Lady Bump

Jag tror jag har tröttnat på det här. Att blogga alltså. Det känns inte som jag har något att säga längre. Blir bara trötta inlägg om ett vardagsliv bland alla andra 1000 vardagsliv.

Annat var det när jag började blogga - då hade jag en story att berätta. Det var i bloggandets barndom det... inte så längesedan, ändå var det ett tag sedan. Men nu, när jag läser mina inlägg, låter jag inte längre intressant eller engagerad.

Jag är inte heller ute på nätet lika mycket som jag var då.  Har inte längre en profil på någon eller flera dejtingsajter. Bloggar knappt. Läser mail och nyheter - det gör jag men det är nog det enda. Hm, jo jag har börjat med lite trädgårdssidor också.

Så jag tar mig en paus. Hur lång den blir vet ingen. Ska gå en trädgårdsdesignkurs i januari/februari. Ska njuta av ett kartongfritt hem. Ska laga spännande mat och ha gäster på julafton hemma med äkta julgran, både inom- och utomhus. Ska satsa på att komma igång med träningen igen och att sälja min gamla rosthög till bil.

Vi ses när vi råkas!

Jag har en sjuk katt. Väl hemma i torsdags möttes jag av en katt som linkade fram på en oerhört svullen baktass. Det blev iväg till veterinären på fredagen. Biten i baktassen, infektion i kroppen. Jaha. Det vet matte vad det innebär. Krage och penicillin i tio dagar samt utegångsförbud. På en frihetsälskande katt.

Jag ställer om kattluckan så att det inte ska gå att komma ut, bara in. De andra två får finna sig i att bli utsläppta av matte när hon bestämmer. Fine.

Den sjuka katten är också envisa på sitt milda sätt. Han bara SKA ut, trots linkning och tidigare nedsövning. Sagt och gjort. På fredagkvällen står han och väntar vid kattluckan. När hans kompis kommer in får han på något sätt tag i kattluckan och smiter ut. Va?! Det ska inte gå att göra så... men han kan. Just då hade han inte kragen på sig så det var ju ganska lätt då. Nå, han kommer in efter en stund, det var både kallt och blött ute. Men älskar man frihet så gör man.

Så då får han kragen på sig. Sur katt hela lördagen.

I natt vaknade jag vid fyratiden av ett jädrans liv vid kattluckan. Jag kliver upp, ser svanstippen på den sjuka katten försvinna ut genom kattluckan.... Vad f-an?! Han tar sig ut ur kattluckan MED den jävla kragen på.

Jag kom ihåg vad veterinären sa "om han går ut när han har infektion i kroppen är kroppen svagare och det är lättare att han helt enkelt lägger sig ned och dör". Matte klär på sig i fart och går ut, mitt i natten. Letar i en timme i mörkret... vaken en timme till. Ingen katt. Jag går och lägger mig, vaknar, går upp och letar. Tror att han är under verandan så jag sätter igång och börjar ta upp plankor... vid halv elva går jag runt huset och ropar, fast jag är övertygad om att han ligger under huset och är död.

Då dyker kattfan upp. MED krage, linkande och väldigt nöjd med sig själv. *suck*

Just nu är det utschasad katt och sur matte här hemma.

att sova en hel natt utan att vakna - av att det är varmt, av att man är kissnödig, av att det är kallt. Lyx är att sova en hel natt.

Det finns inget som är så trevligt som att shoppa när man är uttråkad. Drog iväg till IKEA på lunchen och inhandlade en ny köksmatta. Och sovrummet ska inredas som en budoir... med röda väggar och svart järnsäng är det nästan tvunget att göra någon syndig inredning också... :-)

Lördagkväll. Sitter i soffan, mätt efter en god middag. Sitter och smsar med x-darlingen. Snuskiga sms... :-) Jag tror jag ska ta tillbaka honom som älskare. Ett tag... :-)

Kanske bara för en het natt...

För övrigt börjar jag känna mig hemma i mitt nya hus. Idag blev sovrummet klart, tavlorna upphängda och alla kartongerna borta. I morgon är det dags för vardagsrummet. Känns skönt att komma på plats.

Riktigt skönt!

Tillbaka i vardagen igen. Skönt. Jag somnade på tåget igår, på vägen hem. Det tog cirka fem minuter - sedan satt Ladybump och sov med huvudet mot fönstret. Jag hoppas bara, för min grannes skull, att jag inte snarkade... I em blir det tidig hemgång, något gott i matväg ska inhandlas och när jag är hemma ska kaminen tändas i - myseldning i höstruggmörket. Ska omkring i mitt nya hem, med ett glas vin i handen och bara må bra. Klappa kissarna (som överföll mig när jag kom hem...) och bara mysa. Har det ganska bra faktiskt.

Trött i fötterna. Trött i huvudet. Smutsiga händer och omgiven av en hel hop med människor.

Men då och då dyker en snygging upp.

Det är kul på konferens!

Jag var utsläppt från kontoret idag en stund mitt på dagen. Ärenden skulle uträttas - dessa förde mig till de södra delarna av staden. Det var länge sedan...

Behövde äta något litet till lunch, fick syn på ett kondis och tänkte en macka och en kopp kaffe. Kliver in i ...... 50-talet. Värsta nostalgitrippen. Jag beställer en ägg och kaviarmacka och går genom dörren där det står "Servering" och tänker vad ballt att de behållt 50-talscharmen.

Hmmm.... kanske inte ändå. Det hade kunnat vara jätteballt och hippt. Men var mest slitet och schabbigt.

Trist.

Det ryckte i min inredningstarm.

Behöver jag säga att jag kastade i mig mackan och gick. Innan det var försent.

Rullade in på min uppfart, hungrig och törstig. Hälsar på en granne och tänker att vad fan... går fram och presenterar mig. Grannen är en äldre herre som genast får tankarna att fara, han påminner mig om någon. Vi rundpratar lite grand.

När jag bär in matkassarna i huset slår det mig. När jag bodde på vischan förut, i mitt liv som gift, hade vi en speciell kille i byn. Den här grannen är exakt samma typ. De till och med heter samma sak.

Undrar om alla byar på vischan har en sådan...

Vaknade av att jag nästan gäspade käkarna ur led i morse. Jag sover hårt numera. Ganska skönt att vakna utan ludd i skallen, utan istället hyfsat pigg och vaken.

Och härute på vischan ser nätterna ut så här (när det inte regnar) :