Jag älskar att vara ett sexobjekt.

Oj, såg att Elin Grelsson skrivit en skitlång text apropå min krönika om att alla väl vill vara sexobjekt. Och med skitlång menar jag verkligen skitlång: Den ligger på dryga 10 000 tecken, det vill säga motsvarande typ fem krönikor. Det är väldigt mycket mer än jag har tid och lust och ork att bemöta.

Större delen av texten utgörs hursomhelst av rena felaktigheter, skumma missuppfattningar och helt ologiska slutsatser. Åtminstone har jag väldigt svårt att förstå hur någon till exempel kan läsa meningen: "Det är väl lätt för någon Tuva Novotny att vara naturligt snygg, men alla har inte den turen" och tolka det som att "om man är naturligt snygg kan man få vara hemsminkad och tråkigt klädd? Vad fan är naturligt snygg? Vem bestämmer det? Nu är det ju du som bestämmer att Tuva Novotny är 'naturligt snygg' och att det finns unga tjejer som inte är det. Vad sänder det för signaler? Och om jag inte minns fel så uttryckte du i en krönika för inte alltför längesedan att vi skulle sluta fokusera på de snygga tjejerna och släppa hela ful/snygg-tjej diskussionen. Det här sänder ju exakt motsatta signaler."

Jag blir helt matt. Nej, jag har aldrig sagt att vi skall sluta fokusera på de snygga tjejerna och släppa hela ful/snygg-diskussionen. Det där är ju bara svammel. Det jag sade i krönikan om ful/smart vs snygg/korkad var tvärtom att det är synd att vi aldrig hör något om hur det var att vara den snygga tjejen. Och så sade jag att jag tycker att många som upplevde sig själva som fula/smarta mest verkar kokettera bara, att de borde sluta älta.

Mm, detta är alltså min kommentar till Elin Grelssons inledande invändning bara. På denna invändning följer sedan en helt sjukt lång textmassa som är smockfull av konstigheter. Ursäkta, men jag orkar verkligen inte.

Hursomhelst. Det här handlar ju inte om att Tuva Novotny är en casual typ som bara inte känner sig bekväm med att anspela på sex. För henne är det en principsak, en politisk handling. Herregud, kvinnan mejlar runt ett fucking manifest till landets tidningsredaktioner. Hon tror på allvar att det gör henne till en god förebild att hon inte bär läppglans.

Själv älskar jag att vara ett sexobjekt, jag får en kick av att betraktas som vacker och upphetsande. Bara i feministisk teori utesluter det att jag samtidigt är ett subjekt som själv styr över min sexualitet. Och jag undrar: Varför är det så viktigt att lära tjejer att det är dumt att sminka sig mycket och pluta med munnen? Varför skulle en kvinna som vill anspela på sex bli ett offer för mäns lustar, på det att ingen längre kommer att se henne som en intelligent person värd respekt? Varför är kvinnors sexualitet så farlig?

Den sorts feminism som håller de här sunkiga tankarna under armarna borde kanske ta och fundera över ifall det inte är ett JÄVLIGT dåligt tecken att man är rörande överens med den mest kvinnohatande, konservativa kristna högern i synen på kvinnliga ideal.

By the way så finns det väl ganska gott om fula, bittra feminister, tycker jag, jag håller inte alls med om att det skulle vara en myt. Något som däremot verkligen är en en myt är att man är en bättre feminist om man ser ut på ett särskilt sätt. Jag tycker att det är skitsamma om man har kuk eller fitta eller är ful eller gillar att göra ekivoka miner när man skall plåtas. Man är inte finare för att man har pyttelite smink och tråkiga vardagskläder, det är hela grejen.