Håkan Jaensson: Blogghysterin har gått över

På kulturredaktionen har vi aldrig trott att bloggandet är någon ”övergående fluga” (som dåvarande kommunikationsministern Inez Uusman sa om internet) – men å andra sidan tillhörde vi inte de euforiska/panikslagna mediemänniskor som började tokblogga för något år sedan, livrädda för att inte vara med på ett tåg som kanske skulle köra över och döda alla andra publiceringsformer.
Vi bloggar lite grann, mest för nöjes skull.
Och vi ser hur blogghypen håller på att försvinna. Det är inte bara Alexander Schulman som lagt av, massor av hel- och halvkändisar har insett att de har annat göra.
I dag ägnar Dagens Nyheter ett helt uppslag åt att konstatera att kejsaren möjligen inte är naken, men nästan: ”Baksmälla i bloggvärlden”, står det. Forskare talar om flopp, skribenter deppar. Och enligt DN är det är mest bloggare som läser bloggare.
Några få tycks nå utanför den lilla kretsen: vänsterns Ali Esbati, Carl Bildt, Niklas Svensson med Politikerbloggen, uppstickaren Josefin Brink (v) … Feministbloggaren Louise Persson tror att vissa politiska bloggare kommer att bli ”tongivande i politiken”.
Fast där är vi inte än, konstaterar hon.
Och frågan är om vi någonsin kommer dit.
Magnus Fredriksson, forskare i politisk kommunikation, tror inte på drömmen om internet som demokratins flaggskepp.
Bloggarna gör, enligt honom, bara att vissa kan gå ännu mer in för sitt smala intresse.

I vilket fall som helst: drömmen om det stora meningsutbytet, där alla har en röst i offentligheten, via blogg, tidningar, mejlenkäter eller radiostationer är nog inte helt realistisk.
För att en röst ska höras måste ju någon lyssna.
Och hur ska någon hinna med det?

Hysterin har gått över, men bloggandet lär vara här för att stanna. Och vi fortsätter ett tag till.