NHL-bloggen

3-1 till sist alltså.
Så konsertpianisten hade rätt.
Blixten slog inte ner på samma ställe två gånger.
Men det åskade rätt duktigt i slutet.
Efter att klapp-klapp-spelet i andra perioden visade Rangers emellertid prov på bra karaktär också.
* * *
Det var ingen tillfällighet att Henke klippte med plocken som en svala klipper med vingarna i svensk sommarskymning.
– Jag har ju varit för passiv och släppt in några puckar på plockhandsidan de senaste matcherna. Det vet jag att de andra laget scoutat, så därför tänkte jag förstås på det, säger han medan han baxar av sig en tröja så svettig att de skulle kunna fästa den under zambonin och spela isen i två veckor,
Sällsamt det där.
För mig skulle det inte bara räcka att tänka på att jag borde skriva lika bra som Paul Auster...
* * *
Jokinen är ännu mer lik en Hurriganes-gitarrist i bar överkropp. Då ser man nämligen de saftiga tatueringarna också.
* * *
Ni har fel om jinxarna den här gången.
Det var ju Devils-fans som talade om den där nollan och så enkelt är det inte, då
Jag kan berätta för er vem som verkligen jinxade Henke.
Nyström.
Tredje hade bara börjat när han sa det rakt ut, högt och ljudligt:
– Tänk vad kul om han fick hålla nollan nu.
Så mycket har jag inte ruskat på huvudet sedan Uncle Junior sköt Tony.
Men det är ju typiskt den där tidningen...
* * *
Visst fan lyckas Page Six Sean komma in under skinnet på Kovaltjuk – igen.
Man vill verkligen veta vad det är han säger som gör ryssen så in i helvete förbannad hela tiden.
Man vill också veta hur Kovi kan gå på det gång på gång på gång.
Avery vinner ju när han lyckas få en sån superstar att slåss och hamna i utvisningsbåset.
* * *
Tårtan säger fina saker om sin svenske målvakt på presskonferensen efter matchen:
– Jag pratar inte så mycket med Henrik, det känns bäst att lämna honom i fred, han sköter sig så bra på egen hand. Det jag älskar med med honom är hans tävlingsinstinkt. Han är en av de bästa tävlingsmänniskor jag stött på. Han vill alltid vinna.
* * *
Jay Z-versionen av ”Empire State of mind” – ja, serrdu, Frankenstein, jag är inte helt borta – pumpar på låg volym inne i Rangers-kabyssen.
– Now, you're in New York, ylar Alicia Keys.
Just precis.
* * *
EJN, du pratar ju verkligen i nattmössan om målvaktssituationen. I en turnering som OS handlar det verkligen inte om vem som är bäst sett över hela säsongen. Det handlar om den som är bäst när det gäller som allra mest – och är det något Lundqvist har så är det såna egenskaper.
* * *
Jaha, det här var sista livebloggen på ett tag.
Jag flyger nämligen till Vancouver redan på onsdag.
Så nästa gång jag sitter på en läkare och försöker förmedla stämningar från en läktare är det i Canda Hockey Place, när Tre Fucking Kronor möter krautrockarna.
Coolt, va?
Nu – mot drajjan.
Vi hörs.

Nu sitter bloggen här och gnuggar sig i sina oskyldiga blå.
Är det här Rangers?
Som gör klapp-klapp-mål i powerplay, smackar in projektiler från slottet, stänger igen den egna zonen och leder med 3-0 mot Devils?
Det är svårt att tro.
Men tydligen.
Wow, är det svårt att låta bli att säga till finländskan på stolen intill.
* * *
Åh, vad han vill göra ett mål för sitt nya lag nu, Kovaltjuk.
Man ser ända upp hit hur han åker och svär för sig själv när Henke låter plocken tala.
* * *
Garden påminner rätt mycket om en AC/DC-konsert under extranumren nu.
Hyggligt tryck.
* * *
Att det inte finns några Norris Trophy-kandidater bland Rangers backar är ju känt, men jag fastnar ändå mitt i en skrivar-pose när Nyström plötsligt utbrister:
– Här skulle ju Magnus Johansson vara stjärna.
Det kallar jag citat.
* * *
Ja, det är fan vilket klipp Henke plötsligt fått i plocken.
* * *
Det är visst eftertryck i Maaaaaarty-ramsorna, om man säger så.
* * *
Snubbarna som skottar isen i reklampauserna hyllar Rangers OS-representanter genom att bära USA:s, Slovakiens och – jodå – Sveriges landslagströjor.
Men dom har tydligen glömt att även Hurriganes-Ollie ska till Vancouver, för några blåvita tröjor syns inte till.
Varpu är inte glad.
* * *
Jag deltar inte i något hån av legendarer, men precis som igår har Marty onekligen släppt in några småenkla puckar
Märkligt att se.
* * *
Ännu mindre glad är Varpu över det jättelika huvud som sticker upp från raden nedanför pressläktaren och skymmer hennes sikt.
Jag har ganska så hysteriskt roligt åt det.
* * *
Plötsligt dyker Henke upp på jumbotronen och berättar om sin favoritmusik.
Ögonblicket senare pumpar de ”Born to run” så det dånar i PA:t.
Så lagom lyckat just ikväll, va? Det är, typ, New Jerseys nationalsång.
* * *
Callahan har aldrig varit bättre.
* * *
Ända sedan han skrev det har jag förstås mobbat Nyström för att han sälja in namnet Daniel Tjärnqvist i OS-truppen.
Nu kontrar han:
– Vet du hur många mål Foppa gjorde i Turin? Noll. Vet du hur många Tjärnqvist gjorde? Två.
Touché...
* * *
Inte fan kommer det hit nån Wikegård och låter sig fotograferas av Biffen.
* * *
Kovaltjuk är ju bra, inget snack om det, men låt oss säga så här: Han lär inte bli nominerad för någon Selke Trophy i år heller...
* * *
En viss konsertpianist har mail-ledes meddelat att han inte tror att blixten slår ner på samma ställe två gånger och därför ligger han nu och sussar.
Själv är jag inte lika säker på att vändningen igår kväll var så mycket tillfällighet.
Det här är fortfarande inte avgjort, det törs jag nog svära på.
Slutrapport kommer inte lika sent som igår hoppas jag, men ni vet att den dröjer.

0-0 efter första.
Idag igen.
Men även det här är en rätt trevlig tillställning.
Och precis som förra gången briljerar bägge målisarna.
Marty robbade Golden Gabby vid en öppen-mål-chans och Henke svarade med en smaskig tv-plock när Pandolfo kom fri på slutet.
Jag tror mycket på fortsättningen.
* * *
De hade släpat hit en hel jädra kör här, från Harlem, för att sjunga nationalsången.
Det blev rätt lustigt när gaphalsarna i hörnet bakom Henke fyllde i med sitt ”Let's go, Rangers”-vrål på ordet ”gleaming”.
* * *
Det tar tre minuter innan Rangers kommer ur egen zon.
Just då verkar Gris-Olle tycka att det är lite tungt.
* * *
Första gången blir det ju inte mycket till vals, men det är tufft av Lill-Prusten att bjuda upp en Mike Tyson-wannabe som Peters.
Och Jersey-jätten blir tydligen provocerad, för han vill ha returmöte på en gång.
Var frukostmjölken sur i morse?
* * *
So far har Garden-publiken inte brytt sig ett skvatt om Kovaltjuk.
Han får väl, som landsmannen i Washington, göra några mål innan  Gris-Olle & co börjar peppa honom ytterligare med sina debila burop.
* * *
Jag sitter här och är väldigt sugen på en liten rackabajsare jag.
Helst en drajja.
Det blir nog till att försöka lura ut Nyström på lite hålligång efter slutsignalen.
* * *
Ha ha, väldigt rolig syrlighet från konsertpianist-hållet...”Jo, Jeff Klein kan det där med orgel han”.
* * *
Fast han är nykterist, Nyström. Såna ska man akta sig för.
Som redan HC Andersen konstaterade:
– Livet är inte så enkelt som nykteristerna tror.
* * *
Devorski-clownen dömer. Då kan vi vara säkra på att både Rangers- och Devils-fans blir förbannade. Säkert några andra också.
* * *
Det ser ut att göra lite ont i Parises näsa.
* * *
Vi har förstås redan haft några nappatag på läktarplats också.
Det är ju lördagkväll och intelligentian vill få utlopp för lite aggressioner.
* * *
Slipper Snackaren ikväll.
Han sitter, säger dom, ute på Nassau Colisum.
Där spelar Islanders mot – Carolina. Den som väljer den matchen före det här derbyt borde förstås sinnesundersökas.
* * *
Jotack, Wideman – det låter som en analys som god som någon.
* * *
Sveriges Don Cherry har, sms-ledes, talat om ett besök i den här pausen.
Kameran är beredd.
* * *
Jag fortsätter gilla Christensen.
* * *
Nu kommer det kaffe från alla håll och kanter.
Varpu har med sig en kopp upp, Nyström likaså. Nu väntar vi bara på att Lou Lamoriello, som nyss gick förbi, gör en insats också.
* * *
Later, vänner.
Fortsätt kommentera.
Vill gärna vet mer om hur det går för Shoestring.

