På väg mot Hongkong

Vi började resan med en helkväll i Kuala Lumpur - Huvudstaden i Malaysia. God mat och gott vin. Och shoppingproffs, som vi kan titulera oss som, så hann Jessica och jag med att avverka en och en annan butik, och ett antal provrum i ett närliggande varuhus. När vi ansluter med våra män, någon timme senare så har de hunnit med ett par öl vardera och en och en annan drink har slunkit ner på bara någon timme. Glada i hatten övertygar de oss om att vi ska med till en nattklubb... Vi åkte vidare... Upp morgonen därpå, efter bara ett par timmars nattsömn, för att hinna med morgonflyget till Kambodia och Siem rep. På flygplatsen i Siem rep väntade vår guide som vi bokat upp i förväg, med bil och chaufför för att ta oss till hotellet så att vi fick lämna av väskorna och checka in, innan det bar iväg ut till templen.

Angkor Wat låg först på tur.

 

Templen som från början var tillägnat hindu-guden Vishnu, byggdes av kung Suryarvarman II som levde mellan 1113-1150. Templen kan ha byggts tidigare, redan runt 800-talet, enligt olika uppgifter, beroende på vilken källa. Under 1300- eller 1400-talet konverterades templet av buddhister till en buddhistisk helgedom, vilket det mer eller mindre fortsatt att vara ända tills idag, även om resten av Angkor övergavs under 1500-talet - orsak?

 

Vår guide berättade att templen runtomkring området, har och håller på att renoverats med hjälp av medel från Unesco och donationer från olika länder i Asien och världen runtom. Det är i alla fall ingen tvekan om att templen i Siem rep tillför och har tillfört invånarna i Kambodia och framför allt den fattiga befolkning i Siem rep, en ekonomi som har sysselsatt många invånare, om inte alla. Arbetslösheten i den lilla stan är i allafall minimal och invånarna livnär sig fullt på turismen som vallfärdar och strömmar till från världens alla hörn för att få uppleva ett av världens underverk! Vår guide berättade, tyvärr, att det bara är en fråga om tid innan många av templen stängs för allmänheten - om inte helt så i alla fall delvis eftersom turismen sliter hårt på templen...  

Unesco satte upp området på sin världsarvslista år 1992.

 

Runtom Angkor Wat löper en vallgrav, och en mur omgärdar området.

 

Huvudentrén är från väster och dit kommer man via en lång bro över vallgraven till huvudporten i yttre muren.

 

 

 

 

 

 

Huvudbyggnaden består av flera tempelrum med fantastiskt vackra och detaljrika stenreliefer som föreställer gudarna och olika slagfält som har hinduisk historia

 

I det mittersta templet, på den, där de fem tornen står finns "himlen" eller det "hinduiska universumet" som de själva kallar templet.

Dit får man ännu idag gå upp via en nästan helt lodrät trappa (inget för folk med höjdrädsla). Delar av "himlen" är avstängd pga slitage. Ännu ett tecken på att det endast handlar om tid innan resterande delar av templet stängs av för allmänheten. Angkor Wat med de centrala tornen ska, enligt vår guide föreställa det heliga berget "Mount Meru", de yttre murarna ska föreställa de berg som omger "världen", och vallgraven ska symbolisera "oceanerna" därbortom. Man fylls av en otrolig ödmjukhet när man står inför templen i Angkor Wat, och det är svårt att riktigt förstå hur ett byggnadsverk av ett sådant slag och med en sådan fantastisk historia har skapats av människor.

 

Relief - Hinduiska tempeldanserskor som pryder templen runtom. Angkor Wat - här fanns det tyvärr bara ett fåtal statyer och avbildningar av Buddha eftersom plundrare härjat, förstört och fört bort mängder av.

 

 

Ta Prohm - Nästa tempelkomplex vi åkte till.

Här har naturen haft sin gång - templet är överväxt med gigantiska träd med sina enorma rötter som slingrar sig fram där de får plats.

 

 Templet har ännu inte blivit upprustade, borde det verkligen få bli det?

 

 Titta extra noga - Dinosaurier.

