Senast Skrivet
- Jag orkade inte uthärda.
- 2012-05-23 19:00
- Målsättningen i sommar – som alla andra mästerskapssomrar
- 2012-05-23 18:09
- Vill ni se mer av de ryska tanterna?
- 2012-05-23 17:33
- Välkommen att följa EU-toppmötet med Politikerkollen
- 2012-05-23 17:19
- De kungliga gästerna på dopet
- 2012-05-23 17:19
- Så har Loreen ändrat scenkläderna efter protesterna
- 2012-05-23 16:56
- Azerbajdzjan kör Abbas Waterloo
- 2012-05-23 16:49
- Casall hösten 2012 - imponerande!
- 2012-05-23 16:37
- Turkiet pressens favorit
- 2012-05-23 16:32
- Snart kommer Loreen-tv - håll ut!
- 2012-05-23 16:26
- Donny Montell gör en Streisand-låt - men betydligt mycket sämre
- 2012-05-23 16:24
- Bosnien sticker inte ut
- 2012-05-23 16:21
- Kristen på drift
- 2012-05-23 16:20
- Norska Saade-kopian har typiska ESC-misstag i bildproduktionen
- 2012-05-23 16:16
- Slovakien growlar
- 2012-05-23 16:10
Lisa Magnusson
Privat, men aldrig personlig.
Senast skrivet
Arkiv
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
februari 2010
januari 2010
december 2009
november 2009
oktober 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009
februari 2009
januari 2009
december 2008
november 2008
oktober 2008
september 2008
augusti 2008
juli 2008
juni 2008
maj 2008
april 2008
mars 2008
februari 2008
januari 2008
december 2007
november 2007
Margret Atladottir fattar vad internet går ut på.
Men vad är det för trams, det upprörda bloggandet om att Nöjesguidens chefredaktör Margret Atladottir borde avgå?
Det här är alltså vad som har hänt: Margret Atladottir skrev en kort recension av teveserien Generation Kill (finns nu bara i Googles cache). Någon som kallade sig Henrik Petersson lämnade en nedlåtande kommentar till artikeln:
"Fick du betalt för att skriva den här lilla recensionen? Jag har läst spaltmil om den här serien och läst flera bra artiklar, men det här tar nog priset som den mest menlösa. Den berör, javisst, men varför berör den dig?".
Margret Atladottir svarade med att kalla honom tönt.
Det här var ETT ÅR sedan. Så varför börjar folk oja sig över det nu?
Visst. Tönt är kanske inte det vassaste omdöme man kan fälla om någon, men varför skulle inte Margret Atladottir få skriva så ifall det var så hon kände? Egentligen? Hon var recensent på en gratis nöjestidning, inte ordförande för FN.
Jag har själv skrivit långt mycket värre grejer till folk. Att svara elakt på dumma kommentarer är ju den enda lilla behållning som man har av dem, jag älskar det och ser det lite som terapi och en sport på samma gång. Men folk menar alltså på största allvar att det inte anstår en chefredaktör att tidigare i karriären ha använt ordet tönt.
Det är sånt skitsnack. Kan ni inte bara säga som det är: Att ni retar er på Margret Atladottir som person, helt enkelt, och vill att hon skall bort? Att hon är lite för kaxig för er smak.
Personligen tycker jag att det är upplyftande med en chefredaktör som inte är så jävla torr och tillknäppt utan är ute i världens rök och damm. Jag tycker att det är fint med personer som pratar MED sina läsare istället för TILL dem. Och alla dagar i veckan föredrar jag Margret Atladottir framför den gamla sortens chefredaktör som sitter och trycker inne på nåt kontor helt ängsligt, och som tror att värdighet och respekt är lika med att prata kanslisvenska och aldrig visa några känslor.
Hela poängen med internet är ju just att det är en ständigt pågående flervägskommunikation. Det är många som inte fattar det här, som ser internet som ännu ett medium där en person i taget föreläser för en publik. Det finns de som aldrig svarar på läsarnas respons. Men det gör Margret Atladottir. Hon fattar vad internet går ut på.
Margret Atladottir är ung, snygg, smart och framgångsrik. Uppenbarligen kan inte alla hantera detta, och uppenbarligen förstår inte heller alla att det finns andra sorters ledarskap än den där gamla gubbiga stilen. Tänk om alla dessa mongon kunde skaffa sig en sandsäck att slå på istället för att ge sig på Margret Atladottir av de mest bajsnödiga skäl, som att hon har kallat någon tönt för ett år sedan. Då skulle världen bli en lite bättre plats. Tack på förhand.
Margret Atladottir. En person.
Det här är alltså vad som har hänt: Margret Atladottir skrev en kort recension av teveserien Generation Kill (finns nu bara i Googles cache). Någon som kallade sig Henrik Petersson lämnade en nedlåtande kommentar till artikeln:
"Fick du betalt för att skriva den här lilla recensionen? Jag har läst spaltmil om den här serien och läst flera bra artiklar, men det här tar nog priset som den mest menlösa. Den berör, javisst, men varför berör den dig?".
