Malin Collin - Aftonbladet Blogg

Ett stort farväl – och det största äventyret börjar här

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Mon, 05 Dec 2011 10:30:30 GMT

I över fem och ett halvt år har vi hållit ihop. I vått och torrt. I skrivkramp och värdelöst babbel. Från bloggvärldens begynnelse till i dag när varenda människa har något att förtälja om sitt liv på nätet.

Men nu är det slut.

Denna blogg läggs ner.

(Här kan de som vill jubla).

Resten behöver inte misströsta. HÄR finns min nya blogg som vi kan se som en mellanlandningsblogg.

Klicka er dit om du vill ha en närmare förklaring på denna mystik.

Det största äventyret börjar nämligen där.

(Och glöm inte att uppdatera ert RSS-flöde med den nya bloggadressen).

Kvällstidningens lägerskola

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Fri, 02 Dec 2011 12:04:41 GMT

Befinner mig i Göteborg och jobbar med "Idol" just nu och i dag kommer även Zandra hit för ett annat jobb. Egentligen skulle vi sovit i två ändar av stan, men i stället checkar hon in i mitt rum som råkar ha två enkelsängar.

Haha, vi ska alltså ha lägerskola här i natt. Skala klementiner i sängen, grilla pinnbröd, tuta i något intrument (saxofon/panflöjt), spela kort om småslantar och "knacka på hos killarnas och sedan springa" (har svårt att visualisera just denna punkt på ett finare hotell men jag tror det pågår någon målarkonferens här?)

Nja, i själva verket kommer vi att sitta fastgjutna framför våra datorer här i natt och skriva så fingrarna glöder, men någon gång ska tidningen skickas och efter det kan vi dra i gång mässingsorkestern.

Det bästa i världshistorien

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Wed, 30 Nov 2011 09:20:00 GMT

Man slentriangillar ju ofta så mycket popkultur "just nu", men det är inte alltid alla dessa verk håller över tid.

Just nu försöker jag lista mina bästa grejer som jag aldrig någonsin tröttnar på. Det här är min arbetslista:

Tv-serie: "Buffy the vampire slayer" för den har allt man kan önska och allt man inte visste att man ens kunde önska. Gråter bara av tanken på dess briljans. "Stolthet och fördom" (BBC från 1995) för det är det bästa kostymdrama som någonsin har gjorts. 24 för att själva formatet är genialiskt och Jack Bauer en av tv-världens bästa karaktärer.

Låt: Det går ju i princip inte att lista men Don Henleys "Boys of summer" är odödlig och "So what" med The Cure för den får mig att baxna, trots att den handlar om typ kakdekorationer. Annars får jag hjärtflimmer varje gång jag lyssnar på "Nightswimming" med REM, "Living dead" med Suede och "Standing here" med Stone roses. Och sedan tusen låtar till.

Film: "Almost famous", inte bara för "Tiny dancer"-scenen, men mycket därför. "Marie Antoinette", inte bara för "Plainsong"-scenen, men mycket därför. "Gremlins 2" för att, hahaha, NEJ!

Bok: "Den hemliga historien" av Donna Tartt för det är bland det bästa som har skrivits i modern tid. Alla böcker av Dennis Lehane för han är ett geni när det gäller svärta, våld och musikreferenser. "Middlesex" av Jeffrey Eugenides och "Presidentens hustru" av Curtis Sittenfeld för deras underbara förmåga att berätta en historia.

Känn er välkomna att tipsa om era egna favoriter som funkar en hel livstid.

UPDATE: Okej, lovade mig själv att inte uppdatera det här inlägget för då slutar det med favoriter omfångsmässigt lika stort som Jan Guillous samlade verk. Men jag måste lägga till boken "Svindlande höjder" av Emily Brontë och dess musiksvar "Wuthering Heights" med Kate Bush. Så bra så man får yrsel.

En bok om inget speciellt?

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Wed, 30 Nov 2011 00:02:07 GMT

På Resume.se hittar jag den här puffen. Den första tanken är givetvis nyfikenhet på de spännande grejer Birro har att berätta som aldrig har skrivits tidigare.

Med hög puls läser jag artikeln och hoppas på en teaser om hur Scherman tog in Birro i ett hemligt rum på TV4 och utförde kinesisk vattentortyr och hånläste Birros samlade dikter i den slamriga i lunchmatsalen under "Kvällsöppet"-dramat i oktober.

Men det verkar inte vara mer upphetsande än det här:

"Bland annat kommer han att skriva mer om det som hände när han fick lämna Kvällsöppet, och spelet bakom kulisserna när han medverkade i Let’s Dance."

