Dagens låt m.m

Mr Fingers - Can You Feel It

Klassisk house av allra bästa sort. Har dessutom gjorts remixar och olika covers på den som inte är helt tokiga de heller. Klockrent att damma loss sina Cerwin Vega med.

Tjillevippen

notbugs

Orlando Johnson - Chocolate City

Det var tider det när den här låten snurrade på vinylsvarven. Minns att jag alltid var missnöjd på gränsen till ångestfylld över att inte ha högtalare som var bra nog att spela den här låten i. Men numera så går det kanonbra att lufta mina Cerwin Vega med den här pärlan och all ångest från förr är som bortblåst.

Annars så har jag varit på vårdcentralen idag, för igår när jag var och handlade på Lidl så kändes det som magen sprack när jag skulle bära hem mina kassar. Samtidigt så ploppade naveln ut och när jag kom hem och tittade så såg min navel inte alls ut som den gjort förut. Den var lixom utvänd och alldeles kritvit. Har alltid haft inåtvänd navel men nu har ungefär halva naveln ploppat ut. Nåväl, doktorn konstaterade att jag fått navelbråck och därtill en förmodad bristning på mina bukmuskler. Men i nuläget ska de inte göra nåt utan jag får avvakta och se om det självläker.

Skulle däremot tarmarna ploppa ut genom hålet i bukhinnan så måste jag kontakta kirurgakuten så får de fixa till det. Huva, jag som aldrig varit sövd, det är en av få fobier jag har så vi får hoppas att det inte går så långt. Just nu spänner det mest och känns allmänt sprucket inne i magen. Men roligast var när jag fick veta att min känsla var helt korrekt, magen sprack faktiskt även om det bara var själva bukhinnan på insidan av magen. Minns att min första känsla utanför Lidl var lite panikartade, tänk om tarmarna ramlar ur magen, för så kändes det precis som att det höll på att göra. Tja, alltid lär man sig nåt nytt och min egen personliga förklaring till att det hände just nu är att jag nog ätit för mycket choklad i julhelgen helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

Art Of Noise - Moments In Love

Kan inte bli mycket vackrare än så här. Det är en av mina absoluta favoriter med Art Of Noise. En annan favorit som kom lite senare var Robinson Crusoe, tyvärr har jag inte hittat nån video till den men det finns folk som använt den till sina klippfilmer på YouTube så den finns där för den som vill lyssna. Orkar dock inte leta reda på nån länk så det får ni göra själva.

Ska nog ta en dag och spela loss lite Art Of Noise, Yello och andra gamla uddaband som de är i min samling. Den här musiken gör sig ypperligt bra i ett par Cerwin Vega, speciellt Yellos låtar.

Tjillevippen

notbugs

Spånka NKPG - What I Need

Det är egentligen konstigt att det inte finns mer svensk musik som är lika bra. Efterlyser det svenska Houseundret, när ska man få höra talas om ett sånt måntro? Hur som helst så svänger det rent sanslöst grymt. Har en extended version på MP3 och den passar ypperligt för ett par Cerwin Vega att få dansa loss till.

Har för övrigt klurat lite och kommit fram till att jag har en lite förändrad bloggfilosofi. Kom idag på att jag ju faktiskt kan skriva om precis vad som helst som faller mig in eftersom det är min egen blogg och det enda jag behöver ta hänsyn till är allmänt hyfs och förnuft när det gäller ämnen jag väljer att skriva om.

Sitter t.ex och retar upp mig på mitt tangentbord. Köpte ett Logitech Cordless MX3000 ihop med min nya dator men tangentbordet är helt kaiko. Tangenterna har ett märkligt avstånd mellan varandra så man kan inte skriva med normal fingersättning. Jag tillhör den lilla skaran människor som skriver med alla fingrarna och då är det liksom en förutsättning att tangenterna sitter där de ska om man ska kunna skriva med lite fart. Men på det här tangentbordet har de misslyckats totalt, jag misstänker att det beror på att de försökt krympa tangenterna något för att få plats med alla extra funktionsknappar som man ändå aldrig använder. Mitt förra tangentbord som för övrigt också var ett Logitech hade inte lika mycket lull-lull och där var tangenterna normalstora och gick utmärkt att skriva med.

Inser nu när jag sitter å skriver av mig att jag egentligen har tusen liknande saker att berätta om, saker som i det stora hela är rätt meningslösa men som ändå påverkar livet jag lever på den här planeten. Återkommer säkert till denna typen av ämnen framöver även om det kanske inte roar eventuella läsare speciellt mycket. Men det känns rätt skönt att få skriva av sig helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

 Jody Watley - Friends

Jody Watley sjöng inte bara i Shalamar, hon har även varit framgångsrik som soloartist. Låten Friends är en av mina största favoriter då det är en låt med en bra text. Brukar annars inte lägga så mycket vikt vid texter utom när det dyker upp något som jag fastnar för. Annars är musiken viktigast och de stämningar som musiken framkallar. Har presenterat en textfavorit tidigare och det var Banderas - This Is Your Life. Får se om jag kan vaska fram någon mer som jag kan dela med mig av framöver.

