Idag känns det som att jag har spenderat en hel vecka på jobbet.Det har varit fullt upp,men ändå har eftermiddagen kännts otroligt lång.

Jag fick några goda nyheter av en kollega.

Jag har vetat ett tag att skriktanten och hennes make i lägenheten ovanpå mig ska flytta.Min kollega berättade att de som köpt lägenheten är goda vänner till henne tillika min kusin och hennes man.

Strax är det dags för innebandyfight.Jag lär väl få äta upp att jag inte kunde komma förra tisdagen.

Gårdagskvällen blev till en början en riktigt gemytlig tillställning.Jag blev hembjuden till Minna.

Först låste vi in hennes sambo på vinden.

Sedan käkade vi gott och till en viss del hälsosamt.Det sägs ju att äta bör man,annars dör man och åt,det gjorde vi.

Minna ville leka dammsugare och höll sig snällt under bordet.

Vi lyssnade på låtarna och busade med draken en stund.

Efter en stund började vi att bli lite sömniga så vi tuppade av en stund på soffan.Låtarna fungerade som rena rama vaggvisorna.

Nyspulvret Minna,bredde ut sina öron över mig,så att jag inte skulle frysa.Till slut visste jag inte riktigt vad som var upp och ner på henne.Men,det var varmt och gott att ha en liten fäll,snarkandes bredvid sig.

Minna blev lite sur när hon vaknade,eftersom hon hade missat upplösningen på programmet.Men,jag tröstade henne med att det kommer fler omgångar.Det såg hon fram emot.

Sedan var det dags för tant Zombie att vandra hemöver,innan hon stelnade till för gott där på soffan.

Minna ville följa med en bit på vägen,för att se till så att inte Zombie skrämde ihjäl någon.

Sakta men säkert började hon att uppföra sig mer och mer underligt.Hon galopperade i rent vansinne fram och tillbaks,fram och tillbaks.

Helt plötsligt började hennes ögon att lysa.

-"I wanna eat you!".

Jag skyndade på stegen hemåt.Men,försök att zombie walka med en crazy hund hängandes i hasorna.Jag förbannade mig själv för att jag inte hade tappat fler pizzabitar under bordet.

Som tur var mötte vi en gammal tant efter vägen.Jag gjorde en chansning och bussade Minna på henne och det lyckades.De ligger säkert kvar och brottas i någon snödriva.

Vad tyckte vi om melodifestivalen?

Jo,denne gigant fick våra röster.

En av de där som en viss tid på året placeras i de pestsmittades fack.

Jag jublar nämligen åt att det är melodifestivaldags igen.

Trots att jag tycker att det är svårt att tävla i musik och trots att jag sällan är överens med resten av landet och världen om vilket bidrag som är det bästa,så har jag alltid älskat denna tillställning.

Pga det förbenade jobbet,kommer jag att missa några omgångar.Kanske t.o.m. finalen.Men,i kväll ska jag se och njuta och försöka att spana in några bekanta ansikten i publiken och någon fd lokal förmåga på scenen.

♥MYYYS!♥

Tack vare en 75 procents utbruten förkylning,har jag inte varit vid mina sinnens fulla bruk denna vecka.Ärligt talat,skulle jag ha stannat hemma i helgen och inte gett mig ut och jobbat i kylan.Men,de där 25 procenten verkar inte vilja följa med baseluskerna.Är jag inte död eller förlamad,eller har åtminstone feber,då har jag tyvärr inte mage att stanna hemma.

I förrgår kväll,då tyckte jag mig se en fd kollega två gånger på stan.Inte så konstigt kanske.Jag brukar för det mesta springa på många bekanta under mina turer.Men,nu är det så att denna fd kollega är död sedan några år och ska inte vara ute och promenera.

Jag vet inte riktigt vad det berodde på att jag hajade till.Det var två helt separata människor som påminde mig om henne.Kanske gångstil,eller klädsel.I have no idea.

Allt eftersom kvällen led,dök det upp en vettvilling på stan.Det var en bil i format större,nästan som en minibuss,som körde helt vansinnigt på stan.Den var fullpackad med killar,som hade minst sagt roligt när de sladdade omkring bland bilar,hus och människor.Första gången den dök upp,stod jag och pratade med en (levande)kollega och vips dök denna stora plåtmaskin upp bakom ett hörn och höll på att köra rätt in ett hus.Hade jag inte träffat henne,så kanske jag hade hunnit runt hörnet och blivit zombie-mos.

Vi hann aldrig se någon reg.skylt.Iofs hade de nog hunnit åka långt bort innan ev.pålis skulle ha dykt upp.

Zombietanken för kvällen blev sedan att min döda kollega kanske ville väcka min uppmärksamhet,så att jag höll ögonen öppna på vad som försiggick på stan.

Troligen var det bara en slump,men man vet ju aldrig.

Först var det tänkt att bli en tomtefri jul uppe på höga berget.Det kändes inte så angeläget med tomte.De minsta kidsen firade jul med de sina på annat håll och ingen hade någon större lust att agera skäggig gubbe tillsammans med Z (som krävde att få assistans pga den mycket varma arbetsmiljön.)

