bengts blogg

Hej det här är verkligen apropå inget, men jag måste få skriva av mig om filmen Säg att du älskar mig, det är något jag sett fram emot att göra, och nu har jag äntligen tagit mig för det, Njut och håll med mig. Först kommer en inledning till för att inte tappa flytet. Trevlig läsning.

Hej det här är min personligen efterlängtade redogörelse av säg att du älskar mig och de extremt omotiverade uppskrivningarna som skedde av filmen bland folk som är satta att jobba för att förstå film. Recensenter. Vi börjar mjukt och ökar hela tiden.

Jag vet inte vad dessa recensenter tycker är briljant med säg att du älskar mig. Vi kan börja med att bena ut grunden till deras gillande, den måste helt enkelt ligga i att de tycker att filmen lyckas med ett av följande syften.

 1. Att den ger insikt i hur det är att vara ung idag, eller 2. Att den ger insikt i ett specifikt problem.

Den är givetvis oändligt felriktad vilket det än är, men om vi utgår från att den vill – vilket jag tror att den vill – ge insikt i hur det är att vara ung idag så har den lyckats koka oss en form av särdeles ren idioti. Den har lyckats göra 1+1 till faktiskt varje tal i världen utom 2.

Hur har då detta gått till? Jo den allra mest enkla förklaringen är att säg att du älskar mig är skriven av en person i oförstånd, en person som inte förstår det han ger sig an, och som med oförstånd i största allmänhet kan precis all form av misslogik och missförhållanden komma ur det. Dumheten har gjort film, och eftersom den aldrig tänker reflektera över sig själv så får helt enkelt jag göra det.

Till att börja med har producenterna bakom filmen gjort det numera rätt klassiska och vedertagna misstaget att göra ungdomen till ett ufo. Man gör ungdomen till något så mycket annat än vad den egentligen är.

Vi kan börja med att tänka lite enkelt angående ungdomen. Vad är ungdom egentligen? Det mest enkla svaret är att det är den yngre tiden av ditt liv, och det är precis det svaret jag vill ha. Den yngre tiden av ditt liv, sen finns det andra tider, den lite äldre tiden av ditt liv, och den lite ännu äldre tiden. Det verkar ju inte rymma så enorma betydelseskillnader inom de ramarna eller hur. Okej uttrycken ”den äldre tiden av ditt liv” och ”den yngre tiden av ditt liv” innehåller inte jättemycket information, men de säger oss ändå något.

Det säger oss nämligen att vara gammal innebär att vara en gammal människa precis som att vara ung innebär att vara en ung människa, en ung människa, en mindre mogen människa, inte ett ufo. Att måla upp det drastiska gapet mellan dessa människor i olika åldrar framstår efter den enkla logiken som väldigt obefogat.

Men det kan jag lova dig att man gör i säg att du älskar mig. Där har människans oförstånd och rädsla för det främmande tagit ut sitt allra bästa i sin fiktionaliserade och horribelt nedsvärtade bild av ungdomen.

Där drivs ungdomar av ungefär 100 procents sexlust, de knullar, våldtar helst, super under tiden, och är allmänt stora svin. Kvinnorna är givetvis offren, och männen är förövarna.

Uttryck som ”SMS stripp” som aldrig någon har hört talas om används, och ungdomarna går från som nämnt det självklara spritinslaget till att gå på fester där man måste komma ihåg att köpa chips och läsk. Man går även på mellandivisions fotbollsmatcher på jättearenor bland tusentals människor, och man stöter på det något annorlunda inslaget av cheerleaders vid sidan av planen. En aning förvirrande kanske, men man hinner med en våldtäkt så är det bra med det. Briljansen är påtaglig.

Den våldtagna flickan Fato lindrar sen sin psykiska verk med att köpa en ny mobil innan det är dags för dramatiska slutscener i form av rättegång. Där är våldsmännen fortsatta svin, gör simulerande sexgester i rätten, mamma bor i Tensta, och allt är ett helvete för den stackars våldsbefläckade Fato.

Vad som dock är det största helvetet är att man nu som tittare har kommit till insikten att man precis kan ha bevittnat världens sämsta film, och hur man ska fortsätta leva med detta.

Och jag upplever seriösa besvär efter att ha sett den. Jag kan inte få den ur i mitt huvud. Den befläckar min verklighet ett tag, och jag får för mig att alla människor enbart är drivna av sex, och är vidrigt primitiva äckel som enbart längtar efter att sätta efter ett offer vid närmsta sms stripp.

Är detta en komplimang till filmen? Nej det är bara så, att filmen var så obehagligt dålig att jag som tvångsneurotiker är tvungen att jävlas med mig själv genom att låta den förfölja mig. Som tur är har jag förträngningsmekanismer och jag är snart mitt vanliga jag igen.

Filmen framstår givetvis som ett skämt, och det är också det enda den blir i kompisgänget som jag ser den tillsammans med. Skämtet blir det naturliga inslaget hos en eller flera tänkande människor när man snabbt förstår filmens anomalier, dess extrema brist på realism, tanke och känsla, toppat till råga på allt av ett löjeväckande andra avenyn skådespel.

