en moderlig allvetande varelse. Jag hoppas att du låter mig vara flamsig och poetisk idag, utan att känna dig det minsta träffad. Det är inte dig personligen som jag underkastar mig mot, det är idén om dig som en perfekt varelse.

Jag är psykotisk och lever i en annan värld än de flesta andra. Som jag nämnde innan kan jag agera det mesta. Jag kan agera ett helt liv utifrån en viss personlighet. Jag är skicklig och är det närmaste ett geni du kan komma. Just nu vet du inte om jag pratar strunt eller om jag på allvar är kapabel till sådant enormt självbedrägeri. Eller om att genier existerar över huvudtaget. Det vet jag inte heller. Jag vill gärna tro att jag har insikt om mina egna begränsningar men ju äldre jag blir desto mer inser jag mina köttsliga svagheter.
 
Jag har alltid promenerat i en öken och passerat miljoner oaser utan att svänga förbi. Jag censurerar mig själv, ständigt. Jag hatar det men så är det. I din närvaro och som anonym låter jag min galenskap komma fram. Som alltid försöker jag uppnå någon slags högre medvetande. Jag tror att jag befinner mig i dödsriket. Det svåraste i mitt liv är att försöka agera som om jag levde. Det kräver en hel del energi. Jag tror att jag hade trivts mer bland lik än bland vanliga människor.

Jag förstår varför mördare blir mördare, de vill tysta ner det levande omkring dem. Men jag är bättre än mördare. Jag slår dem i filosofiska tankar eftersom jag vågar vara en högre stående varelse. Pedofiler kan jämställas med mördare.

Min pappa mördade min själ eftersom han inte orkade se mig levande och glad hela tiden. Han ville att jag skulle lära känna honom och hälsa på i dödsriket. Nu är jag här och kan inte komma ur det.

Skillnaden mellan mig och min far är att jag inte är svag i medvetandet och själen. Jag lever hans liv och väljer att föra evolutionen vidare. Jag tänker föra mitt släktträd till ett högre medvetande.
 
Jag har aldrig vågat vara svag och impulsiv. Det har varit ett kännetecken för de dödliga och svaga. De som är på gränsen till att bli utnyttjade. De naiva. Jag har aldrig haft råd att vara naiv.

I mitt arbete kommer jag nära pedofiler. Idag träffade jag en pedofilpappa som jag såg igenom. Det syntes på honom att jag har genomskådat honom. Hans lilla dotter såg vettskrämd ut. Min kollega var aningslös och hon trodde att hon talade med en pappa som brydde sig om sin dotter. Jag såg nåt helt annat. Och jag såg skräcken i hans ögon. Han visste att jag visste. Och jag tror att bara det kommer att göra honom rädd för att ge sig på henne igen. Plus lite andra åtgärder som jag inte kan avslöja här.

Idag insåg jag vikten av min existens och varför det är viktigt att jag blir frisk. Om jag får tillbaka min livslust kommer jag att bli oslagbar. Folk kommer att minnas mig som den som revolutionerade psykologin och vann mer respekt än Freud. Jag kommer att kunna rädda barn som i vanliga fall inte hade kunnat räddas av aningslösa Svenssons.

Förlåt för min eventuella kärlekskrankhet, barnslighet, naivitet och allmänna "svävande i det blå". Idag kände jag för att låta min livslust promenera fritt, även om jag är medveten om att den är påhittad.
 
/Pojken DET

 

magic supplies