Nollkoll

Enligt Migrationsverket och migrationsdomstolarna råder ingen konflikt i afghanistan. Frågan som därmed uppkommer, förefaller naturlig; Hur kunde två svenska soldater dödas om ingen väpnad konflikt råder. Frågan är också vilken påverkan svenska myndigheter och domstolar haft på de som valt att åka till afghanistan för att följaktligen ha mer av en semester än annat?

Om det inte råder väpnad konflikt behöver man ju inte frukta sitt liv om  man deltar i det krig som inte pågår.

Det är galet tragiskt att svenska soldater dödas. Det är galet tragiskt att soldater dödas, överhuvudtaget. Det är riktigt galet tragiskt att civila dödas i detta krig, som enligt svenska myndigheter inte pågår.

Den yttersta frågan är om inte myndigheter och domstolar behöver ge sig ut i verkligheten, bort från den skyddade verkstad som de befinner sig i. Frågan är också om de inte behöver gå igenom sin svenska och kanske ta en kurs eller två, för att kunna klargöra för sig själva, vad en väpnad konflikt betyder, vad krig betyder, vad risk för sitt liv innebär. En liten snabbkurs i Lissabonfördraget skulle inte heller skada. Den gäller trots allt som "högsta" lag i Sverige, sedan den 1 december 2009, men det struntar myndigheterna i - allra helst juristerna.

http://na.se/bloggar/ledarbloggen/1.668270-ledarbloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.217282

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1875166/tre-gripna-for-attacken-pa-de-svenska-soldaterna 

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan krig väpnad konflikt sverige domstol

Jag har de senaste onsdagarna inte kunnat skriva i "onsdagsklubben", men jag hoppas att jag kan göra det från nästa vecka. Ämnen som jag missat är Lyxfällan och Regeringens misslyckande ang. skuldsaneringen.

Det senare sammanaller av en händelse med en annan händelse som uppmärksammats - vargjakten. Det sammanfaller på så vis att de båda dåliga resultaten är en konsekvens av att landet är tjänstemannastyrt och inte styrt av folkvalda politiker.

Det är departement mot departement. I fallet med vargjakten är det miljö mot jordbruk och rörande skuldsanering synes det vara finans och justitiedepartementet mot ? (inget motståndardepartement?), möjligen social som får ta kostnaden om ca 30 miljarder årligen, p.g.a. utevaron av beslut.

Beträffande vargjakten ville miljödepartementet tydligen ha ett högre "tak" för beståndet än de 210 som man beslutat om och som legat till grund för beslutet om jakt. Jordbruksdepartementet däremot ville ha ett lägre "tak" och därmed mer jakt. Siffran 210 är resultatet av en förhandling mellan tjänstemännen på departementen. Personen (c) som höll i utredningen och arbetat fram resultatet inkl. rekommendationer om antal osv. är själv jägare och då förstår man snart att jägarlobbyn inte behövt skrika särskilt högt, eftersom de redan har en person, inte bara på insidan, utan vid rodret.

Carlgren var i alla fall nöjd med jakten tidigare i år, men nu erkänner han vissa misstag, enligt media. Redan då han var nöjd tidigare var överskjutningen ett faktum och nu i dagarna har vi fått ytterligare en överskjutning. Summan blev alltså minst två överskjutningar, men inget av dem lär gå till åtal, p.g.a. hur sagda utredare (och tillika jägare), formulerat reglerna.

Det stora problemet är att det saknas rättssäkerhet och ett fungerande rättssystem. Demokratin sätts ur spel när tjänstemännen styr landet och vi ser att det är det som är fallet även gällande beslutet att skjuta upp ändringarna av skuldsaneringslagen.

Man skjuter alltså upp lättnaderna. En del tycker säkert att det är bra, men jag är inte en av dem. Ändringarna i sig innebär ingen direkt kostnad för fordringsägarna men en stor lättnad för de enskilda inkl. deras familjer. Riksgälden (m) ansåg det stötande att införa lättnader i vad man kallar för finanskrisen. Vi ser ju också att bra lösningar för människor inte är sittande regerings största styrkor.

Bland överskuldsatta beviljas ca 1-2% skuldsanering varje år. Denna siffra skulle eventuellt kunna öka till 5% per år, beroende på mängden sökande. Förutsättningar skulle i alla fall finnas för att kunna bevilja ca 10%, till följd av lagändringarna. Enda problemet med utredningen är ju att den saknar sikte på förebyggande åtgärder, vilket i förlängningen måste vara viktigast för att få stopp på "inflödet". Även detta beror ju på ett visst kompromissande och att vissa parter inbjudits till utredningen (borgenärer; inkassobolag, banker etc.) medan andra inte (gäldenärer; de skuldsatta och överskuldsatta). Under resans gång stryker man då bra förslag på förebyggande åtgärder, eftersom motståndet från inkassobolagen är så starkt, mot ekonomisk rehabilitering, eftersom det hotar deras vinster om "inflödet"/"nyrekryteringen" stoppas upp.

Läs även andra bloggares åsikter om varg vargjakt lobby (c) (m) departement demokrati rättssäkerhet riksgälden skuldsanering skulder gäldenär borgenär skuldsatt skuld

intressant.se

"Onsdagsbloggarna" finner du nedan:

Superskuldsatt
Resurspank
Obestånd
Villerider
Ljuramannen
Affesblogg
Systemsnyltarna
Dwight
Inspirera
Autodidact
Johnny Rocker
Fonzie

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6503762.ab

http://www.aftonbladet.se/ekonomi/annikacreutzer/article6457139.ab

För första gången på väldigt länge har normalbeloppen sänkts. En historisk händelse som är värd att minnas. Redan innan sänkningen låg beloppen under gränsen för socialbidrag i många fall, och nu blir det ännu värre. Socialbidragen sänks däremot inte, utan är kvar på samma nivå som tidigare. För vissa kan de t.o.m. höjas, men det beror på den enskildes kostnadsläge.

Kärt barn har många namn, så även normalbelopp. Normalbeloppen skall täcka de nödvändigaste levnadsomkostnaderna som en gäldenär har, så att endast bostad och arbetsresor behöver göras tillägg för. Man har sträckt på detta och medger idag även kostnader för sjukdom och mediciner upp till högkostnaden per år delat med 12, så att kostnaden sprids ut per månad. Detta leder till att man i december varje år kan hämta ut nya mediciner för perioden januari-december samma år, dvs i efterskott.

I dessa sammanhang kastar man gärna in förbehållsbelopp eller existensminimum i diskussionen, vilket lett till att det är svårt för alla att veta vad man pratar om.

Normalbeloppen utgör fasta belopp enligt tabell.

Förbehållsbeloppen utgör normalbeloppen plus bostadskostnad, arbetsresor, sjukkostnader och andra tillägg man lyckats få till stånd.

Tillägg görs inte för tandvård eller glasögon, utan detta måste man söka anstånd för. Tandvård upp till 2000kr per år anser dock Kronofogden att man ska ha råd med när man har utmätning. Denna kostnad anser man alltså ingår i normalbeloppet som i år är 4482kr och har sänkts med 67kr per månad/804kr per år. Även annat ansåg lagstiftaren att man skulle få anstånd för, men Kronofogden har utarbetat en sträng praxis som inte medger anstånd för i stort sett någonting.

Existensminimum då. Det är ett intressant ord och används egentligen inte idag, annat än i tal, samt i yttranden. Existensminimum användes fram till början av 80-talet och försvann ur vokabulären ungefär vid tidpunkten för införandet av utsökningsbalken. Existensminimum i sig är en kvarleva från det tidigare skattesystemet som togs bort i början av 70-talet. Tyvärr använder myndigheter ofta existensminimum och även enskilda, vilket ställer till det eftersom det är svårt att veta vilken nivå man pratar om. Istället används begrepp som förbehållsbelopp eller skälig levnadsnivå. Skälig levnadsnivå är ett fastställt begrepp inom socialbidragshanteringen och talar om en nivå för skälig levnadsnivå, som alla i Sverige har rätt till, och ligger ofta över förbehållsbeloppen.