Säg att du älskar mig är alltså skriven av de som inte har någon insikt i ungdomen för de som inte har någon insikt i ungdomen. Det är därför den fungerar. Det funkar nämligen att beskriva ett ufoförhållande för de som ändå inte förstår eller har någon insikt i hur det är. Vad veta om det man inte vet?

Vad som även funkar är att skapa mytbilder kring något som skrämmer.

Fan när jag tänker på det är säg att du älskar mig och den ungdomsbild som förmedlas där dagens motsvarighet till gårdagens statements om att negrer luktar illa och spelar på trummor.

Eller är det att ge filmen cred för att vara något? Säg att du älskar mig är ju när man hårddrar det egentligen bara ett utslag av idioti.

Att det skulle vara en ungdomsbild som förmedlas är vid återkommen tankeklarhet bara en skrämmande sak att skriva, det är ju så hjärnförbryllande galet så jag till och med jag skulle bli förvånad av vad dumhet kan ställa till med. Om så är fallet är liksom recensioner, och all form av skrivelser överflödigt för filmen. Då är den ju bara så pinsam som en film bara kan bli.

I stället får vi väl hoppas att den i alla fall vill begränsa sig till att beskriva lite av hur livet kan te sig i problemområden. Den misslyckas givetvis med detta också, eftersom man även där gör ett klassiskt misstag i form av att överdriva problemet, något som man till exempel gjorde i den amerikanska filmen ”Crash”, och lyckas då enbart med att skapa orealism. 

Att recensenter då gått ut och hyllat den här filmen, det är för mig anledningen till varför jag skriver detta. Det är för att använda ordet igen, skrämmande, och jag kan bara säga, att ni borde inte ha något jobb, i alla fall inte samma jobb, och jag för exempel borde ta över er anställning.

Om man fick välja ett uttryck för säg att du älskar mig, så väljer jag det ganska harmlösa men sköna 3 fel av 2 möjliga. Om ni vill ha något mer direkt så kan jag säga, det är den sämsta ungdomsfilm jag någonsin sett. Tack.

Hej allesammen. Här kommer fler tankar om alkohol. Hoppas ni vill dela dom med mig. Vad skönt det är att skriva dom förresten, dom, dom, dom, så jävla mycket skönare än de och dem.

I alla fall jag ska gå rakt på sak

Om vi tänker på vårt tillstånd när vi är nyktra. Om vi säger att detta är ett slags hjärnans normaltillstånd även vad för yttre eller inre skeenden den må påverkas av. Poängen är att hjärnan inte är under berusning. Visst du kan bli dum i huvet av att en viss tjej är i din närvaro, men vi kan säga att hjärnan ändå fungerar som den ska då. Om det ligger i hjärnans natur att komma ur balans när du ser ditt livs kärlek då är det förmodligen så.

Hjärnan jobbar då någonstans efter sina egna förutsättningar. Den bjuder på sig själv i sin fulla form. Och du själv för att personifiera det hela gör det också. Du tycker att en låt är bra, du tycker att en annan låt är dålig. Du känner dig rastlös, du känner dig lugn osv. Inga konstigheter där.

Men när du har satt i dig alkohol då blir situationen en annan. Då har ju den stackars hjärnan och dessutom kroppen blivit påverkad av en yttre substans (alltså en som inte finns där sen innan och som uppenbarligen inte ska vara där eftersom allt kroppen vill ju är att pissa ut skiten) i det här fallet alkohol

Du är vad man brukar säga, juste påverkad. Påverkad utav alkohol. Och det här förändrar dig. Om vi ska fokusera på det positiva så kan vi exempelvis säga att du kan känna dig gladare, piggare, fräschare, starkare osv

Vad vi glömmer när vi tänker på allt det positiva som alkohol gör med oss är ju att det är konstlat. Hur ofta har man inte hört till exempel att låtar eller musik kan bli bättre när man dricker alkohol. Frågan är då, tyckte du att låten var bättre eller tyckte alkoholen det? Blir musik eller annat bättre?

Om vi jämför. Du sätter på ”Say Halleluja” med Dr Alban i nyktert tillstånd. Du tycker att den är lite småskön, men du tar den inte på fullt allvar, och avståndet från den gamla 90 tals skivan till att lägga in låten på Ipoden känns ganska så stort.

Men nu dricker du dig berusad. Du går ut med ett gäng vänner på krogen och vad spelas? Say halleluja! Och helvete va bra du tycker att den är, du älskar helt enkelt sing halleluja. Den upptar ditt medvetande och du har nått klimax

Frågan är då, hur bra tycker du att låten är? När kan du lita på dig själv. Är det när hjärnan inte är berusad eller är det när den är berusad?

Om vi ska vara ärliga så är det självklart när den inte är berusad. Det är då låtens verkliga jag framstår för dig och det är då du kan ge ett korrekt svar på vad du känner inför låten. 

