Mamma Zoffe

Bara påminner er läsare som hamnar här..att nu har flytten av HELA min blogg gått av stapeln, denna blogg kommer att vara borta den 30/6..

Så det är på nya bloggen www.meusohana.wordpress.com som ni finner mig och Ohana!!

K R A M I S A R   och välkommen dit!!

Jösses..det var mer tungrott än jag trodde att flytta denna blogg..hade Aftonbladet inte bestämt sig för att lägga ner denna sida hade jag aldrig flyttat den.. Har suttit i timtal och googlat kring att blogga på Wordpress, det bloggsätt som så många som kan det här hyllar..Hm..lättare att läsa till kirurg tror ja ha ha.. Men NU så mina fina läsare är den nya bloggen på plats!! Och den har bytt namn åxå..

http://meusohana.wordpress.com/

Jag kommer att låta denna blogg ligga här tills Aftonbladet trycker på OFF knappen, så har ni missat vart jag befinner mig nu med mitt skrivande så finner ni det på denna bloggsida en månad framöver.. så lägg in den redan som favorit så ni inte tappar bort mig hi hi.. för min trogna skara läsare vill jag gärna behålla..

Snälla Mi-Ma har lovat att supporta mig lite så att den nya bloggen känns trevligare att komma till än vad den gör nu.. Men Rom byggdes inte på en dag heller.. Är skitstolt at tjag lyckades så bra med att flytta den ju..så ni får ha överseende med det ett tag..

Vore så skoj om ni hädanefter kunde lägga era kommentarer på nya bloggen då de bara försvinner på den här bloggen snart..

Jösses vilken resa ni gjort med mig, ni som läst denna sedan november 2007. så mycket har hänt, på gott och ont..Innerligt tack ni alla (112 000 sidvisningar snart) för att ni vill ta del av vårat liv..

STOR KRAM OCH VÄL MÖTT PÅ NYA BLOGGEN!!

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Jag funderar på att byta namn på bloggen helt i min flytt.. Jag har tänkt på det till och från, men den dagen som Sam hittar hit och verkligen läser vad jag skriver om oss alla i Ohana..? Han vet om dess namn och googla är ju ingen konst för att hitta hit..

En av kommentarerna här under öppnade upp igen för tankarna kring detta. Hur mycket kan man hänga ut sitt barn och de svårigheter som finns omkring? Jag är noga med att aldrig publicera bilder på barnen så att man ser vilka de är, (men bilder som små, som här ovan går bra för Sam är sig så fruktansvärt olik som stor nu..) jag nämner inte i vilken stad vi bor i och barnens namn är lite fingerade..Många i vår stad vet vem Mamma zoffe  är i och med min sommarpratarkanditatur i P1, mitt sommaprprogram i P4 och då jag var med i efter Tio i TV4 i fjol..det kan jag inte gömma mig ifrån..och Sam har givit high five till att jag ställer upp och pratar om honom i de medierna " Då kanske fler kan lära sig och förstå barn som jag" har han sagt.

Många av er vet om en bok som är under skapandet och jag känner att den måste bli klar och ut på diskarna. Men åter igen, på hur mycket bekostnad av Sam? Så jag bestämde mig för att prata om de som varit fram tills han var tio år, att så mycket ligger i det förflutna och pekar på hur det var då och inte nu.. Visst kan jag ge ut den under pseudonym åxå.

Hur tänker ni kring detta? Ni som bloggar om era barn? Öppet eller anonymt? ni som bara läser hos mig och det sätt som jag berättar på? Jag har blivit mycket mer noga med att inte lämna ut allt. Ni får bara se de stora penseldragen här..jag sållar massor numera..men är det tillräckligt??

K R A M I S     M A M M A   Z O F F E.

Denna fina bild skall med till nya bloggen..så håll utkik så vet ni att ni hamnat rätt sen :-)

Nej ni fina vänner..igår var det inte min dag.. Först allt det jobbiga kring Sam, så kom då första dunderförkylningen som gjorde mig helt lealös på snart ett år (jatack Kyäni som hållt mig på benen så länge ändå och stärkt mitt imunförsvar..) OCH jag fick ingen ordning alls på min nya blogg :-( Hade köpt ett eget domännamn men bloggen som ingick i den var jag långt ifrån nöjd med.. Så efter ett antal timmar sittandes vid datorn gav jag upp och sade upp den bloggen..Pengarna tillbaka tack.. så nu är jag på jakt efter en ny fin blogg igen..

