Recensenten

Se http://blogg.aftonbladet.se/14245/

Jag vill först göra det klart för alla läsare att detta företag, denna recension, inte låter sig göras så enkelt. Kajsas blogg är nämligen extremt svårrecenserad. Lite grann känns det som att försöka recensera tusentals post-it lappar som sitter fastklistrade på väggarna, datorskärmen, skrivbordet och dörren i ett kontor. Ni vet, sådana lappar där man skriver saker man ska komma ihåg, telefonnummer, saker som måste göras eller enbart klotter producerat medan man haft tankarna någon annanstans. Sådana lappar lämpar sig liksom inte för recension. Jag säger inte att Kajsas inlägg skulle kunna vara hämtade från kontorspost-its, utan det är bara känslan. Jag har tagit del av Kajsas 1000 senaste inlägg, vilket motsvarar det hon skrivit sedan i måndags. Typ. Jo, hon är en flitig bloggare, den där Tonårsmamman. Med en sådan inläggsfrekvens säger det sig nästan själv att inläggen i huvudsak inte består av oöverkomliga textmassor. Nej, man riskerar så att säga inte artros i scrollfingerleden för att ta del av ett inlägg. Det är precis det som gör det hela svårt. De korta inläggen. 

Det ska dock nämnas att Kajsa emellanåt lägger ut texten. Oftast när hon är upprörd över något och ibland om det är något speciellt som hänt och ska berättas. I dessa inlägg blir det tydligare, även om det också kan skönjas i de kortare, att Kajsa är duktig på att skriva. Hon skriver rakt på sak och utan omsvep. Det känns rationaliserat och är befriande att läsa. Hon försöker inte fånga läsaren med några retoriska eller berättartekniska knep, utan det är svart på vitt i stor utsträckning. Med en akademisk analogi skulle jag vilja påstå att Kajsa uppnår sitt syfte, där syftet är vad som kan läsas i beskrivningen av hennes blogg. Ett uppnått syfte räcker emellertid bara till betyget godkänt. För högre betyg kräver jag någonting mera, någonting som berör och engagerar, någonting som gör att jag vill läsa mer. Återigen gör sig de korta inläggen påminda som ett problem, för det är svårt att i en kort redogörelse över morgonens stavgångspass eller i informationen att ”Mord i sinnet” går på TV ikväll finna något som berör eller engagerar. Det är sannolikt inte heller tänkt att beröra eller engagera, och det blir således lönlöst att ens försöka recensera dylika inlägg utifrån ett engagemangsperspektiv. Inlägg av sådant slag är ju bara information och utöver att de är språkligt riktigt presenterade finns det inte mycket jag kan säga om dem. Med de få fast längre inläggen förhåller det sig dock annorlunda. Bland dessa kan man finna stråk av det jag letar efter och några av inläggen håller mycket hög klass. 

Slutsatsen blir att helhetsintrycket är väldigt blandat. En del saker är intetsägande, annat är mycket bra. Det finns en, möjligen två, faktorer som drar ner helhetsintrycket. Den första är att det alltför tydligt framgår att Kajsa vill bli läst. Det ger en ”SE MIG!” – känsla över texterna som stjäl uppmärksamhet från innehållet. Kajsa borde, enligt min åsikt, låta texterna tala för sig själva och inte använda dem som ett uttryckligt redskap för självbekräftelse. Bekräftelse kommer nog ändå, utan att ha efterfrågats, och jag tror att den smakar renare då. Den andra möjliga faktorn som drar ner helhetsintrycket är Kajsas nästan tvångsmässiga användning av engelska uttryck och fraser. Jag vet att det finns de som förordar ett strikt förbud mot att blanda engelska och svenska. Själv tycker jag att engelska uttryck ibland kan vara på sin plats, men att en text som svämmas över av dem lätt kan kännas konstlad och barnslig. Consider it.

//R