Senast Skrivet
- David Lindgren och Sugarhill Gang
- 2012-02-10 15:55
- Det känns som Timoteij håller igen
- 2012-02-10 15:54
- Större fläkt för Timoteij
- 2012-02-10 15:54
- TIllbaka i tid för Timoteijs andra genomsjungning
- 2012-02-10 15:48
- Dopingklassificerat kosttillskott
- 2012-02-10 15:46
- Cash Game Omaha-hand
- 2012-02-10 15:41
- Här är veckans Söndag!
- 2012-02-10 15:05
- Kolla Schlager Live klockan 15
- 2012-02-10 14:46
- Kliar det?
- 2012-02-10 14:46
- Vem ska rösrta på Andreas snygga nummer?
- 2012-02-10 14:44
- Lundstedt i guldkavaj
- 2012-02-10 14:38
- Lundstedt har valt Beyoncé
- 2012-02-10 14:33
- Sonja är ingen käftsmäll
- 2012-02-10 14:30
- Sonja får sjunga fyra gånger
- 2012-02-10 14:24
- Sonjas låtskrivare tävlar i norska finalen på lördag
- 2012-02-10 14:20
Överlevarnas fristad
Alla som har erfarenheter av övergrepp får skriva här. Överlevare och de som hjälper oss. De enda som inte är välkomna är trollen! Viktigast: VIS RESPEKT!
Senast skrivet
Fristaden... LJ's berättelse del 2
Jag vill att alla läser igenom informationen innan ni läser inläggen och lämnar kommentarer.Detta har utvecklats till en självhjälpsgrupp, och som sådan måste vi följa vissa regler för att det skall fungera.
En natt vaknade jag tvärt. Låg på rygg med uppdragna knän. Kändes konstigt. Oroligt i kroppen. Upptäckte en kall och våt fläck i sängen, tyckte det var märkligt - hade jag verkligen kissat i sängen?! Det hade jag ju inte gjort på flera år?! Trosorna var däremot torra - ännu konstigare; de borde ju också blivit våta ifall jag kissat på mig?! Det kändes väldigt förvirrande.
Jag låg och funderade en stund - skulle jag orka stiga upp och byta lakanet? Till slut gjorde jag det. Ville inte ha det där kalla och våta i sängen. Kändes äckligt. Gick ner till undervåningen på darriga ben. När jag stod vid linneskåpet och tog ett underlakan så kom mamma och undrade vad jag gjorde uppe så här sent. Jag sa att jag kissat i sängen och frågade henne vad klockan var. Jag tror hon sa att den var halv två.
Hon frågade vad jag gjort med det våta lakanet och jag svarade att jag lagt det i tvättkorgen. Jag tänkte att det var en konstig fråga eftersom att när man byter lakan lägger man ju det gamla i tvättkorgen. Hon gick till tvättkorgen och tog upp lakanet, luktade på den våta fläcken och sa: "det här är ju" Sen blev hon tyst.
Jag har även ett minne av att hon frågade om jag bytt trosorna men jag svarade att de var torra (eller något liknande).
Nyckelord:
övergrepp
pedofili
En natt vaknade jag tvärt. Låg på rygg med uppdragna knän. Kändes konstigt. Oroligt i kroppen. Upptäckte en kall och våt fläck i sängen, tyckte det var märkligt - hade jag verkligen kissat i sängen?! Det hade jag ju inte gjort på flera år?! Trosorna var däremot torra - ännu konstigare; de borde ju också blivit våta ifall jag kissat på mig?! Det kändes väldigt förvirrande.
Jag låg och funderade en stund - skulle jag orka stiga upp och byta lakanet? Till slut gjorde jag det. Ville inte ha det där kalla och våta i sängen. Kändes äckligt. Gick ner till undervåningen på darriga ben. När jag stod vid linneskåpet och tog ett underlakan så kom mamma och undrade vad jag gjorde uppe så här sent. Jag sa att jag kissat i sängen och frågade henne vad klockan var. Jag tror hon sa att den var halv två.
Hon frågade vad jag gjort med det våta lakanet och jag svarade att jag lagt det i tvättkorgen. Jag tänkte att det var en konstig fråga eftersom att när man byter lakan lägger man ju det gamla i tvättkorgen. Hon gick till tvättkorgen och tog upp lakanet, luktade på den våta fläcken och sa: "det här är ju" Sen blev hon tyst.
