Fula fina flickor och snygga tuffa brudar.

Darling Isobel Hadley Kamptz tycker inte om min senaste krönika, och via hennes blogg hittar jag även Julia Skotts mer utförliga drapa.

Här följer nu därför ett förtydligande: Jag tycker inte heller om uppdelningen ful/smart vs snygg/korkad, men det är ju inte jag som har hittat på den. Tvärtom säger jag ju att jag är förvånad över att så många verkar känna att de sorterade under ful/smart när de var unga, alltså att de själva ser ful/smart som sin identitet. Den tydligaste skillnaden tycker jag istället fanns mellan de vanliga tjejerna och den där snygga tuffa klicken som skolkade, söp och låg runt. Och det vore intressant att höra hur de snygga, tuffa upplevde sin skoltid, för det hör man nästan aldrig något om.

En sak jag fäste mig vid var att det verkar som att Julia Skott på något sätt utgår från att min text handlar om henne personligen? Hon säger att hon själv har tagit upp den här frågan innan, och om någon är kokett här så är det jag, och fina flickor är det minsann ingen som har pratat om o s v. Men det jag skrev handlar inte om Julia Skott och vad hon eventuellt har sagt och ej utan om (främst en av) mina tjejkompisar och diskussionerna oss emellan.

Och jag står fast vid att det är lite kokett att ömka sig själv för att man alltid varit den nördiga tjejen. För även om såna som Linda Rosing jämt fått mer uppmärksamhet så är de ju lågstatusbrudar. Folk hatar dem och tycker att de är vulgära, korkade, äckliga. Att framhäva att man själv alltid varit hennes motsats - dvs hon som gillar tevespel och popkultur och öl - är att också positionera sig mot Linda Rosing-tjejerna. Tycker jag.

Sedan, ja, respekt är för mig att slippa alla sorters recensioner om min knullbarhet från folk jag möter ute på gatan. Jag bor i Frankrike och här är klimatet mot kvinnor jävligt mycket värre än i Sverige, men när jag går osminkad i joggingbrallor och tröja så är det ALDRIG någon som kommenterar mig. Annars haglar trakasserierna mest hela tiden. Jag tror inte att det egentligen handlar om att vara ful eller snygg utan om ifall det uppfattas som att man gör sig sexuellt tillgänglig eller ej.

Vad ordvalen anbelangar så var det kanske dumt att använda uttryck som fin flicka och flickvänsmaterial, för det verkar som om både Isobel Hadley Kamptz och Julia Skott lägger in helt andra värderingar i dem än vad jag gör. Jag förstod faktiskt överhuvudtaget inte det där med att flickvänsmaterial innebär att man är "den anpassningsbara, underordnade, hon som ger av sin kärlekskraft utan att bråka"?

För mig är en fin flicka hursomhelst inte någon som håller på sig utan en vanlig radhustjej bara, the girl next door. Och fina flickor är alltid flickvänsmaterial, oavsett om de är fula eller inte. Ca n'a rien à voir.

Slutligen en liten brasklapp: Jag säger som sagt inte att JUST NI är si eller så, det här är min analys av fenomenet utifrån mina egna erfarenheter bara.



Flickvänsmaterial?