Det är med tårar i ögonen jag läser om en tjej vars mamma jobbar minut för minut för att hennes dotter skall klara sig levandes igenom sin anorexi.
Min Sandra är ett levande bevis för att det går att ta sig ur det, men det tar tid, det tar år och det kommer alltid att ligga under ytan och pyra liksom en ginsta som kan flamma upp när som helst.
Vi fick ett julkort från Sandra i år, där skriver hon: Tack för allting ni har hjälpt mig med under året, jag hade inte fixat det utan er. Detta julkort kommer jag att spara i mitt hjärta för alltid, det känns som en lottovinst att se Sandra planera för framtiden och studera till sitt favorityrke.
God Jul till er alla där ute, det går att övervinna vad som helst med kärlek och mod!