Senast Skrivet
- Björklunds hycklande står Sverige dyrt
- 2012-02-10 13:30
- Veckans recension: Woods Of Ypres
- 2012-02-10 13:30
- Måste kepsen nålas fast?
- 2012-02-10 13:28
- Daniel på representationsmiddag på slottet
- 2012-02-10 13:23
- Inte mycket håll-igen för Ulrik
- 2012-02-10 13:21
- Lågbudget-tifo för Ulrik Munther
- 2012-02-10 13:14
- Ulrik tänker spara rösten
- 2012-02-10 13:11
- Munther som Emil i Lönneberga
- 2012-02-10 13:09
- Victoria och Daniel berättar om bebisen och framtiden
- 2012-02-10 13:07
- Munther tågar in till Verve
- 2012-02-10 13:05
- Pinsamt Dilba
- 2012-02-10 12:57
- Grattis Norinder!
- 2012-02-10 12:50
- Från svett till kyla
- 2012-02-10 12:46
- Programledarna och Björkman intervjuas i arenan
- 2012-02-10 12:43
- Timoteij skäms!
- 2012-02-10 12:36
three minutes sharp
... design your life for living ...
Senast skrivet
Att sörja har sin tid
...men vad gör man när tårarna inte vill ta slut?!
Skrev i fredags om att tänka positivt och att det alltid finns en väg tillbaka. Och jag hänvisade till Edison som byggde upp sin "uppfinningsfabrik" igen efter att den totalförstörts i en brand!
Maria har dock reagerat på denna blogg och menar att jag saknar en dimension, nämligen sorg - och jag kan förstå henne! Nu handlade inte bloggen specifikt om sorg på det sättet, även om en nedbrunnen fabrik, en konkurs eller t ex mista sitt arbete kan vara en tragedi så kan man inte mäta den med sorgen av att mista en nära anhörig, t ex ett barn.
Sorg är något som drabbar oss individuellt och det är också något som vi hanterar väldigt individuellt. Självklart påverkar personligheten hur vi bearbetar och hanterar sorgen men det behöver inte betyda att just "positva människor" tar det lättare eller tvärt om. Jag har mött obotliga optimister och livsnjutare som blivit fullkomligt omintetgjorda, paralyserade, av sorgen. Och jag möter människor som inte låter sorgen komma till uttryck utan har gömt undan den någonstans och nu plötsligt, efter kanske fem, tio år går rakt in i väggen och bryter ihop.
Det är lätt att se sorg som något destruktivt men det behöver det inte vara, tvärt om tror jag sorgen kan ge oss styrka och att det är en berikande erfarenhet! Sorg är en naturlig del av livet - vi möter den alla någon gång, på något sätt, förr eller senare. Samtidigt så tror jag på att det alltid finns en väg ut - en väg vidare men den är som sagt väldigt individuell.
Sorg är en börda som det tar olika lång tid att göra sig av med. Det är som att hälla ut en flaska - ibland är det mycket kvar och ibland är det mindre men det tar förr eller senare slut om man bara fortsätter att hälla. Men även om sorgen tar slut så är ju alltid en förlust, en förlust, som på ena eller andra sättet påverkar resten av vårt liv!
Ta hand om dig.../jl
Nyckelord:
sorg
Skrev i fredags om att tänka positivt och att det alltid finns en väg tillbaka. Och jag hänvisade till Edison som byggde upp sin "uppfinningsfabrik" igen efter att den totalförstörts i en brand!Maria har dock reagerat på denna blogg och menar att jag saknar en dimension, nämligen sorg - och jag kan förstå henne! Nu handlade inte bloggen specifikt om sorg på det sättet, även om en nedbrunnen fabrik, en konkurs eller t ex mista sitt arbete kan vara en tragedi så kan man inte mäta den med sorgen av att mista en nära anhörig, t ex ett barn.
Sorg är något som drabbar oss individuellt och det är också något som vi hanterar väldigt individuellt. Självklart påverkar personligheten hur vi bearbetar och hanterar sorgen men det behöver inte betyda att just "positva människor" tar det lättare eller tvärt om. Jag har mött obotliga optimister och livsnjutare som blivit fullkomligt omintetgjorda, paralyserade, av sorgen. Och jag möter människor som inte låter sorgen komma till uttryck utan har gömt undan den någonstans och nu plötsligt, efter kanske fem, tio år går rakt in i väggen och bryter ihop.