Man kan diskutera huruvida Dr Alban skulle kunna åka snålskjuts på en dopaminchock framställd av din egen kropp. Säg att ni ligger på golvet och kvider i en polares källare åt vad som framstår som världens roligaste skämt och alban kommer på. Då kanske man kan säga att du inte heller kan ge ett ärligt svar. Men vad jag vill komma fram till är att, alkohol är inget ytterligare normaltillstånd där din hjärna vridit på ”läge bättre”. Det är ett tillstånd då du upplever saker som inte stämmer överens med hur det egentligen ligger till när du inte är under berusning

Jag menar att alkohol nu är så fantastiskt utbrett och framförallt normaliserat att det blivit ett slags medel för att nå ett högre tillstånd vilket finns att fånga i vår tillvaro bara genom att vi ger oss an drycken. Det är det jag syftar på när jag säger ytterligare ett normaltillstånd.

Faktum är dock som sagt att det är konstlat och inte normalt, du tyckte inte att låten var bättre. Men alkoholen gillade den. Deprimerande kanske. Men ärligt.

Nu får ni smälta det här ett tag så ska jag fortsätta sen. Hej så länge.

Hej allihop som förhoppningsvis kommer att börja läsa min blogg igen. Har varit ett riktigt stort avbrott på grund av att jag pluggat och pluggar så jäkla mycket, men tänkte att bloggen skulle få lite tid, skönt är det ändå att få ner en del tankar på pränt även om jag läser och skriver mycket i övrigt.

Mitt mål är att komma in till journalisthögskolan nu till hösten som kommer för er som undrar, och det är det jag har jobbat för nu ett tag.

Men nu blir det lite blogg. Jag har ju sådär extremt mycket tankar, och det vore nästan synd att inte bjuda på lite av dem. Även om det är mitt hopp att få göra i mitt jobb i framtiden så är jag lite för rastlös känner jag för att invänta det. Bloggen får bli en av mina kanaler så länge. Vem vill vara en tyst Sartre?

Jag tänkte nästan kategorisera mina tankar. Denna första kategori och tema kommer att bli ”Tankar om Alkohol”. Varpå jag snart kommer att skriva en liten bit. Nästa tema vet jag inte vad det blir. Men det vore skönt för mig att ha det så och säkert trivsamt för er också.

I alla fall tankar om alkohol. Nu har jag byggt upp rejält för det, men jag ska bara skriva en liten spontan tanke och inte någon mer utarbetad tankekedja. Eller ja en produkt av en sådan kanske. Som sagt.

Vi säger ofta, eller vi talar ofta om att ”Vår riktiga person” Skulle komma ut när vi pratar om att dricka alkohol. Just i det här fallet tänker jag faktiskt angående på Filip Hammar och Fredriks Wikingsons lilla experiment där de var fulla på jobbet och där fredrik blev ganska svinig av sig. Filip frågade då psykologen i deras superfemma som de har (5 experter i en panel för er som inte sett programmet) om det var den riktiga Fredrik vi såg här.

Jag tycker det är intressant när man resonerar såhär, att den riktiga personen skulle komma fram. Menar man då att den nyktra personen är en helt spelad variant av sig själv. Skulle en personlighet i nyktert tillstånd vara helt underkuvad på grund av säg vissa sociala konventioner. Det låter ganska så dumt eller hur. En personlighet eller ett jag eller vad man vill kalla det, en ström av förnimmelser kanske. Vi säger personlighet. Om man säger att det skulle vara så att den nyktra personen är en helt spelad variant av sig själv, då säger man ju i stort sett att man inte har någon personlighet. En personlighet är ju i själva sin befintlighet också existerande och slipper väl egentligen fram i de flesta sociala sammanhang.

Är du tyst i en grupp kan det tyda på att du är för smart för den gruppen, pratar du i en annan kan det tyda på samma sak.

Är du lagd att vara mer undflyende och försiktig än ärlig och direkt så är det ju ett av dina karaktärsdrag. Inte något du spelar. För tro mig, ett sådant spel, 9 gånger av 10 i ditt liv, det är allt för påfrestande och likaså otänkbart. Att din riktiga personlighet kommer fram när du dricker är inte sant. Däremot kanske du kommer vara lite ärligare än vanligt eftersom alkohol kan göra det lättare för dig att släppa fram vissa saker som du inte gjort tidigare. Men det här gör dig inte till en ärlig person, det här gör dig till en alkoholpåverkad person.

Jag medger att alkoholen någonstans kan ge rum för något i dig som inte tillåts komma ut annars, detta är inte "din riktiga personlighet", men kanske delar av den, och den tar inget från din personlighet i nyktert tillstånd. Man bör också ta hänsyn till nedanstående resonemang.

Som psykologen i superfemman hos Filip och Fredrik uttryckte det; Att är inte den riktiga personen den som kan hålla igen med såna här saker som slipper ut på fyllan. Och att det egentligen är den alkoholpåverkade som blir en slags spelad version av sig själv.

En mycket bra synpunkt. Jag menar om alkohol inte hade någon inverkan på det vi säger och gör. Varför skulle vi då ångra saker i efterhand. Om vi velat säga eller göra dessa saker så skulle vi väl inte ångra oss.

Om jag ångrar ett ärligt påstående eller kommentar på fyllan, tyder detta på att jag sagt något på grund av alkoholpåverkan. Inte på att jag är ärlig som personlighet. Detta får vi inte glömma.