Även om man har utmätning har man rätt till detta, men inte genom kronofogdens försorg utan de hänvisar till socialbidrag. Först utmäter alltså kronofogden lön/sjukersättning och ger detta till inkassobolag som Baltic Inkasso och Alektum. Sedan hänvisar de till socialbidrag för att man ska uppnå den lägsta levnadsstandard som någon ska behöva leva på i Sverige. Detta innebär i princip att skattemedel går till inkassobolagens vinster.

Det mest fascinerande är att riksskatteverket, civilutskottet och skattebetalarna tycker att det är bra. Skattebetalarna har iofs inte uttryckt att det är bra, men säger inte heller att det är dåligt. Däremot har flera ledamöter i civilutskottet sagt att det är BRA, och även självaste justitieministern(m). Riksskatteverket tycker att det är fullt normalt att man gör på detta sätt och jag förstår i detta sammanhang uppriktigt sagt inte riksskatteverkets roll. Ska inte de värna om våra skatteintäkter? Tydligen inte.

När det så kommer till förbehållsbeloppens varande, så ligger en stor del av problematiken i att så enormt många kostnadsposter anses ingå i normalbeloppen. Inte bara mat, kläder, tv och telefon, utan även hushållsel, mat till barn som bor hos gäldenären upp till 14 dagar per månad oavsett antalet barn, resekostnader för att barnen ska kunna komma till föräldern, tandvård upp till 2000kr per år, kostnad för akassa (utom den förhöjda avgiften), fackavgift m.m.

Till detta har man 4482 kr att disponera.

När man skapade detta system, i mitten på 90-talet, och ändrade utmätning från 6 till 12 månader per år, utan uppehåll, så låg t.ex. elkostnaden på ungefär hälften av dagens kostnader. Normalbeloppen höjs dock endast med ökningen av KPI eller som nu minskningen. Detta innefattar ju då även elkostnaden trots att denna kostnad för många ökar.

Elkostnaden är egentligen bara ett exempel på felet med för grova schabloner. Det är enklare för Kronofogden med schabloner, men det minskar rättssäkerheten. Det i sig är sällan ett problem för en totalitär myndighet som Kronofogden, men det är ett stort problem i ett rättssamhälle och det blir ett problem för många gäldenärer.

Nu vill Kronofogden snarast införa ett system med 1 scahblon för alla, oavsett kostnadsläge, oavsett hyreskostnad, oavsett kostnad för arbetsresor, oavsett kostnad för hushållsel, oavsett kostnad för umgänge osv. 1 schablon für alle.

Det finns positiva inslag också, som att man får behålla en del av extrainkomster, och att man får behålla mer än idag om man tjänar mer och att sambo/make/maka inte behöver vara med och betala. Inte heller kommer bidrag att räknas in som inkomst.

Slår man ihop det väger det positiva säkert över för många, på bekostnad av en mindre grupp, de med låga inkomster, höga boendekostnader, eller höga kostnader för arbetsresor. De får det sämre än idag eller i bästa fall, samma som idag. För att få det samma som idag måste de dock själva veta om att de tillhör gruppen som kan få ändring, och samtidigt begära ändringen. I annat fall får man finna sig i att man får det sämre. Utan omsvep, baserat på dagens situation så kommer ca 80% av dessa inte att nå upp i samma nivå som idag, utan får det sämre, och det drabbar många barn med ensamstående föräldrar.

Allt för att öka effektiviteten inom Kronofogden och för att blidka höginkomsttagarna i detta land. Som vanligt sker detta på låginkomsttagarnas bekostnad, men inget nytt under solen. Vi har sett det förut, ser det nu och kommer garanterat att se det igen.

Det finns även andra intressanta bloggar i samma ämne;
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

Och diskutera gärna vidare på forumet nedan (ingen registrering krävs).
Nätverket Fattiga Riddare

Läs även andra bloggares åsikter om skulder skuldsatt kronofogden barn barnkonventionen normalbelopp utmätning löneutmätning umgängesförälder umgängesbarn existensminimum förbehållsbelopp socialbidrag  

Intressant

...och ha löneutmätning tänkte jag skriva lite om idag.

Om man har barn och skiljer sig och det av en eller annan anledning inte fungerar med s.k. växelvist boende, blir den ena föräldern umgängesförälder och den andra boförälder.

Som umgängesförälder räknas barnen inte in i familjen. De tillhör helt enkelt inte den krets som anses utgöra familj. Om vi blickar ut i världen innebär familjebegreppet en ganska vid tolkning för att i Europa ofta innefatta föräldrar, svärföräldrar, kusiner, styvbarn m.fl.

I Sverige däremot ingår inte ens en förälders biologiska barn dennes familj om de har fått "fel" definition, i detta fall umgängesbarn. Detta gäller oavsett om man har vårdnad om barnen eller ej. Man kan ha vårdnad om barnen utan att de tillåts innefattas i familjen.
I en logisk och rationell värld verkar detta helt ologiskt och irrationellt. Framförallt verkar det helt galet och i strid med alla andra intentioner om att "barnen har rätt till båda föräldrarna", "båda föräldrarna måste ta sitt ansvar", "det borde vara lag på att man måste ta hand om sina barn om man skaffar några" osv.

Frågan är om man ges några rimliga, realistiska möjligheter till att ta hand om sina barn om man kategoriseras som umgängesförälder?

Man får inte räkna in barnen för matkostnader om man har löneutmätning. Barnens behov anses kunna täckas av förälderns normalbelopp (4549kr år 2009, 4482kr år 2010). Detta oavsett hur många barn man har.
Kronofogden själv anser att barnen kostar 93kr per dag (år 2009, 92kr år 2010), men medger tillägg om 0kr.

Lagen säger att gäldenären skall förbehållas tillräckligt för sig och sin familjs underhåll. I detta familjebegrepp ingår, enligt den praxis som kronofogden arbetat fram, INTE gäldenärens biologiska barn som denne har vårdnad om.

INGET parti, mig veterligen, har för avsikt att ändra detta så att barnen får rätt till sin familj ALLTID. Kronofogden har absolut inga planer på att driva på detta. Man föreslår ändringar i utsökningsbalken men inte en bokstav om att barn ska få rätt att äta barn hos sin förälder, även om denne har löenutmätning.

Detta år 2009, när man kampanjar för att båda föräldrarna skall ta ansvar för barnen, för att man ska lägga mer tid för barnen osv.
Om man är umgängesförälder och har löneutmätning kan det faktiskt vara så att man helt enkelt inte KAN ta något ansvar. Man har inte pengar till bensin för att hämta dem, inte pengar till att köpa mat åt dem.

Man kan inte arbeta extra vitt, eftersom detta utmäts och frågan är om vi vill ha föräldrar som tvingas arbeta 150% under barnens hela uppväxt för att kunna träffa sina barn. Det är så vi skapar fler utbrända och "frånvarande" föräldrar, men det verkar inte som att någon tänkte på det. "Tänkte inte på det". Mycket tänkande saknas det ibland...

Så här är det, men frågan är om det är så här vi vill ha det. Vill vi att föräldrar i praktiken skall förhindras att träffa sina barn? Vill vi att föräldrar i praktiken skall förvägras att ta ansvar för sina barn? Vill vi inte att BARNEN ska ha möjlighet att få ha två närvarande föräldrar, även om de skiljs och den ene har löneutmätning?

Hur påverkar det barnen? Att inte få tillhöra sin förälders familj, att inte få äta mat när man träffar den ena föräldern, att inte kunna träffa båda sina föräldrar för att den ena faktiskt inte kan köpa bensin, eller bussremsa så de kan ses?

Är DET ett modernt land? Är det ett land som värnar om barnens bästa? ÄR DET ETT LAND SOM VILL ATT BÅDA FÖRÄLDRARNA SKALL TA ANSVAR FÖR SINA BARN, EGENTLIGEN?

Jag tror snarare att det är ett land som vill bibehålla klyftor, bibehålla en ordning där endast den ena föräldern tar hand om barnen efter en skilsmässa.
Jag tror faktiskt att Sverige som land inte vill att båda föräldrarna skall ta ansvar för sina barn och vara delaktiga i sina barns liv, för ibland verkar det som att myndighetsutövare och lagstiftare hatar barn och "deras j*la rättigheter", i Sverige år 2009.