Det är lätt att se sorg som något destruktivt men det behöver det inte vara, tvärt om tror jag sorgen kan ge oss styrka och att det är en berikande erfarenhet! Sorg är en naturlig del av livet - vi möter den alla någon gång, på något sätt, förr eller senare. Samtidigt så tror jag på att det alltid finns en väg ut - en väg vidare men den är som sagt väldigt individuell.
Sorg är en börda som det tar olika lång tid att göra sig av med. Det är som att hälla ut en flaska - ibland är det mycket kvar och ibland är det mindre men det tar förr eller senare slut om man bara fortsätter att hälla. Men även om sorgen tar slut så är ju alltid en förlust, en förlust, som på ena eller andra sättet påverkar resten av vårt liv!
Ta hand om dig.../jl
14 kommentarer
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
8 oktober 2008, kl 11:29
Sorg är inget tillstånd. Sorg är en process. Den rör sig hela tiden. Det finns olika modeller för att visa hur den funkar... men våra sinnen är så rikt utrustade att vi oftast vet själva vad som hjälper processen framåt.
De allra flesta klarar att sörja även om det för alla är en tung och smärtsam tid. En tid då man behöver vara rädd om sig. En tid då man behöver andras lyssnande och andras omsorger.
Men enstaka gånger kan en sorg hamna fel. Det kan bero på komplikationer i den som hänt, i miljön, i personen som sörjer eller i at det blivet för många sorger på för kort tid. Då kan professionell hjälp behövas.
De allra flesta klarar att sörja även om det för alla är en tung och smärtsam tid. En tid då man behöver vara rädd om sig. En tid då man behöver andras lyssnande och andras omsorger.
Men enstaka gånger kan en sorg hamna fel. Det kan bero på komplikationer i den som hänt, i miljön, i personen som sörjer eller i at det blivet för många sorger på för kort tid. Då kan professionell hjälp behövas.
three minutes sharp
8 oktober 2008, kl 12:16
Håller med syster!
Tack för din kommentar.../jl
Tack för din kommentar.../jl
9 oktober 2008, kl 10:00
=) Hahahaha, tack för ditt inlägg hos mig! Roligt när folk bjuder på sig själva & erfarenheter? hehehe..
//M
//M
three minutes sharp
9 oktober 2008, kl 12:29
We stand together ;~)
/jl
/jl
9 oktober 2008, kl 10:04
Sorg är en väg till utveckling!
three minutes sharp
9 oktober 2008, kl 18:56
Jag tror som du Heléne men när man är mitt uppe i den kan det vara svårt för människor att hitta den vägen - det finns en balans mellan att låta sorgen ha sin gång och att kunna gå vidare.../jl
9 oktober 2008, kl 17:11
Intressant det du skriver, och jag håller med dig i det du säger. Sorg är verkligen så komplext i sin individualitet.
Jag har hamnat i diskussioner med individer som velat jämföra sin sorg med min, och som nästan blivit aggressiva och tävlingsinriktade i att få hävda hur djupt eller stort dom sörjer. För mig som bär på sorgen efter ett förlorat barn blir detta ganska absurt, jag skulle ju helst vilja slippa sorgen helt och hållet, och skulle aldrig påstå att någon inte har rätt att sörja tex ett förlorat arbete.
Man kan jämföra hur livet slås i spillror av att man drabbas av sorg med en spegel som går i tusen bitar.
Man samlar ihop bitarna igen och fogar ihop dom till en enhet igen, men spegeln kommer alltid att bära märken av att ha varit sönderslagen. Så är det att drabbas av sorg med. Jag har samlat ihop spillrorna av mitt liv och hittat en väg tillbaka till en fungerande vardag, men jag kommer alltid att bära "märkena" av min sorg. Hur snabbt man orkar börja samla ihop skärvorna är som sagt individuellt, och hur stora märkena blir beror kanske på hur spegeln gick sönder = vad man drabbades av.
Tack för ordet =)
Blessings,
Maggan
Jag har hamnat i diskussioner med individer som velat jämföra sin sorg med min, och som nästan blivit aggressiva och tävlingsinriktade i att få hävda hur djupt eller stort dom sörjer. För mig som bär på sorgen efter ett förlorat barn blir detta ganska absurt, jag skulle ju helst vilja slippa sorgen helt och hållet, och skulle aldrig påstå att någon inte har rätt att sörja tex ett förlorat arbete.