Tack för mig. Hörs snart.

Tjena! Igår var jag för första gången på ett bra tag inne här på bloggen för att kolla aktiviteten. Och vad möts jag av!? Jo en Sandra (säkert snygg med killar 9.90 kr minuten röst) som berättar för mig att min krönika har varit med i punkt se! Tack säger jag, grymt kul att höra, kul också med tanke på mitt lagom bittra tidigare inlägg.,

Nu gäller det bara att fixa sig ett ex, slå upp rätt sida och gå in i ett tämligen nöjdförklarat mode.

Jag bjussar på krönikan här senare.

Kyör in i lördagsnatten ------> Hej!

Ja men tja, det var ett tag sen, men jag ser att det fortfarande är folk som besöker min blogg. Det gör mig glad och får mig att vilja skriva lite eftersom det då iallafall ger mig förhoppningen att det är några som vill att jag ska pumpa in lite nytt i den och jag klarar inte av att känna dessa människors besvikelse varje gång de ser samma gamla skit igen.

Och nu när inte Schulman regerar längre kanske det är dags att slå sig fram här i de värsta av nätklimat. Jag vet inte om jag orkar, jag har iallfall bytt bakgrund till gul eftersom nu inte heller Schulman har ensamrätt på den.

På tal om den mannen (för ovanlighetens skull) så skrev jag en krönika som handlade delvis om honom, mestadels handlade den om hela den här debatten om nätmobbning som jag kände började bli lite väl tjatig och ensidig. Iallafall jag skickade in den till "nätkrönikan" som säger sig ha en policy att publicera alla krönikor men jag fick inte ens ett svar av dem!

Det värsta är att jag vet ju att den är sjukt bra, den är nästan så bra så att det inte är sant om man jämför med de platta krönikorna som publiceras där. Tjat, tjat, tjat mummlar jag för mig själv när jag uttråkat läser. Tröttkörda ämnen allt som oftast utan stilistisk retorik eller vassa poänger, bara en malande massa text av nån som visste var man skulle sätta punkt och komma och tyckte illa om mobbare.

Jag får känslan av skoluppsats, eller ungdomsreportern på den lokala lantbygdstidningen. Usch sen är människorna på bilderna sådär sjaskigt Kroatien gråa också. Det tilltalar mig föga.

Iallafall så publicerar jag min krönika här senare under dagen. Nu ska jag invänta ljuset. så att jag kan sova. Jag är nämligen mörkrädd. Puss hej

Pga att jag har en hel del annat att göra just nu är min utlovade serie tyvärr uppskjuten.

Jag återkommer snart med mer info och annat.

Hej

Hej alla bloggballa.

Jag har tyvärr inte orkat ta mig tid till att fixa min utlovade uppdatering av mitt förra inlägg, eller nåt annat inlägg heller för den delen. Så nu känner jag en viss press att jag måste bjuda på något sanslöst spännande, eller iaf något bättre än bra och mer än halvdant, typ. Men det jag hade planerat för det här inlägget känns ändå sådär halvengagerat, smått krystat och rätt tråkigt. Så istället för att måste blogga tänkte jag ladda upp för min kommande serie som jag tänkte dra igång nu på onsdag.

Den kommer att handla om Konsten att vara rolig. Vad krävs för att vara rolig? Och vad är det för personliga egenskaper som påverkar?

Det är saker jag kommer att gå igenom, med tanken att skriva om en nödvändig egenskap per dag, så alla ni humorintresserade, erkänt roliga, humorbefriade, ni som försöker, Zlatan Ibrahimovic, ja alla är välkomna att läsa min minst 4 dagar långa serie!

Jag startar med en liten livsprolog om mina egna erfarenheter av humor och sen följer dagens egenskap.

Förhoppningsvis blir det jävligt spännande, så för allt i världen,

Missa inte!

På Aftonbladets websida är det idag många saker som upprör och engagerar mig.

Till att börja med har vi Filip och Fredriks ganska harmlösa men ack så träffande lilla skämt på fotbollslandslagets presskonferens.(Läs här.)

Deras lustfyllda tilltag i form av en "lite ovanlig fråga" besvarades dock totalt - iallafall utan min förvåning - ohumoristiskt och avståndstagande från duon Zlatan/Lagerbäck.

Om jag hade fått möjligheten att ställa nästa fråga efter Filip och Fredrik hade jag velat frågat något i stil med :

Är det så svårt att släppa fotbollsallvaret för 2 sekunder,eller är ni verkligen så insöade och humorlösa som mina fördomar säger att ni är?

Och till Aftonbladet skulle jag vilja fråga varför de tycker att en omröstning angående om Filip och Fredrik gick över gränsen denna gång känns berättigad? Är det bara för det nu var det heligt älskade fotbollslandslaget som råkade ut, eller tycker ni att detta låg så högt upp på listan över deras genomtida provokationer? Jag förstår iallafall inte grejjen. Det var bara uppfriskande och uppenbart upprörande bland fotbollsmaffian och media.