 

Bayon templet - Sista templet vi besökte, och det mest fascinerade av de alla. Orört och ofattbart vackert!

Buddhistmunkar får också vara turister.

 

Pratyahara, Dhirana, Dhyana Buddha till vänster; "Fokus/koncentration", Buddha i mitten; "Sluter sig inåt", Buddha längst bort till höger; "Enlightment" (meditativt stadie).

Kan hända att Buddha hade en tjusigare näsa...

 

Sista bilden, sena eftermiddagen innan vi begav oss tillbaka tillhotellet för ombyte och shopping i Siem rep. På jakt efter den ultimata buddhastatyen att ta med hem i det maxade bagaget. Tror visst att vi hade köpt extra bagageutrymme för 60 kg (!), om jag inte minns fel...

 

 

Kram Janet  

Vi sjösatte vår efterlängtade båt häromveckan. Båten lät vi skeppa från San Fransisco, Californien hela vägen hit till Hongkong med ett containerfartyg. Så här gick det till att sjösätta båten på marinan här i Discovery Bay. 

Två lyftremmar läggs inunder båten...

  

En lyftkran bär upp båten och...

  

därefter sänks båten sakta ner från kajen, i vattnet.

 

Fyll på tanken, och sedan var det klart!

Javisst, det är det berömda skeppet från den berömda filmen "Myteriet på Bounty" i bakgrunden. Fartyget har nu sedan ett par år sin hemmahamn här i marinan.

 

Alice i väntan på en jungfrufärd med båten i Hongkongs behagligt, subtropiska vatten.

 

Det krävdes nio personer, alla anställda från marinan, att få ner båten i vattnet. Inga ska gå arbetslösa här inte.

Kanske ett ämne för svenska Arbetsförmedligen...

 

Kram

Janet

Påskhelg med goda vänner i Mellanfjärden. Gott sällskap, god mat, gott vin, påskkärringar, snö och skön skidåkning!

 

Hanna, Elis och Alice på väg till skidskolan

Upp i backen med knappliften och med lite hjälp av en superkul liftvakt - en härlig kille med glimten i ögat och serviceminded i 120 knyck! En tillgång för Hassela!

 

En skön vårdag på isen i Mellanfjärden

 

Tillräckligt tjock is för en vårpromenad

 

Tjusiga påskkärringar på väg...

 

...med kitteln, sopkvasten och den obligatoriska svarta katten, undrar egentligen varför?

 

På jakt efter godis

 

Syskonkärlek - Alice och Hanna "BFF"

 

 

 

Kram så länge

Janet

 

 

När grabbarna bestämmer sig för att åka på fotbollsresa med polarna, bastuhelg i skärgården eller ”Iron man-resa”, bara för att nämna några exempel, ja då åker dem bara - precis just sådär. Skillnaden är att vi tjejer oroar oss mer för familj och hur vi ska kunna pussla ihop det när vi inte finns hemma för att ta hand om familjen och vardag. Vi känner att vi behöver planera långt mycket längre i förväg.

På flygplatsen i Hanoi låg taxichaufförerna i bakhåll och anföll oss så snart vi kom ut från hallen – Vi hade ingen chans att värja oss. Men efter att ha läst i reseguiden att man skall satsa på en välrenommerad taxiservice så stod vi emot trycket och stegade iväg till en sådan taxistolpe. Med bil in till stan tar det ca 45 minuter. På väg in till stan bredde risfälten ut sig och där gick den vietnamesiska bonden med den traditionella bambuhatten, sin oxe och plöjde sig fram i vattnet. Landskapet runtom Hanoi är flackt och sikten hade säkert varit milsvid om inte luften hade varit så förorenad. Men efter två år i Hongkong har vi vant oss...

 

 

Ett glas vin på Hotell Metropoles gatuservering

 

Kram

Janet

Sist men inte minst - fyrverkerierna!!! Som sagt, det sparas under inga omständigheter på krutet. All båttrafik i Victoria Harbour (världens mest trafikerade hamn!) står stilla. Alla är man ur huse längsmed kajen och stränderna för att uppleva årets fyrverkeri.