Margret Atladottir svarade med att kalla honom tönt.
Det här var ETT ÅR sedan. Så varför börjar folk oja sig över det nu?
Visst. Tönt är kanske inte det vassaste omdöme man kan fälla om någon, men varför skulle inte Margret Atladottir få skriva så ifall det var så hon kände? Egentligen? Hon var recensent på en gratis nöjestidning, inte ordförande för FN.
Jag har själv skrivit långt mycket värre grejer till folk. Att svara elakt på dumma kommentarer är ju den enda lilla behållning som man har av dem, jag älskar det och ser det lite som terapi och en sport på samma gång. Men folk menar alltså på största allvar att det inte anstår en chefredaktör att tidigare i karriären ha använt ordet tönt.
Det är sånt skitsnack. Kan ni inte bara säga som det är: Att ni retar er på Margret Atladottir som person, helt enkelt, och vill att hon skall bort? Att hon är lite för kaxig för er smak.
Personligen tycker jag att det är upplyftande med en chefredaktör som inte är så jävla torr och tillknäppt utan är ute i världens rök och damm. Jag tycker att det är fint med personer som pratar MED sina läsare istället för TILL dem. Och alla dagar i veckan föredrar jag Margret Atladottir framför den gamla sortens chefredaktör som sitter och trycker inne på nåt kontor helt ängsligt, och som tror att värdighet och respekt är lika med att prata kanslisvenska och aldrig visa några känslor.
Hela poängen med internet är ju just att det är en ständigt pågående flervägskommunikation. Det är många som inte fattar det här, som ser internet som ännu ett medium där en person i taget föreläser för en publik. Det finns de som aldrig svarar på läsarnas respons. Men det gör Margret Atladottir. Hon fattar vad internet går ut på.
Margret Atladottir är ung, snygg, smart och framgångsrik. Uppenbarligen kan inte alla hantera detta, och uppenbarligen förstår inte heller alla att det finns andra sorters ledarskap än den där gamla gubbiga stilen. Tänk om alla dessa mongon kunde skaffa sig en sandsäck att slå på istället för att ge sig på Margret Atladottir av de mest bajsnödiga skäl, som att hon har kallat någon tönt för ett år sedan. Då skulle världen bli en lite bättre plats. Tack på förhand.
Margret Atladottir. En person.
39 kommentarer
=)
Jag känner inte Margret Atladottir överhuvudtaget. Ändå tycker jag att kritiken mot henne är urlöjlig, kan du tänka dig?!
Och det handlar inte om att folk inte tål när starka tjejer säger tönt, utan om att jag tror att de retar sig på henne som person och använder ett år gamla kommentarsfältbråk som en lam ursäkt. Eller varför är det ingen som hoppar på redaktionen på Vice, som ju är direkt GRYM mot sina läsare i nummer efter nummer?
Om du tror att Nöjesguiden var THE TIDNING år 2008 och att Margret Atladottir körde den i botten så lever du i en fantasivärld, för övrigt. Jag tycker tvärtom att hon så smått börjat se till att Nöjesguiden finns med på kartan igen efter ett gäng oår.
Nej, de gör ju inte det. Men ingenting ont som inte för nåt gott med sig. Det jag ser som negativt är att man nu förväntas STÅ ÖVER alla idiotiska kommentarer man får. Det har jag inte alls nån lust med.
Ja, och det är också det enda jag tycker att Margret Atladottir gjort fel: Varför ber hon om ursäkt för att hon näpsat de know-it-all-kungarna i kommentarsfältet?
Jamen det var ju inte som att kritiken var substantiell. Varför skall hon tacka och ta emot när det bara handlar om folk som försöker mästra henne?
Jag får också en massa elak skit, för övrigt, och för mig är det en av mina större källor till glädje att lyfta fram den skiten och göra narr av den.
Sakfrågan för mig här är om man har rätt att kalla någon för tönt ifall man tänkt sig att en vacker dag bli chefredaktör. Jag tycker att svaret borde vara ett JA.
Ja, det var jävligt klantigt gjort av ledningen att:
1) Radera hela artikeln plus kommentarerna
2) Mejla Mymlan och be henne ta bort kritiska kommentarer
Faktiskt kan man väl inte begå självmord på fler sätt än så?
Typiskt gratistidningstänk dock, det där med att man måste pleasa alla och om nån tycker illa vara så får man panik.
Jag känner ofta att det är så för mig: Att en bloggtext eller krönika mer är platsen från vilken jag skjuter fart och att kommentarsfältet är det verkligt intressanta. Ofta lyckas jag dessutom formulera mig bättre i efterhand, när jag svarar på kommentarer.
Nej, tyvärr! Du känner säkert till det gamla djungelordspråket: Bloggarna skriver som de vill, men i huvudet står det still.