Man kan jämföra hur livet slås i spillror av att man drabbas av sorg med en spegel som går i tusen bitar.
Man samlar ihop bitarna igen och fogar ihop dom till en enhet igen, men spegeln kommer alltid att bära märken av att ha varit sönderslagen. Så är det att drabbas av sorg med. Jag har samlat ihop spillrorna av mitt liv och hittat en väg tillbaka till en fungerande vardag, men jag kommer alltid att bära "märkena" av min sorg. Hur snabbt man orkar börja samla ihop skärvorna är som sagt individuellt, och hur stora märkena blir beror kanske på hur spegeln gick sönder = vad man drabbades av.
Tack för ordet =)
Blessings,
Maggan
three minutes sharp
9 oktober 2008, kl 21:19
Tack Maggan för en mycket bra och tänkvärd kommentar!
bless.../jl
bless.../jl
12 oktober 2008, kl 17:43
Kloka ord...
Det finns ingen "mall" för hur sorg ska vara, eller vad man ska känna sorg över. Det är mycket personligt...
Det finns ingen "mall" för hur sorg ska vara, eller vad man ska känna sorg över. Det är mycket personligt...
three minutes sharp
13 oktober 2008, kl 11:02
Tack Marly!
Ha en bra vecka...!jl
Ha en bra vecka...!jl
13 oktober 2008, kl 11:35
Ja, sörja har sin tid, ALLT har sin tid! Läs längst ner i denna länk:
http://tonarsmorsa.se...
Den har tröstat mig flera gånger!
http://tonarsmorsa.se...
Den har tröstat mig flera gånger!
three minutes sharp
13 oktober 2008, kl 13:20
Tack Tonårsmorsa!
Predikaren som du citerar har verkligen något för varje tid.../jl
Predikaren som du citerar har verkligen något för varje tid.../jl
maria
17 oktober 2008, kl 15:28
Ruggningsperiod-sorgeperiod!
Träden väcker många tankar. Tanken om att våga och ha modet att stanna kvar.Om hösten griper trädets nakenhet mig, kala tomma grenar meddelar det är ok att ha en ruggningsperiod- jag lever ändå! Det finns en del människor som liknar träd, en del kallar dem begränsade. Tyvärr vet inte alla så mycket om djupa rötter och grenar mot ljuset.Så sorgligt att att alla trädmänniskor blir färre och färre.
Låt oss dock vårda de som finns kvar och visa vår respekt- för var i all världen ska alla rastlösa fåglar vila och var ska de kunna bygga sin bo.
Nakna fula träd talar för mig om vila och förtröstan inte passivitet, men väntan på nytt liv.
Ser att du fått bra respons när du skriver om nakenhet och sorg, då kliver det fram lite trädmänniskor, det där med positiva tankar det hör vi ständigt och läser om så det ger sår och löven nästan faller av!
Verkligheten finns nu, det är höst hos många i vårt land.
Träden väcker många tankar. Tanken om att våga och ha modet att stanna kvar.Om hösten griper trädets nakenhet mig, kala tomma grenar meddelar det är ok att ha en ruggningsperiod- jag lever ändå! Det finns en del människor som liknar träd, en del kallar dem begränsade. Tyvärr vet inte alla så mycket om djupa rötter och grenar mot ljuset.Så sorgligt att att alla trädmänniskor blir färre och färre.
Låt oss dock vårda de som finns kvar och visa vår respekt- för var i all världen ska alla rastlösa fåglar vila och var ska de kunna bygga sin bo.
Nakna fula träd talar för mig om vila och förtröstan inte passivitet, men väntan på nytt liv.
Ser att du fått bra respons när du skriver om nakenhet och sorg, då kliver det fram lite trädmänniskor, det där med positiva tankar det hör vi ständigt och läser om så det ger sår och löven nästan faller av!
Verkligheten finns nu, det är höst hos många i vårt land.
three minutes sharp
18 oktober 2008, kl 13:15
Tack Maria!
Ja det är ju kul att se att även lite djup kan ge respons och att det inte är bara klatschiga rubriker och nördinlägg som kommenteras...
Själv gillar jag hösten - det är en återhämtningsperiod när man samlar kraft inför nya tider!
/jl
Ja det är ju kul att se att även lite djup kan ge respons och att det inte är bara klatschiga rubriker och nördinlägg som kommenteras...
Själv gillar jag hösten - det är en återhämtningsperiod när man samlar kraft inför nya tider!
/jl