Woah.
Gametime igen.
För tredje kvällen i rad.
Det är så mycket hockey just nu att jag nästan blir...ja, puckad.
Men klagar jag?
Jag klagar inte.
Det är givetvis bara en enda stor ynnest att få springa på hockey hela tiden.
Och här på Garden kan det bli rock 'n' roll ikväll.
Vi serveras ju ett derby mellan Garden och lede fi från andra sidan Hudson-floden.
De matcherna är alltid mäktiga men nu, när det är jumping Saturday Night och Kovi gör sin första match på Garden som Devil samtidigt som Hurriganes-Ollie ska visa att han verkligen är en Blueshirt, kan alla fördämningar brista.   
Jag behöver inte ens säga åt er att ni ska hänga med, va?
* * *
Trodde jag skulle få pulsa i drivis och väggar av snö till gamla Garden idag.
Vi har ju vad som kallas en domedagsstorm hängande över oss på östkusten.
Men New York har, mot alla odds, sluppit det värsta av kaoset. Här är bara kallt och blåsigt, precis som vanligt.
Värre har dom det nere i DC.
Big Papa Wennerholm skulle flyga dit från Ottawa igår, men eftersom alla flygplatser  runt huvudstaden slagit igen tvingades han landa på LaGuardia och sen ta ett långsamt tåg ner genom stormen.
Så nu vet ni varför det inte blev något bloggat från Verizon igår.
* * *
Marty är förmodligen den i ligan som tycker allra sämst om Page Six Sean.
Men strax bakom sig på den långa hata-nummer-16-i-Rangers-listan har han – Kovi Kovaltjuk.
Huvudskälet till att Atlanta blev svepta i slutspelsserien mot Blåskjortorna 2007 var att den ryske superstjärnan lät sig retas till vansinne av lille Sean och till slut förlorade han alla koncept,
Nu får Avery båda dessa antagonister serverade i samma giv.
Jag tippar att han är ganska laddad...
* * *
Så fort jag kliver in i pressrummet förstår jag att det varit nåt fuffens på Garden tidigare under dagen.
För där sitter ett helt gäng makabra, lätt malätna typer som aldrig synts till tidigare.
Och mycket riktigt:
St. Johns har spelat college-basket under förmiddagen.
Då vet vi ni vilken fin is pojkarna får dansa på ikväll,
* * *
Förra Garden-derbyt, för dryga tre veckor sedan, var som ni kanske minns en av den säsongens fräsigaste showstoppers – trots bristen på mål.
Vågar man hoppa på en lika frustande, aggressiv, sprudlande energisk high speed-urladdning ikväll?
Det vore bra coolt, men då får båda lagen ta och käka flera hinkar av Wikegårds puckar.
* * *
Mysteriet tätnar.
Efter fredagens utflykt till plats 48 på pressläktaren är jag idag tillbaka på min gamla 41:a.
Hm.
* * *
Meh, vad håller Wings på med nu då?
3-0-ledning mot Kings – efter två mål av hot Zäta – har plötsligt blivit 3-3.
Nåt fortsätter vara fel.
* * *
Satt just, lätt panikslagen, och rev i dataväska och kavajfickor i jakt på glasögonen.
Sen insåg jag att jag redan hade dem på mig.
Det kanske ändå blivit lite mycket på slutet...
* * *
Det är inte bara Washington, Ottawa och Kings som trummat ihop imponerande sviter.
Även Boston har tio raka nu.
Fast förluster...
Har vi inte några Bruins-fans som kan berätta vad i hela helvetet som hänt?
Är det Pebben som saknas?
Så lyder min teori tills vidare.
* * *
Titta, nu säger dom att Homer lämnat isen – skadad. Igen.
Det är ju det jag säger, det går inte en jävla ag utan att det händer nånting med svenska OS-spelare.
Jag får allergi.
* * *
Ha ha, New York Times bränner av en hel hyllningsartikel till organisten i The Rock idag.
”Part of the arena's rthytm”, säger dom om den gode Pete Cannarozzi.
Vår egen konsertpianist – tillika The Rock-stammisen – Per måste få det där giget nån gång.
* * *
Det är inte omöjligt att Penguins, som kommentatorn Matt Cook skriver, hade tankarna på söndagens matiné mot Capitals.
Problemet är bara att den matchen mycket väl kan bli inställd. Pingvinerna kan inte flyga till Washington ikväll och i morgon blir det väldigt ont om tid.
Så räkna med ett datum framåt våren.
Snopet, va?
* * *
Front 242-Ros, i skrivande stund i ett plan på väg mot Vancouver, riktar en saftig bredsida åt Micke Samuelsson-hållet i sin blogg idag.
Ojvoj.
I det ämnet är vi lika oense som om musik, men håll med om att det är skoj när det smäller i sargerna på det viset.
* * *
Återigen får jag för mig att Henke vill, och kan, ta fram sitt grymmaste spel.
Det finns inget han tycker bättre om än att knäcka Devils.
* * *
Wikegård ska se även den här matchen, rapporteras det, och målet för kvällen är förstås en klatschig bild på vår egen Don Cherry.
* * *
Zäta gör inte bara två mål. Han åker ut också – för boarding. Det kan inte ha hänt många gånger under hans illustra karriär.
* * *
Ken Daneyko sitter i pressloungen och smaskar i sig kyckling som rena Eken.
Häpnadsväckande.
* * *
Under alla år i Atlanta värmde Kovaltjuk alltid utan hjälm.
Det är det slut med nu – ingen i Old School Lous härskara tar sig såna friheter.
Undrar om den fåfänge ryssen verkligen vet var han hamnat...
* * *
Nu ska bloggen hamra ihop några kortisar till tidningen – och dricka lite kaffe med Nyström från den där andra tidningen.
Återkommer, enligt sedvanlig mall, i den första pausen.