Fast jag förstår inte varför du tänker i termer om antingen eller. Varför ställer du högonbryn mot lågonbryn?
Jag är helt jävla obildad, jag också, men det kan finnas en poäng även i att INTE skriva utifrån något man läst sig till efter 30 000 akademiska poäng. Eller hur?!
Alldeles oavsett utbildning borde du hursomhelst vara kapabel att hitta bättre och mer träffande exempel att likna Margret Atladottir vid än Mikael Brinkenstjärna. Det är så jävla slött och dåligt och oträffande.
http://blogg.aftonbla...
Jaha, nu satt jag och skrev ett långt uppeldat svar om hur dum i huvudet du är som kallar min blogg för elevrådsmöte. Sedan, just innan jag postade, läste jag det du skrivit igen, ordentligt den här gången.
Skäms på mig.
Vodka var det i mitt fall.
Ja, jag håller med om att hon inte borde ha bett om ursäkt!
Quoi?
"En rätt allvarlig fråga"? Okej. Så: Vilken är denna allvarliga fråga, och hur bör den rätt behandlas?
Du antyder att jag har för vana att "försvara unga mediekvinnor", så nämn gärna åtminstone tre. Tre vore början på ett mönster. Om du inte kan komma på så många så kanske vi istället kunde fokusera på hur det kommer sig att du vill reducera det här till en fråga om en ung mediekvinna som okritiskt försvarar en annan ung mediekvinna bara för att. Kanske det är DU som har svårt att se bortom kön och ålder?
Ja, Margret uttrycker sig som en skunkbloggare. Stilistik kallas det. Och det är något som hon är väldigt bra på!
Nu har du sagt flera gånger att folk bara försvarar Margret Atladottir för att hon är tjej, okej kanske inte just jag då, var du ju tvungen att medge, men "'folket' i största allmänhet". Jag är väldigt nyfiken: På vad grundar du detta?
Jag anar att du försöker smäda både Margret Atladottir och mig, men om du skall lyckas med det får du nog uttrycka dig mindre förvirrat.
Som sagt: Hon jobbar inte på FN utan på Nöjesguiden. Jag ser inget skäl till att hon skall tvingas be om ursäkt för att hon har käbblat lite i ett kommentarsfält, särskilt inte som Nöjesguiden är en av många tidningar som vanligtvis är mycket elakare än så. Frågan är varför du tycker att det är så förfärligt att en person kallar en annan för tönt?
Och ja, kvinnor skall självklart hållas ansvariga för sina gärningar och finna sig i att ta en del skit. Men det handlar ju inte om detta utan om att kvinnor inom media får ta oproportionerligt jävla mycket mer stryk än män. Därav pratet om kvinnohat skulle jag gissa.
Originalartikeln är som sagt borttagen. Det enda som finns kvar är Googles cacheversion som du hittar i mitt blogginlägg här ovan.
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
Kalle
14 april 2009, kl 16:29
Hear, hear!
Lisa Magnusson
14 april 2009, kl 21:33
=)
Robert
14 april 2009, kl 19:11
Same shit but different; det där är exakt samma försvar som Hanne Kjöller ägnade Liza Marklund i DN för ett par månader sen - och som bloggvärlden då garvade åt: "ni tål inte starka tjejer, hörni". Enda skillnaden är vem som är vems kompis.
Hur stark är en redaktör som kallar in hjälp av in kille och mentor Carl Reinholdtzon Belfrage för att hon inte klarar att diskutera sin egen recension? Det finns med i den cachade kommentartråden. Tydligare än så kan man ju knappast bekräfta sin position som kuttersmycke.
När man läser Margret kommer man ihåg hur Nöjesguiden upphörde att vara en tidning med pulsen på tidsandan och blev ett korkat posörmagasin.
Hur stark är en redaktör som kallar in hjälp av in kille och mentor Carl Reinholdtzon Belfrage för att hon inte klarar att diskutera sin egen recension? Det finns med i den cachade kommentartråden. Tydligare än så kan man ju knappast bekräfta sin position som kuttersmycke.
När man läser Margret kommer man ihåg hur Nöjesguiden upphörde att vara en tidning med pulsen på tidsandan och blev ett korkat posörmagasin.
Lisa Magnusson
14 april 2009, kl 21:38
Jag känner inte Margret Atladottir överhuvudtaget. Ändå tycker jag att kritiken mot henne är urlöjlig, kan du tänka dig?!
Och det handlar inte om att folk inte tål när starka tjejer säger tönt, utan om att jag tror att de retar sig på henne som person och använder ett år gamla kommentarsfältbråk som en lam ursäkt. Eller varför är det ingen som hoppar på redaktionen på Vice, som ju är direkt GRYM mot sina läsare i nummer efter nummer?
Om du tror att Nöjesguiden var THE TIDNING år 2008 och att Margret Atladottir körde den i botten så lever du i en fantasivärld, för övrigt. Jag tycker tvärtom att hon så smått börjat se till att Nöjesguiden finns med på kartan igen efter ett gäng oår.