Men,utan facklig inblandning,så blev det till slut så att församlingen ökade från noll till två tomtar på bråkdelen av en sekund.Eller snarare bråkdelen av en halvtimme.Det var en konst att få alla delar på plats.Huvudtomten låg och rullade av skratt på golvet en stund när magen ramlade loss och som han/hon sa,"vattnet gick".Systra och Z genomgick till slut en mindre förvandling och blev två skäggiga,luvförsedda typer.

De två maskerade fulingarna tog sig en tur runt höga berget med förhoppningen att möta några likasinnade.Men,det fanns inte ens ett rådjur efter vägen.Alla satt nog och stirrade på Kalle och Co.

Huvudtomten och assistenttomten var inte riktigt säkra på om de hade kommit till rätt hus.Skulle de bli insläppta?

Jodå,det blev de.Här är Willie Nelson-tomten i all sin prakt.

Svettiga och glada,pustade de två kollegorna ut,efter ett väl utfört (sam)arbete.

Det ramlar in utländska mass-vinnarmail och mail angående konstiga och stora arv i våra inboxar hela tiden.

Tror de verkligen att vi är så dumma att vi går på det?

I och för sig kanske det finns de som gör det,eftersom de aldrig verkar ge upp?

Vad händer när vi andra ignorerar dessa mail?Ger de sig?

Ånej,då tas det hela ett steg "längre".

Är dessa lurendrejerier olagliga i första hand,vad är då detta mail?

Jag försökte att plocka ut godbitarna,men hela brevet var så skoj,så jag kastar upp (!) det komplett på sidan.

Den frågan fick jag av en 90 plussare idag.

Hon hade hört benämningen på tv och fick nu en snabb lektion av moi.I korta drag blev det  människa-dator-dagbok-versionen.Hon verkade förstå rätt bra,trots att jag inte var riktigt säker på att tanten ens hade kommit i närheten av en dator under sitt långa liv.

Av en annan dam har jag tidigare fått frågan.

"Hur läser man tidningen på datorn?"

Försök att förklara det för en äldre dam,som inte har en susning om vad internet är.Hon trodde i alla fall att hon visste vad en dator kunde vara för något.Ungefär som en TV,fast ändå inte.

(Jag saknar dig gotanta.)

Jag undrar om det är legalt att få stanna hemma en snöig dag som denna om man sitter fastkilad i köksfönstret?

När jag öppnade ytterdörren i morse,så blev det lite motstånd.Snön hade drivit på fint mot huset,och hade snön varit lite blötare och tyngre,så hade vi kanske blivit insnöade.

Det hade varit riktigt underbart att få stanna hemma för en gångs skull.Balkongdörrar och fönster lär vara fastfrusna.Mina andra fönster är tvådelade och rätt smala,så jag är tveksam om jag skulle lyckas pressa ut zombiekroppen där.

Men,jag kom ut genom dörren och plöjde genom snön på väg till jobbet.Plums,plums.

Idag skulle jag bland annat på ett ensam-jobb till en för mig ny "kund".Jag frågade runt lite bland kollegorna om de kände till honom.Det är alltid bra att ha lite "kött på benen" innan man dyker upp och in hos en främmande människa.

Det var bara en av dem som hade träffat honom tidigare och hon rynkade lite på näsan och grymtade något.Det kändes inte som någon vidare trevlig vibb,men det var inte så mycket att välja på.

Jag begav mig dit på eftermiddagen och det blev den gamla vanliga presentationen innan jag stegade in...och kände mig som hemma direkt.

Jisses!Jag brukar vara van att se både det ena och det andra,men här var det böcker,cd och lp-skivor i massor och en sprillans ny dator stod på och var nästan vacker i all sin prakt.Förutom den färska datorn,så trodde jag nästan att Kryptan hade flyttat in där.

Jag vet inte om det berodde på att jag gick runt och trallade på Beatles-låtar hela dagen.(Min hjärna hade av någon anledning zappat in deras låtar och det gjorde snökrypandet mycket lättare.)Gubben måste antingen ha hört mig gnola,eller så läste han mina tankar om hans skivor,för rätt som det var hojtade han och frågade mig vilken sorts musik jag gillade.

Vi surrade hit och dit och medan jag försökte att utföra mina sysslor,så kutade han runt och visade bilder på sina favoriter.Han kunde ha varit jag,förutom att våra musiksmaker inte riktigt var likadana,men han var öppen för nya bekantskaper inom musiken."Tycker Zombie att det är bra,så är det säkert bra".

Man hinner gå igenom en hel del musikminnen på en timme.Han hade bla fått se sin favorit inom jazzen en gång i sitt liv och det var stort.Han ursäktade sig med att det kanske var löjligt.Jag bara garvade och sade att då är jag lika löjlig,för även jag har lyckats få se mina favoriter,(dock ej inom jazzens värld)en enda gång och det ögonblicket lever kvar i hjärtat för resten av livet.