Hur som helst så är detta en riktigt tung låt rent ljudmässigt, lämpar sig utmärkt att spela i ett par Cerwin Vega då den innehåller bottenlösa trumslag. Vet faktiskt inte vad såna slag kallas men det är precis som det inte finns någon botten i ljudet utan det är bara fett och mäktigt och gör sig inget vidare i en transistorradio t.ex. Den här typen av trumslag var väldigt vanligt i hiphoplåtar på 80-talet och dyker än idag upp då och då. En clublåt som jag kommer på rakt av är Rochelle Fleming - Suffer (The Consequences) där det ligger ett gäng sådana feta trumslag i introt bl.a. Hade faktiskt ett elände när jag skulle rippa den från vinyl för att den överstyrde så grymt i de låga frekvenserna. Men jag fick till det hyfsat så nu kan man spela den och riktigt känna hur den ska låta.

När jag satt och letade klipp med Jody Watley så märkte jag hur tiden bara började dra iväg, det är väldigt lätt att drömma sig bort på YouTube. Först hittar man ett klipp å sen leder det till ett annat å sen är man fast. Väldigt beroendeframkallande är det minsta man kan säga.

Tjillevippen

notbugs

 P.S Ifall ni inte kan se videon så är det fel på Aftonbladets länkning. Har försökt rätta och få dit rätt snutt men hur jag än gör så vill den inte byta till den rätta. Hoppas det ger med sig och att den bara är seg med att uppdatera. D.S

The Phantom of the Opera

Tänkte att det är lika bra att få ur det ur systemet. Den här låten är min kryptonit kan man säga. Spela den och jag flyr, kan helt enkelt inte med den. Min kära syster som jag berättat om tidigare brukar jäklas med mig om hon är på humör och småsjunga lite på den och sen är den dagen förstörd. Man får ju inte låtskrället ur huvudet om man så bara hört ett par sekunder av den.

Det allra grymmaste var när min systers dotter var här på påsklov eller kanske det rent av var på sommarlovet. Då hade min syster lurat i ungen att sjunga eländet för mig och gissa vad som hände? Ännu en dag till historien av förlorade dagar. Har ruvat på hämnd nu och minns faktiskt inte om jag gett igen ännu eller om jag har en tillgodo.

Själv ifrågasätter jag nu ifall jag är riktigt frisk som lägger in eländet på min blogg men det brukar ju sägas att om man utsätter sig för det som man fruktar så lär man sig att leva med det. Kommer dock inte att klicka på videon och lyssna på den, där går gränsen, det räcker med att den finns där. Det är lite som om en person med spindelfobi lade ut en bild på en spindel i sin blogg.

Får nu se ifall jag står ut med vetskapen om att den finns där nu eller om jag nån gång i framtiden får krypningar i skinnet och tar bort den.

Tjillevippen

notbugs

 P.S Spela aldrig den här låten i dina Cerwin Vegahögtalare ifall du har såna, de kommer bara att gå sönder, jag lovar! D.S

Trouble Funk - Good To Go

En musikgenré som jag alltid gillat lite extra är GoGo-funken. Den härstammar från Washington D.C och blev aldrig så jättestor i jämförelse med House och Garage t.ex. Men den härrör från samma rötter och vad jag tycker är så bra med den är den underbara rytm som låtarna bygger på. Kollade lite på Wikipedia och fann där att det kallas triolsynkoperat trummönster, jag fint ska det vara oxå. En av de största grupperna inom GoGo-funken är Trouble Funk och vad mer kan jag tillägga än att det bara är att lyssna och njuta. För övrigt så är det grym musik att spela i Cerwin Vegalådor.

Nu hade jag inga Cerwin Vegalådor i mitten på 80-talet, men däremot en tjejkompis som jag hängde med i vått och torrt en period. Vi var ute och festade mycket och umgicks i stort sett hela vår lediga tid. Eftersom vi hade så kul ihop så tänkte vi att det skulle vara kul att resa iväg tillsammans. Så vi bestämde oss för att åka till Stockholm ett par dagar och göra stan där. Jag fick låna min fars bil och så bar det av. Vi hade planerat att göra ett stopp i Kolmården för att gå på djurparken och sedan fortsätta till Stockholm där vi skulle bo hos min kompis bror. Efter nån vecka i huvudstaden skulle vi åka söderut och jag skulle släppa av min kompis i Katrineholm där hon skulle hälsa på en kompis och så skulle jag fortsätta hem till V-vik.