 

Nyårsfyrverkerier över Victoria Harbour

(Bilden är lånad från: http://greatcollegeadvice.com/wp-content/uploads/2009/02/chinese-new-year-fireworks-hong-kong.jpg)

 

Här är några bilder från den traditionella lejondansen (i Discovery Bay):

 

Med 9 grader "kallt" i småregn och blåst hade vi fått nog, och med bortdomnade fingrar och nerkylda inpå bara kroppen, gick vi hem och drack en kopp varm choklad med marshmallows. Jo, det kan vara kyligt, även här i Hongkong...

Kung Hei Fat Choi!

 

Kram

Janet 

 

 

 

Äntligen uppe

 

 

Därefter tog vi, som vanligt, buss nr 21 från Ngong Ping till Tai O - de berömda husen i den gamla byn

 

 

Fiskhandlarna på marknadsgatorna i Tai O

 

Alltifrån torkad fisk, pärlor till kinesiskt tingeltangel

 

 

Havets läckerheter - sprallande färska

 

 

Vi hyrde in oss i en båt och tog en sightseeing runt byn via sjövägen

 

 

En annan vy från sjövägen

 

 

 

 

Därefter buss nr 1 till Mui Wo - här den spartanska, men charmiga restaurangen på stranden

"China Beach Bar"

 

 

Vi avrundade dagen på restaurangen med en god middag, ett par öl, något glas vin - maten är fantastiskt vällagad, låt inte den traschiga exteriören eller interiören döma...

 

 

 

Sist men inte sämst - ett litet dopp innan vi tog färjan tillbaka till Discovery Bay

 

 

Kram

Janet

 

 

 

Fångtransporten i Hong Kong kan ibland se ut så här och ofta när vi hikar till byn Mui Wo ser vi den här typen av fångtransporter lägga till med sin "ballast" på förmiddagarna.

 

Inte bara fångtransporterna tar sjövägen utan också matvarorna tar samma väg. Även den här transporten kommer in på förmiddagarna, lägger till och lastar av med hjälp av en mindre variant av lyftkran. I Mui Wo finns det två små matbutiker som får sina leveranser den här vägen. Så här ser det ut:

Tala om re-cycling av däck...

Den lokala färjan som går mellan Mui Wo och Discovery Bay är inte av det senaste "snittet", men vi ska ju vara glada för att det går en färja överhuvudtaget. Antagligen skulle den här färjan ha skrotats i Sverige sedan år tillbaka, men med lite färg här och var syns inte rosten lika väl. Vid oväder åker man på egen risk. Nåja, visst är det på egen risk och biljetten kostar 15 dollar per person, men Timmy åker ju gratis.

Den rostiga färjan mellan DB och Mui Wo (vill förtydliga att Johan med hund står framför...)

 

Kram

Janet

Vi har fortfarande svårt att förstå att man på självaste julafton både kan hänga på stranden och bada och träffa tomten och få julklapparna på på en och samma dag! Terassdörrarna stod vidöppna under julmiddagen, och glöggpartyt kvällen före dopparedagen hade vi dukat upp till ute på terassen. Kvällsbrisen var härlig, men hade det inte varit för doften av varm glögg och pepparkakor hade man lätt kunnat tro att vi satt på en terass nere på sydligare breddgrader.. Det är som att "äta kakan men ändå behålla den"!

 

Jodå, tro det eller ej, men vi hade varit snälla allihopa...

 

Här kommer några bilder från Julafton 2009.

 

 

God fortsättning på Er alla från oss!

 

Kram

Janet

Vi annonserade ut Alice på Blocket och åkte sedan över till San Fransisco för några dagars minisemester. Med hyrbil och en GPS, som inte alltid fungerade eller visade alltid rätt riktning, for vi ner till Santa Cruz - Californiens surfing-mecka. Klarblå himmel och friska vindar, skummande vågor och väldigt mycket känsla av Amerika. Vi checkade in på ett Hotell "down town" Santa Cruz, och jag måste erkänna att bättre hotell har jag bott på. Men det var ju endast för en natt.