Jag har även ett minne av att hon frågade om jag bytt trosorna men jag svarade att de var torra (eller något liknande).
 |
  |
| magic tricks |
15 (+1) kommentarer
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
14 september 2008, kl 10:36
LJ:
Jag beundrar hur du har börjat ta tag i dina gamla maror. Du gör det på ett sätt som är så rörande i sin enkelhet.
Kom ihåg att den styrka du har nu, den kommer du alltid att ha... även om du får leta efter den ibland. Den finns där...
Du beskriver osäkra minnen som just det; osäkra minnen. Du vräker inte på med detaljer som du inte minns och det är det som gör dig så trovärdig.
Så här ser det ut för många... Man vet att det har hänt något, för kroppen minns. Kroppens minne går inte att radera.
När man då tar fram de fragment man har av minnen och kombinerar det med kroppens cellminne, då får man svaret på varför man mår som man gör.
Tack för att du delar med dig så som du gör. Du hjälper många samtidigt som du lägger alla negativa känslor där de hör hemma... på din förövare.
Den varmaste kram till dig.
Jag beundrar hur du har börjat ta tag i dina gamla maror. Du gör det på ett sätt som är så rörande i sin enkelhet.
Kom ihåg att den styrka du har nu, den kommer du alltid att ha... även om du får leta efter den ibland. Den finns där...
Du beskriver osäkra minnen som just det; osäkra minnen. Du vräker inte på med detaljer som du inte minns och det är det som gör dig så trovärdig.
Så här ser det ut för många... Man vet att det har hänt något, för kroppen minns. Kroppens minne går inte att radera.
När man då tar fram de fragment man har av minnen och kombinerar det med kroppens cellminne, då får man svaret på varför man mår som man gör.
Tack för att du delar med dig så som du gör. Du hjälper många samtidigt som du lägger alla negativa känslor där de hör hemma... på din förövare.
Den varmaste kram till dig.
anonym
19 september 2008, kl 19:50
tack för att du startat denna blogg.
Marina
19 september 2008, kl 21:01
Vad gott att du uppskattar vår blogg. Den har varit till hjälp för många och jag hoppas att vi kan fortsätta så som vi börjat.
Tanken är att vi skall kunna få stöd och att vi skall kunna skriva utan att känna något prestationskrav.
Vi är precis som vi är.
Kram!
Tanken är att vi skall kunna få stöd och att vi skall kunna skriva utan att känna något prestationskrav.
Vi är precis som vi är.
Kram!
22 september 2008, kl 17:17
LJ: Det är starkt att orka berätta och även om det är jobbigt,så stärker det en i slutänden.
Vi kan ju förstå vad du känner,vi andra överlevare och personligen tycker jag att det är fantastiskt att vi hittat varandra härinne på AB-bloggen.
Hoppas du blir stärkt av att vi finns här och att du slipper känna att du är ensam.
Kram
Vi kan ju förstå vad du känner,vi andra överlevare och personligen tycker jag att det är fantastiskt att vi hittat varandra härinne på AB-bloggen.
Hoppas du blir stärkt av att vi finns här och att du slipper känna att du är ensam.
Kram
3 oktober 2008, kl 22:09
marina, jag insåg inte du fanns här.. lämnad ett meddelande till dig på pluppas blogg.. grät när jag läste detta inlägg tidigare. kramar
Marina
4 oktober 2008, kl 01:00
Hej lilla m.
Jo, jag har funnits här sedan i vintras. Jag startade Fristaden för att vi skulle ha en plats att samlas där den som vill får berätta sin historia.
Inläggen är skrivna av många olika bloggare och jag modererar kommentarerna då jag är jättenoga med att ingen skall riskera påhopp eller andra kränkningar här. Därför kallade jag den för Fristaden.
Mina egna berättelser ligger lite längre tillbaka i tiden. Mitt namn står i rubrikerna till det jag har skrivit.
LJ som har skrivit detta inlägg är en tjej jag beundrar. Hon har kämpat för att komma dit hon är idag och hon vågade berätta.
Hon vågade berätta om diffusa minnen, sådant som är ett gissel för många utsatta.
Hoppas vi får se dig här igen.
Kram!
Jo, jag har funnits här sedan i vintras. Jag startade Fristaden för att vi skulle ha en plats att samlas där den som vill får berätta sin historia.
Inläggen är skrivna av många olika bloggare och jag modererar kommentarerna då jag är jättenoga med att ingen skall riskera påhopp eller andra kränkningar här. Därför kallade jag den för Fristaden.
Mina egna berättelser ligger lite längre tillbaka i tiden. Mitt namn står i rubrikerna till det jag har skrivit.