Själva jobbet gick också bra och innan jag hade gått,hade gubben fått en lapp med musiktips,som han skulle leta reda på på internet.

Ett av tipsen innebar såklart en av mina favoritgrupper (som han nu kan en hel del om).Jag varnade farbrorn om att det kunde dyka upp halvnakna tjejer under sökningarna,men det såg han bara som en bonus.Gissa vilken grupp det var som jag menade.

För ett par veckor sedan var det ett herrans liv i mitt badrum.Min tvättmaskin löpte amok.När den hade arbetat ett tag,var det som att någon satt inuti och kastade sig från sida till sida.Det var en pangande och dunsande utan dess like.

Det visade sig att det var ljuddämparen/ljuddämparna som lossnat,tydligen ett vanligt förekommande fel på denna typ av tvättmaskin.

Eftersom jag jobbar för det mesta på dagtid,fick teknikerna numret till mina päron som är tillgängliga på dagarna och pappa har varit gullig och brummat ner och släppt killarna in och ut ur kryptan.

Jag trodde att det skulle ta betydligt längre tid att få den fixad,eftersom de måste beställa reservdelarna,men mamma ringde idag när jag var på jobbet och sade att allt var klart och färdigt.

Nu är det bara till att hålla för ena ögat när räkningen kommer.

Det kändes skönt att få de goda nyheterna,eftersom min dag inte hade startat så bra.Jag vaknade med en dundrande huvudvärk,tryckte i mig några värktabletter och lommade iväg till jobbet i halvstormigt snöväder.

Det var inte bara vädret som kändes tungt.När man mår halvtjyvigt kan vissa mindre välluktande kroppsvätskor få en zombie att fundera på vad den egentligen har gett sig in på för bana.För att inte tala om åsynen av blod,som helt utan förvarning kommer forsandes ifrån ställen som man knappt trodde kunde blöda.Man har ett jämarns nasty jobb ibland.

Zombien bet ihop.

Halvstormen övergick till snöfall.Det blev lite tyngre att klampa sig fram,men sikten blev ändå bättre.Jag fick det positiva samtalet om tvättmaskinen.Jag fick nästan hela min lunch idag,toppat med fika på eftermiddagen.Det händer inte ofta.Pricken över i var nog ändå ytterligare en käck kommentar från en annan av våra tanter.

-"DIG är jag då inte rädd för Zombie."

Hmm...jag börjar nog att tappa min monstruösa aura.

Bara därför måste jag nog bita någon i morgon.

En av våra äldsta gummor på jobbet har varit på sjukhus sedan i mitten av november.Hon har gått igenom många operationer och det är otroligt att hon har klarat dem,eftersom hon har ett mycket svagt hjärta.

I dag fick hon äntligen komma hem.

Redan när jag klev innanför dörren hos tanten,så borde jag har varit på nästa ställe rent tidsmässigt för att hinna med resten av dagen.Det kändes som att adrenalinet sprutade ut genom öronen.Som tur var hade hennes barn möjlighet att möta upp henne hemma i lägenheten.De satt och fikade med henne när jag anlände,så jag kunde löpa amok lite som jag ville där inne.

Jag hade en hel kvart på mig att fixa i ordning hennes nya hjälpmedel,kolla så att medicinerna stämde,ordna papper etc.

Inte minst måste jag kolla läget med tanten och stämma av med de anhöriga hur läget var.Tanten sade att hon kände inte igen sig när hon kom hem.Barnen instämde.

Tanten var ändå vid gott mod och sade att hon hade tur som hade världens finaste barn.De har haft en spänd relation de senaste åren,så det kändes nog skönt att höra.De lyste upp för en stund.Tanten är inte känd för att ge beröm.

Tanten tillade:

-"Och så har jag ju världens bästa väninna."

Jag och barnen tittade på varandra och samma tankar flög nog genom våra huvuden.De väninnor som tanten hade tidigare,bodde i samma hus,men de är döda sedan flera år.

Innan någon av oss hade kommit på något lämpligt svar,så flinade tanten och tittade ner på mig,som "halvsatt" snett nedanför tanten och hennes rullstol.

-"Men Zombie!Det är ju du som är min väninna,sade hon."

Jag garvade högt och tantens dotter tyckte att det var säkrast att jag satte mig ner innan jag tuppade av.

◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊

Strax är det dags för veckans innebandydrabbning.Förra veckan lyckades jag ordna en fläskläpp på en av de få tjejer som fortfarande vågar vara med och spela.

Nåja,det var hon som sprang rakt in i Z's muskulösa axel.Jag fick dåligt samvete och sprang och tittade på hennes läpp halva kvällen.Men,hon bedyrade hela tiden att det var hennes fel.

Hon hade en riktig oturskväll.Det blev några rejäla vurpor.Kanske blir det min (o)tur ikväll.Men,jag tycker att jag har bidragit nog med skador hittills,tack vare den där förbenade ribbstolen i slutet av november.