Samtidigt i bloggen.

Ja men tja, det var ett tag sen, men jag ser att det fortfarande är folk som besöker min blogg. Det gör mig glad och får mig att vilja skriva lite eftersom det då iallafall ger mig förhoppningen att det är några som vill att jag ska pumpa in lite nytt i den och jag klarar inte av att känna dessa människors besvikelse varje gång de ser samma gamla skit igen.

Och nu när inte Schulman regerar längre kanske det är dags att slå sig fram här i de värsta av nätklimat. Jag vet inte om jag orkar, jag har iallfall bytt bakgrund till gul eftersom nu inte heller Schulman har ensamrätt på den.

På tal om den mannen (för ovanlighetens skull) så skrev jag en krönika som handlade delvis om honom, mestadels handlade den om hela den här debatten om nätmobbning som jag kände började bli lite väl tjatig och ensidig. Iallafall jag skickade in den till "nätkrönikan" som säger sig ha en policy att publicera alla krönikor men jag fick inte ens ett svar av dem!

Det värsta är att jag vet ju att den är sjukt bra, den är nästan så bra så att det inte är sant om man jämför med de platta krönikorna som publiceras där. Tjat, tjat, tjat mummlar jag för mig själv när jag uttråkat läser. Tröttkörda ämnen allt som oftast utan stilistisk retorik eller vassa poänger, bara en malande massa text av nån som visste var man skulle sätta punkt och komma och tyckte illa om mobbare.

Jag får känslan av skoluppsats, eller ungdomsreportern på den lokala lantbygdstidningen. Usch sen är människorna på bilderna sådär sjaskigt Kroatien gråa också. Det tilltalar mig föga.

Iallafall så publicerar jag min krönika här senare under dagen. Nu ska jag invänta ljuset. så att jag kan sova. Jag är nämligen mörkrädd. Puss hej