I Stockholm köar vi till bussen

När jag träffade Myriz bodde hon en bit utanför stan vilket gjorde att jag var tvungen att åka buss varje gång jag skulle hälsa på henne. Eftersom jag alltid bott nära tunnelbanan hade mitt bussåkande varit mycket sparsamt och jag fick en smärre chock när jag tillsammans med Myriz första gången kom upp till Gullmarsplans bussterminal.

Folk stod uppställda i prydliga led och köade. De köade på busshållplatsen! Om min chock var liten var Myriz större. Hon kunde inte förstå att jag inte visste att i Stockholm köar man minsann till bussen. Jag fattade inte grejen, och gör det fortfarande inte. Min enda busserfarenhet dittills var 163:an till plugget, en linje som på morgonen nästan uteslutande nyttjades av skolungdomar och där djungelns lag rådde. Om jag föreslagit ett kösystem där hade jag förmodligen fått en smäll på käften.

Med tiden har jag dock accepterat att det är så här det går till. Jag tycker inte om det, men det är inte värre än att jag kan leva med det och då och då gnälla över det i en blogg. Men idag gjorde jag en kul köupptäckt i väntan på bussen från Farsta.

Jag skulle iväg och spela tennis och väntade vid busshållplatsen. Jag trängde mig igenom den raka kön för att se när nästa buss skulle avgå. Efter att ha läst tidtabellen gick jag vackert tillbaka och ställde mig längst bak i kön. Ett par meter fram står en ung kvinna med barnvagn och när bussen svänger in bredvid oss trycker hon för att öppna sidodörrarna. Kön börjar röra sig framåt, men ingen gör någon ansats för att hjälpa kvinnan med barnvagnen.

Jag lämnar då, med risk för mitt eget liv, min plats i kön och börjar vandra framåt. Jag frågor kvinnan om hon vill ha hjälp, vilket hon naturligtvis vill. Jag lägger ifrån mig mitt tennisracket och lyfter upp vagnen i bussen. Hon tackar, jag säger ingen orsak och allt är frid och fröjd. Tills jag ska tillbaka till min plats längre bak i kön.

Då blir jag hejdad av en tant som leende säger att "nu när jag varit så snäll och hjälpt till får jag flytta upp några pinnhål", och lämnar en lucka framför sig i kön. Jag blir helt ställd.

Inte nog med att det finns en djupt rotad jäkla töntig busskökultur i den här staden, det finns dessutom oskrivna regler som t ex säger att ett barnvagnslyft belönas med ett par placeringar i rätt riktning. Är det bara jag som tycker det här är knäppt? Är det jag som är galen?

Finns det fler scenarion som kan få mig längre fram i kön? Kan jag straffas med degradering? Om jag spottar i busskön, får jag ställa mig sist då? Om jag gör Heimlichmanövern på någon köande stackare som satt i halsen, blir jag då buren som en hjälte först av alla in på bussen?

Snälla, hjälp mig. Lär mig åka buss, jag vill inte ha fler överraskningar.