14 april 2009, kl 20:19
Helt på din sida Lisa. Det är ganska enkelt att förstå att kommentarbashing lätt går åt båda håll med tanke på floden av skit som når många unga tjejer som bloggar. Det är alltid de unga starka tjejerna som drabbas. Inga hänger hos killarna och spyr ut sina komplexfyllda hatkommentarer.
Lisa Magnusson
14 april 2009, kl 21:40
Nej, de gör ju inte det. Men ingenting ont som inte för nåt gott med sig. Det jag ser som negativt är att man nu förväntas STÅ ÖVER alla idiotiska kommentarer man får. Det har jag inte alls nån lust med.
14 april 2009, kl 21:16
"Jag tycker att det är fint med personer som pratar MED sina läsare..."
"Det finns de som aldrig svarar på läsarnas respons. Men det gör Margret Atladottir."
- har du läst kommentartråden!? kan du inte gärna ha gjort, jag kan berätta att både den och GK-recensionen var rätt jävla illa. Det var ju inte direkt någon osaklig kritik hon fick. Såhär tyckte MA själv om sitt beteende:
http://mymlanthereal....
"Det finns de som aldrig svarar på läsarnas respons. Men det gör Margret Atladottir."
- har du läst kommentartråden!? kan du inte gärna ha gjort, jag kan berätta att både den och GK-recensionen var rätt jävla illa. Det var ju inte direkt någon osaklig kritik hon fick. Såhär tyckte MA själv om sitt beteende:
http://mymlanthereal....
Lisa Magnusson
14 april 2009, kl 21:45
Ja, och det är också det enda jag tycker att Margret Atladottir gjort fel: Varför ber hon om ursäkt för att hon näpsat de know-it-all-kungarna i kommentarsfältet?
14 april 2009, kl 21:20
Nä, i det här fallet får hon fan leva med kritiken. Det var inte bara det där med tönt, hon anföll samtliga som inte tyckte att hennes recension var nåt att ha (och det var den inte). Att det inte har blivit uppmärksammat förrän nu kanske har att göra med hennes läsvärdhet :-)
Hon förtjänade nästan all kritik. Det hindrade inte några idioter från att skriva en massa elak skit helt i onödan, men såna brukar man kunna se skillnad på.
Kort sagt: kritik som faktiskt säger nåt = besvara seriöst. Kritik som går ut på att den kritiserade är äcklig, dum, ful, sopa och allt annan skit som idioterna hittar på = svar på tal.
Hon förtjänade nästan all kritik. Det hindrade inte några idioter från att skriva en massa elak skit helt i onödan, men såna brukar man kunna se skillnad på.
Kort sagt: kritik som faktiskt säger nåt = besvara seriöst. Kritik som går ut på att den kritiserade är äcklig, dum, ful, sopa och allt annan skit som idioterna hittar på = svar på tal.
Lisa Magnusson
14 april 2009, kl 21:49
Jamen det var ju inte som att kritiken var substantiell. Varför skall hon tacka och ta emot när det bara handlar om folk som försöker mästra henne?
Jag får också en massa elak skit, för övrigt, och för mig är det en av mina större källor till glädje att lyfta fram den skiten och göra narr av den.
Sakfrågan för mig här är om man har rätt att kalla någon för tönt ifall man tänkt sig att en vacker dag bli chefredaktör. Jag tycker att svaret borde vara ett JA.
14 april 2009, kl 22:05
Mm, jag kan tycka både det ena och det andra om kommentarerna, men raderandet var det löjliga. Och att be Mymlan ta bort skvaller ger ju bara skvallret styrka.
Lisa Magnusson
15 april 2009, kl 07:55
Ja, det var jävligt klantigt gjort av ledningen att:
1) Radera hela artikeln plus kommentarerna
2) Mejla Mymlan och be henne ta bort kritiska kommentarer
Faktiskt kan man väl inte begå självmord på fler sätt än så?
Typiskt gratistidningstänk dock, det där med att man måste pleasa alla och om nån tycker illa vara så får man panik.
14 april 2009, kl 22:07
Jag har aldrig recenserat något, inte heller drabbats av kritik. Jag tänker mig kommentarsfältet som en plats där man gemensamt bygger något, som gör att man vill skriva något nytt på samma tema. Känner inte riktigt att "tönt" uppmanar till detta. Å andra sidan ser jag inte heller att en bloggare representerar vissa uppställda regler. Jag läser och kommenterar bloggar som jag finner intressanta att diskutera med. Om någon som driver en blogg vill ha mig som läsare, får de gärna jobba i den riktningen. Annars finns det ju sisådär trehundratusen andra att välja :)
Lisa Magnusson
15 april 2009, kl 00:45
Jag känner ofta att det är så för mig: Att en bloggtext eller krönika mer är platsen från vilken jag skjuter fart och att kommentarsfältet är det verkligt intressanta. Ofta lyckas jag dessutom formulera mig bättre i efterhand, när jag svarar på kommentarer.