Ja, det BLEV ju rena Buster-storyn till slut.
Devils fick på sig Benny Guldfot-dojorna och vände alltså 1-3-underläge till 4-3-seger – på tre minuter.
Det var som mot Carolina i slutspelet – fast tvärtom.
Man får väl unna Devils-fansen en sån godiskväll just för att de befunnit sig i förlorande ringhörna efter såna här infernaliska draman.
* * *
Tur jag upplyste er om att ni inte skulle sitta och vänta på den här slutrapporten.
Den kan vara den senaste någonsin.
Sorry, men path-tåget in till stan var först försenat – och sen blev det till att hamra ihop referat åt nätet hemma i Estcolmo. De ska vara klara mellan sex och halv sju på morgonen, svensk tid – och inga ursäkter duger.
Men läggdags blir det förstås inte förrän det är igenspikat också i bloggen.
* * *
Jag behöver knappast upplysa om vad för slags stämning som råder i Torontos omklädningsrum.
Där. Är. Dystert.
Inte ens Fast Freddy Shoestring  – en av världens mest positiva människor, utom när de gäller de egna insatserna på isen – orkar le.
– Det skulle inte sluta så här...vi borde ha vunnit. Vi gör en perfekt match. Men bara i 57 minuter, suckar han bedrövat.
* * *
Ja, VIK Forever –  där satte du ju fyra kanonstäder.
Och Orlando är en riktig flatlus till ort.
Men om du ska fråga Toby Orr om Buckhead måste du GÖRA Vegas med mig.
Då blir det skoj, serru.
* * *
Det är förstås för mycket kalabalik kring Kovi Kovaltjuk för att han ska kunna möta pressen vid en vanlig omklädningsrumsplats.
Han håller en egen presskonferens, i shorts (!),  i loungen där Eken brukar ställa till med sina romerska gästabud.
Tyvärr pratar han så tyst – som hon the low talker i Seinfeld, för att nu fortsätta dra paralleller till den magiska serien – att jag bara hör hälften av det han säger, men det är nåt om att fansen var fina och att han kan mycket bättre.
Det får vi hoppas...
* * *
Vad less jag börjar bli på att sitta så här om kvällarna och plötsligt få rapporter om att en svensk fått lämna isen.
Ja, det är ju inget fel i att ni rapporterar – tvärtom, jag vet inte vad jag skulle göra utan er.
Men det känns som att det händer varenda jävla kväll.
Hur många såna här nödsituationer har vi haft? The Mule redan i tredje omgången. Sen var det Daniel Sedin, Kron Wall of Pain, Zäta, Alfie, Jonte Ericsson, Homer, Modin, Kron Wall of Pain igen, Kron Wall of Pain YTTERLIGARE en gång och nu Bäckis.
Ska man aldrig slippa de här ilningarna i solar plexus?
Dessbättre verkar det som att det bara handlade om de vanliga migränkänningarna, eller – om man ska tro revyskådisen Boudreau – influensaliknande symptom.
Skönt.
Men sluta skräms, hockeygudar.
* * *
Vad tycks om avslöjandet om OS-reserverna idag då?
Pajen Persson...det kan man kalla skräll.
Men han är leksing – ja, LHC:are, jag vet att ni tycker annorlunda, men det tar vi inget extra för – och såna klagar vi aldrig på i den här spalten.
* * *
Även Toronto har strikta regler för umgänget med pressen. Ingen får till exempel komma in i omklädningsrummet förrän coach Wilson hållit sin presskonferens. Men det struntar Colton i. När han får syn på bloggen utanför entrén kommer han ut och hälsar och tjoar.
– Har du sett, jag är återförenad med Freddy. Det är ju underbart, säger han.
Ja, det kan jag tänka mig.
* * *
Vad oändligt ledsamt att höra om att Brian Burkes yngste son, Brendan, omkommit i en bilolycka.
Det var just honom John Buccigross skrev om i den gripande ESPN-texten jag – efter tips från den förnämlige Niclas Schaub på Svenska Fans – länkade till tidigare under säsongen.
Läs gärna igen, texten kan mycket väl vara det bästa stycke sportjournalistisk jag läst.
http://sports.espn.go.com/nhl/columns/story?columnist=buccigross_john&id=4685761
Och nu är pojken borta, bara 21 år gammal. Det är verkligen för jävligt.
* * *
Jag vidhåller dock att Marty var förbryllande ihålig under andra perioden.
* * *
Träffar Monstret in person för första gången och kan konstatera att han i sanning inte ser ut som ett monster.
Tvärtom, det är en prydlig ung man –och dessutom vältalig och artig mitt i besvikelsen.
– Det här kan vara den bästa match vi gjort i år, i alla fall när jag stått. Och så slutar det så här ändå. Det är bedrövligt, säger han.
* * *
Det är en illuster samling karaktärer som sitter och hänger på Penn Station i Newark en sån här fredagskväll, det kan jag försäkra.
* * *
Jag har sett Fast Freddy utan tänder förut, men inte utan hela garnityret.
Så är det nu.
Han ser ut som Shane MacGowan.
– Ja, suckar han, nu är man inte snygg. Men jag ska fixa det i veckan, lovar han.
Det tippar bloggen att framförallt fästmön Annika är tacksam för...
* * *
Nä, jag såg inte Wikegård ikväll heller.
Men han satt tydligen precis bakom Leafs bås.
Då borde han ha kunnat upplysa spelarna om att de skulle ha käkat puck även de sista tre minuterna.
* * *
Wallin är lika besviken som alla andra, trots sitt mål, men han gläd åt att ha nya lagkamrater omkring sig.
– Det känns som att vi blivit bättre. Och det är alldeles suveränt att h fått hit Freddy. Han är en kanonkille att ha omkring sig, säger han.
* * *
Nuså.
Nu drar vi ner gardinen
Men bara en stund.
Kommande natt fullbordar bloggen hockeytrippeln med vad som borde kunna bli ett riktigt festligt derby på Garden.
Hoppas ni vill vara med då också.

Blev Guldfot till sist ändå. Devils vände på sista tre minuterna och vann med 4-3! Slutrapport kommer - sent.

Morsning korsning.
Så svårt var det att göra mål på utvilade Marty...
Det står nu 1-3 och legendaren har släppt in två riktiga pastejer.
Buster-kväll ser det just nu ut att bli bara i så mån att den påminner om de där avsnitten när Benny Guldfot inte fick ha sina gamla skor.
* * *
Ricardo Wallin!
Fan så sköj att han, som fått så mycket taskigheter katade efter sig,  får gå och göra säsongens första mål – i en så här festlig match också.
* * *
Han  rev ner Shoestring och fick en alldeles korrekt utvisning för det.
Annars såg man inte mycket av Sinatra-Kovi den här perioden.
* * *
Det är inte jag som säger det, för det skulle jag inte våga. Det är en viss finländska:
Klassen på ”The Devils Dancer” har sjunkit.
– Förra året var de snyggare och dansade bättre, slår hon fast.
Kanske är det därför den övriga underhållningen blivit bättre.
Det man förlorar på karusellen tar man igen på gungorna, eller hur devisen nu lyder.
* * *
Att Calgary-Sutter inte använde Shoestring i boxplay antyder att han inte är nån vidare coach.
Fan, han dödar ju utvisningar som Zeb Macahan fäller bad guys.
* * *
Nåja, VIK Forever. Roligare än Newark är Atlanta definitivt. För att inte tala om Västerås...
* * *
Har Marty varit bättre?
Svårt att säga, men absolut.
Ha ha, det där är ju det finaste citatet sedan Charlotte Nilsson sa ”It's not clear yet” när hon under schlager-EM i Jerusalem fick frågor om nya albumet.
* * *
VIK forever, förlåt. Jag menar inte att hacka på gurkstan. Den är väl trevlig. Men tro mig, Atlanta har sina poänger. Buckhead är till exempel grymt. Fråga bara Toby Orr.
* * *
Förmodligen är det Johnny O Marty står och saknar.
* * *
Till och med fansen tröttnar och buar Devils av isen efter mittperioden.
Jag förstår dem.
* * *
So far har ju Monstret faktiskt outplayed legendaren på andra sidan rinken.
Hade man inte räknat med i början av veckan.
* * *
Ja, nu har jag inget mer att säga om det här.
Det kommer ett resultat vad det lider, men sitt inte och vänta på slutrapport för länge. Den kommer först sedan jag återvänt till Manhattan och det kan ta ett tag. En saftig vinterstorm är under insegling i natt.