Landslagschefen Lars Richt sa såhär :

"Jag tycker inte att de har någon anledning att besöka våra presskonferenser i framtiden, vi är inte här för att göra något underhållningsprogram".

Thomas Saleteg på SvFF:s informationsavdelning säger att "De hör inte hemma här".

Och Zlatan han var bara ointresserad. 

Men han blir tack & lov kängsparkad av Fredrik Wikingsson som slänger iväg att han skulle behöva lite pilsner för att bli rolig.

Jag förstår tanken Fredrik, men jag tror snarare att han och resten av gänget i hans närhet är hopplösa fall. Såvida du inte ber de dra nåt kul fotbollsminne då.

Personligen när jag ser och hör de här människorna - (FOTBOllSKILLARNA) - uttala sig springer mina associationer iväg till sura smågrabbar på träningsläger som vill ha sin korv framför lägerelden.

Här hade jag tänkt att börja på dagens andra upprörande nyhet, att Björklöven med stöd från deras supporterförening!? Förbjuder bruket av könsord, hatrop och annat hårt språk på läktaren. Men jag märker att texten börjar bli tillräckligt omfattande redan nu, så ni får tills uppdatering nöja er med att följa debatten mellan mig själv och en annan oliktänkande bloggare angående det nämnda ämnet.

Efter allt mitt engagemang inom supportrandet och dess kultur är det omöjligt att sitta tyst när man läser sådan ogenomtänkt smörja.

Imorn bjuds det mer blogg och jag ger bla. min syn på Sveriges snyggaste, fulaste, coolaste och mest charmiga dialekt.

Mycket att se fram emot alltså, tills dess så önskar jag de behövda Filip & Fredrik och er andra, en bra fortsättning.

Idol är på mediatapeten och i hopp om att programmet fortfarande skulle vara sådär lite småskönt vardagsvänligt såg jag igår mitt första avsnitt för säsongen. Tyvärr var det i år bara ett känslomässigt våndande från 20.00 - 21.00 (reklampauser inget undantag.) Det var Carolina Gynnings bröst och en annan tjej utan bröst - (könskvotering kallas det) - som sprang runt i Stockholm och flamsade i tunnelbanan, fotade kändisar och var allmänt 3 groggar jeltzin galna. Tunnelbaneresenärerna såg dock mest uttråkade ut, kanske har de brist på humor eller också var de så till sig av att ett par silikonuttömda bröst fortfarande kunde vara så konstigt stora.

Förövrigt var det som vanligt en massa människor med brist på självinsikt vare sig dom kunde sjunga eller inte. Den för året extra flintpolerade juryn sågade som vanligt de som kunde och inte kunde efter manusnedskrivna trevligheter tillika otrevligheter, "Ja men kolla det är Magnus uggla," "Sjung aldrig mer," eller "Du är skitcool/söt/snygg/ball och vi vill se dig i Stockholm".

Trion var såklart som vanligt också stilmedvetna, skitroliga och kunde alla låtar i världen. Därav deras rätt att bedöma coolfaktorn hos deltagarna. Bla. rockboy i vitt linne, grön kepsmössa, svart stor halsduk och gitarr hängande sådär fuck the world häftigt vid knäskålarna.

Ja jävlar Götgatan står still när den här killen kommer släntrandes över söder sådär trashromantisk á la Martin Stenmarck.

Hela den här timmeslånga soppan kommenterades av en kanalbytt sportnörd som inte tvivlar på att han skulle kunna anta uppdrag såsom Fn:s generalsekreterare, hjärnkirurg eller ledarskribent.
Hans namn är Peter Jihde.

Jag gör mig tjänsten att inte se ett avsnitt till.

Bra bloggbesök - SVD Skribenten Kristin Lundell bloggar om nöjesliv på ett avslappnat och lättläst sätt. 

Dåligt bloggbesök - Någon Björn som tydligen ska vara utsedd till Sveriges roligaste ståuppare, men humornivån i bloggen är allt annat än vinnande.

Adress får ni ingen.

Förövrigt tycker jag att soliga förhöstdagar ackompanjeras bäst av Jams Move on up i Ipodlurarna.

Tack & hej.

Tja på er! Jag skulle vilja uppmana alla som läser min bloggserie - "Slam dunk days" -att betygsätta varje inlägg efter den enkla skalan 1 - 6 med innebörden -

1 - Meningslöst

2. Mindre givande

3. Helt okej

4. Mycket läsvärt

5. Läsarbladet nästa

6. Allt jag nånsin önskat i en blogg

Varför jag vill att ni ska göra detta är för att jag ska skicka in ett av inläggen i slam dunk serien till läsarbladet i hopp om att bli publicerad, men jag vet inte vilket och jag hoppas ni vill hjälpa mig i denna otroligt frustrerande situation!

Sen är det ju alltid kul att få betyg på det man skriver eller hur :)

Ha en bra lördag!

Hej och välkomna till den sista och förhoppningsvis bästa av de tre dunkarna i min lilla serie.

Dagens inlägg ska handla om kvinnors sexualitet och hur den förtrycks av alla sorters män. Ja det är sant, det är inte bara machomän som inte tänker längre än till styrketräningshallen utan - vad jag har märkt - så finns det nånstans ett se ner på perspektiv att plocka fram hos allt för många, ja juste män.

