Sandra hade sin första verinssage

Jag har inte skrivit på ett tag nu och många av er undrar säkert hur det går med mig och Sandra. Ibland är jag vidskeplig och tror att om jag skriver att Sandra mår bättre så händer det snart något negativt, men nu kan jag inte vänta längre med att berätta att Sandra mår mycket bättre idag.
I höstas då vi åkte in akut så påbörjade Sandra medicinering med Topimax och faktum är att Sandra har mått bättre och bättre sedan dess! Så trots att jag inte gillade de tidigare medicineringarna som bara drog ned henne i skiten så har de nu lyckats finna en medicin som fungerar.

I måndags höll Sandras skola sin första vernissage på ortens kulturhus, det var fullt hus kan man säga och Sandra strålade i kapp med sitt självporträtt. Det kändes gott i mitt hjärta att se henne på så bra humör och att hon orkade le trots att jag vet att det finns många orosmoln på hennes himmel. Annat vad jag reflekterade över var att Sandra var iklädd en kortärmad tröja, hon döljer inte längre de stora ärren som hon fick efter sitt senaste självmordsförsök då hon skar upp hela underarmen på två ställen  med en glasflaska. Ärren berättar om en tragisk historia men den klarar Sandra av att bära med stolthet.