Jomenvisst.
Den störste artisten i Jersey sedan Ol' Blue Eyes har redan en assist.
Det är, tror jag, bara början.
Kvällen kommer innan den är slut att ha antagit formen av ett äventyr i gamla Buster..
* * *
När jag står och häller upp kaffe precis innan matchstart kommer det fram en Toronto-reporter och frågar varför Johan Hedberg inte är uttagen i OS-truppen.
Ja, det framstår ju allt tydligare som en av de bästa frågor som kan ställas i den här galaxen just nu.
* * *
1-0 står det alltså och jag tycker visserligen att Leafs stått upp rätt bra, men det lilla som skapats i fråga om målchanser är det Devils som stått för, så det känns inte alldeles uppåt väggarna.
* * *
Vid min gud, det är en massa stolar som gapar tomma ikväll också.
Vad krävs för att få fart på de här fansen?
Rangers?
* * *
Åh, Varpu har finskt lakrits med sig ikväll också,
Jag jublar som ett Devils-fan som just fått veta i vilken bar Kovatjuk tänker fira debuten ikväll.
* * *
Men dom som är här – okej då , det är några fler än vanligt – jublar rätt så extatiskt när Kovaltjuk kommer ut på isen
* * *
Ja, Niclas, det var en stressig morgon. Och lätt nervöst. Då stiger blodtrycket...
* * *
Däremot är det ingen som buar åt Fast Freddy.
Har dom glömt vilken klubb  han representerade förra säsongen?
* * *
Det är lite smärtsamt att se att en annan – Salmela – redan fått ta över Johnny O:s 29:a.
* * *
Till och med Colton slipper buropen.
Det är väl ändå inte riktigt riktigt?
* * *
Det känns som att de äntligen fått lite klass på underhållningen i The Rock.
Först är det en liten tjej som dansar till självaste ”Rosalita”.
Sen kör de en jumbotron-parodi på Seinfeld-avsnittet när Elaine's obetalbara boyfriend Puddy går runt i sin ansiktsmålning och gapar om Devils.
Vackert, man ska ta vara på den folkore som finns kring klubb och trakt.
Nu återstår bara att James Gandolfini kommr hit och peppar fansen.
* * *
Agerandet vid Zubrus 1-0-mål är kanske något yrvaket.
Men annars tycker jag att Fast Freddy Shoestring – och hela hans kedja – varit rätt så förträfflig.
Och det är ju härligt att se att han fortfarande åker skridskor som Janne Boklöv hoppar i 90-metersbacken; de skulle kunna köra zambonin  mellan benen på honom.
* * *
Monstret har också sett stabil ut. Inte fan kunde han göra mycket åt det där målet.
* * *
Just ja, ensemblen i ”Jersey Boys” – hetaste Broadway-showen de senaste åren – är på jumbotronen och gapar om Devils också.
* * *
Inte för att han haft så särdeles mycket att göra ännu, men Marty är utvilad efter nästan en veckas ledighet och dessutom garanterad taggad av nyhetens behag.
Så honom blir det inte lätt att göra några mål på ikväll.
* * *
Jaha, mot kaffekannorna.
Mer babbel i nästa paus utlovas.

Frank Sinatra, Bruce Springsteen, Tony Soprano och – Ilia Kovaltjuk!
Ja, att döma av stämningarna runt The Rock, och i Jersey-media, är Devils ryska nyförvärv redan en Garden State-ikon av den digniteten.
En så här het, laddad, emotsedd match har inte spelats i The Rock sen...ja, kanske sen fuskbygget uppfördes.
Slutspelsfajter är slutspelsfajter och har förstås en annan sportslig status, men som happening känns Kovis debut i nya tröjan faktiskt ännu större.
Det är en superstar som kommer att skrinna ut på isen
En artist.
En Ovetjkin-epigon.
Såna har dom inte sett för många av på den här sidan Hudson-floden, så dreglet i mungiporna på fansen som redan två och en halv timme före första nedsläpp stå och stampar vid entrén är förståelig.
Häftigt att få vara på plats, tycker jag.
Ännu häftigare blir det om ni gör mig sällskap i kommentatorsspåret.
Gör ni det?
* * *
Det blidde inte mycket till nattsudd igår.
Istället satt jag kvar  i det där sunkrummet på Garden och babblade med Brooksie.
Han påpekade att den här dealen inte är så okaraktäristisk för Old School Lou som alla vill göra gällande.
– Han har skaffat stora rental-spelare tidigare, hette det.
Och det är ju sant.
En gång trejdade till sig Mogilny, en annan gång skickade han Albelin till Calgary i utbyte mot Phil Housley.
– Där har du det verkliga mönstret. Han byter gärna bort svenskar, skrockade Brooksie.
Precis.
Han jagade iväg den här bloggens särskilde favorit, Rico Persson, till St. Louis en gång också.
* * *
I morse ringde Grängesarslet och sa att det var fint att Ovetjkin fick träffa en skäggig Biffen (Skäggbiffen?)
He he, ni såg kanske här.
* * *
Fast Kovi hit och Kovi dit.
För mig, personligen, är det ju minst lika stort att få se Fast Freddy Shoestring.
Det har inte skett live sedan i april förra året, när Capitals vann sjunde, avgörande mot Rangers i Verizon.
Pulsen är redan hög.
* * *
På tåget ut såg jag reklam för en produkt – av oklar sort – med det sällsamma namnet Fette.
Det kändes som ett påhopp.
* * *
Leafs har back-to-back-matcher så det blir Monstret som får äran att stå när en hungrig Kovaltjuk vill presentera sig för sina nya fans.
Ojvoj!
* * *
Jag är mycket förtjust i den unge mannen som sköter backstage-hissarna på The Rock.
Han ser ut som Ziggy Marley och är extremt trevlig.
– Hey, man, welcome back. How are you doing, sa han idag och såg uppriktigt glad ut.
Mer behövs inte för att få Biffen på sin sida.
* * *
Rätta mig om jag har fel, men det känns som att Devils-fansen är något mer upphetsade över den här dealen än den dom gjorde ifjol, när Hävelid kom hit...
* * *
Varpu messar och berättar att hon blir lite sen.
Sen lägger hon till:
– Finns det nån mat kvar efter Eken?
Ho ho.
Dessvärre är han inte här. Han hatar delstaten New Jersey så till den grad att folk får bära honom in i avgångshallen när han flyger från Newark, så han inte behöver nudda Jersey-mark med sina fötter.
Jo, helt sant det.
* * *
Det var under gårdagskvällen en svensk expert som hade elaka, men rätt roliga, synpunkter på det faktum att Fast Freddy och Wallin bildar kedja.
– Hur går det ihop? Freddy åker i hundratjugo kilometer i timmen och Wallin i tolv. Han måste ju fan varva honom på isen...
* * *
– It was all about the money, säger Thrashers-chefen Don Waddell i Atlanta-tidningarna idag.
Som Meja-fan (nåja...) vill man då gärna lägga till ett litet:
Da-dam-dam-da-da-da-dam.
* * *
Om Bergfors sägs oförskämt lite.
Men Old School Lou har i alla fall anständigheten att tacka Johnny för lång och trogen tjänst,
– Han är en mycket bra hockeyspelare. Om jag inte menade det hade vi inte skrivit nytt kontrakt med honom i somras, försäkrar han i Star-Ledger.
* * *
Waddell, förresten, är han inte väldigt lik den svenske skådisen Kent Andersson?
* * *
Törs man hoppas på att lyset inte går ikväll?
Jag tycker det är en spotlight-ramp här uppe under takåsarna som ser misstänkt ranglig ut.
Det är förmodligen Vito Spatafore som monterat den.
* * *
För 24 timmar sedan hetsades det fortfarande om att Elias behövde komma tillbaka från skada ikväll.
Men plötsligt känns inte det lika brått om längre...
* * *
Jag sitter på min vanlig kant på den oändliga pressläktaren redan två timmar innan matchstart och som vanligt får jag höra den märkligt ambitiöse speakern repa sina ”lines”
Men inte nog med det:
Samtidigt står radioreportrar från Toronto och lämnar upphetsade rapporter i ett bås alldeles intill.
Det är alltså ett liv och ett kiv i den tomma hallen.
* * *
Är det förresten nån som minns vad det var för deal Rico Persson var inblandad i back i the day?
Jag minns inga namn, bara att jag fick göra en väldigt trevlig resa till Missouri 2000.
Men jag misstänker att såna som Per och Big Pete snabbt kan få fram fakta.
* * *
Wikegård dök aldrig upp igår.
Vi gör oss nya förhoppningar ikväll, för han – och självaste Robert Nordmark – ska vara här också.
I The Rock är det visserligen svårare att bara gå förbi pressläktaren, men kan man käka puck kan man väl ta sig förbi några sömniga vakter.
* * *
Hur chockartat och förödmjukande det nu än är att bli trejdad har Johnny O och Bergfors åtminstone tre saker de med tiden kommer att glädja sig åt.
1. De får spela i en mindre rigid förening är tillåtna att ha vilka frisyrer de vill och kommer inte att ha någon GM som sitter i frukostmatsalen och kollar så de inte varit ute och ölat under bortaresorna.
2. De får två alldeles suveräna svenska lagkamrater i Johan Hedberg – Hedbä to us här – och Toby Orr.
3. De får bo i det varma, behagliga Georgia.
* * *
Nu är det värmning och jag kollar noga på Kovaltjuk.
För fler gånger lär vi inte få se honom i egen zon...
* * *
Kommentatorn Per – han som var först med uppgiften att Oduya och Bergfors skulle bytas mot Kovi; kudos! – rapporterar att Marty sagt att han redan köpt en tröja med nummer 17 till sin son.
Det är rekord-rart.
* * *
Halva Leafs värmer utan hjälm.
Men inte Fast Freddy.
Det får han fan börja med.
Då skulle tjejerna bli glada.
* * *
Apropå Per: Till och med organisten, han vars jobb Per någon borde få, verkar extra upphetsad den här historiska kvällen.
* * *
Det är bara några dagar sedan de här två lagen mötts uppe i Air Canada Center.
Då var det Toronto som var det ”nya” laget – och vann med 3-0.
Nu är rollerna plötsligt ombytta och...mja, mig förvånar det ju storligen om inte New New Jersey – kul uttryck! – slår tillbaka.
Kul som satan ska det, alldeles oavsett, bli.
Häng med.
Jag återkommer i första paus.