Och jag tror inte att det blir någon skillnad år 2010, eftersom ingen verkar vilja ha någon förändring, utom möjligen de som är direkt berörda, dvs. barnen och föräldrarna, men vad har de att säga till om när det är andra som fattar besluten?

Lustigt nog (eller inte), är det alltid människor som inte påverkas själva som fattar besluten. Undrar hur det skulle bli om de som bestämmer fick praktisera ute i verkligheten ett tag..... och det kommer ju hända :)

"Verkligheten? Var är den? Aldrig hört talas om. Jag arbetar här, på Kronofogden, långt bort ifrån verkligheten. Vi har till och med pansarglas som skiljer oss från de där typerna, där ute"

Det finns även andra intressanta bloggar i samma ämne;
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

Och diskutera gärna vidare på forumet nedan (ingen registrering krävs).
Nätverket Fattiga Riddare

Läs även andra bloggares åsikter om skulder skuldsatt kronofogden barn barnkonventionen normalbelopp utmätning löneutmätning umgängesförälder umgängesbarn 

Intressant

..... on the inside.......

Betalningsanmärkningar är ett samlingsbegrepp för allehanda noteringar som finns hos olika typer av kreditupplysningsföretag.
I huvudsak består dessa av information som hämtas direkt från Kronofogden. Kronofogden i sig utfärdar ingen anmärkning. Däremot lagras information hos myndigheten som till sitt innehåll ger en anmärkning hos kreditupplysningsföretagen.
Själva systemet som sådant må ha behjärtansvärda syften, men som allt annat kan detta resultera i en lite för slavisk tillämpning hos företag, banker och finansinstitut.

För att dela upp det lite är det knappast någon förlust att man portas hos finansinstitut, det borde alla bli. Villkoren är ofta så dåliga att det borde vara olagligt att låna pengar där.

När det kommer till bankerna blir det svårare att göra en generell "sågning", eftersom man ofta är i behov av en bank även om man har en anmärkning. Man kanske vill ha ett lönekonto utan kredit, vilket ofta nekas. Man nekar även om det i många fall är olagligt att neka detta.
Till detta konto kanske man behöver någon tjänst så att man kan använda sitt konto. Bankomatkorten är i stort sett borta och kvar har vi VISA eller MasterCard. Dessa kan fås med den enklaste lösningen, sk. Electron, eller Maestro, vilket också ofta nekas om man har betalningsanmärkning.

Vad är då en anmärkning?
Tidigare var det en notering om missbruk av kreditkort, dvs. att kortet dragits in p.g.a. upprepad misskötsel av villkoren.
Man noterar även om personen har fått ett betalningsföreläggande emot sig, dvs. fastslagit att man ska betala en skuld, eller betala ett belopp i de fall där man fått ett föreläggande utan att en skuld föreligger.
Man noterar även när den som vill ha pengar, ansöker om sk. verkställighet, i praktiken utmätning av egendom, t.ex. fastighet, bil, lön, sjukersättning, barnbidrag etc.
Numer får man även en anmärkning när någon ansöker om ett betalningsföreläggande.

Tidigare var detta förbehållet företag, dvs. när man ansökte om betalningsföreläggande mot ett företag, så fick företaget en anmärkning i detta skede. Numer sker detta även för privatpersoner, vilket ger ypperliga möjligheter till att trakassera medborgare eller företag, som då får svårare att göra affärer eller klara vardagen.

Anmärkningar ges säkert även av andra anledningar, men detta är kort vad det innebär.

När det så kommer till företagens användning blir det ett mer konkret hinder i vardagen.
CDON t.ex. nekar dig till köp, även om du betalar i förskott. Har du anmärkning får du inte bli kund. Punkt.
Hos telefonbolagen är det lite som att blanda och ge. En del godkänner dig som kund, andra inte. En del mot deposition. Tyvärr är de inte konsekventa så man kan inte veta i förväg var du får bli kund. Har du otur nekar alla bolagen.
När det gäller fast telefoni finns det inte så många att välja på, åtminstone inte när det gäller nätdelen.
Elbolagen är en samling intressanta bolag och generellt är det svårast att få bli kund hos "de tre stora", Fortum, EON och Vattenfall. De flesta är dessutom förpassade till att bli kunder hos dem, eftersom de äger stora delar av näten i Sverige.
När det gäller elleveransen nekar dessa ofta (eller alltid) till att teckna ett avtal som ger ett lägre pris över 1-3år. Man hänvisar istället till det dyraste tillsvidareavtalet.
Blir du sjuk och behöver mediciner är det kontant betalning som gäller. Apotekskonto är inte att tänka på, eftersom detta nekas till om man har anmärkningar.

Jag är dock kluven till systemet med anmärkningar. Å ena sidan kan det ge en lite restriktivare kreditgivning, vilket är bra, men å andra sidan ges anmärkningarna kanske lite för stor betydelse. När man nekas vårdnad om sitt barn p.g.a. dessa känns det i alla fall som att det gått lite för långt.
Om socialtjänsten tycker att det är värre med skulder och betalningsanmärkningar än med barnmisshandel, så är det något som är jättefel i samhället.

Tyvärr handlar detta om attityder vilka är svåra att lagstifta bort, men marknaden kommer definitivt inte att sanera sig själv, eftersom upplysningsföretagen lever väldigt gott på att registrera och lämna ut allehanda viktig och oviktig information om dig som privatperson. Dessutom lever "ockrare" oerhört gott på att ge krediter till de som är storkunder hos kreditupplysningsföretagen, vilket i sig utgör en egen marknad.

Det finns även andra intressanta bloggar i samma ämne;
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

Och diskutera gärna vidare på forumet nedan (ingen registrering krävs).
Nätverket Fattiga Riddare

Läs även andra bloggares åsikter om skulder skuldsatt kronofogden betalningsanmärkning repressalietänkande skuldbeläggande EON Fortum Vattenfall CDON ocker

Intressant

http://svt.se/2.120015/1.1774171/helena_breback_fick_ect_-_mot_sin_egen_vilja?lid=puff_1774596&lpos=extra_0

Så jävla oproffessionelt. Psykiatrin på Löwenströmska ger elchocker trots att patienten nekar och utan att patienten är under tvångsvård.
Helt sjukt, helt jävla bedrövligt.

Bra att det kommer fram!

Det måste ju vara olagligt att dessutom undanhålla viktiga risker med behandlingar.

Elbehandling = Felbehandling! GÖKBOET ALL OVER! Heja Sverige som vägrar respektera patienter och sina invånare.

Lägg ner psykiatrin, de är alldeles för farliga ute i ett samhälle.

USCH! SKÄMS!

Jag hoppas att psykiatern på Löwet polisanmäls.

Det är kanske så man ska skriva det. Kanske är det så man ska göra? Våga vägra rösta.

Handen på hjärtat - är det någon som helst idé att gå och rösta, nu när det bara är 10 månader till val.

Det skulle vara om något parti/block kan presentera något som är trovärdigt för att få ordning på skutan. Som det ser ut nu så sitter de i samma båt och ror åt samma håll - bort från Sveriges invånare.

Val - what's it good for?

Man talar gärna om att val och rätten att rösta är grunden i demokratin. För de som inte är vana vid detta system kan det tyckas
fantastiskt och positivt. När man levt med denna rätt under hela sitt liv, synes det positiva vara just bara en vacker fasad som saknar egentlig betydelse.

Vi har haft socialdemokratiska regeringar och borgerliga regeringar. Båda modellerna har krävt stöd från andra partier. Ett stöd som suddar ut gränser som säljer ut ideologier för att få vara med och leka makt.
Istället för flera partier med tydliga gränser blir det en "gegga" där man egentligen inte vet var partierna står.

Nu ser vi på när den borgerliga regeringen ånyo visar sin regeringsoduglighet, där problemen med jobbcoacherna är ett exempel. Senast detta hände var förra gången de var vid makten, på 90-talet.
Detta innebär inte med automatik att en socialdemokratisk regering behöver vara bättre. Inte heller de har visat några genidrag när det kommer till att värna medborgarnas väl och ve.

