Hej allihop som förhoppningsvis kommer att börja läsa min blogg igen. Har varit ett riktigt stort avbrott på grund av att jag pluggat och pluggar så jäkla mycket, men tänkte att bloggen skulle få lite tid, skönt är det ändå att få ner en del tankar på pränt även om jag läser och skriver mycket i övrigt.
Mitt mål är att komma in till journalisthögskolan nu till hösten som kommer för er som undrar, och det är det jag har jobbat för nu ett tag.
Men nu blir det lite blogg. Jag har ju sådär extremt mycket tankar, och det vore nästan synd att inte bjuda på lite av dem. Även om det är mitt hopp att få göra i mitt jobb i framtiden så är jag lite för rastlös känner jag för att invänta det. Bloggen får bli en av mina kanaler så länge. Vem vill vara en tyst Sartre?
Jag tänkte nästan kategorisera mina tankar. Denna första kategori och tema kommer att bli ”Tankar om Alkohol”. Varpå jag snart kommer att skriva en liten bit. Nästa tema vet jag inte vad det blir. Men det vore skönt för mig att ha det så och säkert trivsamt för er också.
I alla fall tankar om alkohol. Nu har jag byggt upp rejält för det, men jag ska bara skriva en liten spontan tanke och inte någon mer utarbetad tankekedja. Eller ja en produkt av en sådan kanske. Som sagt.
Vi säger ofta, eller vi talar ofta om att ”Vår riktiga person” Skulle komma ut när vi pratar om att dricka alkohol. Just i det här fallet tänker jag faktiskt angående på Filip Hammar och Fredriks Wikingsons lilla experiment där de var fulla på jobbet och där fredrik blev ganska svinig av sig. Filip frågade då psykologen i deras superfemma som de har (5 experter i en panel för er som inte sett programmet) om det var den riktiga Fredrik vi såg här.
Jag tycker det är intressant när man resonerar såhär, att den riktiga personen skulle komma fram. Menar man då att den nyktra personen är en helt spelad variant av sig själv. Skulle en personlighet i nyktert tillstånd vara helt underkuvad på grund av säg vissa sociala konventioner. Det låter ganska så dumt eller hur. En personlighet eller ett jag eller vad man vill kalla det, en ström av förnimmelser kanske. Vi säger personlighet. Om man säger att det skulle vara så att den nyktra personen är en helt spelad variant av sig själv, då säger man ju i stort sett att man inte har någon personlighet. En personlighet är ju i själva sin befintlighet också existerande och slipper väl egentligen fram i de flesta sociala sammanhang.
Är du tyst i en grupp kan det tyda på att du är för smart för den gruppen, pratar du i en annan kan det tyda på samma sak.
Är du lagd att vara mer undflyende och försiktig än ärlig och direkt så är det ju ett av dina karaktärsdrag. Inte något du spelar. För tro mig, ett sådant spel, 9 gånger av 10 i ditt liv, det är allt för påfrestande och likaså otänkbart. Att din riktiga personlighet kommer fram när du dricker är inte sant. Däremot kanske du kommer vara lite ärligare än vanligt eftersom alkohol kan göra det lättare för dig att släppa fram vissa saker som du inte gjort tidigare. Men det här gör dig inte till en ärlig person, det här gör dig till en alkoholpåverkad person.
Jag medger att alkoholen någonstans kan ge rum för något i dig som inte tillåts komma ut annars, detta är inte "din riktiga personlighet", men kanske delar av den, och den tar inget från din personlighet i nyktert tillstånd. Man bör också ta hänsyn till nedanstående resonemang.
Som psykologen i superfemman hos Filip och Fredrik uttryckte det; Att är inte den riktiga personen den som kan hålla igen med såna här saker som slipper ut på fyllan. Och att det egentligen är den alkoholpåverkade som blir en slags spelad version av sig själv.
En mycket bra synpunkt. Jag menar om alkohol inte hade någon inverkan på det vi säger och gör. Varför skulle vi då ångra saker i efterhand. Om vi velat säga eller göra dessa saker så skulle vi väl inte ångra oss.
Om jag ångrar ett ärligt påstående eller kommentar på fyllan, tyder detta på att jag sagt något på grund av alkoholpåverkan. Inte på att jag är ärlig som personlighet. Detta får vi inte glömma.
Tack för mig. Hörs snart.