Säg att du älskar mig

Hej det här är verkligen apropå inget, men jag måste få skriva av mig om filmen Säg att du älskar mig, det är något jag sett fram emot att göra, och nu har jag äntligen tagit mig för det, Njut och håll med mig. Först kommer en inledning till för att inte tappa flytet. Trevlig läsning.

Hej det här är min personligen efterlängtade redogörelse av säg att du älskar mig och de extremt omotiverade uppskrivningarna som skedde av filmen bland folk som är satta att jobba för att förstå film. Recensenter. Vi börjar mjukt och ökar hela tiden.

Jag vet inte vad dessa recensenter tycker är briljant med säg att du älskar mig. Vi kan börja med att bena ut grunden till deras gillande, den måste helt enkelt ligga i att de tycker att filmen lyckas med ett av följande syften.

 1. Att den ger insikt i hur det är att vara ung idag, eller 2. Att den ger insikt i ett specifikt problem.

Den är givetvis oändligt felriktad vilket det än är, men om vi utgår från att den vill – vilket jag tror att den vill – ge insikt i hur det är att vara ung idag så har den lyckats koka oss en form av särdeles ren idioti. Den har lyckats göra 1+1 till faktiskt varje tal i världen utom 2.

Hur har då detta gått till? Jo den allra mest enkla förklaringen är att säg att du älskar mig är skriven av en person i oförstånd, en person som inte förstår det han ger sig an, och som med oförstånd i största allmänhet kan precis all form av misslogik och missförhållanden komma ur det. Dumheten har gjort film, och eftersom den aldrig tänker reflektera över sig själv så får helt enkelt jag göra det.

Till att börja med har producenterna bakom filmen gjort det numera rätt klassiska och vedertagna misstaget att göra ungdomen till ett ufo. Man gör ungdomen till något så mycket annat än vad den egentligen är.

Vi kan börja med att tänka lite enkelt angående ungdomen. Vad är ungdom egentligen? Det mest enkla svaret är att det är den yngre tiden av ditt liv, och det är precis det svaret jag vill ha. Den yngre tiden av ditt liv, sen finns det andra tider, den lite äldre tiden av ditt liv, och den lite ännu äldre tiden. Det verkar ju inte rymma så enorma betydelseskillnader inom de ramarna eller hur. Okej uttrycken ”den äldre tiden av ditt liv” och ”den yngre tiden av ditt liv” innehåller inte jättemycket information, men de säger oss ändå något.

Det säger oss nämligen att vara gammal innebär att vara en gammal människa precis som att vara ung innebär att vara en ung människa, en ung människa, en mindre mogen människa, inte ett ufo. Att måla upp det drastiska gapet mellan dessa människor i olika åldrar framstår efter den enkla logiken som väldigt obefogat.

Men det kan jag lova dig att man gör i säg att du älskar mig. Där har människans oförstånd och rädsla för det främmande tagit ut sitt allra bästa i sin fiktionaliserade och horribelt nedsvärtade bild av ungdomen.

Där drivs ungdomar av ungefär 100 procents sexlust, de knullar, våldtar helst, super under tiden, och är allmänt stora svin. Kvinnorna är givetvis offren, och männen är förövarna.

Uttryck som ”SMS stripp” som aldrig någon har hört talas om används, och ungdomarna går från som nämnt det självklara spritinslaget till att gå på fester där man måste komma ihåg att köpa chips och läsk. Man går även på mellandivisions fotbollsmatcher på jättearenor bland tusentals människor, och man stöter på det något annorlunda inslaget av cheerleaders vid sidan av planen. En aning förvirrande kanske, men man hinner med en våldtäkt så är det bra med det. Briljansen är påtaglig.

Den våldtagna flickan Fato lindrar sen sin psykiska verk med att köpa en ny mobil innan det är dags för dramatiska slutscener i form av rättegång. Där är våldsmännen fortsatta svin, gör simulerande sexgester i rätten, mamma bor i Tensta, och allt är ett helvete för den stackars våldsbefläckade Fato.

Vad som dock är det största helvetet är att man nu som tittare har kommit till insikten att man precis kan ha bevittnat världens sämsta film, och hur man ska fortsätta leva med detta.

Och jag upplever seriösa besvär efter att ha sett den. Jag kan inte få den ur i mitt huvud. Den befläckar min verklighet ett tag, och jag får för mig att alla människor enbart är drivna av sex, och är vidrigt primitiva äckel som enbart längtar efter att sätta efter ett offer vid närmsta sms stripp.

Är detta en komplimang till filmen? Nej det är bara så, att filmen var så obehagligt dålig att jag som tvångsneurotiker är tvungen att jävlas med mig själv genom att låta den förfölja mig. Som tur är har jag förträngningsmekanismer och jag är snart mitt vanliga jag igen.

Filmen framstår givetvis som ett skämt, och det är också det enda den blir i kompisgänget som jag ser den tillsammans med. Skämtet blir det naturliga inslaget hos en eller flera tänkande människor när man snabbt förstår filmens anomalier, dess extrema brist på realism, tanke och känsla, toppat till råga på allt av ett löjeväckande andra avenyn skådespel.

Säg att du älskar mig är alltså skriven av de som inte har någon insikt i ungdomen för de som inte har någon insikt i ungdomen. Det är därför den fungerar. Det funkar nämligen att beskriva ett ufoförhållande för de som ändå inte förstår eller har någon insikt i hur det är. Vad veta om det man inte vet?

Vad som även funkar är att skapa mytbilder kring något som skrämmer.

Fan när jag tänker på det är säg att du älskar mig och den ungdomsbild som förmedlas där dagens motsvarighet till gårdagens statements om att negrer luktar illa och spelar på trummor.

Eller är det att ge filmen cred för att vara något? Säg att du älskar mig är ju när man hårddrar det egentligen bara ett utslag av idioti.

Att det skulle vara en ungdomsbild som förmedlas är vid återkommen tankeklarhet bara en skrämmande sak att skriva, det är ju så hjärnförbryllande galet så jag till och med jag skulle bli förvånad av vad dumhet kan ställa till med. Om så är fallet är liksom recensioner, och all form av skrivelser överflödigt för filmen. Då är den ju bara så pinsam som en film bara kan bli.

I stället får vi väl hoppas att den i alla fall vill begränsa sig till att beskriva lite av hur livet kan te sig i problemområden. Den misslyckas givetvis med detta också, eftersom man även där gör ett klassiskt misstag i form av att överdriva problemet, något som man till exempel gjorde i den amerikanska filmen ”Crash”, och lyckas då enbart med att skapa orealism. 

Att recensenter då gått ut och hyllat den här filmen, det är för mig anledningen till varför jag skriver detta. Det är för att använda ordet igen, skrämmande, och jag kan bara säga, att ni borde inte ha något jobb, i alla fall inte samma jobb, och jag för exempel borde ta över er anställning.

Om man fick välja ett uttryck för säg att du älskar mig, så väljer jag det ganska harmlösa men sköna 3 fel av 2 möjliga. Om ni vill ha något mer direkt så kan jag säga, det är den sämsta ungdomsfilm jag någonsin sett. Tack.