 

 

Vi hälsade på min pappa Don och hans fru Monica som bor "up town" Santa Cruz. Och visst är det skillnad på begreppen, och skillnaden är mycket tydlig både vad det gäller bostadsområden och invånare. Det finns nästan utelsutande låghus och fristående villor i staden vilket gör att man får en bra överblick över omgivningarna eftersom inga höghus skymmer.

En typisk gata i Santa Cruz

 

Dagen efter åkte vi upp till Napa Valley för lite vinprovning hos de berömda Californiska vinproducenterna. Vi Besökte Beringer Vineyards och Chandon (inte att förväxla med franska Moet & Chandon) och ett par till. Vackra omgivningar med stora fält av vinbuskar i prydliga rader. Klart att vi fick med oss ett par, eller fler flaskor Californiskt vin, kanske fler än vad man får ta in...

Vinbuskarna stod i sin fulla höstprakt på vingårdarna. Otroligt vackert landskap!

Och visst, det blev något glas vin...

Den makalösa utsikten från vårt hotellrum! Union square, isrink och Macy's....

"Strike a pose"

Parkerar man bilen i hamnen får man inte vara rädd om lacken!

Några sjölejon solade på en brygga i hamnen

Smaklöst och underbart!

 

Efter att Alice stått på väntelistan i över 1 år fick vi ett samtal från The Hong Kong Jockey Club - äntligen! Alice jublade. Nu skulle hon få börja sina efterlängtade ridlektioner, fyllda med skoj och stallhäng. Trodde vi i alla fall. Nej så enkelt var det inte.

Jag kommer ihåg när jag var i hennes ålder, vad kul jag hade i stallet bland kompisarna och hästarna. Hade man tur så kunde man få bli medskötare på en av ridskolehästarna, tillsammans med 10 andra, självutnämnda skötare. Men i alla fall.

Vi åkte fulla av förväntan ut till Tuen Mun där klubben har sitt stall. Alice behövde först göra en s.k. assessment, vilket innebär att huvudinstruktören på klubben ska bedöma hennes kunskapsnivå och i vilken grupp hon ska passa in i.

Hon fick tilldelat en liten svart ponny, Cody. Därefter kom instruktören - en bastant, övre medelålders (i sina bästa år förstås...), tysk man med mycket pondus. Klart att Alice var nervös. Hon hade säkert förväntat sig en liten gullig hästtjej som instruktör.

Först ska stiglädren justeras

Alice fick ingen plats i någon grupp, vilket vi blev förvånade över, hon hade i alla fall lite ridvana sedan ridlägret i somras. Efter flera förvirrade samtal fick vi förklarat för oss hur det fungerade. Vi behövde ta privatlektioner för att hon skulle komma ikapp en grupp. Inga nybörjargrupper fanns tillgängliga, om vi inte ville vänta ett par år till förstås. Efter att jag med gråten i halsen försökte förklara för en kvinna på klubben att Alice ville vara med i en grupp eftersom "she just want to have fun and meet friends" och inte ta privatlektioner, så fick vi i alla fall snällt boka upp oss på privata ridlektioner om 30 minuter vardera.

Nu när vi kommit en bit på väg och fått in rutinerna så vet vi hur det fungerar och det känns bra ändå. Alice accepterar att det kommer in en liten mager, kinesisk instruktör i manegen och ska undervisa henne (med all säkerhet någon f.d. jockey), som dessutom bryter kraftigt på kinesiska. Hon har olika instruktörer varje gång, men de är välutbildade och hon går framåt med stormsteg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Alice instrueras av instruktör Boris och sedan är det balansövningar som gäller

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att komma ut till klubben i Tuen Mun är som att komma till en liten oas i Hong Kong. Lugnt, fridfullt och sköna, vackra omgivningar. Allt är kliniskt rent. Det kilar runt blåklädda stallpojkar som sadlar på och av och ser till att allt är rent och att hästarna mår bra. I manegen städas det undan så snart en häst "gått på toaletten". Vips så står det en liten blåklädd man där med skyffel och borste. Vips så är manegen lika vit och fin igen.