– Vilken skitmatch, säger Calle Johansson när vi ramlar ner mot omklädningsrummen.
Där ser ni hur olika man kan uppfatta saker.
Själv är jag beredd att arrangera en parad till den här vilda västern-showens ära.
Taktiskt sett var den förstås långtifrån fulländad, men däremot extremt rolig att tita.
* * *
Visst.
Bäckis börjar se ut som Foppa i Foppa's prime.
Han är sanslöst bra just nu. Sanslöst.
* * *
Allhailme, Viasat-gossarna landade idag. Då får nog lov att ha överseende med att dom inte orkar sätta sig och referera på en gång.
* * *
– Wow.
Exakt med de orden – eller snarare ordet – reagerar Ovie när han tio minuter efter slutsignalen får rapporten om Kovaltjuks flytt till Newark.
Sen reser han sig, skakar lite svett ur kalufsen, rycker på axlarna och går ut ur omklädningsrummet.
* * *
Jag och Varpu hade hoppats att Rangers skulle skjuta Theodore i sank så vi fått se unge Holtby istället.
I morse såg vi nämligen hur han irrade omkring utanför omklädningsrummet och till slut fick fråga sig fram för att hitta till isen.
Det var en väldigt skojig syn.
* * *
Ja, kommentator Samme – här har vi våra välplacerade källor...
* * *
När Rangers har det där stolpskottet i mitten av perioden är det så nära att Varpu börjar prata svenska.
– Det där var nära, säger hon på sjungande Soumi-svenska.
Då håller Biffen på att ramla ur stolen, för det har aldrig hänt tidigare
* * *
Som pappa Bäckis lätt lakoniskt konstaterar när vi stöter på honom i den trånga korridoren utanför Caps-kabyssen:
– Henrik såg inte alldeles glad ut när Nicklas gjorde mål...
Nej, han är så lagom nöjd med att landsmännen får göra avtryck i protokollet
* * *
Varpu rapporterar glatt att Hurriganes-Olli är både trevlig och pratsam efteråt, förlusten till trots,
Hans rykte som diva är kanske just så överdrivet som den arge, finske kommentatorn hävdade häromdagen.
* * *
Alla försök att få Bäckis att säga nåt spektakulärt om den egna insatsen, inkluderande fem jävla poäng, faller platt.
Här är de mest dramatiska citaten:
– Jo, vi har bra kemi i vår femma.
– Jag får mycket förtroende av coachen, då måste man se till att prestera också.
– Det är roligt att spela hockey just nu.
Han påminner om Fopa på fler sätt än ett...
* * *
Henke är inte glad, men han får i alla fall – med antydan till ett leende – ur sig att Bäckis bara hade tur på sitt skott.
Det lär komma att dryftas i omklädningsrum i Vancouver om en dryg vecka.
* * *
Jag och Oak Man har fått en ny favorit i den lokala media-skocken:
Andningsmannen.
Det är en säregen figur som hela tiden andas så högt, och ansträngt, att man själv börja kippa efter andan när man ser honom.
Han,  Snackaren och Mikrofon-tönten  delar ledningen i hat-toppen just nu.
* * *
När jag frågar Bäckis om Jersey blir en tuffare motståndare med Kovaltjuk på rostern  ger han det något egendomliga svaret:
– Svårt att säga, men absolut.
Hm.
Han hör sen själv hur säreget det låter och försöker, som dom säger här, backtracka.
– Meh...äh...jag vet inte...vad fan ska jag säga.
Skojigt.
* * *
Jag är inte där, men kollegorna uppger att Tårtan är ”pissed” under sin presskonferens.
– Plug one hole and a copule others spring up, muttrar han tydligen.
* * *
Caps ska möta det Kovaltjuk-fria Thrashers redan i morgon och det låter ju som en lättare uppgift än det hade varit igår, men det tycker inte Bäckis.
– Nej, Oduya och Begfors är ju där. Fler svenskar att möta...det är aldrig lätt, flinar han.
* * *
Kan ni föreställa er vilken kalabalik det blir i The Rock imorrn, med Toronto-pressen på plats och allting.
Ojvoj.
* * *
Svårt att säga, men absolut...
Det är ju ett grymt citat.
* * *
Det är Tom Poti, av alla, som får sitta och ge intervjuer i den bygghjälm de skojfriska Caps-spelarna alltid slänger på den som kollektivet anser ha kämpat hårdast.
Ser mycket lustigt ut.
* * *
Ska jag gå ut på krogen nu?
Svårt att säga, men absolut.
Vi hörs från The Rock i morgon.

Slut. Tror jag. Tekning i Caps-zonen med tre sekunder kvar. Och jo, 5-6 blir det. Mer om en stund.

