Frossande missbrukare

Är på väg till bussen. Är så vansinnigt godissugen att jag håller på att krevera. Smiter in i kiosken. Står en stund och väger sött mot salt, onyttigt mot lite mindre onyttigt (inbillar jag mig i alla fall). Det mindre onyttiga vinner. En påse nötter med salt ostmassa på. Gott! Bänkar mig i bussen, längst bak. Vill inte att någon ska slå sig ner vid min sida. Vill frossa ifred. Lägger en väska på sätet bredvid, vill definitivt inte begränsas i mitt frossande av någon endaste enda. Plockar fram påsen. Njuter i fulla drag. -Kan jag slå mig ner här? Suck! Ja ja. Stoppar ner påsen i väskan, men tar handen full av nötter. Vänder mig mot fönstret och hoppas att hon inte märker mitt frossande. Försöker knapra diskret. Äter, knaprar, men njuter inte fullt lika mycket längre. Känner mig lite....ja jag vet inte...syndig kanske? Hoppas hela tiden att hon ska hoppa av. Men icke sa nicke, hon åker hela vägen med mig. Jag trycker mig helt nära fönsterrutan och tittar stint in i den. Proppar munnen full med nötter. Undviker kvinnans blick, som om jag blir osynlig, av att själv inte se. När bussen stannar skyndar jag mig hemåt, glad att vara hemma. På vägen hem fortsätter jag med mitt frossande. Påsen är snart slut. Äntligen innanför dörren hemma. Tar sista nöten i munnen. -Mamma äter gooodis!!! Då måste vi också få godis, hojtar 7-åringen. Usch...nu har jag ont i magen också, tänker jag med skammens rodnad på mina kinder. Det slår mig plötsligt, att jag beter mig precis som en missbrukare.