Istället är det så att politikerna tillhör samma överklass, en del föds in i den medan andra arbetar sig in i den. Väl därinne tar man sig an de överklassolater som sänker det mest fungerande samhälle.
Det är den här roffaåtdig-mentaliteten som tar över, att man är förmer, och därmed värd mer och har rätt till mer, utan att fundera vidare på varför man finns i Riksdagen och VEMS röst man ska representera.

Sedan har vi ju andra problem som att det de facto är tjänstmännen på departementen som styr landet. Tydligast blir detta inom justitiedepartementet, där ledaren är blåare än något annat blått och ondgör sig över att gäldenärer skall förbehållas pengar till mat.
Dessa tjänstemän sitter kvar oavsett färg på regeringen och om tjänstemännen är blåa, blir verksamheten borgerligt styrd, även om det är en socialistisk regering och vice versa.

Ska man då gå och rösta vid nästa val?
Ja, säg det den som VET. Jag anser i alla fall att det inte spelar någon roll vem som leder landet, eller vilket färg denna ledning har.
Besluten man fattar är inte FÖR mig i alla fall. Det blir skit vilket som. Sossarna var de som tyckte att det var en god ide att öka utmätningstakten på 90-talet, när man tog bort 6 månaders utmätning per år, till att det ska ske året om. Man talade om 2 frimånader, men av detta bidde det ingenting.
Man lämnade dessutom makt till Kronofogden (en till moderat myndighet), att vidare definiera vad som skulle anses ingå i normalbeloppen. Eftersom de är präglade av sina gelikar, har de lite svårt för barn, så de bestämde att matkostnader till barn är det inte tal om.

Felet man gjorde här var att man gav Kronofogden fria händer. De klarar inte av det ansvaret eftersom de är OMBUD för borgenärerna. De kan därmed per definition inte vara opartiska, även om Regeringsformen säger att de ska vara det.
Regeringsformen har som bekant ingen betydelse i svensk myndighetsutövning och i synnerhet inte hos Kronofogden.

Som vi ser är borgarna i vissa frågor sossar och vice versa. Detta var troligen anledningen till att de vann med den retorik som de hade. Folk trodde att moderaterna var de nya socialdemokraterna, de som man saknat sedan Erlanders tid.

Jag tror att många vill se en riksdag som representerar folket och inte enbart det valda partiet. Det bildas en grupp "där uppe", en klubb för inbördes beundran där man luftar frågor, utan att reflektera över vad väljarna vill, eller vad de mår bäst av.

Kontentan tror jag är att den politiska styrningen i Sverige saknar egentlig kontakt med verkligheten, kontakt med de som använder systemet och de som är beroende av systemet.
Tjänstemännen på departementen behöver inte nyttja systemet i samma utsträckning, utom möjligen "gräddan" av systemet, med förmåner etc.
Samma är det med politikerna. Bättre fallskärmar finns väl knappt. I vart fall inte för vanligt folk.

Det här blev ganska tydligt i Europavalet, där Piratpartiet fick ganska många röster. De vill se enkla lösningar för vanligt folk och framförallt var de det enda partiet som ställde sig upp och värnade den personliga integriteten. Den personliga integritet som våra riksdagspartier sålt ut.
Detta parti står ju för fler frågor än bara fildelning.

Om jag ska gå och rösta måste det dyka upp ett parti som fattar beslut FÖR folket, MED folket och inte bara ÅT folket. Vad innebär beslutet för vanliga människor och vilka konsekvenser får det?
Kanske kan det komma ett parti som går till val inte bara för att få tillhöra denna klubb för inbördes beundran.
Som exempel kan jag här nämna Gustav Fridolin. Han kanske inte var bäst på allt, men det fanns en viss klarsynthet som jag gillade. Inte sitta för länge i Riksdagen, gärna ta obekväma beslut till förmån för medborgarna. Obekväma för att de leder till mycket inbördes tjafs i "klubben". Det kan till och med räcka med ett etablerat parti som byter strategi, som tar kontakt med väljare och blir väljarnas förlängda röst.

Om man är överskuldsatt då, spelar det någon roll vem som styr?
Utifrån hur det ser ut rent faktiskt idag, så är svaret NEJ.
Dock finns en viss undran, nu när Riksdagsmajoriteten avser att inte genomföra de föreslagna förändringarna i skuldsaneringslagen.
Med en socialistisk regering KAN det ha sett annorlunda ut. Det är inte alls säkert att det är så, men det kan vara så, dvs att ändringarna i sådant fall genomförts.

Förenklad löneutmätning då?
Inte heller det behöver ha sett annorlunda ut. Men det faktum att det är de som tjänar mest pengar som tjänar mest på den ändringen, på bekostnad av ensamstående kvinnor med barn, gör ju att det står att ifrågasättas.
Personligen tror jag inte att den föreslagna ändringen, genom förenklad löneutmätning, skulle genomföras med en socialistisk regering, emedan det är högst troligt att det genomförs med nuvarande regering. Detta stärks av att man har lite bråttom att mangla igenom processen så att det är klart innan valet 2010.
Emellertid visar några borgerliga politiker att de kanske inte alls är för denna ändring och samtidigt var i alla fall socialdemokraterna helt med på noterna när man ändrade lagen, så att barnfamiljers bostäder utmäts för att täcka småskulder, även om inte bostadslånet misskötts.

Ändringarna i sjukförsäkringen har dock borgarna klarat helt själva och självmordsstatistiken lär väl få en "topp" under våren. Vi vet ju redan idag att sjuka som utförsäkrats tagit livet av sig och mängden utförsäkrade kommer ju att öka lavinartat efter årsskiftet. Problemet här är ju alla de som är sjuka men inte får vara sjukförsäkrade längre. Det blir socialbidrag eller tiggarstocken och många klarar inte av detta helt enkelt.

Det kan också vara intressant att veta att det faktiskt är ca 1,2milj som inte går och röstar och ytterligare ca 2milj som inte får rösta. 5,7miljoner av våra 9milj invånare röstar.
Kanske ska man då värna sin rösträtt, vara "kåt, glad och tacksam"?

Jag vet ärligt talat inte om det är någon som helst idé att rösta. Jag har röstat i alla andra val och gör det troligen även vid nästa, men jag tvivlar på att det spelar någon roll, annat än för formalians skull.

Det finns även andra intressanta bloggar i samma ämne;
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

Och diskutera gärna vidare på forumet nedan (ingen registrering krävs).
Nätverket Fattiga Riddare

Läs även andra bloggares åsikter om skulder skuldsatt kronofogden barn barnkonventionen skuldsanering politik socialdemokraterna moderaterna val val2010 förenklad löneutmätning

Intressant

Den senaste tiden har vi fått lära oss att moderaterna i skåne inte tycker om alla människor, utan bara de av "rätt" ursprung. Vad detta rätta är, framgår inte, men det är i vart fall inte flyktingar.

Nu visar det sig att även socialdemokraterna har liknande problem. Detta förvånar mig inte ett ögonblick, eftersom de flesta troligen känner till att även sossar har lite avvikande syn på en del människor, oavsett vad partiledningen säger.

Samtidigt kan jag inte undgå att undra vad det är för fel "där nere", i Skåne. Är det något i vattnet? Ja, alla hästar verkar i alla fall inte vara hemma och det intressanta är att ingen av dem verkar förstå att de är främlingsfientliga. Är man dum förstår man det oftast inte själv.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article6127942.ab

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna främlingsfientlighet rasism

intressant.se

Helt groteskt att näringsministern har känt till detta under en lång tid. Inte förvånande iofs, men helt groteskt.

Ändå är det vd:n som får ta hela smällen och får sparken, trots att besluten synes förankrade hos näringsministern.

Tydligt är det i alla fall att Regeringen INTE anser det viktigt med miljöåtgärder. De kanske säger sig värna om detta, men de agerar INTE så!

USCH!