Blogger
14 april 2009, kl 22:12
Bloggarna är en jävla tankemaffia. Kan de inte hitta på bättre saker att skriva om?
Lisa Magnusson
15 april 2009, kl 00:46
Nej, tyvärr! Du känner säkert till det gamla djungelordspråket: Bloggarna skriver som de vill, men i huvudet står det still.
Robert
14 april 2009, kl 22:59
Lisa,
"Om du tror att Nöjesguiden var THE TIDNING år 2008 och att Margret Atladottir körde den i botten så lever du i en fantasivärld, för övrigt. Jag tycker tvärtom att hon så smått börjat se till att Nöjesguiden finns med på kartan igen efter ett gäng oår."
Jag slutade läsa NG ett bra tag innan Margret började där, och hon känns inte speciellt originell. Det är alltså inte hennes personligt kaxiga ton (?) som är tacky, ska man göra fingrrt åt sina läsarr kan man verkligen göra det på ett smartare vis. Hon är rätt typisk för den wannabee-jouranlistik som Nöjesguiden kört in på under 2000-talet. Har man inga nyheter och inget kunnande får man försöka locka läsare med snorkig 'attityd', även om det kan betyder att man avslöjar sin okunnighet.
Du säger att hon vet hur man skapar uppmärksamhet på internet. Fair enough, men en Kalle-Anka-promotor som Mikael Brinkesnstjärna (minns ni hans Robinson-klubbturnéer och processer mot Aqua?) vet också hur man skapar uppmärksamhet - men är inte värd nån respekt heller.
"Om du tror att Nöjesguiden var THE TIDNING år 2008 och att Margret Atladottir körde den i botten så lever du i en fantasivärld, för övrigt. Jag tycker tvärtom att hon så smått börjat se till att Nöjesguiden finns med på kartan igen efter ett gäng oår."
Jag slutade läsa NG ett bra tag innan Margret började där, och hon känns inte speciellt originell. Det är alltså inte hennes personligt kaxiga ton (?) som är tacky, ska man göra fingrrt åt sina läsarr kan man verkligen göra det på ett smartare vis. Hon är rätt typisk för den wannabee-jouranlistik som Nöjesguiden kört in på under 2000-talet. Har man inga nyheter och inget kunnande får man försöka locka läsare med snorkig 'attityd', även om det kan betyder att man avslöjar sin okunnighet.
Du säger att hon vet hur man skapar uppmärksamhet på internet. Fair enough, men en Kalle-Anka-promotor som Mikael Brinkesnstjärna (minns ni hans Robinson-klubbturnéer och processer mot Aqua?) vet också hur man skapar uppmärksamhet - men är inte värd nån respekt heller.
Lisa Magnusson
15 april 2009, kl 01:31
Fast jag förstår inte varför du tänker i termer om antingen eller. Varför ställer du högonbryn mot lågonbryn?
Jag är helt jävla obildad, jag också, men det kan finnas en poäng även i att INTE skriva utifrån något man läst sig till efter 30 000 akademiska poäng. Eller hur?!
Alldeles oavsett utbildning borde du hursomhelst vara kapabel att hitta bättre och mer träffande exempel att likna Margret Atladottir vid än Mikael Brinkenstjärna. Det är så jävla slött och dåligt och oträffande.
15 april 2009, kl 00:07
Jag vill bara säga att jag inte ställt några krav på någons avgång.
Jag känner inte Atladottir och har inte några som helst problem med hennes person, det jag sett hittills har jag gillat och uppmuntrat och de omnämnanden hon fått av mig tidigare har varit positiva.
Hon får helt enkelt statuera exempel som ett skolexempel på hur man inte (enligt mig) bör hantera kommentarer från sina läsare.
Att hon sedan hanterar stormen kring dem som uppstår ett år senare genom att radera och lägga locket på gör inte saken bättre.
OCh att vd:n för Nöjesguiden ringer mig och ber mig radera kommentarer i min blogg gör det hela nästa humoristiskt.
Jag har skrivit om näthat, och är den förste att skriva under på att det är åt helvete.
Men jag särbehandlar inte Margret för att hon är en ung snygg och framgångsrik kvinna. Jag skriver om henne som chefredaktör, och har ingen lust att använda silkesvantar för att hon råkar vara en ung kvinna.
Jag har skrivit betydligt hårdare om en rad män i mediabranschen, så som Jan Guillou, Mats Bergstrand, Björn Wiman med flera.
Ville bara säga det.
(Dessutom har jag godtagit hennes ursäkt TROTS att den talade så fullständigt emot det blogginlägg hon skrivit ett par timmar tidigare.)
För mig handlar det här mindre om Margret Atladottir och mer om sakfrågan - hur medier bör bemöta läsare.