Eller är det snarare så att det finns en lite för stark machosida hos allt för många män? Att det nånstans alltid finns en föreställning om det starka könet som står över det svaga och därigenom rättfärdigar en allt annat än acceptabel syn på kvinnor? Ja det låter väl mer rimligt än den ännu mer obehagliga tanken att vi män skulle födas med ett inbyggt förakt mot halva mänskligheten. Nej om ni inte misstycker så ber jag det resonemanget att dra åt helvete.

Men problemet löstes ju inte där eller hur. Nej kvinnor, flickor, tjejer kallas fortfarande varje dag för horor. Varje dag blir deras sexualitet fulstämplad och borttryckt som nåt inte riktigt passande i för stora mängder, medans vi män får härja fritt som lejonhanar bland de kvinnor som vi anser lagom lössläppta. Och den frågan som maler igenom mitt huvud är varför i helvete det är så?

Varför anses kvinnor som har sex sådär lite mer än andra systematiskt inrutade kvinnor som lössläppta, slampiga eller i värsta fall som horor? Är det verkligen så att hela den kvinnliga sexualiteten har fått lida över att det finns en mängd kvinnor som - mer eller mindre frivilligt - säljer sig själva för pengar?

Första känslan är självklart frustration, men så dumt kan det inte vara eller? hmm.. nån annan mer logisk om än motsägelsefull förklaring måste ju finnas.. eller? Nej jag hittar ingen och vad jag förstått så gör ingen annan det heller. Vet ni varför? Jo eftersom det inte finns nån förklaring till alls varför en kvinna eller tjej ska behöva kallas för hora, för såvitt jag vet så är gränsen inte direkt snårdragen mellan att ha sex med ett flertal personer och att sälja sin kropp för pengar.

Den enda logiska förklaringen till varför kvinnors sexualitet förnedras och förtrycks är snedvridna syner på kvinnor bland män fulla med hävdelsebehov, infödda i en machokultur som sprider ointelligens tom. till dom män eller killar som fötts med större tankar än muskler.

Hörreni grabbar som tycker att ni har rätt att kalla tjejer för horor, ser ni inte det motsägelsefulla i det ni sysslar med? Vad jag förstått så är sex ett populärt ämne i den kultur ni lever i. Ni vill ha sex eller hur, ni skryter om att ni har sex eller hur? Är det inte då bra att det finns tjejer som "vill" ha sex med er så att ni slipper sitta där hemma framför den där nedtankade porrfilmsrullen igen?

Det tycker iaf jag är en rimlig tanke men hjärnkapaciteten är som sagt inte lika utvecklad hos alla människor. Och att denna fruktansvärda ointelligens ska få ta ut sina hemskheter på alla dessa tjejer och kvinnor, det gör mig mycket illa.

Att vi år 2007 ska behöva kalla oss feminister för att visa att vi inte ser ner på kvinnor är skrämmande.

Att vi år 2007 inte har accepterat kvinnors sexlust som något precis lika naturligt som mäns är skrämmande.

Att vi fortfarande år 2007 är kvar på stenåldern, det är mycket skrämmande.

Och likväl gör det mig illa, så snälla gör mig en tjänst nästa gång din kompis pratar om en tjej som lättfotad eller lössläppt, säg då till honom det mest självklara du någonsin kan säga :

 "Ja hon vill ha sex precis som du."

Själv gör jag mig tjänsten att aldrig ge vika för idioter. Och Ronnie du kan skriva upp mig på listan över dom som aldrig sa hora.

Tack för mig och slam dunk days. Nu ska jag ta paus iaf en dag från bloggen för att komma tillbaks på söndag igen :)

Vi ses!

Hej igen! Första dunken är avklarad och det är dags att slå ner den andra i den föreställda korgen.

Dagens ämne är människors humör och sinnesstämningar och som den tidningsnörd som jag förövrigt håller på att bli kom jag i söndags över Johanne Hildebrandts kolumn i aftonbladet. Hon skriver om det hon kallar för lyckoterrorister och som alltid när jag märker att det börjar lukta åsiktsbekräftelse från människor jag diggar så börjar hjärnsubstanser skjuta ut uppdämda spritt i kroppen. Men kolumnen är ganska kort och jag får inte ut den där riktiga - "jag älskar tänkande människor" - kicken, så det jag gärna hade fått mer av ger jag nu mig själv och er andra här i bloggen.

För uppenbarligen är det inte bara jag som är less på att människor verkar ha en föreställning om den ständiga lyckan, det alltid glada humöret och den konstant lättsamt positiva sinnesstämningen.
Vi kan börja med att konstatera att så inte är fallet. Isånnafall skulle inte åtgången på antidepressiva läkemedel vara större än intaget av c vitamin för att ta ett exempel. Och för er som inte har insett att sprittet i kroppen som jag pratade om innan ibland växlar substans och ger känslan av grå betong i ådrorna ska jag nu ge lite smashing info. Slam dunk days eller hur!?

