AlarcONLINE

Dagens låttips är Foggy dew med Sinead O'Connor & the Chieftains. Ni kan läsa om sången här.

Tiocfaidh ar la

Mitt liv är tråkigt. Kul då att det finns människor som Marie-Louise Ekholm, småländsk kommunpolitiker för Moderaterna! I ett utspel i dagens Aftonbladet säger hon:

– Jag tycker att det blivit för slapp attityd till sex, nu finns de till exempel så kallade ”knullkompisar”.

Nu finns det så kallade "knullkompisar". Smaka på den. För Ekholm är dessa så kallade "knullkompisar" av en annan art, de är, så att säga, aliens. Mystiska varelser som bara knullar utan kärlek: apor som drivs av en obetvingad sexdrift.

– Det är inte min term, det är ett begrepp för att man har sexuellt umgänge, inte för att man har en kärleksrelation utan bara för att ha sex, fortsätter Ekholm.

Kan ni se det framför er när Ekholm först får höra om termen "knullkompisar". Kan ni se hennes uppspärrade, förfärade blick? Kan ni också se den egna apan inne i hennes huvud som inget annat vill än att själv bli påsatt utav bara helvete, men som istället kryper tillbaka in i sin moraliska gegga och omvandlar kåtheten till förfärelse. Nej, nu förstör jag ju bara det roliga i berättelsen. Låt oss återgå till humorn:

– Det kan man bara se på kvällstidningar och såpor som ”Big Brother”. Det är svårt att stå emot som ung, säger Marie-Louise Ekholm.

:O Hahahahahaha

Nej, nu får det räcka, den här bloggen har havererat. Dags att defibrilera lite liv i skiten. Imorgon föds den på nytt, men i väntan på det kommer här den första förlossningsvärken:

Svartskalle till svennepar: Jag är från Montenegro.

Svennepar, replik: Skiter väl vi i vilken sorts neger du är!

Hörni, gott folk. Imorgon kör vi så det ryker. Ska försök skugga den roliga katten och se om jag kan få något skott på den. Isåfall dyker det upp här imorgon.

Jag följer upp låttipset med ett boktips som från och med idag kommer att bli en dagligen återkommande rubrik på bloggen. Även om boken utspelar sig i det postkoloniala Indien finns det kopplingar till sången. Läs och fundera på vilka dessa är vettja, din obelästa harami.

Boktipset alltså: The God of Small Things av Arundathi Roy, finns översatt till svenska med titeln De små tingens gud, men jag rekommenderar den engelska utgåvan.

Jalla, spring och tjall den, tönt :)

Ni kan skicka hur många hot och elakheter som helst. Men ingen tystar sanningen om er groteska hårboll (se några inlägg ner). Jag gillar ju hans tomma uppsyn. Det är sällan man med full ärlighet kan säga att "bakom de där ögonen försiggår absolut ingenting". Han är en skatt vill jag säga. Vilken annan katt kan framkalla sådana skrattsalvor som ert lilla mongo!

Förresten får Elfsborg, som alla befarat och önskat, smaka på spansk chorizo. Picante! 

I det bergiga södertörn, precis invid Flemingsberg växer det upp en villastad i den kulliga skogen. Medelklassen har flyttat in. Alla tävlar om att bygga "unika" hus. De äldre små skitstugorna trängs med lyxkåkar som alla strävar efter att vara fulare än grannens. Runda fönster, pelare, terrassträdgårdar, glasstaket (!), tinnar och torn. Husen ser ut lite hur fan som helst. Inte ens en arkitekt hög på syra skulle ha kunnat åstadkomma samma blandning.

Men med medelklassen flyttar också deras problem in i området. Här i flempan är man van vid god grannsämja. Den har å det grövsta förstörts av smårika medelchefer. Kriminaliteten har kommit till orten. På nyheterna snackades det i veckan om ett mord i Tullinge. Efter en lång promenad bland spektakelvillorna hittade jag idag huset i vilket mordet ägde rum. Kanske tar jag ett kort på huset och lägger ut på bloggen om ett tag.

Utanför huset sitter en stackars bevakningstjänstkille i en bil för att se till att ingen går in i huset och förstör bevis. Stackarn skulle sitta där i 16 timmar till. Vad är det för arbetsvillkor? Mitt bland denna medelklass som har grillkvällar utomhus och äcklar sig i sin präktighet sitter en stackars ung man i en bil och får sittsår värre än gamlingar på servicehem. Det är Sverige anno 2007.

Eller förresten, vaffan menar jag med det. Skit i allt. Jag hade inget bättre att skriva och ville bara validera min existens. Så nu när jag har gjort det är det dags för fotboll på tv. Elfsborg ska snart få storstryk. Jävla småstadsskitlag. Elfsborg är fan värre än villastadens medelklass. Nä, nu får jag sluta. Over and out.

