Ad Lib - efter eget behag

Plötsligt smäller ett skarpt gevärsskott, och alla i köket rycker förskräckta till och stelnar mitt i sina rörelser - på två sekunder har tumultet upphört. Alla stirrar på Den Hårlöse Mannen, som lätt skakad men inte rörd håller Hilmers rykande gevär i högra handen och anstränger sig synbart för att blicka stadigt och manligt rakt fram. Han harklar sig och talar:
-Ta det lugnt, ingen är träffad, verkar det som… Nu ber jag alla att vara tysta, och att ni glömmer allt om Hedningar en stund, för jag har ett viktigare ärende…
Den Hårlöse vänder sig mot Hilmer, som svär tyst över den sönderskjutna takpanelen.
-Hemmansägare Per Hilmer Albin Jönsson, fortsätter Den Hårlöse sakta och högtidligt, du har nu läst Brevet… Vad är ditt svar?
Hilmers buskiga ögonbryn nästan korsar varandra över den ilsket hoprynkade pannan, och han ryter, med ens högröd i ansiktet:
-Jag svarar NEJ! Nej, nej och åter NEJ! Skulle jag vara statsminister i en borgarregering? JAG, som röstat på sossarna sedan Palme nästan bara var en spermie?!? Aldrig i livet, det var det fräckaste…!

Det drar ett häpet sorl genom församlingen där i Hilmers och Agdas kök, och till och med den röda katten ser förvånad ut när den förstår vad som stod i Brevet. Agda släpper greppet om grötsleven och tränger sig fram till Hilmers sida.
Den Hårlöse blickar lugnande på Hilmer och fladdrar vackert med ögonfransarna, när han med vädjande och nystämd röst fortsätter:
-Men min gode Hilmer, vi har letat så länge efter en oförvitlig medborgare som aldrig fuskat på något sätt, som aldrig haft svarta barnflickor, smitit från TV-licensen eller fuskat med VAB-dagar… och du och Agda är de enda felfria över 3 års ålder som vi kunde hitta! Alla andra har fallit bort i datakörningarna, men inte ens SÄPO eller Aftonbladet hade något på dig eller Agda! Känner du inte att du har en plikt mot fosterlandet? Och du får givetvis själv välja dina ministrar, utom en som vi redan valt…

-Jaha, snäser Hilmer och särar ögonbrynen en halv tum, men varför frågar du inte Agda också, då? Det är hon som skött svabb-dagarna, och det utan minsta fuskande ska jag be att få påpeka!
-Lugn, Hilmer, vi har kommit ihåg Agda också! svarar Den Hårlöse och ler knappt märkbart.
Katten mjauar uppskattande och åskådarna väntar ivrigt på vad som komma skall. En mörkhårig man med en löjligt liten hästsvans i nackgropen stiger fram bredvid Den Hårlöse och tittar charmfullt leende på Agda, medan han vänligt säger:
-Kära Agda, vill du åta dig den ansvarsfulla posten som finansminister? Du har hushållat väl med er blygsamma inkomst, och uppfostrat sjutton barn till dugliga medborgare… vem kan bättre än du hushålla med Moder Sveas börs, och uppfostra medborgare och politiker till ärliga människor?

Hilmer och Agda ser förstummade på varandra, deras häpnad och rådvillhet speglas i deras oskuldsfullt åldrade ansikten. Katten stryker sig mot Agdas ben och drömmer redan om eget kök i Sagerska palatset, och om spännande musjakter i Rosenbads nästan oändliga källargångar…
-Jooooe, TAA jåbet! ropar Achmed förtjust påhejande. Ta jåbet, err såna så ni ska stirra Sverje!
Och de andra faller in, en efter en, och snart skanderar alla i takt:
-Ta jobb-en, Hil-mer å Ag-da, ta jobb-en, Hil-mer å Ag-da, JA-JA-JAAAAA! !!
Agda ger Hilmers valkiga småbrukarhand en kärleksfull tryckning och möter stolt hans frågande blick med en godkännande blinkning.
-Men vad ska NI göra, då? undrar Hilmer strängt och blänger på Den Hårlöse och Hästsvansmannen. .
-Vi ska… öh… börja om! svarar Den Hårlöse. Vi har gjort fel, och det är bara att beklaga… Ja, vi beklagar våra misstag, vi har gjort fel och vi beklagar… Vi beklagar och ska försöka ställa allt tillrätta… Vi ska nu alla tillsammans starta en pudelkennel i gamla fina Flandern, vilket bara är att beklaga… Efterfrågan på pudlar har ökat lavinartat, marknaden är enorm nu... Vi beklagar, Flandern, och vi vill redan i förväg säga att det är beklagligt. Det är fel och borde inte få hända, men vi…
-Låt gå för den här gången, då, avbryter statsminister Per Hilmer Albin Jönsson och känner hur det svindlar till vid tanken på Makten och Ansvaret för Sveriges Framtid…
Men så drabbas han plötsligt av en förfärande tanke och viskar hastigt i hustruns öra:
-För bövelen, Agda, kila genast och lås garderobsdörren, innan någon öppnar och får syn på Apparaten!