SÅ KLART!

Birro verkar ju vara en gullig människa, men att han nu uppenbarligen skriver en hel bok som bygger på hur snabbt skinkmackorna tog slut under "Let's dance"-repen och hur han helt enkelt fick nöja sig med en vanlig ostsmörgås är ju oförklarligt.

Eller om den där gången då Tony Irving eventuellt inte hälsade på honom när de stod i toalettkö backstage i en längre reklampaus. Det måste ha svidit.

Men det smakigaste är säkert att Lennart Ekdahl en gång tog sig en kopp kaffe i något TV4-pentry och inte frågade Birro om han ville ha en påtår.

Så svinigt!

För allt annat har ju redan skrivits, vridits, vinklats och vänts på tusentals gånger i de båda kvällstidningarna och exakt överallt annars.

Man kan ju känna en viss ledsamhet inför träden som kommer att sätta livet till för det här.

Nittiotalsnostalgi

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Mon, 28 Nov 2011 21:44:56 GMT

I fredags träffade jag min kompis Madeleine. Vårt första möte skedde på en Brainpoolkonsert i Svedala sommaren mellan nian och ettan i gymnasiet. Jag och min syrra Anna stod på ena sidan av den lilla scenen och hon, hennes tvillingsyster Susanne och bästis Sandy vid andra. Vi synade varandra uppifrån och ner och insåg direkt att vi såg lika indie-tingeltangliga ut alla fem så vi borde bli nära vänner direkt.

Här är jag och min syster Anna på väg till Svedala 1994.

Och vänner blev vi. Det var många pågatågsresor mellan Helsingborg och Malmö som följde efter den där konserten, och de får vi tacka Janne Kask för.

Här hänger hela gänget under en Malmö-helg. Älskar Sandys hemgjorda Salad-tröja. Jag gjorde en liknande Ride-tröja åt min syster med textilpennor.

Men nu har det råkat gå 17 år och jag tar alltså en fika med Madeleine i Malmö.

Hon: Men Malin, du har ju exakt samma klädstil igen som du hade i gymnasiet.

Jag (tittar ner på några kängor och en svart päls): Eh, ja. Herregud.

Fatta att jag är exakt som de här Kikki Danielsson-kvinnorna som var urhippa på 80-talet i blonderad hockeyfrisyr och jeansjacka, som sedan fortsätter med samma stil i resten av sina liv.

Det är då jag går och köper en klänning som jag skulle kunna ha haft vilken dag som helst mellan 1994-1998. Då var jag besatt av Björk och ville klä mig precis som henne.

Nu finns det ingen återvändo. Jag kommer att gå runt i 90-talskläder i resten av mitt liv och återuppleva min storhetstid i sinnet fram tills döden skiljer oss åt.

Vägrar köpa H&M:s smakfulla designersamarbeten. Tar Versace i stället. Herre. Gud.

Man orkar ju inte ens vara jag

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Fri, 25 Nov 2011 15:36:53 GMT

Nu är jag i Malmö på "Idol"-turnén.

I går satt jag, vår eminenta krönikör Helena Trus och webbtv-Carro i baksätet på en taxi som tre fastspända småbarn med TV4:s exekutiva producent som en vänlig fadersgestalt i framsätet på väg från Sturup till hotellet.

Helena Trus tittar lite funderande på mig.

Helena: Malin, skulle du ens kunna åka på spa?

Jag: Va, hur menar du? Att jag tycker att det är obehagligt att okända personer penslar mig med lera?

Helena: Nja, jag tänker mer... äh, det var inget.

Jag: Menar du att jag skulle ha svårt att slappna av?

Helena: Ja, exakt så.

Jag: Så fick jag diagnosen "stökigt lågstadiebarn" slängt i famnen på mig. Det är KLART JAG KAN SLAPPNA AV!

Sedan fortsatte jag kolla två telefoner, skriva något sms och samtidigt prata oavbrutet med alla i bilen i ett rasande tempo.

Nu googlar jag ADHD, men misstänker mer att jag har börjat lida av karpaltunnelsyndrom. Det är inte alls samma sak.

(For the record, jag är svinlat privat. Sitter bara i en soffa och stirrar i flera dygn i rad)

Här står jag och håller låda inför en intervju med bästa Trusan.

Ställer fel person mot väggen

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Wed, 23 Nov 2011 22:47:51 GMT

I går skulle jag ringa Christer Björkman och var lite snabbt i telefonlistan och råkade trycka på Christer Sandelin i stället. Turligt nog hann inga signaler gå fram förrän jag upptäckte mitt misstag.

I vintras gick det inte riktigt lika bra.

