HBOT/autism: Syrgasbehandling i tryckkammare för barn med autism

 Hej Inger, Viktor, hans pappa, familj o alla andra som läser det här

 Jag gjorde ett likadant test som din son, efter att jag läst inlägget, tack. Jag

är vuxen nu, men jag fick en diagnos inom autismspektrat som barn och jag tycker

att personer som Inger är ett föredöme ( direkt ifrån hjärtat, utan att ställa mig

in det minsta ). Så, om det hade funnits en mer "öppensinnad" vård när jag var

ung, så hade det nog underlättat, både för mig och för andra. Testet för mig

visade också en stark färg, mer eller mindre som Viktors test, så om det är bevis

för att tungmetallerna hos autister hänger med upp i åldrarna vet jag inte. Jag är

inte ute efter att bevisa någonting heller, utan jag tycker att dom borde

samarbeta mer inom natur/biomedicin och skolmedicin, alla är vi ju människor. Jag

kan säga som så här, efter att ha mött människor både inom autismspektrat och

"normala" genom åren, att många gånger behöver det inte vara nån skillnad alls! Alla

har vi olika behov oavsett förutsättningar, och många inom autismspektrat är nog

så "sociala" som neurotypiska personer. Så att se det strikt som ett socialt

funktionshinder är kanske trångsynt? Själv har jag alltid delat på min

personlighet och min sjukdom ( för mig har det tyvärr varit det.. ), det är två 

helt olika saker för mig. Och som Inger också har nämnt, så vill jag varna för

förhastade beslut ( som tex. kelatering ), även fast det kan vara frestande,

speciellt om man känner att vården har en stereotyp bild av ditt barn och man inte

får den hjälp man tycker sig behöva. Min egen filosofi är att först kolla upp vad

det är i kroppen/ hjärnan som orsakar sjukdomen ( sjukdom som jag ser det för

min egen del, andra kan ju tex. bli jättedukiga inom nåt område, få ett fint

intressant arbete och må jättebra! ). Så, om man vänder på så många stenar som man

på nåt vis kan, och först o främst börjar med "breda" undersökningar, och sedan

specificerar sig mer o mer, medan man håller sig a jour med andra människors

erfarenheter och forskning, så kan man om man har tur få reda på vad/ om och på

vilket sätt man kan hjälpa sitt barn. Sedan måste jag som avslutning få säga,

att alla människor oavsett diagnoser hit och dit har sin egna alldeles unika personlighet.

Så därför är min egen filosofi den att olika beteendeterapier i för stor omfattning kan göra mer skada än nytta,

min egen gräns går vid att man inte ska skada en annan människa.

Bortsett ifrån det, så tycker jag att man har rätt att vara den man är född till. tack

/ anonym vuxen man   ..jag vill vara anonym, speciellt när det gäller psykiska

funktionshinder, eftersom jag känt mig sviken många gånger p.g.a. min diagnos.

Tack för ditt inlägg och att du hjälper mig att göra bloggen så oerhört intressant och viktig.

Jag var på konferens i helgen och det är ingen tvekan längre att de underliggande sjukdomstillstånd vid autism kan behandlas. När tarmar läker och gifter rensas ut blir väldigt många barn lugnare, mer kontaktbara, smärtfria, slutar stimma, gladare och sover på nätterna. Dock är varje liten unge (och vuxen) unik och därför krävs det att hitta den pusselbit som hjälper.

En mamma kom fram till mig och sa att hennes pojke blivit så mycket friskare bara genom att ta bort gluten, kasein och soja. Hon var jätteglad. Många av hans autisitiska beteenden typ handviftningar och orolig gång hade så gott som försvunnit med den lilla enkla insats.

Ni förstår väl att om man sett förbättringar hos sitt barn genom exempelvis kost, HBOT etc. (biomedicinsk behandling) så finns det ingen återvändo.

VAD ÄR AUTISM? KAN AUTISM BEHANDLAS?

BEHANDLA AUTISM ELLER, SOM NORSKA VÅR VEI UTRYCKER DET, BEHANDLA DE UNDERLIGGANDE SJUKDOMARNA OCH DITT BARN KAN BLI FRISKT!

INTE ALLA BARN, MEN MÅNGA!

VÄRT ETT FÖRSÖK, ELLER HUR

INGER

I oktober förra året köpte jag hem ett testkit där man kunde testa tungmetaller själv genom ett urinprov. (gå tillbaka lite i bloggen)

Jag tillförde ett keleringsämne CH77 och blev mäkta förvånad över att Viktors urin visade att tungmetallerna försvunnit efter några veckor. Kunde det vara så enkelt? Från rosa till grönt - fantastiskt, på några veckor.

Efter ytterligare några veckor gjorde jag ett nytt test och utav samma urin skickade jag även in ett porfyrintest till ett lab i Paris.

 091221 fick jag provsvaren direkt från laboratoriet:

Diskussion och slutsats:

1. Det kelerande medlet CH 77 fungerar inte överhuvudtaget eftersom Porfyrintestet (som räknas som ett av de säkraste testen för att visa tungmetaller lagrade i kroppen) visar att Viktor har mycket höga halter av bl.a. bly och kvicksilver.

2. Allt är bara bluff från laboratoriets sida och CH 77 fungerar utmärkt.

3. Det enda säkra jag har fått fram med dessa två tester är att Viktors kropp har höga halter av tungmetaller i kroppen. Båda testen har visat det från början oberoende av varandra med eller utan CH 77.

Merry Christmas!

I två år har jag bloggat om Viktor och biomedicinsk behandling. Men främst kanske bloggen ändå handlar om mig själv, min resa när den biomedicinska behandlingen kom igång och jag insåg att det faktiskt går att behandla autistiska symptom.

Jag planerar några enstaka inlägg till där jag bland annat kommer att sammanfatta, jämföra och berätta lite om framtiden. Jag glömmer heller inte bort de tungmetalltester vi senast gjort. Jag har ännu inte fått svaren från lab. Jag har spännande inlägg som ännu inte publicerats från läsare, de kommer nog med de också =)

Bloggen kommer absolut inte att försvinna eller stänga. Den ligger fortfarande öppen för kommentarer och jag tittar in då och då.

Viktor börjar bli en stor pojke och han kommer att kunna läsa om en period i livet där vårt fokus låg på autism och biomedicinsk behandling. Det ska bli intressant att höra hans åsikter om några år.

Inger

Enkäten är igång: 

 HBOT

Hyperbaric oxygen therapy

forskning pågår

Jag åkte hem i tisdags, hajar ni?  

Viktor och pappa skulle varit i London 28 dagar men avbröt behandlingen i förtid. Totalt blev det 25 sessioner HBOT på 23 dagar. Jag kommer att göra en liten jämförelse mellan London och Istanbul lite längre fram.

De är på väg hem igen. Viktor fick så ont i öronen de sista gångerna och då blir det bara jobbigt. Viktor är inte den som klagar i vanliga fall. När man "trycker" så känns det på samma sätt som när man landar i ett flygplan. Ibland känns det bara som ett lock för örat som lätt går att få bort om man håller för näsan och blåser lite luft. Men ibland gör det jätteont och är man lite snorig så kan locket sitta kvar en tag.

Viktor var lite snorig och pappa försökte med nässpray (det är ett bra tips för de som får lite ont i öronen) men det hjälpte inte.

De åker hem imorgon!