Oj, oj vilken massa snurriga snurrande tankar som virvlade runt i hjärnan igår då jag skulle försöka sova.
Jag kröp ihop under täcket och försökte hitta värme och närhet...Kupade handen kring ena bröstet och kramade mig själv. Kände värmen sakta sprida sig och täcket bakom ryggen gav mig en känsla av att ligga nära...någon.
Jag låg och tänkte framåt i tiden...till en ensam tid utan väntan på någon, utan förhoppningar om någon, utan drömmar om någon. Men ändå vill jag ju ha någon att vara nära.
Mitt behov av närhet är stort, mitt behov av njutning är stort...och jag älskar sex!
Hur ska jag lösa det i den där framtiden då jag inte ens har någon att dela...
Jag tänker inte ens tanken att ge mig in i något mer känslomässigt!
Känslor är för komplicerade, för svåra och definitivt omöjliga att matcha ihop med någon annans känslor...
Nej, då får det väl bli något slags utbyte av tjänster...något slags kk-relation för att kunna njuta, leka och vara nära...
Med mina behov kommer min kropp skrika efter den biten!
Så gick tankarna och sen snurrade dom vidare...jag insåg att något av det jag saknar allra mest i livet är att få somna med någon, sova tätt intill och sedan vakna tillsammans.
Somna precis som jag låg då...men inte med min hand utan en stark manshand kring bröstet.
Ja, det saknar jag - en man som vill somna tillsammans med mig!
Och sen vakna med den där handen smekande över höften och stjärten...nyvaket pockande på min uppmärksamhet.
Ja, det saknar jag - en man som vill vakna tillsammans med mig!
I nästa tanke kände jag hur den där mannen nyvaket avbröt smekningarna och tände lampan för att kunna hitta kondomerna i byrålådan...och då kände jag så starkt: NEJ!
Jag orkar inte med någon som har massor av kvinnor och relationer...någon som jag för alltid måste skyddas mot med hjälp av gummi.
Jag saknar en man som är bara min.
En man som vill somna med mig, vakna med mig och vara bara min...
Där föll hela kk-upplägget va?