Ja, vad ska man säga mer än att eländet började redan i bilen på vägen till Kolmården, vi började tjafsa om än det ena och än det andra. När vi var framme i Kolmården var stämningen totalt i botten och vi pratade knappt med varandra. Så småningom kom vi till Stockholm och då blev det lite bättre till en början men redan dagen därpå skulle det rasa till en all-time-low. Vi skulle nämligen ut till Arlanda av någon anledning och ute vid Haga norra så var det trafikstockning. Vi stod i kön och humöret var redan på väg ner och tjafset var igång. Då börjar motorn koka så det står härliga till. Först trodde jag att det börjat brinna för det rök så mycket men snabbt kunde vi konstatera att det inte luktade bränt så vi förstod vad det var.

Det enda vi kunde göra var att köra in till vägrenen och ställa oss där och låta bilen svalna lite. Bråket var nu i full sving och det var inga vackra ord som yttrades där på vägrenen bredvid Hagaparken. Till slut så hade motorn svalnat och vi kunde ta oss till en av bilfirmorna vid Haga norra för att få hjälp. Där konstaterade de att motorfläkten pajat så det var inte konstigt att kylarvattnet kokade. Efter lite dividerande så kom vi fram till att vi skulle söka upp en verkstad som jobbade med Opel så vi fyllde kylaren med friskt vatten och körde sen försiktigt hem till kompisens bror som bodde i närheten av Karlberg. Där lyckades vi så enas om vad vi skulle göra, helt otroligt med tanke på hur känslorna svallat innan.

Min kompis skulle ta tåget till sin kompis i Katrineholm. Själv skulle jag stanna i Stockholm och vänta på att bilen blev reparerad. Därefter skulle jag köra förbi Katrineholm och hämta upp min kompis och så skulle vi åka hem till V-vik sen.

Jag tror det tog 3-4 dagar innan bilen var klar, så de dagarna roade jag mig på egen hand i storstan. Det var inte helt tråkigt då jag bl.a för första och enda gången i mitt liv gick förbi kön på Alexandra som då var det stora innestället. Hade en bekant som var i krogbranschen som jag passade på att träffa så jag gick med honom till Alexandra en kväll. Annars så var stället inte så jättekul, minns att vi hälsade på Jannike Björling och hennes syster men de var båda rätt dryga. Så även om det var kul att uppleva stället så var det väl inte riktigt i min smak, mest för att folk var så självupptagna, det saknades glädje helt enkelt.

Ja, så mycket mer hände inte sen på den resan, jag åkte till Katrineholm och hämtade kompisen och sedan åkte vi hem och sa inte många ord till varandra på hemresan.

Det som kanske är mest fascinerande med den här historien är att när vi var hemma igen var allt som vanligt och vi hade lika kul som vi alltid haft innan och tjafsade inte alls. Minnena från resan kunde vi skratta åt men samtidigt kunde vi inte för allt i livet begripa varför vi blivit så mycket osams på resan, vi som alltid hade så kul ihop.

Tjillevippen

notbugs

Blir ingen låt i det här inlägget utan en bild på nånting som jag hemskt gärna skulle vilja ha. Hittade en artikel om en serie subbasar som Cerwin Vega släppte tidigare i år. Grymmast är 21-tummaren och det är ju naturligtvis den jag börjat ha våta drömmar om. Den måste ju vara perfekt att använda när man ska möblera om hemma, då sköter sig allt lixom av sig självt och man behöver inte lyfta ett finger. Om det sen kanske inte blir så vackert är en annan femma. Vill ni läsa mer om den här serien subbar så kan ni kolla in artikeln.

Tjillevippen

notbugs

Loredana Bertè - E la luna bussò

Om du inte redan har ett par Cerwinlådor så tycker jag att du går och skaffar ett par. Helst ett par rejäla monster och varför inte slå till på ett par jordbävningshorn när du ändå är igång! Nån gång i framtiden när jag blir monstruöst rik så ska jag köpa en kåk bortom all ära och redlighet och där peta in ett helt gäng jordbävningshorn och sen ska jag ha basorgier i flera veckor i sträck. Det kommer att dyka upp geologer från Uppsala universitet i skogarna runtomkring för att försöka utröna var den märkliga seismiska aktiviteten kommer ifrån.

En av låtarna jag kommer att spela är E la luna bussò och träden kommer att falla i grannskapet så man skulle kunna tro att Gudrun kommit tillbaka.