Jag satt i en bil på väg från "Let's dance"-studion till redaktionen. Då är stämningen stressig, man ska hinna skriva mycket innan tidningen skickas.

Någon i pubilken hade, enligt Björn Ranelid, hånskrattat åt honom mitt under hans dansnummer, vilket gjorde den käre Ranelid väldigt sårad och upprörd, så jag skulle ringa Magnus Karlsson Lamm som är exekutiv producent för programmet och ställa honom till svars för hur detta kunde hända.

Det där är mina favoritsamtal – allt som inkluderar orden "ert ansvar" och "nu svarar du inte på min fråga" gör mig lycklig.

Full av pepp och med myndig röst ringer jag producenten:

Jag: Det gäller situationen som uppstod med Ranelid här i kväll. Är du insatt i vad som hände?

Producenten: Eh... ja, det är klart att jag är.

Jag: Hur ser du på att en deltagare hånas under sitt framträdande och riskerar att tappa fokus?

Producenten: Nja, alltså jag tycker ju det var rätt taskigt att hålla på och hånskratta åt honom. Man tyckte ju synd om honom, men han är ju känslig också. Jag vet inte riktigt.

(Här börjar jag ana att något inte stämmer. Ingen exekutiv producent pratar på det där sättet)

Jag: Hur ser du på ert ansvar när det gäller publikens beteende?

Producenten: Men Malin, vad är det med dig? Du låter ju helt galen? Som att jag har något ansvar? Jag fattar ingenting.

Jag: Eh... vem pratar jag med?

"Producenten": Magnus Liam Karlsson!

Så är det min fotograf som är kvar i "Let's dance"-studion som jag har råkat ringa. Deras namn var alldeles för lika på en Iphone-display i en mörk bil.

Gud, vad vi skrattade åt det sedan. Stackars fotografen trodde att jag hade genomgått en personlighetsförändring på tio minuter och blivit sinnessjuk.

(Och exekutiva producenten fortsätter väl att tro att min normalnivå är lätt psykos då han får liknande samtal varje fredag)

Här är förresten resultatet av den där kvällen.

En sådan som avbryter världsturnén och gör fansen besvikna

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Tue, 22 Nov 2011 23:37:21 GMT

I bland dyker den här deprimerande tanken upp: Jag blev aldrig en rockstjärna och nu är det för sent.

Inga svarta scenkläder, ingen dyrkande publik, inget halsande ur dyra skumpabuteljer efter frukost och inget svineri mot musikjournalister.

Inte heller några långa världsturnéer.

Och TACK GODE GUD FÖR DET!

Just nu har jag nått halva "Idol"-turnén och befinner mig på mellanlandning i Stockholm mellan Linköping och Malmö.

Jag har fortfarande inte packat upp en enda väska. Smutsiga strumpor från Gävle-stoppet blandas med konstig shopping i Linköping (kostymbyxor?). Jag har inget balsam och de där träningskläderna som jag tar med mig har aldrig packats upp (eller använts).

Hela mitt liv är kaosartat.

Tänk om man dessutom skulle behöva stå på en scen varje kväll och sjunga en massa patetiska skitlåtar man skrev 1994 "för att tjäna pengar på sina överåriga gamla fans", tvingas hälla i sig vidrig starksprit "för att upprätthålla sin image som rockstjärna" och behöva slå sönder gitarrer och tunna tv-apparater (och missa "Bonde söker fru") med dåliga benhinnor och svag rygg?

Nä nä nä.

Det är inte din mamma som jobbar här, Niklas

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Tue, 22 Nov 2011 18:17:57 GMT

Min kollega Niklas Strömberg är ju på många sätt en fantastisk person, reporter och även någon typ av hiphopkonnässör.

Men det finns ett stort minus på resultaträkningen över hans gärningar.

Det är vanligtvis svårt att hitta en ren kaffekopp framåt kvällen i vårt pentry och nu har jag upptäckt vem som är skurken.

Jag räknar till 20 tomma kaffekoppar och ett par dricksglas som han har hamstrat den senaste månaden. Hans vanliga frukost, yoghurtglassen från 7eleven, har säsongsmässigt bytts ut mot en ensam burk julmust som fullbordar hans disk-stilleben.

Han är en sann rebell i kontorsmiljö som ändå - för ordningens skull - väljer att stapla allt på ett organiserat sätt.

Finn en psykopat till exempel?

