Man tappar hakan.....

Förvisso är Whitney Houston en tragisk historia men samtidigt kan man inte förneka det faktum att hon är en makalös sångerska. Vore jag inte ateist skulle jag kalla henne för gudabenådad, fast det kan jag väl ändå iofs i det att jag menar att hon är något utöver det vanliga. Denna låten är en av mina favoriter med henne och just den här liveversionen hade jag inte hört innan men om man hört den inspelade versionen och sen hör denna inser man ännu mer hur otroligt skicklig hon är som sångerska. Hon sätter varenda liten fras på pricken men tillåter sig samtidigt att improvisera jämfört med studioversionen. Skulle dock tro att hela sättningen är rejält inövad för att kunna få till det så perfekt kan inte vara lätt även för ett fullblodsproffs.

För den som undrar över min frånvaro här på bloggen senaste veckan så beror det på två saker, dels var jag borta i helgen och sen så lider jag fortfarande av sviterna efter mitt njurstensanfall. Det har lixom inte rättat till sig plus att jag är fruktansvärt trött mesta tiden, och när jag är trött får jag gröt i skallen och då blir det inget bra bloggande.

Tjillevippen

notbugs