Kapten Pintas Blå Båt-Blogg

Det finns inget som får livet att återvända så mycket som seglingen gör. Både kropp och själ lever upp. Att det sedan är den 28 december och vinder kring 10-13 m/s gör det faktiskt inte sämre. Ca. två timmars segling över till Flakfort i dragig sydvästan. Fick gå på hård bidevind sista biten. Ligger nu ensamma på ön där mörkret lagt sig, och snart är det en god middag i en varm kajuta som står på scemat.

Äntligen i skånska vatten igen. Passerade precis Hallands-Väderö. Vind från nordväst. På väg mot Helsingborg och gör drygt 6 knop. En kuling är påväg från Kattegatt och jag hoppas hinna runda Kullen innan den kommer. Rullade precis in genuan till fock och gör ändå samma fart. Läser, spelar flipper på datorn och vilar. Ännu en skön dag på kontoret.

(Skrivet 070913) Har haft en riktigt skön dag i Halmstad. Har jobbat en del, men även kunnat njuta av en öl i sittbrunnen i ett strålande solsken. Rena sommaren, något man knappast kan säga om gårdagen. När jag vaknade i Varberg vid niotiden var det till ett ordentligt tjutande i riggen.  Vinden stod på hårt från väst, precis som väderleksrapporten förutspått kvällen innan. I motsatts till i söndags - då det blåste max 10 m/s - var det ingen kulingvarning utfärdad för onsdagen. Stundtals blåste det dock kuling och enligt väderstationen på Nidingen låg topparna kring 16 m/s.

Om det inte varit för att jag hade ett jobb att göra i Halmstad i dag, och att Med Mera skall komma hit över helgen - hade jag nog inte gett mig ut. Även om Kattegatt varit väldigt snällt mot mig de gånger jag hitintills varit där ute misstänkte jag att 40 sjömil med 14 - 16 m/s västligt kunde vara aningen besvärligt och tröttsamt. Vågorna har ju trots allt fritt spelfält på en så där 60 sjömil. Samtidigt såg jag ändå fram emot seglingen. Glida fram i solskenet är förstås trevligt, men då och då kan det vara kul med lite tuffare segling också. Om inget annat för att se hur Kattegatt beter sig i de vindstyrkorna. Öresund vet jag ju hur det beter sig, och har man inte sjölä blir det en stampig gång i en extremt krabbig sjö. På Norska Sörlandet hade vi motsvarande vindar bara under korta stunder och då ofta i lä av öar eller skär. Dock behövde det aldrig blåsa så mycket som 14 - 15 m/s för att sjön skulle bli orolig där uppe. 10 sekundmeter räckte lågt, och skvalpigare sjö än på Norges sydkust får man nog leta efter.

Några gubbar satt på en bänk i lä av den höga vågbrytaren i Varbergs hamn och såg mig förbereda mig själv och båten för seglatsen. ”Det blir väl inget seglande idag”, sa en av dem. ”Det är precis vad det blir”, svarade jag glatt och den andre gubben drog lite på smilbanden. Jag berättade att jag skulle söderut, och att det nog inte skulle bli så farligt. Sverige lutar ju lite svagt sydost i dessa trakter, så vinden borde komma in lite akter om tvärs - och det är ju oftast en riktigt bra vindriktning. Dom höll med, men sa också att ingen av dem hade gett sig ut i det rådande vädret frivilligt. Jag sa att det inte var frivilligt. Med Mera skulle ju komma till Halmstad över helgen, och då hade jag helt enkelt inget val. De förstod mitt dilemma och sa att vinden kanske inte var så stark trots allt.

När den Blå båten var klar för avgång släppte jag förtöjningarna och gled ut i hamnbassängen. Motor tog oss ut förbi de yttre pirarmarna och den fick arbeta hårt för de två till tre knopen vi gjorde i motvinden. Här ute var vinden råare än inne vid kajen, men sjöarna fick lä bakom en ö om styrbord. Eftersom det var gott om utrymme till land rullade jag ut förseglet till hälften och stängde motorn. Genast satte båten fart och GPS:en visade direkt mellan sex och sju knop. Kursen ut från Varberg var sydvästlig men efter en cirka 10 minuter kunde jag gå på en mer sydlig kurs, som under dagen vred mer och mer mot sydost. Den korta stund av sjölä var sedan länge frånseglad och här ute var vågorna aningens mer imponerande. Visst, de kanske inte var mer än två till tre meter höga och för alla er som varit ute i fem, åtta, tolv och femtioelva meter höga vågor är det ju ingenting. Har man dock bara vågorna i Öresund att jämför med var de definitivt imponerande. Samtidigt var de även betydlig behagligare att tampas med än den korta krabba vågbild Öresund bjuder på. Det var många vågor som närgånget tittade upp över sittbrunnens vindskydd. De flesta valde dock att dyka ner under båten och knuffa iväg den i en kort men kittlande surf. Då och då var det dock någon som sköljde in över båten och det kändes emellanåt som att man satt i en berg- och dalbana som extraknäckte som flumraid.

