GUSTAVS DAGBOK, en katt funderar

Välkommen till mitt nya hus:

http://www.gustavkatten.blogspot.com/

Jag flyttar...också! Återkommer när allt är uppackat på nya stället...

Tjänstgörande strandvakt Gustav har just påbörjat sitt arbetspass. Egentligen skulle man behöva ögon i nacken också, men turligt nog är vi katter ju av naturen utrustade med för ändamålet perfekt rörliga nackmuskler.  

Och jag jamar bara det...utan mitt vaktträd skulle området vara helt okontrollerbart.

Det syns inte på bilden, men Piff håller på och nosar på något ointressant en bit bort. Jag har ännu inte lyckats få upp henne över markytan, så någon hjälp med strandvaktandet kan jag inte räkna med. Tur att jag är vid god vigör.

Annars har helgen varit relativt lyckosam. Igår blev jag tvungen att stödproviantera inomhus, men i lördags var jaktlyckan mycket god. Matte hade också god jaktlycka i min päls, hon hittade flera stycken såna där som biter sig fast. Fast hon håller på och sprutar mig i nacken. Man får lida helt i onödan! *fnys*

Nu ska jag tassa ut och se och jag hittar igen några kompisar här. Det känns litet förvirrande med det här nya huset...

Piff är på upptäcktsfärd, och jag bestämmer mig för att följa efter och se hur hon sköter sig. 

Jag sitter på lagom avstånd och iakttar hennes rörelsemönster. Det duger inte att tassa fram hur som helst, minsann...

Ser helt okej ut! Smygning medelst hukning...rak rygg...sträckt tass...riktigt snyggt! Ett-två-tre-fyr...bra! 

Beslutade mig för att göra ett nytt försök med min trädrusningsundervisning. Kolla, Piff, man kan klättra upp i träd!!! 

Min elev visade verkligen inget intresse för min handfasta och lättbegripliga undervisning...

Att vara lärare är inget vidare med en sån elev...Bara sticker!

Kanske måste bättra på mina pedagogiska kunskaper på det där Kattiversitetet jag hört jamas om här.

Men ha en riktigt go jamarhelg där ute, så tassas vi på måndag!

Kolla här! Det är bildbeviset på att min vänliga hålllning mot Piff börjar ge utdelning! Hon har krupit upp alldeles intill mig för att sova. Ser du bara mig? Mjaou! Piff är ju bullen som lutar sig mot min svans!

Hon ska alltid gömma sig när hon sover. Det har jag aldrig gjort. Kanske är det ett typiskt tjejdrag? Hon kan ligga så här även när matte kommer med sugmonstret. Hon inbillar sig tydligen att monstret inte kan upptäcka katter som har överkast på pälsen. Så dum är inte jag. Sätter mig alltid i säkerhet i god tid innan närheten till monstret blir alltför påtaglig. Hittills har inga incidenter inträffat, men...man vet aldrig.

Matte dokumenterade det här när jag var inne en stund på eftermiddagen. Trots allt kan man koppla av totalt inomhus. Ute måste ett lyssnande öra alltid hållas i beredskap för inrusande skällisar. Eller andra hot.

Även natten tillbringade jag inomhus, fast det var mest ett misstag. Det var min bestämda vilja att tassa ut efter kvällsmålet, men matte fördröjde ideligen dörröppnandet, och till slut somnade jag ifrån alltihop. Lyckligtvis brukar hon vara uppe och gå en sväng på morgonkulan. Då var jag alert, och passade på att visa henne var dörren var belägen. Nu funkade öppningsmekanismen! Det är som ett lotteri, man vet aldrig när det blir vinst.

Tassar in bara i all hast här...har bara så mycket att göra ute! Har inte varit inne sedan sent igår kväll, utom några minuter nu bara för att få i mig några matbitar. Fast jag är inte så hungrig. Fixar mitt eget, alldeles färska käk nu för tiden.

Men vad har matte bakom ryggen....? Nää...sprut i nacken!! Hjälp!!! *rusar ut i full fräs* 

Kan inte jama annat än att livet är rätt perfekt just nu. Lagom varmt. Inga inkräktare eller skällhundar i närheten. Matpåfyllningen har varit någorlunda godkänd, och min favoritgranne har tillhandahållit litet extra kattgodis. Inga kattkragar eller sticktanter. Inte ens minsta lilla buråkande. Kan man vara annat än förjamat nöjd?