Vill vi vara med och rykta, sadla och förbereda får vi tigga snällt om det. Annars serverar stallpojkarna hästen färdig och klar inför ridlektionen och tar därefter emot hästen efter avslutad lektion. Det kan ju vara kul för Alice att få lära sig detta. Nej, istället får vi signa upp på en stallskötarkurs som startar på nivå D och fortsätter upp till nivå A. Varje nivå tentar man sedan av, liten som stor. Vi har precis gått med i ponnyklubben som arrangerar stallskötarkurserna så det blir till att börja med nivå D. Allt enligt regelboken.

En lektion i hästtvätt. Behövs sannerligen efter ett svettigt ridpass i 29 graders hetta

 

 

 

 

 

 

 

 

Visst skiljer det sig från det jag var van vid när jag hängde ute i stallet och ridskolan, men så länge man inte jämför utan accepterar att det är något nytt och annorlunda, som ett komplement så är det riktigt spännande och roligt! Det är härligt att andas in den annorlunda kulturen - vilket vi som svala skandinavier är förunnade med.

Ordentliga kläder, ridhandskar och säkerhetsväst ska det vara, inga undantag här inte, trots hettan...

 

Kram så länge!

Janet

Det är lätt att få abstinens efter bergen i Hong Kong, men den börjar lägga sig nu så smått då vi har fått komma igång igen efter ett långt sommaruppehåll. Det är svårt att få nog av hiking då man väl har fått smak för den. Vi hikar så ofta vi kan och vår hund Timmy är med på våra hikingturer som kan vara uppemot sisådär en tretimmars hike. Trots att det är en liten hundras så är dessa hundar underskattade som joggingsällskap. Timmy springer runt, och håller tempot i allra högsta grad. Men då är han slut resten av dagen efter en tur i bergen. Vi ser honom komma fram ur sin koja endast då det vankas kvällsmat...

Väl uppe vid "Lions head" med utsikt över Discovery bay

 

Timmy tar en vilopaus vid bergspasset till Mui Wo

 

Johan, något hjulbent - kanske för mycket hiking...?

 

"Fire-beaters"

Det är periodvis mycket torrt i bergen och dessa "fire-beaters" står uppställda överallt i bergen för att man lätta ska kunna greppa tag i ett skaft och hjälpa till att bekämpa en eventuell eldsvåda. Det är vanligt förekommande med gräsbränder som snabbt får fart i vinden och lätt sprids till byarna.

 

Kram

Janet

Från 9 grader celsius till 35 grader celsius och en enorm luftfuktighet är en stor omställning. Vi har spenderat så mycket tid vi kan vid poolen sedan vi kom hem från svala Scandinavien. "Mmm, svalkande" - kan man ju tro. I själva verket är det nästan obefintlig svalka eftersom vattnet i poolen är lika varmt som lufttemperaturen.

Vi har haft ett härligt, uppfriskande sommarlov i Sverige och har tillbringat den största delen i vårt sommarhus i sköna Mellanfjärden. Visst är det härligt med den svenska sommaren och den rena luften, myggorna, kyliga Östersjön och de "ändainimärgen" kyliga kvällarna (dock inte alla, men den här sommaren i alla fall). Men det är skönt att vara hemma igen efter så lång tid. Under tiden som vi har varit borta från Hongkong har det hunnit dra förbi 3 tyfoner i olika styrkor. Trots det så har växterna på vår terass klarat sig riktigt bra.

Här är några härliga sommarminnen från oss!

 

Alice på ridläger

Alice med fjordingen Mirre

"Skäristugo"

Farmor Eva

Alice i roddtagen

En härlig kväll på Skäret

Våra sommargäster i Mellanfjärden

Den obligatoriska kubbkvällen i Mellanfjärden med Familjen Sparring

   

 Bad före bastubadet

Brrr, huh vad kallt efter badet - värmer gott vid eldfatet

Kvällslek i "Ysterfinland"

Alice och Hanna - Kvällslek i viken i Mellanfjärden

 

Övernattning på Jättholmarna

Vi tältade en kväll på Jättholmarna. Här är vårt coola tält från 60-talet som Johan ropat in på auktion

Vindstilla på havet - en perfekt kväll för en övernattning i tält på ö ute vid havsbandet

Solnedgången var fantastisk!