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Sun, 20 Nov 2011 21:13:16 GMT

Saker man funderar på en söndag i november:

– Tv-reklamen för dejtingsajten E-darling. Deras usp är satsningen på "sofistikerade och högutbildade singlar med höga anspråk". Det kanske bara är jag, men känns det inte som att männen som sitter och surfar in där är potentiella Patrick Bateman? Man blir utbjuden på avsmakningsmeny på Franzén/Lindeberg och slutar med huvudet avkapat i en Gaggenau-frys, fortfarande med Dust it-volym i håret och en hint av Byredos Bal d'Afrique bakom örsnibbarna.

– Hur mycket sanning det verkar vara i spaningen som en taxichafför pitchade för mig under en väldigt lång taxiresa genom stan i rusning: "Det känns som att Ove Sundberg som chefen i svenska "The Office" kommer att vara exakt som kommunalrådet Lars-Göran Bengtsson i "Starke man".

Ett hej från Idol i Linköping

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Sat, 19 Nov 2011 00:33:45 GMT

Jag tänker mest: "Men sluta för i helvete att gestikulera så mycket, kvinna!"

Ett rent under att jag inte välte någon studioman eller sjuåringar i "Idol"-tröjor.

Kunde ju lika gärna ha börjat köra running man - inget hade reagerat. Bara trott att det var en helt vanlig ståa av Malin Collin :(

Cause I'm Luke Skywalker

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Wed, 16 Nov 2011 20:08:47 GMT

Nu är jag ändå ledsen för att min bästa fråga till Robert Pattinson klipptes bort i tv-intervjun: "Are you afraid of turning out like Mark Hamill - signing autographs at Comic-con for the rest of your career?"

En hotelldejt med Robert Pattinson - nu på film

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Wed, 16 Nov 2011 18:57:47 GMT

Vissa jobbdagar träffar man någon "Big brother"-deltagare i jobbet. Andra dagar stänger man in sig på Grand hôtel med Robert Pattinson och gör en tv-intervju där man ser ut som en imponerad 14-åring och fnissar sig igenom frågorna.

Frågan är bara vad som är värst?

Borde kanske hålla mig till text ändå.

Årets julklapp - en fars?

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Tue, 15 Nov 2011 10:55:19 GMT

Årets julklapp är alltså en prenumeration på en matkasse.

Låt mig ta in detta ett slag.

------------------------------------------------------ (konstpaus)

Nog att det säger allt om vår samtid – vi är stressade och måste få avlastning för att kunna göra roliga saker – men det här är åt helvete.

I år önskar vi oss alltså inte alls saker som sätter guldkant på tillvaron – den där härliga och lite för dyra parfymen, de orangea skinnhandskarna från Cos som egentligen är onödiga, men ack så fina eller den där dvd-boxen man länge tänkt köpa men inte unnat sig.

Nej, vi vill mycket hellre få lite olagad korv stroganoff och grekisk köttfärsbiff med udda tillbehör (tänk orostad sötpotatis som man sedan själv måste rosta i hundra år i någon ugn – det är ju ALLTID något "oväntat" i de där matkassarna som matvete eller dinkel).

Det påminner mig om första hösten jag bodde i Stockholm 1998 och min bästa kompis önskade sig ett SL-kort i födelsedagspresent "för man är ju student och har rätt lite pengar".

Hahaha, tänk att köpa ett 30-dagars tunnelbanekort, slå in i fint papper och bara: "Grattis!".

Och då är det ju ännu värre att ge bort ett presentkort på en prenumeration på rå falukorvsring och bara: "God jul önskar Malin".

Snälla Tamagotchi, kom tillbaka! Allt är förlåtet.

Resume.se skriver bland annat om det.

Idol-turnén i Gävle - presseditionen

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Sat, 12 Nov 2011 15:10:55 GMT

I torsdags gjorde Nöjesbladet en roadtrip till Gävle för att kunna hänga på "Idol"-repet under eftermiddagen.

Sedan blev det fredag och dags för finalen som vanligt.

Jag, krönikör-Helena, webbtv-Caroline och fotograf-Gustav laddade upp på en restaurang med olika filéer (kalv, ox, tonfisk osv).

Sedan körde vi i Gustavs guldiga Mercedes till Läkerol Arena. Här sitter webbtv-Caroline bakom mig på pressplats i arenan.

Jag gör något vi kallar Shoot it live-tv, gör små tv-klipp som rullas upp på sajten blandat med vanliga stillbilder under kvällen. Min syrra ringde mig i dag och bara: "Kollade klippen just. Du är stel och för käck, skärpning!" Skrattade väldigt mycket åt det. Här finns gårkvällens tre klipp.

Här sitter Lina och David från TV4-press. Mina små klippor i jobbkaoset vecka efter vecka. Det är svårt att känna igen dem utan en iPhone mot örat. Lysande människor.