Gjorde ett undantag beträffande mitt nattarbete igår. Det blev litet kyligt om tassarna, så jag beslutade att ta en inomhusnatt. I gengäld har jag varit ute precis hela dagen idag. De få vilopauser jag unnat mig, har jag tagit i växthuset. Jag bara älskar växthuset! Turligt nog brukar matte skjuta dörren åt sidan en bit, så att det blir en lagom kattentré.

Nu är det fint att vara Gustav.

Det här är Piff och jag alldeles bredvid staketet intill där skällhunden bor. Nu är han inte här, och då får man passa på, för det är finfina jaktmarker åt det hållet. Jag försöker därför övertala Piff att krypa under staketet för att få litet nya erfarenheter, men hon är motsträvig. Känner sig inte mogen än.

Så jag får dra vidare på egen tass. Här har jag hunnit en litet bit in på grannens gård, vilken mesta delen av året är införlivad i Mitt Område. 

För övrigt har jag nu infört sommartid, det vill säga att jag arbetar mest på nätterna i stället för på dagarna. Vid behov vilar jag en stund i soffan på altanen. Igår kväll funderade jag en stund på att sova inomhus, men just när matte öppnade dörren för att släppa in mig, fick jag syn på något högintressant där ute. Var helt enkelt tvungen att ge mig iväg på patrullering och undersöka vad som rörde sig. Det tog en bra stund, och sedan var det släckt där inne. Matte har nog inte infört sommartid.

Det här ser nästan ut som gårdagens demonstrationbild över hur man somnar om, men nu handlar det om helt andra saker. Nämligen fred.

Med denna bild vill jag visa att jag i mitt ädelmod förlåtit husse för gårdagens surhet över tidig väckning. I morse undvek vi konfontration genom att jag påpassligt skyndade mig till dörren när matte var uppe och vandrade på natten. Så när den här bilden togs i förmiddags, var jag tämligen slutkörd efter många timmars patrullering runt Mitt Område. Min fredsvilja har jag markerat genom att välja att lägga mig i just husses säng.

Det visade sig dessutom vara ett klokt beslut att lägga allt groll åt sidan, för litet senare sade husse hej då och reste iväg. Ska visst iväg på det där konstiga jobbet igen. Han verkade inte sur på mig längre heller. När man säger hej då till varann är det bra att vara vänner har någon jamat.

Nu säger jag hej då till alla mina kompisar tills på måndag. Önskar er en helg utan blött eller blås i pälsen!

I morse blev jag ovän med husse. Han har tydligen ännu inte förstått vad som gäller här i huset. Man kan faktiskt dö om man inte får frukost när man känner att magen skriker. 

För ett tag sedan försökte jag vid ett sånt tillfälle få liv i matte medelst metoden klotass i ansiktet, när hon låg i sängen och sov helt i onödan. Vis av min dåliga erfarenhet av hur det slutade, tänkte jag i min enfald, att husse brukar vara lättare att få ordning på. Tji fick jag, kan jag jama.

Precis som med matte, fick jag tjata tre gånger. Bara det! Det borde verkligen räcka att säga till en gång! Vid tredje försöket var jag riktigt irriterad. Och dessvärre visade sig husse vara detsamma. Jag menar, honom var det väl inget synd om?! Han såg inte ett dugg hungrig ut. Och jag ville ju bara få litet mat i min skål. Det spelar väl ingen roll vad klockan är? Magen bryr sig inte ett dugg om tidpunkt på dygnet!

För att sammanfatta det hela, så blev jag utestängd från sängkammaren, och husse har varit litet småsur hela dagen för att han blev väckt för tidigt och inte kunde somna om. Det är väl bara att rulla ihop sig litet och sova? Hur svårt kan det va'?

Det är bara att göra så här och somna om...

Vet ni vad? Idag höll jag faktiskt på att flyga bort. Var tvungen att ta spjärn och fälla ut landningsställen för att inte lyfta. Min päls stod rakt upp. Det måste vara det som kallas ståpäls. På tvåbeningar låter det som om det är något positivt och bra med det, helt oförståeligt.

Piff och jag gick om varann i ytterdörren idag med, så det blev ingen jaktlektion för henne nu heller. Hon var ute bara en pyttestund, hon tyckte blåsten var väldigt otäck. Det var ju första gången hon fick känna på nåt sånt. En annan har trots allt en rätt bred erfarenhet av vad som kan hända där ute.