Kvällsmetning i Mellanfjärden

Alice, Otilia och Malin på mettur i Mellanfjärden - dock ingen fiskelycka den här gången

Trollteater i Mellanfjärden

 

 

Med hästskjuts till skogen bland Tomtar och troll i Mellanfjärdens årliga skogsteater - "Trollstigen"

Till sist veckans stilbild - en kul bild på en "tuffing" i tubsockor från Intersport - här ska inte talas om kontraster, nej minsann, utan estetik, estetik mina vänner ...

 

Kram

Janet

 

Godmorgon, Klockan är nu strax efter 06 på morgonen. Har varit vaken sedan 04.30 varje morgon sedan vi kom hit till Finland (sedan i lördags morse). Alice och jag är hemma hos Eva och Börje, Alices farmor och farfar, och hälsar på några dagar innan vi åker vidare. Vi tog ett tidigare flyg ut från Hongkong eftersom Alices skola stängdes ner av hälsovårdsmyndigheterna här i Hongkong. De stängde ner alla grundskolor, förskolor och dagis pga av "Swine flu outbreak". Dock inget utbrott i Alices skola, men skolan var ändå tvungen att slå igen för sommaren. Skönt tyckte eleverna, föräldrarna var lite besvikna och Alices lärarinna grät eftersom hon ska sluta på skolan och flytta hem till Nya Zeeland och hade förväntat sig att få ta avsked av sina elever. Men nu är vi här, i svala norden och njuter av den oförskämt friska luften. Trots att termometern har varit nere på 11 grader (!) och regnet har duggat tätt, så är det ljuvligt att få en härligt uppfriskande dos av det karakteristiska, nordiska sommarklimatet! I morgon tar vi färjan från Åbo över till Stockholm och åker sedan vidare till Mellanfjärden för att fira midsommar - Visst kommer det att bli härligt med lite frisk havsluft. Har inga bilder just nu att lägga in men ska se till att få in lite bilder under sommaren åt er - kanske ett litet bildspel från Mellanfjärden... Tar semester från bloggen men hör som sagt av mig under sommaren. Kramar Janet

Beijing är en stad som är fullspäckad med kultur, trots att staden fått ett ansiktslyft och många historiska byggnader försvunnit till förmån för de olympiska. Staden andas stolthet, kultur och kommunism.

Efter att ha tillbringat 3 nätter och 3 dagar i ett hett och dammigt Beijing hade vi faktiskt hemlängtan. Vi hann med allt vi hade inplanerat att se och göra och på måndag efter lunch beslöt vi oss för att ta ett tidigare flyg hem. Självklart hade vi en märklig upplevelse i staden, men ändå full av respekt för invånarna och dess kulturarv.

Det första som stod på vår lista var ett besök till The Forbidden City.

Den förbjudna staden

Den förbjudna staden är belägen precis intill Tiananmen Square, det torg där ett okänt (ett par hundra - ett par tusen, beorende på vilken källa...) antal studenter m.fl. förolyckades vid häftiga demonstrationer år 1989.

I Den förbjudna staden finns det 9,999 hallar (rum). Den siste kejsaren, Pyui abdikerade år 1912 och tillhörde den siste kejsaren av Qing-dynastin. Puyi fick bo kvar i Den förbjudna staden i 15 år innan han blev utkastad.

Här är några av hallarna i Den Förbjudna staden:

 

Efter att vi gjort The forbidden city tog vi en liten svalkande drickapaus och vips, så svärmade det ett antal säljare, guider och annat löst folk runtomkring oss och ville ha något från oss i utbyte mot diverse tjänster. Vi valde ut en äldre man som ville att vi skulle ta en liten tur i hans rickshaw.

