Återuppstånden

Jag har en sjuk katt. Väl hemma i torsdags möttes jag av en katt som linkade fram på en oerhört svullen baktass. Det blev iväg till veterinären på fredagen. Biten i baktassen, infektion i kroppen. Jaha. Det vet matte vad det innebär. Krage och penicillin i tio dagar samt utegångsförbud. På en frihetsälskande katt.

Jag ställer om kattluckan så att det inte ska gå att komma ut, bara in. De andra två får finna sig i att bli utsläppta av matte när hon bestämmer. Fine.

Den sjuka katten är också envisa på sitt milda sätt. Han bara SKA ut, trots linkning och tidigare nedsövning. Sagt och gjort. På fredagkvällen står han och väntar vid kattluckan. När hans kompis kommer in får han på något sätt tag i kattluckan och smiter ut. Va?! Det ska inte gå att göra så... men han kan. Just då hade han inte kragen på sig så det var ju ganska lätt då. Nå, han kommer in efter en stund, det var både kallt och blött ute. Men älskar man frihet så gör man.

Så då får han kragen på sig. Sur katt hela lördagen.

I natt vaknade jag vid fyratiden av ett jädrans liv vid kattluckan. Jag kliver upp, ser svanstippen på den sjuka katten försvinna ut genom kattluckan.... Vad f-an?! Han tar sig ut ur kattluckan MED den jävla kragen på.

Jag kom ihåg vad veterinären sa "om han går ut när han har infektion i kroppen är kroppen svagare och det är lättare att han helt enkelt lägger sig ned och dör". Matte klär på sig i fart och går ut, mitt i natten. Letar i en timme i mörkret... vaken en timme till. Ingen katt. Jag går och lägger mig, vaknar, går upp och letar. Tror att han är under verandan så jag sätter igång och börjar ta upp plankor... vid halv elva går jag runt huset och ropar, fast jag är övertygad om att han ligger under huset och är död.

Då dyker kattfan upp. MED krage, linkande och väldigt nöjd med sig själv. *suck*

Just nu är det utschasad katt och sur matte här hemma.