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1780919/olofsson-visste-om-pantsattningen

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1780169/kan-hon-sitta-kvar-reinfeldt

Läs även andra bloggares åsikter om olofsson (c) regeringen vattenfall

intressant.se

Det "lustiga" med Skatteverkets agerande i artikeln, är den signal de sänder till oss medborgare;

TA INTE ANSVAR FÖR DINA HANDLINGAR!

För det är just vad de vägrar göra - Ta ansvar för fel de gjort.

Historien är bara ett exempel på hur myndighetskulturen ser ut och den sprider ut sig som en amöba över hela förvaltningssverige, innefattande kronofogden, migrationsverket, socialtjänsten och alla andra myndigheter (för de är många).
Det verkar ibland att de har någon form av tävling, där den som är mest korkad eller uppvisar mest förakt mot människor vinner. Dummast vinner, helt enkelt.

Detta med förakt leder mig osökt in på just det förakt som många känner inför myndigheter, och framförallt politiker. I detta sammanhang reflekterar jag över den senaste raden av bränder i kommunala byggnader.
Man kan tro att förakt gentemot dessa ploppar upp, likt bönstjälken i Alice i underlandet, utan att fundera över om det kan finnas någon egentlig orsak.
Jag tror att detta förakt föds i kontakterna med myndigheterna. Myndighetsföreträdare uppvisar ett starkt förakt gentemot hjälpsökande eller sådana som är föremål för myndigheternas agerande, som i det här fallet med Skatteverket.

Om myndigheten visar mig förakt, varför ska jag respektera dem? Om de trampar på mig och visar att jag är mindre värd, varför ska jag då känna att de är mer värda än mig, eller lika mycket värda?
Många i detta läge blir arga, handlingsförlamade, tappar livsgnistan och några få tuttar på en skola.

Och då kommer vi till politikerföraktet. Detta är inget problem. Problemet är det förakt som politikerna visar medborgarna, väljarna. Om DE inte uppvisade förakt gentemot medborgarna, både i tal och handling, så tror jag att politikerföraktet skulle minska.
Dock är detta svårt för dem att genomföra, eftersom det kräver att de försöker "beblanda" sig med vanligt folk, väljarna, även på andra tider än 6 månader före val.

Nu går vi ju in i valrörelsen, vilket innebär att politiker av alla de slag är jätteangelägna om att höra din åsikt, under perioden mars-juni ca. Man tar det inte till sig och man gör framförallt inget åt det du sagt, men man verkar bry sig. Efter valet är det business as usual, där just din röst saknar betydelse.

Det enda som då är viktigt är att maktbalansen får behållas och det är inte vi medborgare som har den största makten, trots att vi är i majoritet.
Nu kan vi läsa att en tilltänkt minister ska bo i USA efter valet. Själva upplägget har jag svårt att se skulle skada en ev Regering, då det är en väldigt kort tid det handlar om. Man ska i detta sammanhang också komma ihåg att Justitiedepartementet är ett av de departement som är hårdast tjänstemannastyrt.

Vi vanliga dödliga ser ju knappt till ansvariga ministrar i alla fall och det är ändå alltid någon annans fel att något fel begåtts.
Däremot är jag övertygad om att det är en fördel för (s) om Bodström flyttar till USA och INTE ingår i Regeringen. Hans tid som minister präglades av ett starkt medborgarförakt och man ska inte glömma att han personligen drivit på förändringar som ökar övervakningen av vanliga medborgare. Överhuvudtaget är det ett stort problem med ministrar som alltid levt i en skyddad verkstad.
Det väljarförakt han tidigare varit så bra på, har bara förstärks av att hans ego fått växa. Hur många riksdagspolitiker hinner vara i Riksdagen numer?

Och glöm inte det budskap som Skatteverket så effektivt sänder ut - TA INTE ANSVAR FÖR DINA HANDLINGAR!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6122003.ab

http://aftonbladet.se/nyheter/article6122014.ab

Läs här om ett exempel på hur Kronofogden prioriterar privata skulder före skatter och formligen skänker bort skattemedel som sedan debiteras en privatperson.

Läs även andra bloggares åsikter om bodström skatteverket kronofogden migrationsverket socialtjänsten förakt

intressant.se

I Vellinge är det extra tydligt hur (m) och (sd) delar politisk grundsyn. Man har helt enkelt en föraktfull grundsyn gentemot människor i nöd, i allmänhet och barn i synnerhet.

Detta föraktfulla, återspeglar sig i hela deras politik, inte bara i flyktingfrågorna. Moderaterna har ju som bekant genomfört en rad förändringar som innebär att sjuka hamnar på undantag, och snart har vi fattigstugor utplacerade runtom i landet. Det är för de som är sjuka, och inte kan arbeta, men som av (m) anses vara inte tillräckligt sjuka. De behöver inte ens vara arbetsföra och absolut inte friska. Det räcker med att de inte är tillräckligt sjuka. Tillräckligt sjuk i detta sammanhang är när man ligger i sängen i 23 timmar per dygn, p.g.a. sjukdom.

Förakt får helt andra aspekter med en borgerlig regering. Så är det bara. Enda skillnaden idag är att det nu faktiskt börjar visas upp också i media. Tidigare har ju detta skett bakom lyckta dörrar.

Jag tror att (m) står för människoförakt och inte moderat.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab

Läs även andra bloggares åsikter om vellinge moderat moderaterna alliansen förakt

intressant.se

När man har skulder, eller när man har mer skulder än vad man klarar av att betala blir det en väldigt speciell situation. För väldigt många är den övermäktig, men man fogar in sig i ledet, mest eftersom man inte har något val i den situationen.

I detta sammanhang är det ofta människor som har synpunkter om att man får skylla sig själv. Man skulle ha tänkt på det tidigare och man måste betala sina skulder osv.
Tidigare i detta sammanhang är ofta innan man blev arbetslös, innan man fick cancer, innan familjen kraschade osv.

Att betala sina skulder innebär i praktiken att betala det man lånat och lika mycket till, två eller tre gånger. Ofta handlar det om det i det ögonblick skulden hamnar hos kronofogden.
En skuld som från början var 50 000kr hamnar inte sällan på 150-200 000kr. Detta kommer av de lagregler vi har i landet, vilket gör att inkassobolagen kan svära sig fria från skuld eller tal om ocker. Som exempel kan nämnas en skuld som började på 7 000kr. Gäldenären har betalat 25 000kr och är numer skyldig 60 000kr.

Dessutom är det så att inkassobolagen inte behöver lyfta ett finger efter det ögonblick man skickat skulden till fogden. Fogden sköter rubbet och numer är det dessutom helt elektroniskt styrt. En knapptryckning från myndigheten och pengarna sitter på kontot. Förlåt, ett finger måste de lyfta. En gång om året måste de betala den årliga avgiften, vilket innebär att de måste hantera den fakturan. Beloppet läggs sedan till skulden. När de skickar in skulden till Kronofogden kostar det dem ingenting.

Vad innebär det då att leva med utmätning?
Om man har en lön efter skatt på 14 000kr och en hyra på 4 000kr, får man behålla ca 8 549 av dessa. Resterande del, ca 5 600kr utmäts och betalas till fordringsägarna.
Har du barn kan du behöva uppsöka socialtjänsten eftersom du kan hamna under den lagstadgade gränsen för existensminimum. Detta är ingen gräns som kronofogden bryr sig om, men socialtjänsten måste bry sig om den. Oftast gör inte de heller det, men om man överklagar rättas detta till, som regel i länsrätten.

Tyärr måste man ju överklaga, vilket gör att det kan dröja flera månader innan man får rätt till att köpa mat åt sina barn. Detta förfarande bottnar i att socialtjänsten lever kvar i en tro om att man får behålla existensminimum vid utmätning och att socialbidrag inte ska gå till skulder.
Eftersom Kronofogden går in och tar mer än vad som är rimligt och så pass mycket att man hamnar under gränsen för existensminimum, måste socialtjänsten enligt lag täcka upp mellanskillnaden. Rimligt i en fungerande värld och i ett fungerande samhälle hade varit att kronofogden lämnade tillräckligt till familjens uppehälle så att socialbidrag inte behövdes.
Detta är dock argument som inte biter på en dysfunktionell instans som kronofogden, eftersom många där gärna skulle vilja utmäta mer ändå.
Så om man har barn och har utmätning får man räkna med att springa hos socialen en gång i månaden för påfyllning till matkontot.