På jobbet var jag stundtals däckad av förkylningen idag men boostar med mitt kosttillskott och hoppas den går fort över.. Har läst era fina kommentarer på inlägget under här och skall försöka svara alla av er..Först skall jag gå på lite bloggjakt igen..

K R A M I S   M A M M A    Z O F F E

P.S Har ni tips på en bra blogg så tipsa gärna..blogg.se har många möjligheter MEN då ingår en reklam som jag inte får betald för då den visas..morr..

- Alla möten som jag går på för ditt bästa, alla tankar som jag tänker tusen gånger på en dag för att du skall må bra..om alla tårar som jag fäller för att jag blir så lessen av att se hur du mår vore guld så skulle vi vara miljonärer nu.. Fattar du inte Sam att jag bryr mig, men jag kan inte göra jobbet åt dig. Jag finns här invid dig, men du måste bjuda till om bara så lite själv.
Han tittar på mig när jag gråtande står i hans rum imorse. När jag bevittnar hur han likt Skalman bara gömmer sig ifrån omvärden, vill inte delta alls i den. Kryper in i sitt skyddsrum dit jag inte når honom.
- Så synd för dig då mamma att det är så, men vad du än gör så kan du inte hjälpa mig. Allt är bara förgäves. Kan du gå nu?

Sitter storgrinande på skolmötet imorse. Berättar hur Sam mår och tänker om sig själv och livet, att han börjat blivit självdestruktiv igen. Hur han slagit igen dammluckan och inte på några presmisser vill delta i det som inte varit en svårighet tidigare..varken i livet eller skolan.. Han mår skitpiss just nu i själen, är så stressad och pressad över livet..och jag blottade mig helt inför honom imorse hur jag mår av att han mår dåligt, att han vägrar ta emot hjälp..Han resignerar över mina tårar, över mina försök att nå honom och att jag är jätteledsen.Inte en tillstymelse till medlidande..men hur skall han kunna det då han själv håller på att drunkna?

Jag möter Sams klasskamrater och jag har fullt shå med att bita ihop och inte brista inför dem..Jag får berättat för mig hur de gång på gång försökt närma sig honom de få gånger han är i skolan och hur han själv backar..Det här som händer skrämmer skiten ur mig. Mitt barn mår så psykiskt dåligt över livet och jag vet inte längre hur jag kan lindra det.. Vi blir kallade till psykläkaren rätt omgående och skall prova att medicinera Sam. De vill att han följer med men jag är tveksam till att det går..jag hoppas innerligt att han är motaglig överlag för medecinen..Det har blivit fritt fall nu de senaste veckorna. Det är som om verkligheten kommit ifatt honom vad som väntar efter sommarlovet..och att försöka prata med honom om skolan, livet längre fram..ja mina vänner..det är enklare att plocka ner månen..

Och junior, vår älskade Tobbe..får en snabb lägesrapport att den killen inte heller mår något bra i skolan och börjar resignera även han inför vissa situationer..Fick även veta att det var ett stort missförstånd det som hände för några veckor sedan då han blev utelåst ifrån en lektion. Det fanns några detaljer till som gjorde att det blev som det blev, men tror ingen har förklarat det för honom bara..

Åh holy shit.. Får ta dag för dag, såsom jag gjort i så många år..men nu är jag himla nära att bara ge upp.. Lägga mig raklång och bara dö..men..så kommer ni finare läsare därute och puttar upp mig och hjälper mig på benen igen..Är bara att läsa era fina kommentarer ifrån gårdagens inlägg så tar jag ett djupt andetag igen..

Jag har sagt det förr, men när ens barn har ont i själen..fy fan..när man inte kan hjälpa mer än att bara finnas där med sin kravlösa kärlek och hoppas att den räcker en bra bit på vägen..När det inte finns någon medecin som hjälper mot den smärtan.. Nä..nu får högre makter ta vid hörrni..

K R A M  I S    M A M M A    Z O F F E

Det här går inte längre hur mycket jag än vill..det händer grejer som är utanför min kontroll och när jag ser förvanlingen står jag där i min askungeklänning och gråter bland gästerna..

Nej, någon askungeklänning hade jag väl inte men uppklädd på festen kände jag mig lika miseralbel som Askungen då förtrollningen bröts  och allt förvandlades framför mina ögon..Hur eländig jag kände mig trots det fina yttre, hur jag gick sönder lixom ett kristallglas som tapps i stengolv. Svårt för andra att greppa, för de som inte lever 24 timmar om dygnet med det som vi gör. Jag som sett Sams utveckling på nära håll, som jag upplever åt fel håll, hur han blir mer asocial och saker som inte varit ett bekymmer tidigare nu blir det. Hela tiden satt han inne i ett rum och vägrade komma ut därifrån, något som inte hänt förrut. Då har han iallafall kommit och gått ut till oss andra.