Åkbandet på tivoli Kattegatt tycktes aldrig ta slut och den ena timmen efter den andra av kringkastning i liten båt passerade motvilligt. Visserligen var det inte så mycket jag behövde göra. Autopiloten styrde och min sysselsättning handlade mest om att hitta en någorlunda stabil plats att sitta eller ligga på. En inte alls särskilt lätt uppgift då båten pendlade mellan 10 graders lutning i lovart till 40 och ibland 50 graders lutning i lä. Det fanns stunder då jag kände mig väldigt nöjd med åkturen och gärna hade tagit en cigg om det inte var för att jag slutat med denna tröstpinne sedan två månader tillbaka. 40 sjömil i cirka 15 sekundmeter västligt på Kattegatt v a r jobbigt. Emellanåt gick jag ner och la mig i läsoffan i ruffen då det var den bästa platsen ombord. Möjligheten till sjömannamässigt utkik var dock tämligen begränsad från denna position varför vilan där inte kunde bli allt för långvarig. Lagen om alltings djävlighet har dock en liten uppmuntrande paragraf; när man tycker att man själv har ett litet helvete, så finns det alltid någon annan som har det värre. Ungefär halvvägs mellan Varberg och Tylön såg jag en annan segelbåt bland vågorna. Besättningen på den hade det troligen aningen värre än jag eftersom de gick i nordvästlig riktning, och alltså gick för bidevind. Det lär ha varit blött ombord på den båten.

Båten pendlade kraftigt, ljudbilden i ruffen var kaotisk och då och då kom det en våg som slog hårt mot skrovet. Trots det var det en rätt ok segling - även om det var lite oroligt ibland. När fyren vid Tylögrund började synas lite tydligare såg jag dessutom ett slut på seglatsen. Väl förbi den skulle jag gira nästan 90 grader österut och få sjölä av Tyludden. Det var något att se fram emot och humöret blev bättre, upphjälpt av en strålande fin eftermiddag då till och med solen tittade fram.  Sex och en halv timme efter att jag lämnade gubbarna på kajen i Varberg gick jag in i Nissans bruna vatten. Den utåtgående strömmen var stark och efter att halvt om halvt kraschat in i grannbåtens gummibåt låg jag till slut i tryggt förvar ett stenkast från fullriggaren Najaden.

Med ett glas av Blå Båtens fulwhisky i handen var helhetsintrycket av dagen övervägande positivt. Kattegatts vågfrekvens hade varit tätare än jag trott, men aldrig värre än att den Blå Båten ridit över de flesta i en mjuk följsam gång. De flesta fall av slag mot skrovet eller överspolningar berodde på att autopiloten inte kan läsa av vågornas riktning och parera i tid. Den rättade dock alltid till sitt misstag och fick snart tillbaka båten på rätt kurs. Under de 40 sjömilen ändrades vågbilden då och då. Ibland var det kort mellan vågorna och havet liksom kokade runt båten, ibland var det mer som långa dyningar vilket betydde en skönare lugnare gång. Vissa vågor var större och kraftfullare än andra, och de kom ofta två och två, något som gjorde det extra besvärligt för autopiloten. Jobbigast var det kraftiga pendlandet och oljudet i ruffen. Man vänjer sig dock och hade det handlat om en längre segling hade man nog snart inte tyckt det var så jobbigt. Läste om en seglare en gång som sa att man aldrig skall hoppas på att en jobbig situation till havs snart skall vara över. Det bästa är att gilla läget och ta stunden som den är. Det är nog ingen dum inställning.

Ps. Sent på torsdagen visade TV 2 filmen Bloody Sunday och jag kan bara säga att världen är full av små fega människor - inte sällan agerande i grupp och klädda i grönt.