Ja dagens punchline är att pga livets upp och nergångar, vår naturliga läggning och verkligheten vi lever i så finns det inga människor som alltid mår bra, eller som alltid kan uppträda som påtända barnprogramsbananer.

Ibland känner jag mig faktiskt allvarligt utelämnad åt de mörka krafterna, som ett pekobjekt för dessa lyckoterrorister. Är det bara jag som känner mig nere, är det bara jag som känner för att stirra tyst in i den här väggen ett halvt decennium, är det bara jag som känner mig nerhaschad i en rännsten? Ja ibland undrar jag eftersom det bland andra till synes mindre depressiva personer är populärt att göra sig lustig över minsta nergång i humöret. 

 Är du sur eller? Va Fan är det med dig? etc. etc.

Okej jag förstår också att det finns mindre djuptänkande människor men vad jag upplevt blir man lätt en spökgestalt för andra om man verkar nedstämd. Det låter nog ironiskt men på senare dar känner jag en viss tillfredställelse av att se andra människor lite nedtryckta, eller bara lite osugna på att vara snygg, häftig och rolig. Tro mig jag njuter inte av att se människor må dåligt, men av att se andra byta skepnad från lyckoterrorist till mänsklig får mig att känna en viss känslomässig gemenskap.

Att fler än jag har kommit till insikt om detta ger mig också välmående. Johanne skriver i sin kolumn om lyckan som bara dyker upp ett par få gånger i livet och för att citera .." ändå är det dessa hysteriska lyckoterrorister som på något sätt har lyckats lägga ribban på hur alla ska må. Fel har de allesammans."

Sant, sant, sant och till alla er som inte förstår det här med lyckans peroidvisa infall i livet, snälla försök ha mer förståelse innan ni häver er ur ogenomtänkta fyndigheter.
Jag förstår som sagt att det finns människor som är mindre känslolagda och likväl mindre tänkande, men inte ens ni kan köra er igenom livet med leendet kittlandes i ögonbrynen.  

Nej släpp den målmedvetna gångstilen, det framgångsrika vinnarleendet, släpp hävdelsebehoven, det äckeltrevliga och all annan falsk skit. Kom till insikt och acceptera det negativa hos dig och andra.

Jag lovar dig att det gör jag också.

Vi ses imorn! Hej.

Ja men hej!

Bloggandet har legat på is ett tag jag vet och fredagsbloggen uteblev vilket var lite tråkigt. Men (!) jag ska bjuda igen och ge er fet het underhållning de kommande veckorna med start idag. Dagens inlägg är nämligen det första i vad jag kallar för "Slam dunk days." Töntigt som fan eller medvetet fyndigt, det får ni avgöra. Innebörden är iaf 3 skriverier som ska fördelas över onsdag, torsdag och fredag med obestämt tema. En röd tråd kommer möjligtvis att kunna urskiljas, vilket vi får se på fredag när sista inlägget är publicerat.

Dagens ämne är att vara "egen" och människors strävan efter att vara det. Jag sätter "egen" inom situationstecken eftersom jag anser att det inte har nån egentligt vettig innebörd.. För att motbevisa mig själv söker jag på ordet i Svenska akademins ordlista på internet och hittar där en fruktansvärt omfattande beskrivning av adjektivets användning och mening. Jag kikar snabbt igenom texten och hittar så småningom det jag letar efter, formulerat i ganska ytliga termer :

• "särskild, av särskild art l. sort, specifik, spe­ciell.."
• "utmärkande (för ngn l. ngt); säregen; egendomlig, besynnerlig."

Visst det är väl den föreställningen vi har av en egen person men vad jag förstått så finns det inte exempelvis i ett samhälle en mängd stereotyper, (de normala) - med likvärdiga personliga egenskaper och intressen - och en mängd egna människor som står utanför den andra stora målgruppen med sina alternativa sysselsättningar och lustiga personlighetsdrag. Enligt mig är det att stämpla någon som egen enbart att grovt generalisera de personliga egenskaperna i brist på förståelse för andra, eller brist på ork att analysera.

Man vill helt enkelt göra det lätt för sig, men jag lovar dig att i många fall kan du byta ut det ofta positivt klingande ordet egen mot lite mindre spännande standardegenskaper eller symptom som blyg, humörsvängningar, osocial eller depressiv.

Varför jag tar upp det här är för att jag retar mig på dumheten att bara stämpla någon som egen och för att det finns många människor som är väldigt väldigt nöjda över det här med deras ofta självt ansedda egenheter.

Vi har den fantastiskt alternativa musiklyssnaren som går efter lyssnarmentaliteten, vem bryr sig om det är bra bara det är jävligt konstigt och oexpanderat. Han tillika hon lyssnar alltså helst på shiamuslimsk postpunk eller elektrofiierad världsmusik gärna skapad ur en förgren av tunnan & moroten. Klär sig gör den här gruppen av människor gärna i mönster som randigt, prickigt, blommigt eller bara randigt. Ja egentligen allt som vi alla vet att en jävligt spännande och musikmedveten person klär sig i. För det har väll inte undgått nån att personligheten sitter i kläderna. Att köpa sig skön går alltid hem.