Nu är mitt rum i ordning igen, som det ska vara. Med det menar jag en kattbädd med mjuka och gosiga filtar ovanpå det som gästande tvåbeningar sover i. Matte sade förresten åt gästen igår kväll att han skulle stänga dörren, så att han fick vara ifred där inne.

Jag tycker att matte borde veta bättre. Stängda dörrar till våra rum är något vi katter inte kan tolerera. Det är bara att välja, stängd dörr eller sönderklöst dörr. Klokt nog öppnades dörren efter bara en kort stund. Sedan störde vi inte honom ett dugg. Men vi hade i alla fall demonstrerat var åsikt om utestängande.

Hörde direkt jag vaknade att det inte var någon idé att tänka på utejobb. Har lärt mig vad det där smattrande ljudet innebär. Tog det alltså rätt lugnt. Tror till och med att det var jag som klev upp sist. Begränsade sedan mitt utearbete till fältspaning från altanen.

Efter lunch och en rejäl middagslur såg det betydligt ljusare ut. Hade tyvärr sovit så länge, att jag missade Piffs jaktundervisning. Hon hade redan hunnit med sitt under-vedboden-pass, och vi tassade om varandra i dörren.

Ikväll ska vi få en gäst, så jag lånar ut mitt rum igen. Det är en flockmedlem som ska komma, men inte den vanliga lillhussen, han som hittade Puff. Men jag tror de har ungefär samma rang i flocken. Har inte träffat honom så många gånger, för han har visst en annan flock också, någonstans långt borta. Men vi ska nog komma överens. Jag brukar vara generös med att visa mitt gillande, har märkt att det lönar sig. Nu ska jag tassa iväg och se om det blir en räka över till mig av maten som matte ska laga.

Nu kan man nog jama att allt är som vanligt hos mig igen. Vi är förstås alla väldigt konfunderade varför Puff satt i två dagar helt tyst i garderoben. Dessutom i ett pyttelitet utrymme bakom en kartong. Men jag har förstås alltid tyckt att hon varit allmänt underlig. Blir bara ytterligare bekräftat av det här ståhejet.

Min helg har varit lyckad, i stort sett. Piff har varit mer och mer ute. Har inga invändningar mot det längre, hon har visat sig vara till minimalt besvär. Ligger mest under vedboden.

Försökte visa henne några jaktknep, och hämtade en bevingad stek som hon skulle få träna på. Hon var helt kass, fattade ingenting. Ändå hade jag bara smakat på huvudet, och lämnat resten till henne. Hon får väl fortsätta träna på myror och spindlar och annat som jag finner totalt ointressant. Men man kan kanske inte begära mer av en sådan färsking på att vara ute. 

Vet ni vem det här är?? Det är Puff!!! Och det är världens konstigaste katt. För det kan jag jama, att hade jag suttit instängd i en garderob hade jag inte varit tyst.

Ingen här förstår hur hon kunde ta sig in där, och både matte och husse måste världssämst på att leta. Inte förrän lillhussen kom på besök och gick in i rummet sade hon ett jam. Då hade hon suttit där i två dagar alldeles knäpptyst.

Matte hade varit in i det rummet jättejättemånga gånger. Jag och Piff har också varit där och nosat runt. Håll med om att det är en otroligt dålig strategi att inte öppna nosen och frambringa ett jam!

Matte blev så glad att Puff var tillbaka att vi fick en liten fest med vispgrädde. Det tyckte jag var riktigt smaskens.

Och så vill matte hälsa och tacka alla som kommit med tips och varit ledsna för vår skull. Nu ser jag fram emot en bra helg när alla är glada igen, och allt blir som vanligt. Ha det bra och tassa lugnt i solen! På måndag blir det mera nytt från mig.

Puff är fortfarande borta. Husse har till och med varit och tittat under huset, fast vi vet att hon inte kan vara där. Matte bara grubblar på hur någon kan finnas i soffan sent på kvällen och vara borta på morgonen, när inga fönster är öppna och alla dörrar är låsta. Och så ramlar det blött ner i min päls när jag sitter i hennes knä.

Det har blivit jättekonstigt hos mig. Fast jag inte var så mycket kompis med Puff var det i alla fall bättre när hon fanns här.