Barnkonventionen och Konventionerna om de mänskliga rättigheterna har inget som helst fäste hos Kronofogden, trots att mänskliga rättigheterna är lag. Alla partier utom ett vägrar att göra Barnkonventionen till lag, eftersom det är ett hot mot systemet om barn fick lagstadgade rättigheter. Det kan nämnas att Barnkonventionen är lag i Finland. 

När det kommer till rena vardagsbestyr blir allt dessutom lite mer komplicerat än för gemene man. Hushållsel t.ex., är man oftast hänvisad till det dyraste avtalet, eftersom många elbolag inte tar emot dig som kund, och de som gör det accepterar inga fasta avtal utan endast tillsvidareavtalet.
Fast telefon kommer ofta inte på fråga vilket utesluter möjligheten till bredband. Med trixande och fixande, vilket som regel innebär att någon annan står på abonnemanget, kan man eventuellt lyckas få ett fast abonnemang. Vuxna barn är bra exempel på vad som måste till. Gällande el räcker det f.ö. att barnet är 16 år.

Man har råd att bli sjuk den första veckan efter lön.
Man har som regel inte råd att köpa mediciner, förutom billigare mediciner. Apotekskonto är inte aktuellt, eftersom man nekas detta och man måste betala kontant. Viktigare och dyrare mediciner är som regel uteslutet. Tamiflu t.ex. är i detta sammanhang en ren lyxvara och har man sexuell dysfunktion får man glatt leva med det, för man har helt enkelt inte råd med de tabletterna. Preventivmedel i övrigt då? Gränsfall. Helst ser man att den andre parten står för det, för själv har man inte riktigt råd. Jobbigt om båda i förhållandet har löneutmätning, eller om man ska förlita sig på att "raggen" har täckt upp läget.

Hur är det med sjukvården då?
Ungefär samma som med mediciner och ännu värre är det om dessa kommer samtidigt. Läkarbesöket sker i augusti medan medicinerna kan hämtas ut i september och oktober. Man får vara sjuk lite längre helt enkelt. Trist bara om alla tabletter man fått behövs samtidigt för att bli frisk.

Tandvård? Intressant område. Kronofogden anser att 2 000kr per år skall omfattas av normalbeloppet (4 549/mån). Tyvärr får man oftast ingen avbetalning hos tandläkaren, så då är vi där igen. Trixa fram och tillbaka för att få ihop det. Domstolarna anser däremot att 1 000kr omfattas av normalbeloppet och är mindre men fortfarande jävligt svårt att få ihop, när det behövs, eftersom enda utrymmet man har är sina 4 549kr, oavsett hur mycket man jobbat eller hur mycket mat barnen skulle ha den månaden. Man går efter det, att det är absolut nödvändigt, när tandroten är så infekterad att man inte kan sova, eller när den avbitna tanden ilar så man inte orkar leva längre, då går man till tandläkaren, kanske. Bara kanske, för man försöker först själv med allehanda verktyg, tömma käkbenet på var och hoppas att det går över, fylla igen frakturen i tanden med nått joks, så det ilar lite mindre osv. När man inte orkar med detta längre då går man nog till tandläkaren, om man inte fått skjuts till akuten först, p.g.a. att infektionen spridit sig. Som exempel kan här nämnas en man som gick länge på detta sätt och till slut hamnade på sjukhus med en svår lunginflammation. Så kan det gå, inte Kronofogdens ansvar, de gör bara sitt jobb.

Beloppet som anses ingå har dessutom skapats i ett tomrum, eftersom det inte anges i lagen eller dess förarbeten att tandvården ingår, ens till någon krona. Detta speglar för övrigt lite hur det ser ut i "branschen" (tänk maffia). Någon tjänsteman, med inte alltför dålig lön sitter och tycker lite om vad som ska vara rimligt. Dessa tjänstemän som lever i en helt annan verklighet, än en person på obestånd, kan ha åsikter om hur mycket man ska klara sig på. Efter ett tag är det praxis och någon överklagar. Juristerna kommer med ett starkt batteri av välutbildad personal och propagerar för sin linje. Där sitter sedan en ensam domare som inte heller befinner sig ute i verkligheten och fattar beslut. Oftast följer man kronofogdens linje. Inte för att det är mest rätt eller mest lagenligt, utan för att domaren inte anser det vara mest fel.
Vad som är rimligt eller orimligt är ju väldigt individuellt och måste utgå ifrån den verklighet som den drabbade lever i. Med allra största säkerhet ligger det riktiga någonstans i mitten av vad juristerna och den enskilde tycker.

Det rimliga, tycker jag, vore att det man fick behålla, som ett absolut minimum låg över socialbiodragsgränsen och helst i nivå med Konsumentverkets beräkningar om vad det kostar. Deras nivåer är också strama, men i vart fall finns det någon rimlighet i dem. Allra helst är det så att det endast är de nivåerna som har någon form av undersökning, vetenskapligt urval i sig. Kronofogdens nivåer är idag lite ihopgissade utifrån hur vi levde förr, för sådär 1-2 generationer sedan. Beloppen har inte följt samhällsutvecklingen. Det tragiska är att man inom Kronofogden lagt ner mycket tid på att komma med ändringsförslag, som inte förbättrar läget avsevärt och de som har det sämst, samt är ensamstående med barn får i många fall en försämring om förslaget går igenom. Troligen går det igenom, för ingen har väl någonsin tagit hänsyn till gäldenärens behov och varför ska man börja nu?

Såhär ser det ut, år ut och år in. Har jag råd med elen? Har jag råd att värma huset? Har jag råd att arbeta nästa månad? Satan om någon blir sjuk nu också!

Kan jag sälja något? Ägg? Sperma? Blod? Njure? Ett öga? Tyvärr är organhandel förbjudet i Sverige och riskerna med att åka dit där det går är lite för höga, tyvärr. Sex är det många som säljer eftersom det är det enda som är starkt efterfrågat och snabbt går att omsätta i rena pengar. Tyvärr är det lättare för kvinnor än för män. Jag säger tyvärr eftersom jag är man. I förlängningen anser jag att det är förkastligt med människohandel i all form, inkluderat protitution, men sådana moraliska effekter är en ren lyxvara som man inte har råd med i ett sådant läge. Fundera själv. Du har inga pengar (0 kr). Noll kronor, inte någon hundring kvar till lön, noll kronor. Du har levt såhär ganska länge och är duktigt nedbruten som människa. Barnen behöver mat och ena dottern måste ha antibiotika. Det är i en sådan situation inte så svårt att förstå att man blir desperat, oavsett om man sympatiserar med handlingen eller inte. Kanske måste jag nämna att man redan försökt låna av bekanta och familj.

Att tänka på:

Tänk på att du får ut motsvarande ungefär en halvtidslön om du hamnar på obestånd, oavsett hur mycket du har i lön.
Tänk på att det inte är säkert att dina skulder försvinner bara för att du utmäts. Utmätningen kan pågå i flera år och kapitalskulden kan vara betald dubbelt upp, men du kan ändå vara skyldig mer än innan du började.
Tänk på att du inte har råd att vara sjuk, åka på semester (vilken dröm) eller gå till tandläkaren.
Du får ständigt oroa dig för elräkningar, sophämtning, vinterkläder etc.

Tänk på det INNAN du blir sjuk, skiljer dig, blir änka/änkling eller arbetslös.
Tänk på det INNAN du tar ett SMS-lån, innan du inte klarar av att stå emot "telenasarna", som formligen kastar mobiltelefoner efter dig i mataffären.
Tänk på det INNAN du köper en dyr bostad.
Bil är INTE att tänka på, även om du MÅSTE ha den för att ta dig till arbete m.m. Sådan lyx är systemet inte byggt för. Arbete? Tillåt mig småle. Myndigheterna SÄGER att du ska jobba, men de GÖR allt de kan för att göra det så svårt eller omöjligt som de bara kan, för dig att ta dig till och från arbetet. Tyvärr löses inte problemet av att man flyttar in till stan, eftersom det redan är ganska trångt där och lägenheter växer inte på träd. Kollektivtrafik vet man inte vad det är utanför våra tre storstäder, tyvärr.