De här människorna stänger också ofta in sig i grupper där dom kan hata allt som har med normalitet att göra. I deras ögon idrottsmänniskor, mångsidiga personer, Fredrik Reinfeldt och alla andra som de anser kapitalister. Dessa personer har nämligen inget intresse alls för framgång eller kapital. De vill helst leva genom byteshandel och jobba ideellt som kurvakt på en tunnelbanestation i Fittja.

Höjdpunkten på året för den här skaran människor är Arvikafestivalen där de kan byta egenheter med varandra. Där hittas den depressiva estetaren med romantiserade föreställningar om döden, indiebandstjejen med den alltid lika nyskapande blommiga retroklänningen och allt annat som har med - 70 talsbrillor, tyck synd om dig själv textrader och uttalanden som att systemet är korrupt - att göra. Dessa människor sällar aldrig in sig i fack, nej nej deras egna egenskaper är något vi aldrig kommer att förstå eller sluta förundras över.

Va? Blev jag lite för ironisk? Okej jag ska ge er människor som jag inte alls förundras lika mycket över egentligen en ordlista som ni kan ta hjälp av om ni känner er vilsna i tillvaron.

Bra egenskaper :

• Tankekapacitet
• Ödmjukhet
• Öppenhet

Motsats (negativa egenskaper) :

• Brist på tankekapacitet
• Självgodhet
• Instängdhet

Okej tankekapaciteten är kanske inte så lätt att påverka men det finns ju två andra positiva och negativa egenskaper som ni kan försöka att lägga till och ta bort.

Nåväl jag tror jag fick med hela den gruppen människor som jag ville behandla, men innan det är slut en sak till.

Kläder, folks behov av att klä sig eget, snälla släpp det. I stort sett alla människor på jorden klär sig i nåt slags plagg så om man ska tillämpa en "egen stil" hos sig själv får man jobba fruktansvärt hårt. Jag hävdar bestämt att det inte går om man ser till ordet egen i bemärkelsen att ingen annan klär sig som just du gör. Isånnafall måste du göra något extremt och vad innebär det? Jo att du måste klä dig helt åt helvete, men okej har du ett sånt desperat behov av att vara speciell så kan jag rekommendera denna klädsel :

På överdelen sätter du på dig ett fisknät, valfri fångst i nätet, kan va brax, kan va gädda. Sätt sen på dig en tomtemask, lösnäsa och mixa allt med ett par fruktansvärt urtvättade kommunalrådsjeans, (okej inte så eget men ganska snyggt.) På fötterna är det självklara alternativet valfritt uppstoppat djur. Gärna fisk igen för att hitta en linje i klädseln. Ligg sen 3 dar nergrävd i en gödselstack för att uppnå en "egen" odör. Nu e du klar! Och jag tror ni hajjar min poäng.

Imorn blir det mer blogg som utlovat, tills dess får ni gärna diskutera och kommentera detta. Ha de bra.

Hej!

Hej igen!

Idag! (JA!) har jag minsann sökt till en grundkurs i journalistik som Poppius journalistskola erbjuder i Göteborg. Hur känns det då? Nja förutom att jag ska ta en match i taget, suga på den här karamellen och att det var lagets förtjänst så känns det riktigt bra. Tight som bara hallå sista minuten eller dock , kursen börjar nämligen på måndag, men jag hoppas att mitt ansökningsbrev gav läsaren en salva smak av mer. På svenska mersmak.

Jag tänkte faktiskt att ni skulle få ta del av det. Men det förutsätter att ni måste ge mig lite bekfräftelse tillbaka.. Så här gör vi : Tycker ni om det och tror att det går hem så rekommenderar ni inlägget (tummen upp i hörnet för ovana.) Annars så ger ni mig lite sarkasm i kommentarsfältet!

Här kommer det :

 "Jag är såklart en mix av väldigt många och positiva egenskaper, men det mest framstående, om man ser till det som anses positivt, är att jag är mycket öppen och socialt lagd med en hel del humor. Jag uppfattas nog som lättsam men också som en stor "tyckare" eftersom jag har en åsikt angående det mesta.

Anledningen varför jag söker till Poppius är mitt stora intresse för journalistyrket, min insikt om en viss talang i området och min vilja att utveckla mitt skrivande. Kursen kändes också som ett bra alternativ och steg i vägen mot att en dag få publicera mitt dagliga åsiktsmedley för en bred publik. Kursen är tillika väldigt bra för mig som verkligen vill bli journalist men som inte har betygen för att söka in på en ansedd journalisthögskola.

Min gymnasiegång var tidvis svår med mycket inslag av skoltrötthet och perioder där jag mådde dåligt så mina betyg är verkligen inte vad de skulle kunna vara. Men med eller utan betyg så brinner jag för att skriva och jag hoppas stenhårt på att bli antagen till den här kursen.

Jag skickar med min bloggadress - http://blogg.aftonbladet.se/16707/ - ifall ni skulle vilja ta del av mina inlägg där.

Önskar innerligt att jag är en av eleverna vid terminsstarten i Göteborg!

MVH Mikael Bengtsson"

Ni vet reglerna, kör på! hej då!