Medan jag sysslar med annat pågår ju en alldeles underbar match på Garden-isen.
Caps både kvitterar och går om och ingen tror nåt annat än att de plötsligt frustande superstjärnorna från huvudstaden redan vunnit.
Men ett Rangers som inte varit hetare sen senaste derbyt mot Kovaltjuks nya klubb kommer mot alla odds tillbaka och plötsligt står det fanimig 5-3....nej, fan, vänta det hann bli 5-4 med åtta sekunder kvar.
Och ja, det är playoff-drag på den gistna gamla läktarna.
* * *
Det ställer till det en smula för en live-bloggare, men fan vad skoj det är när det blir såna här trejd-race.
NHL när NHL är som mest fascinerande, right?
* * *
Man kan väl gissa att pappa Bäckis  log ganska belåtet när han såg sonens rent poetiska uppvisning vid kvitteringen.
* * *
Rena blågula kändisfesten på Garden ikväll.
Inte nog med Käka puckar-mannen.
När jag ska ta mig till pressläktaren går jag rakt in i glimrande Viasat-duon Niklas Holmgren och Calle Johansson.
Man kan bli till sig för mindre.
* * *
Ett mål och en assist...Ollie är verkligen het som ett Hurriganes-solo i sin Garden-debut.
* * *
Just nu känns det inte alldeles dumt att ha ackreditering till The Rock i morgon...
* * *
Det enda trista med Caps-besök är att det, på grund av mediaintresset, blir så trångt på pressläktaren att jag fan inte törs äta nåt mer av Varpus lakrits.
Då är risken överhängande att Hyresgäst-Johan längst ut på vår rad slutligen trängs ut i publikhavet.
* * *
Calle och Niklas ska inte, som ni redan märkt,  live-kommentera ikväll, men väl från matchen mellan Bruins och Canucks på lördag – och mellan Caps och Penguins på söndag.
Där har ni nåt att se fram emot.
* * *
Gris-Olle – eller Gris-Ollie; har inte bestämt mig ännu... –  fortsätter i vanlig ordning bröla så fort  The Great Eight har pucken.
Att han inte lär sig.
Ovetjkin är typen som bara blir bättre när bortafansen buar ut honom.
So far: Två mål och ett assists.
* * *
Det är lite rart att se hur upphetsade Devils-fansen är.
De har längtat efter en spektakulär, offensiv  superstar dom också, trots allt prat om lagmaskin och ”inga divor” och allt det där.
Men inget hån härifrån, kul för dom tycker jag.
* * *
Äter finsk lakrits så det skvätter om det här uppe.
Härliga tider.
* * *
Rangers, om några, borde veta att man inte ska ta utvisningar mot den här motståndaren.
* * *
Calle Johansson ser alldeles häpen ut när jag berättar om Jersey-trejden.
– Trist för grabbarna. Men dom ska vara stolta också, det är bra spelare de blir trejdade mot.
Just.
Men själv har jag svårt att få till bilden av Johnny O i Thrashers-tröja för mitt inre.
* * *
Det känns lite lockande att börja kalla Prust för Prusten – eller ännu hellre Lill-Prusten.
Hur som helst måste han presentera sig på allvar nu.
* * *
Nu tar vi några djupa andetag och gör oss beredda för något som borde bli en hysteriskt kul sistaperiod.
Slutrapport sen, som ni vet.

Ja, ledsen. Blev precis klar med det andra nu. Återkommer med vanligt inlägg i nästa paus, kan vi vara överens om det?
Det står 2-1 till Rangers, om någon undrar...

Förlåt, men jag har lite att göra med en viss deal just nu. Återkommer med ordinare bloggande om en stund.

Klart nu. Kovaltjuk till Jersey. Oduya och Bergfors till Atlanta. My god.

Caps på Garden.
Då är det med en särskild svikt i steget bloggen går hemifrån – om nu svikt alls är möjlig att tänka sig när det gäller just mig.
Det blir alltid bra matcher.
Dels är Washington ett lysande lag – enligt mig det mest sevärda i hela ligan – och dels kokar mycket ont blod under åtskilliga jerseys sedan tidigare krascher, inte minst under slutspelsserien i våras.
Så vore jag ni skulle jag hänga med i natt.
* * *
Talade vidare med Lilja om Erik Karlsson efter comebacken med Grand Rapids i går kväll och förklarade att han härstammar från samma trakter som The Mule.
– Jaså, sa skåningen, kommer det fler människor därifrån?
* * *
Washington är ute på papparesa, så under värmningen i morse satt Anders Bäckström på Gardens läktare och såg stolt ut.
– Det är väldigt trevliga evenemang. Jag var med förra året också, så jag känner de flesta andra pappor. Det är ett väldigt trevligt gäng, berättar han.
Ni vet för övrigt vad som händer när gästerna har sina farsor med sig till New York:
De höjer sig alltid ett par snäpp till.
* * *
Hurriganes-Olli gör alltså hemmadebut som Ranger idag.
Det är nog bäst att han ser till att prestera på en gång.
Garden faithful är inte kända för sitt enorma tålamod med Sathers nyförvärv, om man säger så.
* * *
Nä, Ovies pappa är inte här och hänger med de andra farsorna.
– Han talar inte engelska och tycker det är pinsamt, säger en central placerad källa.
* * *
Special-skvaller från pressrummet:
Det är ikväll den lugubre Greenberg som representerar Post på den lilla presskonferens Tårtan alltid håller med lokal media några timmar innan första nedsläpp.
Sen kommer han upp hit till pressrummet och berättar för Brooksie vad som hänt.
Kallt krig tycks alltså fortfarande  coachen och den främste beat reportern fortfarande
* * *
Enligt flertalet skribenter in the know är Devils nu ”front runner” i jakten på Kovaltjuk.
Och som ni redan sett stammis-kommentatorn Per avslöja hör Bergfors och Johnny O båda till de som kan få flytta till Georgia.
Häpnadsväckande, tycker jag. Kovaltjuk är ju själva sinnebilden av den sorts spelare Old School Lou Lamoriello INTE velat se i Jersey-jersey (väldigt kul ord, om ni frågar mig) – en spektakulär egoist som tänker mer på sig själv än på laget
Inte brukar han vara villig att spendera så snuskigt mycket pengar heller.
Men om Lou mitt i måltorkan frångår sina principer är jag den förste förära honom en fanfar med den imaginära trumpeten.
Dessutom skulle Devils plötsligt bli en riktigt fet Stanley Cup-contender.
* * *
Under den lediga dagen i New York igår lyckades pappa Anders till och med lura ut flygrädde Bäckis på en helikoptertur runt Manhattan.
– Jag var lite nervös, det får jag erkänna. Men det var riktigt häftigt, berättar Nicklas.
* * *
Har du, frågar någon när Ovie håller sin presskonferens efter morgonvärmningen , fått nåt sms från Kovaltjuk och kan avslöja var han tänker ta vägen
– Nej, flinar han, men jag är lika nyfiken som du. Lova att ringa när ni hör nåt!
* * *
Jag har hela säsongen suttit på plats 41 på pressläktaren, men ikväll är jag plötsligt flyttad till plats 48.
Skakande.
Inte mig emot, dock. Jag slipper plötsligt Snackaren.
* * *
Semin må vara en mystisk figur som inte talar med någon, men efter morgonvärmningen sitter han och knattrar på en I-Phone som vilken tonåring som helst.
* * *
Får för mig att det här är den typ av match när Henke plötsligt bestämmer sig för att vara helt omöjlig – om inte annat så för att alla tar för givet att suveräna Washington ska hösta in sin tolfte raka seger.
* * *
Ha, vad fint att kommentatorn Hank lyckas vara nostalgisk över namnet Malik.
Ja, det är sant – den där straffen var en godbit. Men den hamnade med tiden i skuggan av de fjorton självmål den stackars klumpedunsen lyckades göra på Henke.
Idag spelar han, visar en snabb titt i hockey-databasen, i schweiziska Servette.
* * *
”You got mail”, plingade det just till från Brooksies laptop.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Hyresgäst-Johan, han som var hemma och kollade hockey i korresoffan i förrgår, åt middag med The Oak Man igår.
– Och, flämtar han när vi ses på morgonvärmningen, det där du skriver om att han är glupsk är verkligen ingen lögn. Jävlar vad han stoppar i sig.
Ja, här ljuger vi nästan aldrig...
* * *
Franz Ferdinands ”Take me out” pumpar på hög volym när vi i pressuppbådet ramlar in i Caps omklädningsrum.
Det hade man inte räknat med.
Ännu mindre hade man räknat med att backen John Erskine – som ser ut som en uppbiffad Martin Gelin – skulle sätta sig ner och skrika:
– Höj! Höj musik, för fan!
* * *
Niklas Wikegård is in the house ikväll.
Då vet vi vad som gäller:
Inga bromsspår, in i trafiken, käka puck!
Jag har sagt åt honom att titta förbi pressboxen i nån paus. Hoppas han lyder, det vore kul att få förmedla några blågula Don Cherry-kommentarer.
* * *
Prust kommer definitiv att försöka presentera sig för sin nya hemmapublik ikväll.
Frågan är vem han tänker bjuda upp till dans. Caps har ju ingen riktig boxare längre. Men han Bradley verkar tycka om att bli blodiga, så jag rekommenderar honom,
* * *
Den här förmiddagen bjuder Varpu på finländsk lakrits.
Sensationellt god, faktiskt.
Hoppas hon har med sig mer av samma vara ikväll.
* * *
Bladet har tung NHL-täckning nu. Papa Wennerholm har just  landat på rätt sida Atlanten och kommer att finnas på plats över OS.
Ikväll kan ni följa honom från stormatchen i Ottawa, här.
* * *
Om det är någon som ska lyckas göra illa ett jädra lillfinger är det förstås Foppa.
* * *
Jag kan ta huvudvärk om den är självförvållad, men jag var inte alls ute och härjade igår och sitter ändå här med dunkande tinningar.
Det känns orättvist.
* * *
Eftersom PR-människor inte går att lita på kommer vi alldeles för tidigt till Garden och får se vaktmästare byta reklamen på sargerna.
En är irländare.
– Vi är inte så bra på hockey, säger han till Höken.
Där ser man...
* * *
Ser i Zippys blogg på Newsdays hemsida att Hurriganes-Ollie återfanns i lina mellan Duby Dubyinsky och Callahan på träningen ute i Tarrytown i morse.
Mellan Golden Gaborik och Prospal skejtade Christensen.
Så Hurriganes-Ollie kan alltså redan ha förlorat sin plats i förstakedjan.
Ingen kan anklaga Tårtan för att inte vara flexibel. Däremot går det bra att säga att han saknar tålamod.
* * *
Tänk, nu är det gnäll om smeknamnen igen. Dom är en del av den här bloggen och kommer att fortsätta  vara det. För att jag...gillar dem, helt enkelt.
Tycker man det är ”pinsamt” får man söka sig någon annanstans.
Om man däremot frågar snällt länkar jag gärna till den här ordlistan så ofta det bara går.
* * *
Delar hiss med några av där vaktmästarna efter morgonvärmningen.
På plan 3 kliver dessutom några målare på – och då blir vaktmästarna alldeles till sig.
– Kolla, här kommer ju Picasso, jublar dom.
Det tycker jag är väldigt roligt.
* * *
Undras om man, kvällen till ära, ska döpa om Gris Olle till – Gris-Ollie.
* * *
Christensen, by the way, börjar jag bli rätt förtjust.
Han har något som Rangers-spelare sällan har:
Karaktär.
* * *
Nä, nu är det dags att ge sig in i trafiken och käka lite puck.
Låt oss hoppas att det blir just en så förträfflig kväll som jag föreställer mig.
Vi hörs – kan ni tänka er – i första paus,

