Recensenten

Se http://blogg.aftonbladet.se/16291/

Det här är Joies blogg och det finns faktiskt inte det minsta lilla utrymme att tro något annat. Nej, det framgår med all önskvärd övertydlighet att denna blogg är skriven av Joie. Varför? Jo, för att den bara handlar om Joie. Utan att kunna presentera statistiskt säkerställda bevis känner jag mig ganska trygg i påståendet att man bland Joies rubriker finner ett definit pronomen syftande på första person i en utsträckning som ligger långt, mycket långt, över bloggenomsnittet. Det är som att hela hennes skrivande är en orgie i egocentrism, där orgiedeltagarna, förutom Joie, utgörs av ”jag”, ”mig”, ”själv”, ”min” och ”mina” med sporadiskt sällskap av de mer internationellt kända ”I” och ”me”. 

Ett problem med självupptagenhet som presenteras för andra är naturligtvis att presentatören riskerar att bli ignorerad. Denna risk är än mer uppenbar om presentatören inte har något särskilt att berätta. Problemet illustreras tydligast översatt till ett IRL-sammahang; få gillar den självupptagne killen/tjejen som i alla sammanhang bara pratar om sig själv och sitt högst ordinära liv. Självupptagenhet presenterad i textformat löper samma risker, även om de sociala konsekvenserna sannolikt är av lindrigare art.                                                          

Så. Jag konstaterar att Joie är egocentrisk och när jag läser hennes inlägg kan jag ganska snart konstatera att hon egentligen inte har något särskilt att berätta. Ändå tycker jag att hennes blogg är bra. Den är rolig och jag blir glad av att läsa den. Den innehåller finurligheter och små finesser och fastän de ämnen som avhandlas inte alls borde beröra mig finner jag efter en stunds läsning en märklig relevans i att ta del av Joies liv och funderingar. Det är som om jag smittats av någon sorts entusiasm, och insjuknat i engagemang. Jag skyller åkomman helt och hållet på det sätt Joie skriver. Det känns ibland som att hennes inlägg är sådant som människor säger när de pratar för sig själva och jag tror att stunderna är få då Joie vet hur hennes text ska sluta redan när hon börjar skriva. Det är spontant, även om texterna verkar vara lite för välskrivna och välformulerade för att vara spontana. Språket är bra och stilistiskt väl anpassat till texternas innehåll, och, vad jag antar, den känsla texten är tänkt att förmedla. För jag tror att Joie vill att hennes texter ska göra läsaren lite gladare, så helt igenom egocentrisk är hon nog inte.

//R