LJ som har skrivit detta inlägg är en tjej jag beundrar. Hon har kämpat för att komma dit hon är idag och hon vågade berätta.
Hon vågade berätta om diffusa minnen, sådant som är ett gissel för många utsatta.
Hoppas vi får se dig här igen.
Kram!
M-LL
4 oktober 2008, kl 09:15
Till LJ: så modig du är! som jag kan föstå så är du inte så gammal, Du har mycket att vinna på att ta fram dina demoner redan nu, Det är tufft!! Det kan ingen säga något annat om, Men det finns vägar ut, Sen att få berätta och bli lyssnad på av andra som har varit uttata är den besta medecinen, Bättre en all terapi! Att berätta och diskutera med likasinnade är det som fick mina pusselbitar att falla på platts, Sen är det så som Marian skriver kroppen slutar aldrig att minnas, Bara en lite kännsla eller en lite dofft kan trigga igån det hela igen, Men man lär sig med åren att hantera detta, Man lär sig helt enkelt att vårda sina ärr/sår, När man har fått slickat dom rena från infetionen, Sänder dig en hälsnig! Att stå på dig tjejen/ Vi finns här för dig!
Till Marina!! Tack vännen för att du har denna bloggsida öppen!
kramar från M-LL
Till Marina!! Tack vännen för att du har denna bloggsida öppen!
kramar från M-LL
Marina
4 oktober 2008, kl 22:36
Visst är det strongt av LJ... En tuff tjej... precis som de flesta överlevare tvingas bli.
Fristaden kommer jag inte att ge upp. Den är allt för viktig.
Kram vännen!
Fristaden kommer jag inte att ge upp. Den är allt för viktig.
Kram vännen!
4 oktober 2008, kl 17:20
Tack för välkommnandet
Jag började skriva av mig med papper och penna.Har inte haft datorn så länge men börjar föra över alla skrivna dokument till datorn.
Man kanske skulle skriva en bok.
Kram och tack
http://blogg.aftonbla...
Jag började skriva av mig med papper och penna.Har inte haft datorn så länge men börjar föra över alla skrivna dokument till datorn.
Man kanske skulle skriva en bok.
Kram och tack
http://blogg.aftonbla...
Marina
5 oktober 2008, kl 19:00
Du är så välkommen så!
Jag har också skrivit mycket för hand, och har massor att samla ihop...
Men boken, den bara blev... Det rasade på, jag hann knappt skriva ner mina tankar innan jag var inne på nästa händelse. Det var så befriande...
Jag kan varmt rekomendera det!
Kram!
Jag har också skrivit mycket för hand, och har massor att samla ihop...
Men boken, den bara blev... Det rasade på, jag hann knappt skriva ner mina tankar innan jag var inne på nästa händelse. Det var så befriande...
Jag kan varmt rekomendera det!
Kram!
M-LL
12 oktober 2008, kl 07:54
AtT skriva det är mycket befriande, Något jag gjorde till min förövare!Det blev många långa bitra elaka brev, Som ingen har läst,Men då när jag skrev så kändes det så härligt att våga skriva ner på pappret just vad man kände, Sen det skrivna ordet kan man gå tillbaka till och läsa om och om igen, tillslut blev mina hemliga brev kära vänner till mig som jag bevara ömt, Nu 23ÅR senare har jag slängt dom, Dom fyller ingen funktion längre, Nu är jag en överlevare, som kan Utrycka min avsky på annat vis(även vågar skriva så att andra kan få läsa mina tankar) Kan i dag lägga min egen sorg åt sidan, Det tog många år! Men tillslut kommer man dit! kram / M-LL PS. JAG SKULLE HA UPPSKATTAT OM DET FUNNITS EN FRISTAD NÄR JAG BEARBETA MINA ÖVERGREPP!
11 november 2008, kl 22:44
Klart du får länka.. Skaffat bloggen för att försöka hjälpa andra och få ur mig mycket av det som varit..
11 november 2008, kl 22:45
Länkar till dig med..
26 december 2008, kl 13:44
hejsan min bok finns nu att köpa på vulkan..Hopp och förtroende..Jag en överlevare..https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=24843
Även min bok om tankar..En trasig själ
https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=25868
Även min bok om tankar..En trasig själ
https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=25868
Barbie
17 januari 2009, kl 23:48
Jobbigt att läsa.
Men viktigt att få ut det.
Skriver själv ned det lilla jag minns
Men viktigt att få ut det.
Skriver själv ned det lilla jag minns