Känner faktiskt inte till någon mer låt med Loredana och för övrigt är hon ju mest känd för att ha smurfat ihop med Björn Borg. Men det skiter jag i för hon lyckades 1980 att förgylla min sommar med tidernas monsterreggae och då kan jag upplysa herrskapet om att jag inte är nån jättestor reggaefan. Men visst, ett och annat guldkorn finns det, varav E la luna bussò är ett av de allra bästa.

För att snacka lite minnen så hamnar vi såklart på Mayday i Västervik den magiska sommaren 1980, och håret stod på ända på folk ända nere vid Essomacken när DJ'n blåste på med Loredana. Kommer så väl ihåg när man gick uppför Allén på väg mot Mayday och nånstans i närheten av där gamla Skotten låg (tror det heter Janne Banan och är en leksaksaffär där numera) så kunde man höra uhmp-uhmp-uhmp i 124 BPM och då visste man att man var på rätt väg. Nja, såvida det inte var just den här låten som spelades då förstås, då låg takten under 90 slag i minuten, tror den är på 86 eller så. En annan låt som jag minns väldigt väl att jag hörde, på håll en gång när vi var på väg till Mayday, var Upside Down med Diana Ross. Det är oxå en låt som gör sig bra i Cerwinlådor. Kommer garanterat att återkomma till den bara för att det är en så uttans bra låt.

Tjillevippen

notbugs

Delegation - Heartache No. 9 (12-inch Extended Version)

Man måste ju börja någonstans och då börjar jag med min favoritlåt alla kategorier. Det är en låt som har allt. Synd bara att jag saknar just 12-tumsversionen på vinyl. Har den dock som MP3, allt annat vore ju skam. En kort recension vore kanske på sin plats.

Långt instrumentalt intro som börjar med underbara gitarrer, med väldigt slicka riff och svepande stråkar i bakgrunden. Sen ligger blåset på och fyller i och efter en stund ett stråkparti som kan ge en ståpäls på nolltid. Sånginsatsen av Rick Balley är fläckfri med en för musikgenrén rätt kul text. Körsången är tillsammans med blås, gitarr och stråkar ett av de starkare kännetecknena för Delegation. Mer ståpäls får man när breaket börjar drygt 4:30 in i låten. Slick gitarr mot takten först och så bygger man på med bas, klaviatur och slutligen stråkarna.

Ja, sen har vi avslutningen som inte är så mycket att orda om. Refrängen trycker på ett par gånger till innan låten sakta fadar ut. Låter kanske lite tråkigt med slutet men det ligger perfekt för att återanknyta till själva poängen med låten så att säga.

Utöver att det är en grymt bra låt i sig så är det ju alla minnen man har till den. Sommaren 1980 i Västervik (växte upp där och flyttade till Eksjö när jag var 22) var magisk och livet lekte. Hur jag såg ut på den tiden kan ni se på min presentation. Bilden är från skolkatalogen när jag gick i 7:an. Stod och sålde lotter för tennisklubben nere på stan ett par veckor minns jag. Träffade mycket folk och kompisar som kom förbi och snackade. Så även om det var rätt tråkigt att vara bunden vid ett "jobb" så var det lite kul ändå.

Höjdpunkterna den sommaren var annars när man kom in på det häftiga discot som öppnat i stan. Mayday hette det och låg i en f.d bilhall vid infarten. Var ju bara 13 år den sommaren (Fyller sent på året) och det var 15-årsgräns vissa kvällar och 18-årsgräns andra kvällar. Men när det var 15-årsgräns så kom man in några gånger i alla fall. Lite längre fram så började jag själv spela där som DJ och det var hur kul som helst. Ljudanläggningen var makalös, Cerwin Vega jordbävningshorn som stod precis under skivspelarna som i sin tur stod på ett betongfundament som var förankrat i marken. Hur som helst så var det en upplevelse att spela där och på senare år har jag sett till att ordna så att jag får återuppleva lite av den känslan hemma. Införskaffade ett par Cerwin Vega CLSC-215 högtalare med dubbla 15-tumsbasar och i min lägenhet så kan man säga att det är mer än tillräckligt. Men vad gör man inte för nostalgins skull. Tung fet disco, finns inget bättre än att lyssna på det i ett par goa Cerwinlådor.

Finns nog inte så mycket mer att tillägga mer än att detta alltså är låten som ligger som Nr 1 på min egen lista över tidernas bästa låtar. Vilken som ligger 2:a återkommer jag till någon gång längre fram.

Tjillevippen

notbugs

 --- UPPDATERING ---

Även här har jag hittat låten på YouTube, dock inte i den långa versionen som jag skriver om i inlägget. Detta är den versionen som ligger på LP'n Eau De Vie, den är också grymt bra så det är inte mycket ni går miste om.

Tjillevippen

notbugs