Men det är intressant att det trots allt känns som om jag tassar på tå och känner att jag måste visa mer hänsyn till Atladottir än till andra chefer i branschen. Jag undrar varför.
Jag känner inte Atladottir och har inte några som helst problem med hennes person, det jag sett hittills har jag gillat och uppmuntrat och de omnämnanden hon fått av mig tidigare har varit positiva.
Hon får helt enkelt statuera exempel som ett skolexempel på hur man inte (enligt mig) bör hantera kommentarer från sina läsare.
Att hon sedan hanterar stormen kring dem som uppstår ett år senare genom att radera och lägga locket på gör inte saken bättre.
OCh att vd:n för Nöjesguiden ringer mig och ber mig radera kommentarer i min blogg gör det hela nästa humoristiskt.
Jag har skrivit om näthat, och är den förste att skriva under på att det är åt helvete.
Men jag särbehandlar inte Margret för att hon är en ung snygg och framgångsrik kvinna. Jag skriver om henne som chefredaktör, och har ingen lust att använda silkesvantar för att hon råkar vara en ung kvinna.
Jag har skrivit betydligt hårdare om en rad män i mediabranschen, så som Jan Guillou, Mats Bergstrand, Björn Wiman med flera.
Ville bara säga det.
(Dessutom har jag godtagit hennes ursäkt TROTS att den talade så fullständigt emot det blogginlägg hon skrivit ett par timmar tidigare.)
För mig handlar det här mindre om Margret Atladottir och mer om sakfrågan - hur medier bör bemöta läsare.
Men det är intressant att det trots allt känns som om jag tassar på tå och känner att jag måste visa mer hänsyn till Atladottir än till andra chefer i branschen. Jag undrar varför.
Lisa Magnusson
15 april 2009, kl 01:52
http://blogg.aftonbla...
Kalle
15 april 2009, kl 01:02
Hon borde självklart inte bett om ursäkt, inte raderat och mejlat etc. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är att prissys som Mymlan skriver långa långa inlägg om hur "oseriöst" och "oproffsigt" det är att kalla folk tönt. Och på fullaste allvar tycker att man antingen ska bete sig som en dörmatta eller faktiskt inte kunna anses seriööös nog att bli chefred.
Halva behållningen med t. ex. Lisas blogg här är ju när hon zingar dumma kommentatorer. Hennes hållning är inte "oproffsig" eller "oseriös" -- den är ROLIG och INTELLIGENT. Till skillnad från t. ex. Mymlans pisstråkiga och låtsasvuxna elevrådsmöte till blogg.
Vilken tidning som helst skulle må jävligt bra av att ha Lisa M som chefred. Jag blir så förbannad.
Halva behållningen med t. ex. Lisas blogg här är ju när hon zingar dumma kommentatorer. Hennes hållning är inte "oproffsig" eller "oseriös" -- den är ROLIG och INTELLIGENT. Till skillnad från t. ex. Mymlans pisstråkiga och låtsasvuxna elevrådsmöte till blogg.
Vilken tidning som helst skulle må jävligt bra av att ha Lisa M som chefred. Jag blir så förbannad.
Lisa Magnusson
15 april 2009, kl 02:10
Jaha, nu satt jag och skrev ett långt uppeldat svar om hur dum i huvudet du är som kallar min blogg för elevrådsmöte. Sedan, just innan jag postade, läste jag det du skrivit igen, ordentligt den här gången.
Skäms på mig.
Kalle
15 april 2009, kl 02:30
Haha, ja verkligen helt oseriöst av dig. Det kanske finns alkohol med i bilden? Då är det ännu värre: "Känd bloggare dricker vin!" Och Mymlan kan skriva ännu ett långt inlägg om hur allmänt olämpliga unga* flickor är.
*Yngre än hon.
*Yngre än hon.
Lisa Magnusson
15 april 2009, kl 07:57
Vodka var det i mitt fall.
anonym
16 april 2009, kl 00:43
Håller helt med om att en säck att slå på skulle vara att föredra för dom som lägger så mycket tid på att spy ut galla. Men efter att ha läst recensionen med tillhörande kommentarer så bör väl boxningssäcken även användas av moderatorer, bloggare och chefsredaktörer eller vem det nu är som försöker säga något och får respons på det. Helt ok att man bemöter eld med eld, men i MA's fall verkar ilskan över dom som inte är värt ens tid, ha gått ut över dom som visat intresse för recensionen.
Ursäkten var fel. Mest för att den antagligen inte är genuin. Snarare var bloggen innan som raderades bättre där hon tar ställning och står för sitt handlande.
Ursäkten var fel. Mest för att den antagligen inte är genuin. Snarare var bloggen innan som raderades bättre där hon tar ställning och står för sitt handlande.
Lisa Magnusson
16 april 2009, kl 14:23
Ja, jag håller med om att hon inte borde ha bett om ursäkt!