Det var jobbigt att se honom igår, att det var som om jag lagt han i sträckbänken och lät han lida..Hade jag inte druckit vin hade jag packat och åkt hem..oavsett hur himla trevligt vi andra hade det, hur mycket som min kusin försökte få han på rätt bana igen..Jag gick undan och storgrät. Grät för att jag är så jäkla puckad att jag inte hänger med hur försämrad han blivit i sin Asperger, grät för att det sker så med honom och grät för att jag såg hur dåligt han mår stundtals..

Tobbe kommer emot mig. "Mamma, om Sam inte har något kul alls så har jag det inte heller fast jag har det igentligen. Jag tycker så synd om honom" Ja vem gör inte det??
Jag bröt upp mycket tidigare ifrån festen än de andra. det var hur många trevliga männsikor som helst där som jag velat umgås med, men det var något jag hellre ville och det var att få Sam att må så bra som stunden kunde erbjuda. Vi bäddade mysigt i en av kuninbarnets rum, tog laptopen och kollade på några avsnitt med simpsons. Kändes bra att jag gottgjorde han så gott det gick på så vis. Jag lovade mig själv att hädanefter kan vi inte åka bort till stora sammankomster av trevlig art såsom igår, oavsett hur "trygg" han är. det går inte. Han går totalt i baklås nu. Jag undrar hur snävt liv vi får lov att leva nu framöver, det har ju hittills fungerat bra att göra saker på hans premisser..och nu när det inte heller längre går.. I don´t know at all..

K R A M I S    M A M M A    Z O F F E

Vi var borta för fjorton dagar sedan med min fina släkt och hade världens bästa picknick i gröngräset invid havet :-) ( på bilden står en av de som mer känns som en lillebror än en kusin..härlig bild tycker jag..)
Nu gör vi en rövare igen och beger oss åt de trakterna då min kusinfru vill fira sina 35 år med ett kalas vilket hon gör rätt i. Självklart att man kan ha kalas fast det inte är jämt man fyller..och Sam är konstigt nog med på noterna att åka iväg igen över natten..

Förberedd på upplägget och trygg dit vi skall..åka 18 mil enkel resa..vi har våra bilrutiner så att även de fungerar smärtfritt..Vet vilka som kommer på kalaset ikväll och vad som förväntas av honom.. Hoppas hoppas det går vägen för Sam att vi åker så här tätt inpå.. Men är så sällan det bjuds på kalas, så sällan som jag och my love har en ledig helg ihop (typ 1-2 hela helger på tio veckor) och verkligen kan åka bort.. Vi kan aldrig åka bort från diagnoserna men tror vi alla behöver miljöombyte, lite annat att tänka på, i synnerhet jag som deppat ner mig igen.. Känner hur livet varit ett enda stort pusslande däre jag fortfarande febrilt letar efter försvunna pusselbitar.. Igår kväll på jobbet hade jag så förbenat ont ut i vänster arm och stressanginan var åter mitt sällskap.. Så mina vänner.. Nu packar jag det sista i väskan och beger oss till Sörmlands vackra natur som vi passerar.. Är så fin bilväg dit vi skall..

Trevlig lördag ni alla fina läsare här!!

K R A M I S    M A M M A     Z O F F E

Det finns i bakhuvudet hela tiden och jag vet att jag tänker fel men kan inte låta bli..olustkänslan finns där som en tå med nageltrång som bara är besvärlig.. Sam verkar nöjd, men jag är så rädd att han bäddar in sig i sin egna glaskupa.. Jag känner en stor sorg över att han inte heller kommer att vara med på skol-avslutningen.

 Han har följts åt med klasskamraterna sedan han var sex år och har genom åren haft så himmelens kul med sina klasskamrater och tror han betat av hela klasslistan och varit med dem alla (förutom tjejerna då) genom årens lopp. Sam har varit en kul kille att hänga ihop med. Nu har han stängt igen dörren för dem alla, och han gör det för att han själv vill det. Det har blivit för jobbigt att ta hänsyn till andra, han känner hur irriterad han blir på deras synsätt utifall det inte överensstämmer med honom och då är det bättre att låta bli. Han sitter ofta på eftermiddagen/kvällen och pratar via skype med sin jämnåriga kusin och de spelar samma spel ihop. De har skoj, jag hör det, men det är ingen fysisk närvaro..men kanske är han nöjd med det just nu.. Är väl bara jag som blir nostalgisk och tänker tillbaka på alla barnskor man snubblat över här i hallen, alla kompisar som sov över så fort det var fredag kväll och alla skratt som ekat i huset.