Det är ett heltidsjobb att bara få allt jävla trixande att gå ihop. Systemet är inte skapat för medborgarna, invånarna i detta land. Systemet är skapat för myndighetsutövarna. För att dessa ska kunna fatta skitbeslut utan att bära ansvar och för att man ska kunna bygga upp industrier kring hjälpbehövande.
Ett tydligt exempel i detta sammanhang är hemlösheten. Det finns idag en mångmiljonindustri för att hjälpa hemlösa med allehanda ting. Dock hjälper detta inte mot själva kärnan, hemlösheten. Hemlösheten ökar trots alla åtgärder, projekt, organisationer etc. som alla lever på att det överhuvudtaget finns hemlöshet.

Eller som Marianne Watz (m), sade i Riksdagens utfrågning om ändringarna i sjukförsäkringen; "Vi ska ta hand om det friska", dvs. den arbetsförmåga som finns. Tyvärr sker detta på bekostnad av att man slutar ta hand om det sjuka, vilket torde vara en förutsättning för en långsiktig lösning. Förut ville man att man skulle bli frisk innan man återgick i arbete. Nu ska man arbeta sig frisk. Man ska tvinga bort ångesten och depressionen. Lycka till. Det värsta är att människor dör på kuppen. En del tar livet av sig, andra dör p.g.a. att kroppen lägger av. "Arbete ger frihet", som en berömd Österrikare sade och som Regeringen anammat. Man tillhör ju ändå samma partigren.
En tjänsteman på Socialdepartementet säger i samma utfrågning; "Regeringen kommer inte att återgå till det gamla systemet", med en sådan övertygelse att det inte råder någon som helst tvekan om vem det är som bestämmer egentligen. Inte f*n är det våra politiker i alla fall. Man lyssnar på sina tjänstemän, för de har kunskaperna, utan att tänka på att meningen med en demokrati är att folkvalda ska kunna fatta kloka beslut och ifrågasätta tjänstemännens åsikter och fatta beslut i strid med tjänstemännens personliga uppfattningar, när så är påkallat.

Tänk på detta om du skulle få för dig den dumma idén att ta ett lån, eller bli sjuk. Samhället är byggt utifrån att du ska beviljas lån, men det är inte byggt utifrån att du ska ha ett lån.
Skuldsatta i allmänhet och överskuldsatta i synnerhet är rena mjölkkorna för alla lånehajar, som våra storbanker, och för alla inkassobolag, som Baltic och Alektum Inkasso.
Hela deras verksamhet bygger på att människor är mer skuldsatta än vad de äger och att en stor del inte kan betala i tid (där tickar det in STORA pengar). http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3770823.svd#tw_link_widget

Det största hotet mot indrivarna är att Du vore skuldfri.
På samma sätt är det största hotet mot hemlöshetsindustrin, att alla har en bostad.

Det positiva är att man blir överlevnadskonstnär - inte många som klarar att leva på luft i perioder.

Annars är det bara skit - bli för f*n inte överskuldsatt

Kronofogden har räknat fram att det kostar samhället mellan 30 och 50 miljarder (!) varje år, med överskuldsättningen. Detta för sjukkostnader, produktionsbortfall m.m.
Med denna kunskap väljer kronofogden att göra INGENTING för att förbättra situationen. Lagstiftaren (Regering/Riksdag), väljer att göra absolut ingenting och därefter ingenting. Man väljer t.o.m. att inte genomföra förändringarna i skuldsaneringslagen som föreslagits eftersom Riksgälden är orolig för att det kan hämma den bransch som lever på överskuldsatta, dvs. bank och inkasso. Deras risktagande skulle eventuellt kunna minska. På vanlig svenska betyder det att kreditgivarna skulle behöva göra vettiga kreditanalyser innan man kastar pengar efter folk. Usch så hemskt, så kan vi inte ha det *ironi*.

Detta är väl om något ett tydligt praktexempel på att de som har makt att bestämma inte har en susning om hur det är att leva i den verklighet som de flesta av oss andra gör (inkl. icke överskuldsatta, med normala inkomstförhållanden). Inte heller har man en susning om själva problemet och med denna avsaknad kan man inte heller lösa problemet. Man väljer då att INTE beakta synpunkter från de som berörs. Gäldenärsorganisationer bjuds INTE in i diskussionerna när lagändringar sker, men inkassobranschen är där. Organisationer för sjuka bjuds INTE in i diskussionerna kring ändring i sjukförsäkringen. Det ska sparkas neråt, helt enkelt.

Är det konstigt att inga problem löses? Man flyttar bara runt symptomen några varv, så att det ser ut som att de gör något. I bästa fall förbättrar man något, men man löser inga problem, för det är osvenskt och så kan vi inte ha det. *hemska tanke*

Det finns även andra intressanta bloggar i samma ämne;
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

Och diskutera gärna vidare på forumet nedan (ingen registrering krävs).
Nätverket Fattiga Riddare

Läs även andra bloggares åsikter om elbolag skulder skuldsatt kronofogden inkasso ocker fattigdom  barn barnkonventionen Intressant

Kronofogden - vad är de bra för? Egentligen.....

Det har jag undrat länge. Om man utgår ifrån deras uppdrag initialt, så kan jag sympatisera med deras syften och se en samhällsnytta med deras uppdrag.
Om man tittar i ett lite historiskt perspektiv så ser man att deras arbete skiljer sig mot vad lagstiftaren tänkt. Man driver in mer pengar och ägodelar än vad lagstiftaren avsett och man får fortsätta göra det, eftersom de som kan ändra på det är de som gör det.
Det finns ingen egentlig kontrollmyndighet som bevakar att kronofogden följer lagar och förordningar, utan vi medborgare får helt enkelt lita på att det är laglydiga medborgare som arbetar där. Jag anser att även tjänstemän inom kronofogden är brottslingar om de bryter mot de lagar de är satta att följa. Tyvärr finns inget utrymme (eller väldigt lite), till att lagföra dem.
Dels kommer det av att de enda klagoinstanserna som finns, JO och JK, inte ser så alllvarligt på direkta fel rörande själva utmätningsbesluten, utan tittar för det mesta endast på att man handlagt ärendet korrekt. Man kan alltså ha fattat beslutet "korrekt", men fattat ett felaktigt beslut utan att få kritik. Självklart ändrar inte kronofogden på sin hantering i dessa fall.
Om man sedan överklagar sitt eget beslut, ska detta processas i Tingsrätt och eventuellt Hovrätt.
I dessa fall är man en vanlig enkel människa mot välutbildade jurister med lång erfarenhet om hur man vinner mål i Tingsrätt, utan att man för den sakens skull har rätt. Detta ligger i processens natur.

Som en numer ökänd jurist inom ett av Sveriges största inkassobolag sade; "Det handlar inte om vem som har rätt, utan om vem som får rätt". Det är en viss skillnad, där det endast spelar roll vad man kunnat bevisa och inte. Många gånger vet den enskilde inte ens vilka handlingar som kan utgöra bevisning eller vilka som bör lämnas in, eller vad man bör yrka på.
Så redan från början är maktförhållandet helt skevt, där den enskilde i regel har väldigt lite att sätta emot.

När jag funderar vidare kring denna myndighet, Kronofogden, så tar mig mina tankar in i deras roll som en opartisk myndighet. Regeringsformen stipulerar väldigt tydligt att myndigheten skall agera opartiskt. Frågan är om de är opartiska.
Jag anser inte att de någonsin är opartiska, och det kommer av att de AGERAR partiskt och samtidigt tycker att de är opartiska, vilket bygger in en självmotsägelse och en stark förnekelse i organisationen. Kan man inte se att man agerar partiskt, när man gör det, är det svårt att ändra detta beteende.