Ja just det. Tullinges lokala skola har begåvats med ett antal konstföremål. Däribland denna smutstvättshög i metall. Het som fan, tycker ni inte?

Efter Bergmans bortgång har Kultursveriges alla röster tävlat om vem som kan ta den högsta tonen i hyllningskören. Ingen vill gärna tala om hans nazistiska bakgrund och att jag gör det här spelar väl egentligen ingen roll, men jag gör det ändå.

Att Bergman en tid hyllade Hitler har han själv erkänt. Han sade sig ha förändrat åsikt när förintelselägrens portar öppnade 1945. Det är ganska frapperande uppgifter med tanke på att flera uppgifter som redan då hade sett offentlighetens ljus gjorde gällande att judeslakt ägde rum i Tyskland. Boris Benulic redogör för flera sådana källor här.

En sådan historieskrivning som uppstår kring Sveriges ikoner äcklar mig. Precis som med Linné (som med sin "rasindelning" lade grunden för rasbiologin) framställs de som perfekta och övermänskliga. I historieböckerna framstår därför Sveriges historia som ren och obefläckad, och så länge den skildras på detta sätt kan vi vara säkra på att vi lever i ett samhälle där rasism är en bärande tråd i den flagga vi så stolt hissar på nationaldagen. 

När jag matshoppar handlar jag aldrig godis, kakor, glass eller andra sockersöta kaloribomber. Inte för att jag inte äter godsaker. Jag försöker inte skära ner på mitt kaloriintag för att gå ner i vikt. Tvärtom. Jag älskar godis och skulle snarare behöva lägga på mig några kilo.

Anledningen till att jag inte köper godsaker beror på att jag inte vill att kassörskan ska tänka att "jaha, nu ska han hem och frossa i sin ensamhet, den patetiska fan". Därför går jag långsamt förbi lösgodishyllorna med ögon som påminner om brasilianska gatubarn i ett restaurangfönster.

Samma sak gäller halvfabrikat: "Typiskt unga killar att inte kunna laga mat" föreställer jag mig att hon tänker, den söta tjejen på andra sidan rullbandet. Så jag köper bara nyttiga saker i affären.

Skammen att förminskas i ögonen hos andra får mig att inte köpa sånt som gör er andra feta. Är inte det den bästa bantningsmetoden? Pröva på den vettja, tjockisar!

Min kompis Martin är ägare av den här katten. Visst ser den "annorlunda" ut. Har den inte samma tomma blick som Homer Simpson har när någon talar om kärnfysik?

Jag har försökt förklara för Martin att hans katt nog har en utvecklingsstörning, att den inte är som alla andra katter. Att den är unik. Ingen vanlig katt, brukar jag säga, har ett sådant stort och runt huvud. Herregud, den är ju platt som asiat sedd från sidan, nosen är som intryckt i ett svart hav av päls. Dessutom ser det ut som tungspetsen konstant sticker fram: ett tecken lika gott som något på att allt inte står rätt till.

Vad säger ni, vill vi inte ge denna glada katt en egen tv-serie? På andra sidan Visättra, någon?  

Jag hade egentligen tänkt att göra en intellektuell betraktelse över njutningen vi får av att äta och hur denna kanske kan förstås som en överföring av libidinal energi. Men så ser jag bilden då jag suger, eller, hmm, äter en glass (yani).

Ser ni hur min högra ansiktshalva krampar och drar ihop sig. Som en effekt av starkt solsken och den häftiga sugprocessen visserligen, men helvete som jag ser ut. Som en elefantman! Ser jag ut så här, ni som känner mig? Gör jag det? Grotesk och jävlig. Fy satan gör jag det så hoppar jag.

Fem minuter till nästa tåg passerar, vi ses i himlen mina vänner.

Jag har en nära vän som bor strax intill en rättspsykiatrisk avdelning i stockholmsområdet.

När jag är hemma hos denna vän brukar jag ofta sitta i fönstret och titta över höga murar och taggstängsel för att se vad galningarna på andra sidan har för sig. Ofta sitter de bara still och solar. Vissa har tittat på Big brother och fängelsefilmer på TV och inser att det ser tufft ut om man går i cirklar runt på den rektangulära utegården.

På utegården står också ett pingisbord utställt, och på detta spelar psyken länge och gärna. De gör det oavsett väder. Jag har med egna ögon bevittnat ett par galningar (i dubbel bemärkelse) som spelar ping pong i ösregn. Till och med slaskig februarisnö spelar dom, de tokiga mördarna eller vad de nu är.

Jag hittade den här råttan idag i flempans centrum, är det någon som har glömt den?

Den kan återfås mot beskrivning.

Annars är det stabilt i betongen. Riktigt fett har vi det!