As time goes by...

Jag är på ett jävla humör idag. Firar misantropernas dag.

När Anders och jag kom till gymmet imorse, var det fullt av snorungar. Flera skolklasser. I omklädningsrummet rådde anarki, varenda löpband var upptaget av 16-åringar som hoppade, lekte och stojade. Ett helvetes liv, kort sagt. Musiken, eller var fan det nu var, gav mej direkta skador på det centrala nervsystemet. Hallå, vi betalar dyra pengar för det här!

Så alla ni där ute, från 15 upp till 30-nånting, som tycker ni är så satans snitsiga och hånler eller asgarvar rätt ut åt en snart 49-årig mans skumpande kagge: vänta bara! Det kommer att gå fort. Jävligt fort. Och tiden visar ingen nåd. Runt 45 kommer också ni att undra vaffan som hände. Vart tog all evighet vi blev lovade vägen?

Det är som Basil Fawlty säger: ”What was that?”. Snap. ”That was your life, mate”.