Har nu ca tre till fyra timmar kvar till Halmstad. Det är riktigt tunggung här ute. För det mesta styr autopiloten riktigt bra, men då och då kommer det en våg som överraskar den och då blir det till att åka fritt fall, alternativt leka kast med liten kapten. Vinden i ryggen nu så lie behagligare än tidigare. Vissa vågberg är dock så höga att man inte vill se dem så därför ligger jag nere i ruffen och njuter av det öronbedövande symfonin man bjuds på här nere.  Nyss var det en våg som smälde till ordentligt i sidan och den Blå Båten la sig ner ordentligt. Måste nog upp och ta ett snack med autopiloten...

(Skrivet 070909 14:20) Det finns inte mycket som går upp emot en fri horisont från en båt för segel, speciellt inte efter flera veckors vistelse i skärgården. Öppet hav framför fören, en blå himmel över masten och en frisk bris akter om tvärs - då går hjärtfrekvensen ner flera slag. Rytmen i livets tillvaro blir lugn och skön.

Lämnade Långedrag i Göteborg vid 10-tiden i ett underbart väder med en svag nordlig vind och en värmande sol på en blå himmel. Vägen söderut i den sista biten skärgård var ockuperad av båtar som vore det mitt i sommaren. I två knops fart gled jag ner mot öppnare vatten och med de flesta skären bakom mig rullade jag in genuan och satte genakern. Till en början med låg farten på bara lite drygt två knop, men snart ökade vinden och farten både dubblades och tredubblades - åtminstone stundtals. Väl ute till havs blev vinden stadigare och farten stabiliserade sig. Just nu är jag halvvägs mot Varberg och farten håller sig kring 5,5 knop. När det gäller lugn och behaglig segling är nog denna en av sommarens absolut bästa. Åt frukost vid 12-tiden, i övrigt har jag inte gjort mycket mer än spanat efter andra båtar och läst om en trebarnsfamiljs seglats runt jorden på 70-talet, en intressant bok förresten.

Det där om att barn skulle vara till besvär när man vill förverkliga sina äventyrliga drömmar är denna familj ett mycket dåligt bevis på. För dem var barnen ett stort plus. Pappan i familjen slår huvudet på spiken när han säger att man inte kan ha bättre besättning på en liten båt än sin egen familj. Ungarna sköter disken, skickas upp i masten vid fallhaveri och dyker i okänt vatten för att rekognosera efter hajar. Skall nog ta ett snack med Med Mera om den Blå Båtens framtida besättningssammansättning. Det kanske är dags att så för framtiden…

Att pappan är en sann seglare i själ och hjärta förstår man också på hans resonemang innan familjen lämnade Sverige. I boken skriver han att många tyckte det var oansvarligt som förälder att ta med sig tre barn ut på ett så farofyllt äventyr. Pappan menar dock att det skulle vara mer oansvarligt att lämna barnen hemma och segla iväg bara mamman och pappan. Att kritikerna kanske menade att familjen överhuvudtaget inte alls borde ge sig av reflekterade han inte alls över.

Nå ja, tillbaka till seglandet. Livet här ute är som ni säkert förstått riktigt underbart just nu. Visst gungar den Blå Båten ganska häftigt ibland när det kommer en våg i otakt eller en vindpust som trycker på lite extra mycket, men det gör inte så mycket. Längst bak i aktern, på en låda i lä har jag min sittplats. Platsen är relativt stilla, sittkomforten behaglig och jag har bra sikt åt alla håll. Dock utfärdade SMHI en kulingvarning tidigare idag och kommer den kan det bli lite väl mycket åka av med genakern uppe. Det är fyra timmar kvar till Varberg men mycket mer än att hålla himlen i norr under uppsikt och fortsätta min läsning kan jag dock inte göra.

(20:15) Kulingen som SMHI varnade för uteblev även under resterande seglats. Livet ombord var därför lika behagligt de sista timmarna som de första. Vid 17-tiden var det dags för middag och Soldatens Ärtsoppa kändes som en rätt för rådande omständigheter. Rullningarna gjorde dock att det många gånger var risk för matkrig i ruffen (den Blå Båten saknar kardanupphängd spis). Något jag inte gillar är utspilld ärtsoppa, på grund av ett minne från skolåren.

Stod för att hälla upp ett glas mjölk när brickan med en till bredden fylld tallrik ärtsoppa plötsligt tippade över - med resultatet att ärtsoppan förflyttade sig från tallriken, till mina kläder. Det märkliga med ärtsoppa är att så fort den inte befinner sig i en tallrik eller i en kastrull torkar på bara några få tiondels sekunder. Jag kan lova att det inte var lätt att få bort ärtsoppan från tröja och byxor tillräckligt väl för att slippa höra en och annan retsam kommentar från klasskamraterna resten av den dagen.

