Recensenten

Se http://jahaja.blogsome.com/

Föreställ dig en solig himmel i mitten av juli. Du har semester och känner att du borde utnyttja din lediga tid till något annat än att göra ingenting. Du får lite ångest över detta. Du tar därför den skönaste solstolen, placerar den alldeles intill bäcken som rinner på baksidan av ditt hus, och lägger dig i den för att begrunda ditt läge. Du ligger där och du lyssnar på vattnet som porlar i bäcken, och helt plötsligt känner du något. Något annat än ångest och dåligt samvete över förspillda sommardagar. Detta något är känslan av behag som fyller kroppen.

Evas blogg är porlande bäckvatten. Hennes texter flyter fram. Kluckar lite grann, men brusar aldrig upp. Den porlar och skänker behag. Den rinner i en av naturen bestämd och aldrig ifrågasatt riktning. Särskilt tydligt blir detta i Evas övergångar mellan ämnen i sina texter.

”Vad göra? Jag använder mig av varningsknappen, trycker på varningstriangeln när bilen bakom mig ligger för nära. Det funkar ibland. Restiden gör jag roligare genom att lyssna på musik.

De senaste veckorna har jag lyssnat mycket på Emmylou Harris Wrecking Ball…”

Det är snyggt, harmoniskt och faktiskt ganska smart. Eva låter inte läsaren märka att texten nu handlar om något helt annat, utan den bara rinner på. Porlar.

Det märks att Eva kan och gillar att skriva, men hon gör ingen stor grej av det. Hon skriver på ett sådant sätt att det är lätt att glömma bort att det är en text man läser. Man liksom flyter med, och kan rikta all uppmärksamhet åt innehållet.

Eva har i sin blogg kategoriserat sina inlägg. Personligen vet jag inte om det fyller någon funktion, annat än för dem som snabbt måste få tag på ett recept. I övrigt skulle jag klassificera hennes inlägg som "vardagsbetraktelser", enligt bloggvärldens nomenklatur. Hon skriver om saker hon sett, upplevt, hört eller funderat över, och hon gör det ur sitt eget perspektiv. Hennes språkkänsla ger liv åt reflektioner som i någon annans vård skulle vara dömda till döden. Med detta inte sagt att de är ointressanta för läsaren, utan snarare att de skulle kunna vara ointressanta. Skillnaden däremellan utgörs av en god skribent, och det är precis vad Eva är.

//R