17 april 2009, kl 18:59
"Sakfrågan för mig här är om man har rätt att kalla någon för tönt ifall man tänkt sig att en vacker dag bli chefredaktör. Jag tycker att svaret borde vara ett JA."
- Born on a different cloud.
- Born on a different cloud.
Lisa Magnusson
17 april 2009, kl 22:43
Quoi?
18 april 2009, kl 00:31
Tycker bara att det är rätt tafatt hur du så nonchalant reducerar en rätt allvarlig fråga till huruvida det är okej att kalla någon "tönt" eller inte. Att överhuvudtaget försvara MAs pubertala utspel är, i mina ögon, svagsint.
Men jag antar att det här med att försvara unga mediakvinnor oavsett vad fortfarande är på modet.
Men jag antar att det här med att försvara unga mediakvinnor oavsett vad fortfarande är på modet.
Lisa Magnusson
18 april 2009, kl 02:04
"En rätt allvarlig fråga"? Okej. Så: Vilken är denna allvarliga fråga, och hur bör den rätt behandlas?
Du antyder att jag har för vana att "försvara unga mediekvinnor", så nämn gärna åtminstone tre. Tre vore början på ett mönster. Om du inte kan komma på så många så kanske vi istället kunde fokusera på hur det kommer sig att du vill reducera det här till en fråga om en ung mediekvinna som okritiskt försvarar en annan ung mediekvinna bara för att. Kanske det är DU som har svårt att se bortom kön och ålder?
18 april 2009, kl 03:09
Det faktum att "seriösa" journalister inte kan ta kritik och negligerar sina läsare, anser jag vara en "rätt allvarlig fråga" på alla sätt. I synnerhet då MA själv uttrycker sig som en femtonårig Skunkbloggare, medan många av hennes antagonister är betydligt smidigare. Ska man trycka ner någon i skorna bör man själv kanske ha skor på fötterna.
Bra försök, Lisa Magnusson. Men jag läser inte din blogg och har därför ingen aning om huruvida just Du försvarar unga mediekvinnor till vardags eller inte. Jag syftade istället mer på "folket" i största allmänhet. Dock tyder ovanstående inlägg på att du inte är främmande det fenomenet.
Bra försök, Lisa Magnusson. Men jag läser inte din blogg och har därför ingen aning om huruvida just Du försvarar unga mediekvinnor till vardags eller inte. Jag syftade istället mer på "folket" i största allmänhet. Dock tyder ovanstående inlägg på att du inte är främmande det fenomenet.
Lisa Magnusson
23 april 2009, kl 19:34
Ja, Margret uttrycker sig som en skunkbloggare. Stilistik kallas det. Och det är något som hon är väldigt bra på!
Nu har du sagt flera gånger att folk bara försvarar Margret Atladottir för att hon är tjej, okej kanske inte just jag då, var du ju tvungen att medge, men "'folket' i största allmänhet". Jag är väldigt nyfiken: På vad grundar du detta?
19 april 2009, kl 00:19
Lisa, din tönt!
Margret Atladottir verkar väldigt osympatiskt tycker jag, men det var en mycket underhållande diskussion, lite som ett skämt.
Margret Atladottir verkar väldigt osympatiskt tycker jag, men det var en mycket underhållande diskussion, lite som ett skämt.
Lisa Magnusson
23 april 2009, kl 19:35
Jag anar att du försöker smäda både Margret Atladottir och mig, men om du skall lyckas med det får du nog uttrycka dig mindre förvirrat.
Bj0rnborg
19 april 2009, kl 01:36
Nu är det ju inte en personlig blogg hon skriver på.
Följande uttalanden från Margret Atladottir och Carl Reinholdtz;
"du är en tönt!"
"Run along, lilla kvinnohatare. Skaffa dig ett jobb!"
"din jävla pajas"
"fega små anonyma kryp"
"jag tycker du är jobbig som fortsätter kommentera trots att jag bett dig att dra, så..."
"Då är du ju bara slarvig och ointelligent"
Du tycker att en ursäkt är onödig? Jag tycker att om hon skall be om ursäkt till någon så är det NG som hon drar i smutsen och misrepresenterar med sin oproffsiga och oseriösa attityd. Vilket säkert är anledningen till att hon (tvingas) ber om ursäkt till att börja med. Hade det varit en personlig blogg tror jag de flesta skitit i hur hon formulerat sig och för all del även hennes bagatell till recension.
Vad hon har fått för mail från "kvinnohatare" etc är bara spekulationer och dessutom irrelevant, det är inte dessa ev. mail hon svarar på i kommentatorsfältet till sin filmrecension.
Tvärtom är uppenbart att hennes reaktion på det som faktiskt sägs i samband med recensionen fullständigt saknar proportioner; och sjävklart skall hon inte stå fri från kritik för att hon är kvinna, för att hon är ung, vacker eller av någon annan anledning. Oavsett vad hon får för mail, bad hairday, hormonell obalans etc.