Fotograf-Gustav plåtar hela kvällen och joggar hela tiden. Han måste nämligen ladda upp bilder så Nöjesbladets läsare får se vad som händer. Just här upplevde han "svettpärlor i pannan"-nivån, men han var glad ändå.

Jag satt precis bredvid juryn. På plussidan: man är snabbt upp på jurypucken för intervjuer direkt efter sändning. På minussidan: Man sitter och hukar sig för att undvika att hamna i direktsändning :(

Efter programmets slut åkte alla till sina hotell för att skriva. Sedan möttes vi för en liten after work. Eftersom ingen är 21 år gammal längre var det mer vuxna människor som smuttar på något, lyssnar på tyst musik och pratar om priser på taxiresor och visar något app på telefonen. Fast på ett roligt sätt.

Bra Gävle!

Gulligt

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Thu, 10 Nov 2011 19:34:44 GMT

Haha, skrattade mycket åt det här innan i dag. Jag har så fina kollegor.

Ingen rockstjärneturné precis

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Wed, 09 Nov 2011 20:21:46 GMT

I morgon börjar "Idol"-turnén. Det blir fyra veckor på vägarna, opersonliga hotellrum och mycket jobb.

Förra året åkte jag med webbchef-Martin (då krönikör) och webbtv-Kris. Vi hade väldigt roligt. Martin plöjde igenom varenda antikvitetsaffär i alla mellanstora svenska städer på jakt efter speciella såssnipor och kaffekoppar, bokade bord på kinesiska syltor och bad mig andas och äta när det behövdes. Kris var ständigt på gott humör och liksom smittade ner oss andra med sin bubblighet.

I morgon blir det roadtrip till Gävle med krönikör-Helena och webbtv-Caroline. Ett hårdslipat tjejgäng. Vi kommer att få det väldigt roligt i år också - det råder liksom ingen tvekan om saken.

Förutom en grej:

Helena: "Du Malin, jag tänkte på det här med att det finns gym på hotellen vi bor på".

Jag (misstänksamt): Ja...

Helen: "Vi borde ta med oss träningskläder, så hinner vi ju köra ett pass efter frukosten på fredagar".

Jag: Ja, absolut! (Så tänker jag: VA? VAD HÅLLER JAG PÅ MED??)

Jaja, kommer väl tillbaka till Stockholm i december med hjärtflimmer, magsår men med astajt kropp. Typ synliga biceps?

Fyra Barcelonabilder

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Wed, 09 Nov 2011 18:40:53 GMT

Jag stirrade på Medelhavet och råkade dränka fötterna i vågorna. Hittade en halv sandstrand och några liter saltvatten i kängan sedan. Men det var värt det.

Åt brunch på Bar Lobo.

Middag på Tragaluz. Åt chatkakrabb-tartar, sotad torsk med pimientojuice och någon grönsakshack. Cava rakt igenom. Sedan:

Cheesecakefyllning, rosmaringlass, ett spungecake-torn smaksatt med citrus och frystorkade röda frukter.

Spridda applåder när planet tar mark

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Wed, 09 Nov 2011 12:17:31 GMT

Nu är denna härliga Barcelona-semester över för den här gången.

I går flög jag hem. På planet satt en norsk kvinna i jeansjacka med volangdetaljer som bad flygvärdinnan om "one coffee and one... öh... apelsinjuice, please".

Hon fick äppeljuce och såg sur ut.

Det var också en gubbe som reste sig upp för att rota i någon väska just när planet hade tagit mark och började taxa in mot gaten. Stewarden i högtalaren: "Sir, sit down! SIR, PLEASE SIT DOWN!! SIIIIIIIR!!!!!!". Gubben (helt förvirrad): "Va? Jag?". Sedan satte han sig med en irriterad min.

Orkar inte.

Modevarianten av "finns det svenskt kaffe på hotellet?"

Malin Collin, reporter Nöjesbladet — Mon, 07 Nov 2011 17:30:54 GMT

Är en sådan person som bokar flyg till Medelhavsstorstad, tar in på hotell och sedan går direkt till H&M och köper kläder.

I dag köpte jag denna röda klänning (!) - har normalt sett aldrig någon färg på mig, bara svart, så detta kan bli väldigt spännande. Tänk om jag har så roligt i denna klänning, blir bemött på ett helt annat sätt och når framgång i precis allt? Då går jag väl runt i Gudrun Sjödén möter Odd Molly i februari?

I går åt jag fyra förätter och sedan en varmrätt.

I kväll äter jag på den här klassikern.

I morgon kväll kommer jag hem. Men det tänker jag inte på just nu.