Andreas Lilja håller på med nåt slags Swedish Match-projekt och hör av sig och frågar om jag kan berätta vilka NHL-svenskar som snusar nuförtiden.
Jag sätter förstås ihop en lista med de prill-torskar jag känner till:
Fast Freddy Shoestring, Hedbä, Toby Orr Enström, Erik Karlsson, Alfie och Crankshaft Murray.
Efter någon minut kommer ett sms-svar från Rockford, där den glade skåningen i morgon gör comeback med Grand Rapids:
– Vem fan är Erik Karlsson?
Klassiskt!
* * *
Det är något oklart vad som hände The Kron Wall of Pain i San Jose.
Babs säger att han gjorde illa en ankel och hänvisar till momentet då svensken halkade omkring som en Bambi utan att komma någonstans, men då var det ju skridskon som hade gått sönder.
Den källa i laget som uppger för Detroit Free Press att han återigen böjde till sitt knä verkar mer trovärdig.
Själv säger stockholmaren i ett sms till yours truly, som ni kanske sett här intill, att det nog inte är så farligt och att det bara var en försiktighetsåtgärd att han inte spelade i tredje.
Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas det stämmer.
* * *
Efter att jag upplyst Skånes egen Paul Coffey om att Erik Karlsson ju är den unge backtalangen i Ottawa kommer det nytt sms:
–Och jag har inte ens huvudet att skylla på längre...jag tror jag börjar bli gammal. Sorry.
Åh, för all del, be inte om ursäkt. Som bloggen ser det är ”Lills” gåvan som aldrig slutar ge.
* * *
Matchen i Air Canada Center var ju som tagen ur en Buster på 70-talet.
”Giggy” höll nollan, Phaneuf fajtades och Fast Freddy Shoestring var helt förträfflig i den där kedjan med Wallin och Kulemin.
* * *
Att Niclas Wallin snusar hade Lilja redan koll på, så honom ringde han upp själv.
Då uppstod svårartad skånsk-norrländsk språkförbistring.
Enligt uppgifter till bloggen lät det korta samtalet exakt så här:
– Hej, det är Lillja.
– Va?
– Ja, det är Andreas Lilja.
– Vad sa du?
– Det är Lilja! I Detroit!
– Äh, jag förstår ingenting av den där skånskan. Hejdå.
* * *
Säga vad man vill om Olli Jokinen, men det är verkligen Hurriganes-klass på den där mustaschen.
* * *
Djefulen vad bra Homer var i hajtanken ikväll.
Och djefulen vad Zäta såg ut att trivas med att ha honom på isen igen.
Det värmde att se.
* * *
Kings svarta tröjor hör till de snyggaste i ligan, det tycker jag man kan slå fast.
* * *
Det är ju alldeles enastående att Caps gått och vunnit elva raka – och med all sannolikhet tar även en tolfte här på Manhattan på torsdag; vem skulle stoppa dom, liksom?
Men faktum är att Ottawa också har en nästa lika suverän svit under uppkokning. De kan faktiskt tionde raka i Buffalo i natt.
* * *
Det är lätt att bli cynisk när det gäller Rangers, men visst – Olli Jokinen bör förstås få fler chanser innan vi slår fast att Rangers är Rangers även med honom i laguppställningen. Han hade de facto spelat match med Calgary mindre än 24 timmar tidigare och flög direkt från Alberta till La la_land.
Och alla kan inte vara lika bra som Fast Freddy Shoestring när de hamnar i ny miljö...
* * *
Kumelin är ett rätt rart namn, är det inte? Låter ju nästan som Mumintrollet. Han kan mycket väl få heta så i fortsättningen.
* * *
Läggdags i östra Midtown nu.
Nu håller ni tummarna för Grand Rapids Griffins.
Det är ju vår, på många sätt, störste stjärna som gör comeback med dem i morgon....

