CyberZombie

Det har burit emot att stänga bloggen på egen hand och eftersom den,trots bristen på "mat" har vägrat att självdö,så kom detta med nedläggningen som en skänk från ovan.

Om det eventuellt är några som fortfarande ramlar runt på sidorna så passar Zombien nu på att tacka för dessa år.Bloggandet ligger på is...kanske fryser det fast,men det kanske även lossnar och återupptas någon gång...

Puss och kram och fred på jorden.

Det är nästan en hel månad sedan jag var här inne och kletade.Dagarna och kvällarna rusar iväg.Jobb,träning,mer jobb och lite annat fyller snart varenda liten minut.

Det är ju bra att man inte har några fritidsproblem.Det där med "att ha tråkigt" finns inte i mitt liv,men samtidigt skulle det vara skönt att kunna säga det ibland.Men,jag klagar inte.

Har ingen sett tiden,så har den nog det bra.

Vi hade innebandypaus över jul och nyår.Nu har vi kört några pass och man har hunnit få sina smällar av killarna.Men,jag måste säga att jag har rejäl tur ändå.Trots att man får kanonerna i skalle,ansikte och mage ibland,så har ingen av bollarna skadat på allvar.Träskallen tål en del. ;)

Allt eftersom alla kompisar i "originalgänget" har droppat av,så har även jag funderat på att sluta.Det känns som att det är lite fel division för mig,när det hela tiden kommer in nya,i mina ögon elitspelare.Det är endast en tjej till som är med ibland och hon är ung & vältränad & ingen gammal zombie.Så länge jag får hålla mig i vägen framför mål så går det ändå rätt bra,så det är svårt att lägga av och det är flera i gänget som jag skulle sakna om jag inte fick träffa dem... Det är ett litet dilemma.

Zombiemyyyyyyyyyyyyys!

Jahapp,så var det nytt år igen då.Ska man sammanfatta 2011 så här långt,då behöver man inte nöta allt för mycket på tangentbordet.Det räcker med tre bokstäver...SNÖ.

Jag har försökt att hitta solen där uppe bland molnen i mitt paradis och ni behöver inte misströsta,den finns där.Men,den har tyvärr varit väldigt blek och sval.Jag har lyckats att skotta små hål i molnen,så ibland har solen orkat skina igenom liiiiite.

Det har tagit sådan lång tid sedan den fick lysa upp hela himlen,så den har faktiskt glömt hur man gör.Men,nu har den fått komma på träningsläger och jag lovar er att om ett tag,så kommer ni att känna av den igen.

Himlen själv var blå och fin idag och gjorde sig vacker tillsammans med den kritvita snön.

Bättre sent än aldrig...GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

Jag har samlat ihop en säck med värm ande kramar som jag s täller här inne hos mig.Säcken är som det där brödet och Jesus.Det är bara att plocka en eller två eller så många som man vill ha,kramarna räcker till alla. 

Det går bra för mig uppe bland molnen.Jag är bara nere en snabbis nu för att hälsa på mina nära och kära,så här i juletid.Om ni lovar att inte skvallra,så ska jag berätta vad jag pysslar med just nu...

Jag har fått ett uppdrag.Jag ska nämligen försöka att hitta solen,som har susat vilse bland molnen.Det är inte det allra lättaste.Jag trodde i min enfald att de moln som man kan se med blotta ögat,när man står på marken och kikar upp,skulle vara de enda som finns.Men,inte då.Det är värre än den största chokladask som ni kan tänka er.Det finns lager,på lager,på lager med moln.

Jag studsar runt där uppe och som tur är så stämmer det där ryktet om att molnen smakar sockervadd.Jag tar mig en tugga ibland och skuttar vidare med hjälp av alla dessa socker-kickar.

Om ni ser att solen kikar fram ibland,så är jag nog den på spåret.

Jag har ett par veckor till på mig att fixa detta.Sedan börjar innebandyn igen,efter juluppehållet och då kan jag ju inte sväva på moln...åtminstone inte på det viset.

Var rädda om er där nere,så ses vi nog inom en snar framtid igen,om inte tandtrollen har käkat upp mig.

"Tyvärr" finns det ingen internetuppkoppling där uppe,så jag har inte möjlighet att vara här på bloggen så mycket.

Men,nu när jag är nere på marken en stund så vill jag så klart passa på att visa hur vägen upp ser ut.

Först trodde jag att det var en regnbåge.Men,det var inte speciellt mycket regn en iskall decembermorgon och det var inte heller en båge,så jag traskade iväg för att ta en närmare till på den vackra skapelsen.Det gick bara inte att låta bli,kanske skulle den gå att äta...

Det gjorde den såklart inte,men den var ett redigt ögongodis.

Jag hatar bråk,tjafs,krig och andra onödiga ting som inte har med livets ljusa sida att göra.Den senaste tiden har det gått så långt att jag till och med har tagit på mig ansvaret för dumma saker som jag egentligen inte har med att göra.Jag har inte så mycket annat att förlora än mitt rykte.Allt för lugnets skull.

I helgen hände det igen.

Det var äntligen dags för en fest.Det kändes som det var åratal sedan man hade haft ork eller tid för något skoj,så alla fram emot festen.Vi var en handfull tjejer som gav oss iväg till en mysig stuga en bit bort och hade skitskoj.

Allt var frid och fröjd,ända tills min kompis förmodligen hade tagit en drink för mycket och hade spontan-skickat ett väldigt "olämpligt" sms om kärlek till en kille.Eftersom hon redan är upptagen,så fick hon ångest direkt....och vad gjorde jag?Jo,jag lyckades vända och vrida på hela historien,så att hon kunde slingra sig ur den och skylla på att det var jag som hade lurat henne att skicka meddelandet.

På sätt och vis är det kanske mitt fel att känslor har uppstått mellan dem,eftersom det var jag som presenterade dem för varandra en gång i tiden.

Killen är cool och har tagit det hela bra.Jag har träffat honom efteråt och det är lugna puckar.Han tyckte att huvudsaken var att vi hade skoj.Jag känner mig skitdum,jag är ju inte den som försöker att ställa till det för folk på det där viset,men det hela hade kunnat ta en helt annan,farligare vändning,så det får vara som det är...förhoppningsvis kommer jag någon gång att kunna berätta för honom att jag var oskyldig (även till detta).

Jag får nog snart sätta upp mig på Silberskys kundlista.