Jag vill inte ha sommarlov på ett sätt, för då möter vi en ännu osäkrare tillvaro när det är slut. Nu vet jag iallafall att han känner sig trygg med det lilla som är och att det börjar att fungera. En lektion fyra dagar i veckan. Hur sjutton skall hösten bli med nya klasskamrater som inte kan han ett dugg, som inte accepterar han för den han är..och lägg därtill 8 nya lärare som åxå skall kunna stämma av.. den underbara fröken han har nu är guld värd och verkligen "kan" Sam..tror ingen lärare kan göra det bättre än hon..
Men fy vilket jobbigt inlägg detta blev..sitter och snörvlar och har lite "tycka synd om mig syndrom" nu.. Jag lovade ju er förlite sen att tänka glada tankar och vara possitiv här på bloggen.. Att det skall vara så svårt att förverkliga..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

Aftonbladets bloggtjänst kommer att läggas ner from 30/6 så nu återstår ett jättejobb att finna en ny blogg som jag blir lika nöjd med som denna..och alla inlägg skall med över..jösses..otekniska jag..
Dessutom så tänker jag mig att denna gång skall jag införskaffa mig en blogg som kan inbringa lite pengar.. Ni är runt 200-500 läsare här varje dag (bugar ödmjukt) så skaffar jag mig en blogg med reklam så kan de ge några kronor extra till ohanas resekassa..och det tror jag att ni unnar mig va?? Att kunna dra iväg i mörkaste februari då Sam brukar må som allra sämst i själen..

Sitter och tar mig tid jag inte har igentligen..men måste vara påläst vad en ny blogg innebär med att ha en egen domän, webbhotell och reklam som inkomstkälla..fast jag är lite smått invalid efter en mindre incident på nattpasset på jobbet så hade inte kunnat göra många knop ändå när jag tänker efter..En fingertopp rök mer eller mindre då jag skulle göra iordning patienternas frukostbuffe..Vassa knivar skall man inte jonglera med halv sju på morgonen och vara dödstrött invid.#skratt#.. Tur jag har min huskur KYÄNI Body FX som jag sett strålande resultat av tidigare vid hud/sårskador..Får se hur den biter på detta jättehack som fick lov att steristrippas.. Återkommer med rapportering gällande både huskurer på försvunna kroppsdelar och vart bloggen hamnar..

K R A M I S   M A M M A     Z O F F E

Jag och min älskade pappa då jag var 4 år och han 28 år. Jag tänker tillbaka på hur det var när han var i Sams ålder på 50-talet..hur han satt på engelska lektionen och vek pappersflygplan av glosboken och kastade ut genom fönstret. Det han inte var intresserad av lades heller ingen energi på..men det han däremot kunde, fick han hålla lektion i, då han ofta kunde mer än läraren..och detta var innan internets upplysta tidevarv..

Pappa gick ur skolan i åttan, fick lärlingplats och blev målare och tapetserare..det ena gav det andra, fritidsintresset var fotografering vilket sedan blev hans yrke under några år, för att sedermera avancera till att bli svetsare och slutligen egen företagare och uppfinnare.. Min pappa gick ut skolan i åttan..remember..men klarade sig igenom hela livet fram till sin död för sex år sedan och var inte arbetslös en dag..
Det går att lyckas i detta samhälle om det bara sker under rätt former..Såsom det blev för min pappa.. Han gjorde det han var bra på och då var det ofta överkurs på de kunskaper han besatt..Sam är så lik han på många fronter,  (och dessutom har de samma härliga humor :-) )
Tänk om Sam kunde få det som han hade det. En lärlingsplats och visa vad han går för, en smal utbildning på det som leder till ett jobb oavsett avgångsbetyg..Men för att nå dithän för både sam och tusentalet andra behövs det politiska krafttag..

I dag läser jag hur 14 000 ungdommar går ut nian utan godkänt slutbetyg. Vad händer med dem? Hur går tankarna kring dem? Blir det en konsekvensanalys varför det blev så illa galet?? Blir det åtgäldat? Hur förebygger man det?

Herr Skolminister. Jag bjuder gladerligen hem dig och dina medbestämmande därifrån Rosenbad och skall visa hur verkligheten är och är så lyhörd för hur ni tänker kring Sam. Hans liv är i era händer. Så krast är det och jag vill möta dem som har hans öde i sin hand och veta hur ni tänker..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E