Jahaja, Olli Jokinen till Broadway.
Och ytterligare två typiska Sather-förvärv – Kotalik och Higgins – till den kanadensiska prärien.
På papperet ser det inte så dumt ut, det håller jag med om. Jokinen är mer begåvad än de där två komplementen tillsammans.
Å andra sidan har han ett rykte om sig att vara självisk och ett gift i omklädningsrummet.
Det är aldrig bra, men särskilt inte om man råkar ha coacher som Tårtan förefaller det alldeles särskilt olyckligt.
Så vi får allt se.
Risk för konflikt monumentale föreligger.
* * *
Ah, vilken angenäm tisdagskväll det här ser ut att kunna bli.
Jag får besök av Borlänge-ynglingen  Johan – före detta hyresgäst i Söder-kvarten, nu på semester i Gotham – och vi planerar hockeyfest i korresoffan.
Först har vi Boston-Washington, Toronto-New Jersey och Montreal-Vancouver, sedan Kings-Rangers och San Jose-Detroit.
Bra matcher, det.
Jag tror jag försöker koncentrera mig på Devils-matchen. Jag vill se hur Fast Freddy Shoestring gör sig i Maple Leafs-tröja.
Sen blir det nog ett rätt så schizofrent flipprande mellan de två sena danserna.
* * *
Bara under de fem år jag varit här har det passerat ett helt lag av såna dussinspelare som Kotalik och Higgins.
De har alla fått bra betalt, de har alla misslyckats och de har alla trejdats bort
Det är faktiskt alldeles obegripligt att Glen Sather fortfarande har ett jobb.
Om du och jag misskött oss lika grovt hade vi på sin höjd fått hämta kaffe åt våra efterträdare.
* * *
Läser ånyo Nyströms ”Drömmen om NHL”, för att få upp temperaturen inför nästa veckas resa till Vancouver.
Jag vet inte om den går att få tag i längre, men skulle ni springa på den på, exempelvis, nåt antikvariat – tveka inte. Det är en alldeles suverän bok om livet i NHL
* * *
Prust tror jag dock kan bli en älskling på Garden. Han hör till de som slagits mest i hela ligan i år och såna gillar dom här,
* * *
Babcock petar Big E i kväll.
Inte alldeles oväntat. Bi E har, framförallt efter skadan, haft svårt att komma upp i samma nivå som under det sensationella slutspelet i våras.
– It's not a message. Vi har pratat och pratat och vi tror fortfarande att han är en bra spelare, men det har inte funkat för honom, säger också coachen.
Tuff skit.
* * *
Visst har det varit skoj med hela den här trejd-bonanzan de senaste dagarna?
Det kommer förhoppningsvis att fortsätta likadant ända fram till tredje mars.
Enligt de som brukar veta – nej, inte Eklund, de egendomliga syner han har för sitt inre tar vi inte längre notis om här – är Kovatltjuk, Sheldon Souray, Tomas Kaberle, Matt Cullen, Ray Whitney, Tomas Plekanec, Niclas Bergfors och Andrej Meszaros, Jaroslav Halak, Martin Biron, John-Michael Liles, Kim Johnsson och Niclas Wallin namn vi kan få se i nya jerseys den närmaste tiden.
Däremot kommer Ducks knappast att bjuda ut såna som Niedermayer och Selänne, vilket det ett tag gick ihärdiga rykten om, nu när de
Själv vill jag se en svensk i Pittsburgh. Skulle inte, exempelvis, Bergfors passa fint där? Eller Robban Nilsson?
Jo.
* * *
Lilja får åka buss, i fem timmar, till Grand Rapids.
Skandal!
Ken Holland borde flyga upp honom på egen hand.
* * *
Edmonton får inte ge upp. Det är bara tretton poäng upp till fjortondeplatsen...
* * *
Kings har just återvänt hem till La la-land efter en lång roadtrip i öst, så mitt tips är att Rangers vinner ikväll.
Det kan de dock få igen när de på torsdag själva kommer hem från en lika lång resa och ställs mot Capitals.
* * *
Sista säsongen av ”Lost” börjar på ABC idag. Och samtidigt gör Jokinen alltså sin debut för Rangers. Det är en händelse som ser ut som en tanke, som det brukar heta.
* * *
Nu måste jag ränna ut och köpa kaffe, så det finns när Borlänge-ynglingen dyker upp.
Go Shoestring!

Så vänliga applåder.
Men det var inte särskilt svårt att räkna ut att The Russian Machine skulle vakna i sista.
Han gör ju alltid så när det är eftermiddagsmatch.
Jag, som inte heller får nånting gjort efter åtminstone fem koppar kaffe och några timmar stirrande på datorn, kan sympatisera med den hållningen.
* * *
Nej, Staren. Min pojkvän spelar i Toronto. Colton heter han...
* * *
Så vem ska man vara mest irriterad på – Vinny som snackar sig till en utvisning, eller linjedomaren som håller på och tjafsar om tekningen vid ett så avgörande läge?
Jag står nog på Offroads sida – utan att nödvändigtvis köpa varje del av hans festliga konspirationsteori.
* * *
Frågar Vigge vad han – som fick benet uppskuret och tvingades sy stygn i första perioden – tänker göra under OS-uppehållet.
– Jag åker till Mexiko, svarar han och virar åtminstone tre handdukar runt sin gänglig gestalt.
Men om någon blir skadad och det behövs ersättare då?
Svaret kommer blixtsnabbt:
– Ombokningsbart!
* * *
Visst är det väl så att Mike Smith vevar till Ovie med plockhandsken i ett läge precis i slutet?
För lite sånt får man se.
* * *
Nä, Schauben nu är du för magsur.
Homer var ju överhuvudtaget inte med mot Pittsburgh, men innan skadan var han bättre än på flera år, Lidas har precis börjat komma upp i normal klass och Zäta och Dats är också på väg mot form.
Sorry, men du kommer vare sig att slippa Wings i slutspelet – eller fortsatt hårdbevakning...
* * *
Att de för blott andra gången i Capitals historia vunnit tio matcher i rad är inget som direkt undgått Bäckis och hans lagkamrater.
– Bruce pratade med oss om det historiska i en sån svit innan matchen och vi ville väldigt gärna vinna. Så många gånger får man inte vara med om historia, säger gästriken när han efteråt står med händerna i träningsoverallsfickorna och svarar på frågor i sitt omklädningsrumshörn.
* * *
Vad tror ni Capstronauten gör nu?
Jag får en bestämd känsla av att det är lite ensamt när han kommer hem, tar av sig utrustningen och sätter sig vid köksbordet och tänker igenom sin match.
Fast vad vet jag, han och näverlursmannen kanske störtar ut på de hårdaste klubbarna i Georgetown för att fira tio raka.
* * *
Oak Man har nån utläggning med Bäckis om att landsmannen hemifrån gästrikeskogarna blivit tuffare och överraskar motståndarna med hårda tacklingar.
– Ja, flinar Bäckis, de är ju inte medvetna om Valbo-stålet som väntar dem!
* * *
Nu har Fast Freddy, vad jag förstår, landat i Big Smoke.
Dags att börja jobba. Det är bara elva poäng upp till slutspelsstrecket.
* * *
Till slut börjar Oak Man tjafsa med Bäckis om vem som vann en tv-spelsmatch för några år sedan också.
– Du hade inte en chans, påstår gormanden från Upper East Side.
– Löjligt, fnyser Bäckis, jag var ju helt överlägsen.
Det är som att höra Tårtan och Brooksie gå i clinch.
* * *
I dagsläget skulle Caps få gå upp mot Atlanta i slutspelet.
Det är en serie jag inte skulle ha särskilt mycket emot att följa.
* * *
Blev en dramatisk dag, det här.
Först den stora trejden, sedan The Kron Wall of Pains böjda knä och slutligen Ovies sena uppvaknande.
Det gjorde att det blev splittrat och so-so med bloggandet, om jag får säga det själv.
Ledsen för det.
Nu tror jag faktiskt att jag står emot Rob #4:s frestelser och steker Old Ebbitt.
Det får istället bli room service, lite Grammy-gala från Staples Center – nyss var Beyonce nära en wardrobe malfunction, ojvoj! – och en stream från Pepsi Center.
Vi hörs i veckan.

Där...går...slutsignalen. 3-2 blir det. Tionde raka. Mer sen.