 

Vi fick hoppa in i hans lilla rickshaw, tilläggas skall att det var en mycket het dag. Efter att vi hoppat in och den gamle mannen trampat iväg med oss in i Hutong området, Beijings motsvarighet till Stockholms Gamla stan, så kände vi oss aningen genanta; vi, unga friska ungdomar med fortfarande mycket spring i benen, hade en gammal man att pusta runt med oss i 30-gradig hetta. Tyvärr försvann det dåliga samvetet när turen var över och vi skulle betala mannen den, i förväg uppgjorda betalningen för turen, då han försökte lura till sig det dubbla... Det var t.o.m så att vi betalade honom mer än han begärt eftersom vi tyckte han var en bra guide (han försökte i alla fall att tala begriplig engelska).

Under turen visade han oss husen i ett av Hutong områdena och dess dörrar och förklarade för oss olika tecken på vilka familjer som bott i husen. Så här såg det ut:

 De smala och mycket trånga gränderna i Hutong områdena

 

 

 Dörrdekorationer 

Att dekorera dörrarna i olika utförande förkunnade status och rikedom i samhället och gör även idag i de gamla delarna av Beijing. Ovanför visar de blå, sexkantiga stockarna att mannen som bodde bakom dessa dörrar var en högt uppsatt tjänsteman.

Dag 2 tog vi en taxi till Sunday market eller Antique market som den också kallas. Det är verkligen ett stort nöje att gå runt och titta på alla varor som säljs där, såsom äkta Kinesiskt porslin, vaser, brons, kalligrafipenslar, gåkäppar, mynt, Buddha stayetter och mycket, mycket mer! På önskelistan stod en Buddha - vilket inte var svårt att hitta. Lyckades få ner priset till en tiondel av utgångspriset men blev till slut så trött på alla köpslagningar att vi lämnade marknaden några timmar senare med allt annat krimskrams än just en Buddha staty, urlakad och dränerad och en tunga torr som en brälapp!

Shopping kalligrafi

På jakt efter den perfekta Buddhan

Men, vi gav oss inte. Efter att ha tankat lite lunch och vätska begav vi oss till Silk market. En gigantisk inomhusmarknad i flera våningar med kläder, väskor, smycken och allt annat krimskrams som jag absolut inte visste om att jag behövde... förrän jag kom dit! Shopping galore i stora mått och superkul! Min man tyckte absolut inte att brälappen i mun blivit mindre torr efter detta, men humöret låg verkligen på topp!

Dag 3 - Vi hyrde en bil med chaufför och en guide som tog oss till den kinesiska muren. Det här var sannerligen resans höjdpunkt! En fantastisk skapelse som tagit sin goda tid att uppföra. Muren är byggd mot norra Kina och byggdes i syfte att förhindra att Beijing invaderades av Mongolerna. Vår guide är själv Mongol men bor sedan många år i Beijing. Hon gav oss förklaringar till mycket av det vi såg och som inte hade självklara förklaringar. Mitt råd är att ta med en guide upp, eftersom det ger mer av muren.

Det var en fantastisk känsla att gå längsmed muren, även om vi gick bara några kilometer av den s.k. "The long wall of Ten Thousand Li" som den också kallas, li är ett kinesiskt mått och motsvarar 1/2 kilometer. Man har uppskattat att mellan 2 och 3 millioner kineser har dött under uppförandet och att dessa människor är begravda i, under och runtom muren - vilket föranleder vidskepliga rykten och är en annan historia.

Alice på väg ner till ett av alla vakttorn

Inskriptionen i berget lyder, inte helt överraskat: "Loyalty to Mao"...

Efter att ha vandrat på muren så kände vi att vi nu hade sett det som vi önskat av Beijing. Vi längtade tillbaka till vårt hem i Hong Kong som ju ännu är lämnat orört av Kina och dess kommunism. Vi bad vår chaufför och guide att köra oss direkt till flygplatsen, där vi bokade in oss på en tidigare flight än vad vi avsett från början. Vi stannade inte ens för att äta lunch...

Kram

Janet

Översiktsbilden över Förbjudna staden har jag lånat av http://www.wikipedia.com