För att minimera risken till återupprepning av skolåren behöll jag ärtsoppan i kastrullen även under intagandet av måltiden. Ensam ombord kunde jag våga mig på detta lättsamma bordsskick.

Knappa timmen innan jag kom fram hit till Varberg bytte jag segel till rullgenua eftersom genaker inte är det bästa krysstället. Bidevind var vad som bjöds sista biten in i hamn då hamninloppet löper i nordostlig riktning. När genakern kommit ner märktes det att vinden trots allt var rätt stark för det ven friskt i den segellösa riggen.

När jag väl var inne i hamnen gick jag in inners i småbåtsbassängen för att lägga den Blå Båten långsides. En byggkran stod dock vid ett halvfärdigt bygge ett femtiotal meter från kajkanten och jag svängde därför runt 360 grader. Att bli väckt av bullret från en byggarbetsplats klockan sju på morgonen var inget jag såg fram emot.

Man ligger fint här i Varberg ett stenkast från det fina kallbadhuset och fästningen. Allt är dock stängt nu så en betraktelse på avstånd får räcka. Något som däremot är öppet är toaletterna. Visserligen finns det låsta toaletter som är till för gästbåtar, men i samma byggnad finns det även offentliga toaletter (som faktiskt är finare än gästtoaletterna jag stött på i många andra hamnar). Det fina är dock inte bara att de är öppna och att man slipper besvära hamnfogden med sin närvaro - ett nöje som brukar kosta en hundring eller två - det fina är att det även finns dusch där med varmvatten som inte kostar ett rött öre! I dessa dagar då många hamnar inte ens har varmvatten till tvättfaten måste detta anses som högst unikt. Ett i allra högsta grad trevlig tilltag.

I Sverige är vi alla lika långa, eller rättare sagt - i Sverige är ingen längre än 1,76. Ungefär där tycks gränsen gå för ”ståhöjd” i en segelbåts ruff. I var och varannan segelbåtsbeskrivning kan man läsa att båten har ståhöjd i ruffen. ”Fint”, tänker jag, ”en sådan vill jag ha. Ståhöjd är verkligen något jag kan sakna”. Glad i hågen klättrar man ner i båten för att sträcka ordentligt på ryggen och *pang*, så slår huvudet i taket. Ryggen är fortfarande kvar i kraftigt hukläge. Jag vänder mig om för att ta upp problemet med säljaren - och han står raklång med flera centimeter kvar till taket! ”Ähh…ja, jag är ju rätt kort”, säger han lite undfallande och börjar optimistiskt snacka om hur gott om plats det är i sittbrunnen. ”Nåja”, tänker jag när jag står där och hör om alla fastrar, mostrar och kusiner som får plats kring det skrangliga bordet i sittbrunnen, ”han är ju faktiskt inte ensam om att slänga sig med ordet ståhöjd som om ingen vore längre än vad de själva är”. Till och med i båttester står det, vibrerande av positiva joner - ståhöjd!

För vem undrar jag???

I Blå Båten står jag raklång - på en kvadratmeter under luckan! Med Mera kan stå raklång - i sofforna! När hon står på golvet når hon precis upp till grabbräcket i taket om hon sträcker armarna raklånga. Hade hon gjort båttester hade till och med IF- och Folkbåtar fått omdömet ståhöjd! Att säga ”ståhöjd” när man pratar om hur högt till tak det är i en segelbåts ruff är ungefär lika idiotiskt som att beskriva den Blå Båten för en blind genom att säga att ”den är blå”.

För mig är ståhöjd minst 1,90, och är det någon som känner till båtar mellan 30 och 35 fot med den takhöjden i ruffen är han eller hon välkommen att höra av sig.

/Kapten Pinta

Har märkt att slavisk uppdatering av en blogg inte ligger i min natur. Med anledning av detta kommer denna blogg få inlägg som kommer att hoppa friskt i tid och rum. Huvudspåret är loggboken från seglingen från hemmahamnen med start den 2 juli, upp till Skagen, över till norska Sörlandet och hem längs västkusten. Loggboken ligger dock aningen efter och meningen med en blogg är väl ändå att inläggen skall vara hyfsat aktuella??? Därför kommer jag då och då att uppdatera bloggen med direktrapporter via mobilen, och när det finns tid och tillfälle lägga in längre rapporter ur loggboken. Hoppas trådarna inte skall bli allt för svåra att följa

Skrivet efter ett skönt nakendopp i havet och en mysig lässtund i sittbrunnen med ett glas rödvin och några bitar choklad…

/Kapten Pinta