En mer allmän not:
De ständigt återkommande utropen om kvinnohatare och kvinnomobbning så fort en kvinna gör bort sig i offentligheten är en rest från könsrollssamhället; där kvinnor passivt väntade på ridderliga män att lösa deras problem. Den här vägran att ta ansvar, att leta syndabockar istället för lösningar, att gnälla, skälla och intrigera (i syfte att få någon annan att agera istället för att själv aktivt göra något åt problemet, i syfte att skapa ansvarsfrihet för sig själv), är alla del av den kvinnliga könsrollen.
Så det är inte bara en rättvisefråga, det är en jämställdhetsfråga; sjävklart skall kvinnor hållas ansvariga för sina gärningar precis som män; det är ytterst ett tecken på respekt för kvinnan som självständig individ; och alla försök av "välmenande" människor till motsatsen är i själva verket ett omyndigförklarande av kvinnan och ett upprätthållande av unkna könsroller.
Självklart är det en del av kvinnlig empowerment att TA ansvar för sina gärningar, och fortsatt disempowerment att ifrånsäga sig det.
Följande uttalanden från Margret Atladottir och Carl Reinholdtz;
"du är en tönt!"
"Run along, lilla kvinnohatare. Skaffa dig ett jobb!"
"din jävla pajas"
"fega små anonyma kryp"
"jag tycker du är jobbig som fortsätter kommentera trots att jag bett dig att dra, så..."
"Då är du ju bara slarvig och ointelligent"
Du tycker att en ursäkt är onödig? Jag tycker att om hon skall be om ursäkt till någon så är det NG som hon drar i smutsen och misrepresenterar med sin oproffsiga och oseriösa attityd. Vilket säkert är anledningen till att hon (tvingas) ber om ursäkt till att börja med. Hade det varit en personlig blogg tror jag de flesta skitit i hur hon formulerat sig och för all del även hennes bagatell till recension.
Vad hon har fått för mail från "kvinnohatare" etc är bara spekulationer och dessutom irrelevant, det är inte dessa ev. mail hon svarar på i kommentatorsfältet till sin filmrecension.
Tvärtom är uppenbart att hennes reaktion på det som faktiskt sägs i samband med recensionen fullständigt saknar proportioner; och sjävklart skall hon inte stå fri från kritik för att hon är kvinna, för att hon är ung, vacker eller av någon annan anledning. Oavsett vad hon får för mail, bad hairday, hormonell obalans etc.
En mer allmän not:
De ständigt återkommande utropen om kvinnohatare och kvinnomobbning så fort en kvinna gör bort sig i offentligheten är en rest från könsrollssamhället; där kvinnor passivt väntade på ridderliga män att lösa deras problem. Den här vägran att ta ansvar, att leta syndabockar istället för lösningar, att gnälla, skälla och intrigera (i syfte att få någon annan att agera istället för att själv aktivt göra något åt problemet, i syfte att skapa ansvarsfrihet för sig själv), är alla del av den kvinnliga könsrollen.
Så det är inte bara en rättvisefråga, det är en jämställdhetsfråga; sjävklart skall kvinnor hållas ansvariga för sina gärningar precis som män; det är ytterst ett tecken på respekt för kvinnan som självständig individ; och alla försök av "välmenande" människor till motsatsen är i själva verket ett omyndigförklarande av kvinnan och ett upprätthållande av unkna könsroller.
Självklart är det en del av kvinnlig empowerment att TA ansvar för sina gärningar, och fortsatt disempowerment att ifrånsäga sig det.
Lisa Magnusson
23 april 2009, kl 19:43
Som sagt: Hon jobbar inte på FN utan på Nöjesguiden. Jag ser inget skäl till att hon skall tvingas be om ursäkt för att hon har käbblat lite i ett kommentarsfält, särskilt inte som Nöjesguiden är en av många tidningar som vanligtvis är mycket elakare än så. Frågan är varför du tycker att det är så förfärligt att en person kallar en annan för tönt?
Och ja, kvinnor skall självklart hållas ansvariga för sina gärningar och finna sig i att ta en del skit. Men det handlar ju inte om detta utan om att kvinnor inom media får ta oproportionerligt jävla mycket mer stryk än män. Därav pratet om kvinnohat skulle jag gissa.
anonym
4 maj 2009, kl 01:19
En seriös fråga.
Läste om drevet och så. Har försökt läsa artikeln som startade allt men har inte hittat den någonstans. Hittar bland annat detta. Har någon läst den, hur var den och var finns den?
Läste om drevet och så. Har försökt läsa artikeln som startade allt men har inte hittat den någonstans. Hittar bland annat detta. Har någon läst den, hur var den och var finns den?
Lisa Magnusson
4 maj 2009, kl 14:16
Originalartikeln är som sagt borttagen. Det enda som finns kvar är Googles cacheversion som du hittar i mitt blogginlägg här ovan.