Jag ska angående partiskhetens ljuva sötma, nöja mig med två exempel ur det verkliga livet;

1. Kostnader för umgängesbarn.
En person som har löneutmätning får inte förbehålla sig kostnader till sig och sin familj i sådan utsträckning att denne kan utöva vårdnad om sina barn efter separation.
Myndigheten hänvisar i dessa sammanhang till "rättspraxis". Denna rättspraxis har drivits fram av myndigheten själv i tre hovrättsmål (HD-mål saknas). Här har vi denna situation där garvade jurister inte anser att barn behöver mat gentemot ett tunt försvar från en enskild. Kronofogden hänvisar istället till att vederbörande lever på socialbidrag. Är man evighetsgäldenär med småbarn innebär det en belastning på statskassan, genom socialbidrag, under en stor del av barnens uppväxt.
Jag anser INTE att det är opartiskt att mena att socialbidrag skall gå till inkassobolagens vinster, eller för den delen att barnen inte ska anses ingå i gäldenärens familj.
Nu när vi fått ny "grundlag, kanske det blir aktuellt med ny lagprövning. Det tidigare sk. skyddet för individen har funnits i Utsökningsbalken och Regeringsformen. Regeringsformen har ingen som helst betydelse i något annat sammanhang än ministerstyre, så den har vi ingen nytta av. Utsökningsbalken får Kronofogden, efter bemyndigande, tolka fritt, vilket man också gör och det sker sällan eller aldrig till en gäldenärs fördel, men ofta eller alltid till en borgenärs fördel.
Lissabonfördraget innehåller däremot ett starkare skydd för familjen, vilket gör att det bör kunna prövas huruvida utsökningsordningen strider mot Europakonventionen och Rättighetsstadgan.

Fram tills dess får umgängesföräldrar med löneutmätning fortsätta att leva på socialbidrag. Kommunstyrelsen i Huddinge tycker i alla fall att detta är bra (hushålla med skattemedel?).

2. Utmätning av bankmedel
En person har löneutmätning och får efter utmätningen behålla 7000kr per månad som ska räcka till hyra och mat. När lönen satts in på lönekontot är det inte längre fråga om löneutmätning och förbehållsbeloppen gäller inte. Av de 7000kr som utbetalats väljer nu kronofogden att utmäta 4000kr ytterligare. Om den enskilde kan bevisa att denne behöver pengarna tills nästa lön, kan man efter ett överklagande eventuellt få tillbaka lite av dessa 4000kr. Detta sker då efter någon månad, beroende på vilken tingsrätt man tillhör.
De flesta blir dock helt desperata i denna situation, och myndigheten står då helt kalla till detta och påpekar gärna att man faktiskt hade kunnat utmäta alla 7000kr som fanns på kontot. Så man ska vara tacksam m.a.o.
Jag kan inte se att detta är ett opartiskt handlande från myndighetens sida. Inte heller kan jag se att det skapar incitament för att bli skuldfri tidigare, eftersom man på ena eller andra sättet måste låna till maten, och då gärna till lite högre räntor, i vissa fall "lånehajar".

Frågan ytterst är om det går att anta att Kronofogden är en opartisk myndighet. I dagsläget finns ingenting som talar för att så är fallet. Möjligen deras egna uttalanden, men alla deras ageranden vittnar om det motsatta. Det finns helt enkelt INGENTING som styrker deras uttalanden om opartiskhet, tvärtom pekar det endast och allena mot att myndigheten är helt partisk.
Som exempel kan härtill nämnas att en person kan skicka ett krav genom kronofogden. Om personen ifråga inte invänder (vilken anledning som helst, t.ex. sjukhusvistelse, depression, utebliven post osv.), så fastställs skulden. Man har nu en exekutionstitel som kan drivas in. Detta gäller oavsett om det finns någon skuld från början. Man kan alltså helt på måfå skicka sådana krav. Skickar man tio krav, kanske en eller två inte invänder. Kanske är siffran högre? Skulden finns därmed, oavsett om man från början lånat några pengar eller inte. Man behöver inte ens känna varandra. Detta med STÖD av kronofogden som inte på något enda sätt kontrollerar om skulden överhuvudtaget finns.
Det kostar person heller ingenting. Kostnaderna läggs på skulden (totalt 900kr), plus räntor. Jag har svårt att se att detta är opartiskt, när man stödjer möjligheterna till oriktiga krav.

För övrigt är det ett problem med oriktiga krav. Om det är ett stort problem eller inte vet jag inte, men det är ett problem, som utnyttjas av allehanda inkassobolag och privatpersoner.

Jag skulle vilja se en statlig myndighet som hade ett samhällsansvar att inte skapa mer kostnader för samhället, en myndighet som agerar opartiskt, vilket kanske behöver förtydligas; att inte ta ställning för eller emot endera parten, utan behandla dessa LIKA, och inte skapa sådana tillämpningar som inbjuder till ett partiskt handlande.
Jag skulle vilja se att man följer utsökningsbalkens stipulerande om att gäldenären skall förbehållas tillräckligt för sig och sin familjs underhåll, vilket i sig innebär att socialbidrag då skulle bli uteslutet. Nu tror tyvärr många kommuner att det fungerar så redan idag, vilket gör att de flesta som söker socialbidrag måste överklaga för att få rätt till existensminimum.

Eller som en myndighetschef sade: "Vi agerar endast som ombud för borgenären, det är det vi får betalt för". Inte särskilt opartiskt..........

Det finns även andra intressanta bloggar i samma ämne;
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

Och diskutera gärna vidare på forumet nedan (ingen registrering krävs).
http://fattiga-riddare.se/forum/index.php?topic=1800.0

Läs även andra bloggares åsikter om umgängesbarn skulder skuldsatt kronofogden inkasso

Intressant

Detta är en mycket lukrativ bransch och har ett stort värde hos Inkassobolagen.
Det går ut på att bolag 1 säljer en "stock" med förfallna fordringar (t.ex. en obetald faktura från A och ett förfallet lån från B). Dessa stockar genererar ett värde då bolaget kan kräva den skyldige.
Dessa stockar har flera typer av värden. Dels det belopp som faktiskt kan drivas in, dels de belopp som skiljer mellan köp och sälj. Bolaget som köpte fordran säljer ofta vidare. Ibland med förlust, ibland med vinst.
Dels har de ett värde då de är köpta för ett belopp, men värda ett annat. T.ex. en skuld på 100 000kr köps för 5 000kr. I bokföringen är fordran värd 100 000kr och ger en tillgång i bolaget.
Efter några vändor i boksluten kan fordran säljas för 10 000kr och man får då en förlust på 90 000kr, även fast man faktiskt tjänat 5 000kr på affären.

Som man snart räknat ut är detta en bransch i branschen och är mycket lukrativ. Den kräver dock en faktor som är avgörande - en gäldenär, en skuldsatt person som någon har en fordran på.
Inga förfallna fordringar, inga "stockar" och ingen handel.
Detta innebär i sin tur att inkassobolagen försöker på alla sätt att hålla den skuldsatte kvar i bolaget, genom att lägga på avgifter i tid och otid, föreslå avbetalningsplaner med en löptid om 200år. Något som är mer obehagligt är att skulder som preskriberats och detta fastställts av KFM eller Tingsrätt, dyker upp hos annan fordringsägare senare.
Fordran lever alltså kvar för att hålla handeln vid liv.

Och det är inte för inte som Intrum Justitia redovisar stora vinster och man räknar med en ökning av den lukrativa handeln med förfallna fordringar.

I detta sammanhang skulle t.ex. en absolut preskription ha en avgörande effekt, eftersom skulden självdör efter 15år i handeln.
Konstigt nog tycker inte inkassobolagen att det är bra, eller aktieägarna i t.ex. Intrum (någon riksdagsledamot kanske?).

Det är en konstig värld vi lever i där parasiterna (inkassobolagen) genererar samhällskostnader på upp till 50 miljarder om året.

Roger

Det finns även andra intressanta bloggar i samma ämne;
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

Och diskutera gärna vidare på forumet nedan (ingen registrering krävs).
http://fattiga-riddare.se/forum/index.php?topic=1800.0

Läs även andra bloggares åsikter om absolut
preskription skulder skuldsatt kronofogden handel med fordingar inkasso

Intressant